Dreambase

I plugget läste jag spanska på kvällskurs men pga av för få deltagare avbröts den. Synd. I Kuba hade vi verkligen behövt spanskakunskaper. Invånarna kan ingen engelska och vi kan ingen spanska. Vi känner oss som två dumma får överallt. Det finns en liten avdelning med spanska ord längst bak i vår Lonely Planetbok men det är bara 3 sidor och täcker bara de absolut enklaste meningarna. Uffe har idag suttit i telefon och försökt på knagglig spanska boka ett rum hos en kubansk familj (casa partikulares) i Vinales dit vi ska imorn. Ingen kan dock engelska och vi önskade verkligen att vi kunde mer spanska.

Vi gav upp iden att ringa till de privata boendena och beslöt oss för att istället gå till ett internet cafe och leta upp boende. Vad som utspelade sig där var en syn för gudarna haha. Uffe var i sitt esse och lyckades genom att spela ”gäster med gester” förklara för den icke engelsktalande receptionisten att vi behövde hjälp med boende i Vinales. Hon ringer upp sin dotter (som kan prata lite engelska) och Uffe berättar för henne vårt dilemma. Dottern förklarar vidare till hennes mamma som ringer upp och pratar med husägaren i Vinales. Tyvärr var det fullbokat och de föreslår ett annat boende. Mamman ringer upp sin dotter som förklarar detta för Uffe. Dottern ber mamman att ringa det andra boendet som turligt nog hade en plats åt oss 😀

Jag sitter framför datorn och ser i bakgrunden hur receptionisten försöker få personuppgifter från Uffe och han bläddrar febrilt i boken för att försöka hitta dom rätta meningarna. Vi lämnar internetcafeet med ett bokat rum imorgon hos en familj i Vinales. Paret som vi kommer bo hos, ska stå vid busstationen med en stor skylt som det står Christine på haha. En stor guldstjärna till världens bästa Uffe och en urhärlig receptionist som inte bara lyckas med att boka ett rum på annan ort åt oss utan dessutom lyckas få fram till värdparet vilken buss vi ska ta och vilken tid vi kommer anlända haha.

Som sagt, det finns sina fördelar med att kunna spanska i Kuba. Nästa utmaning blir att hitta en spansk-engelsk ordbok (som vi naturligtvis redan borde ha inköpt) suck.

PS. Lite nya filmer är upplagda se filmflik Ds.

Vi har nummer +53 7 8328085 till vår lägenhet i Havanna. Vi kommer dock bara vara där fram tills på torsdag. Enklast når ni oss mellan kl 14-15 (svensk tid) eller från midnatt svensk tid.

Vi tillbringar hela förmiddagen på museumet och vältrar oss i den kubanska historien som innehåller decennier av framtvingade revolutioner efter spanska och amerikanska ockupationer. Sedan i slutet av 1800-talet har USA försökt att få Kuba till en av de amerikanska staterna. USAs inflytande blir allt större med hjälp av den dåvarande diktatorn Batista. Batistas styre leder landet till total misär med svält, fattigdom och sjukdomar. Till slut lyckas landet frigöra sig från det imperialistiska förtrycket från USA när Castro med hjälp av bl.a Che Guevara leder revlutionen som driver Batista ut ur landet.

Det är skrämmande att se hur USA fortfarande förbjuder sina invånare att besöka Kuba, 47 år efter att lagen upprättats. Den amerikanska (politiska) filosofin är ”If you are not with us, you are against us”. Det tänkandet har förstört många länder …
Den kommunistiska ideologin är väldigt bra i teorin, dvs alla människor har lika värde, alla har möjlighet till inkomst och inga klasskillnader uppstår. I praktiken har vi genom tiderna sett att det inte alltid fungerar men det är jävligt läckert att se ett land utvecklas självständigt efter alla ockupationsförsök från stormakter.

I Kuba har tiden stått stilla, bilarna ser ut att vara från 60-talet. Byggnaderna i Havanna är fantastiskt vackra, gamla och välbevarade. Staden är väldigt ren utan tiggare och hemlösa. För oss västerlänningar som alltid är vana vid lättillgänglighet (dvs vi kräver att få det vi vill ha när vi vill ha det) är det krångligt med ett helt statligt styre. Butiker stänger tidigt eller är helt stängda på helger (invånare vill vara lediga). USA är den raka motsattsen till Kuba då amerikanarna är så vana vid snabba och tidseffektiva lösningar.
Förr i tiden sparade man flera veckor eller månader för att ha råd med en efterlängtad sak. I dagens samhälle ska det gå fort och därför handlar många på kredit. Jag tycker att känslan av att längta och kämpa för en sak ibland är viktigare än själva ägandet. Det är läskigt att se hur Sverige blir alltmer likt USA. Det är naturligtvis svårt att motstå samhällets köphets där allt ska förnyas. Din TV ska bli större, din dator ska bli mindre och i slutändan förstår du inte varför du fortfarande vill ha mer. När blir man nöjd?

Jag tror inte svaret är ett helt statligt styre, men det skulle inte skada med ett något mindre materialistiskt samhälle. Dina lyckligaste stunder har oftast inte med en ägodel att göra. En av mina bästa stunder i livet var precis efter att ha klarat av klostertiden i Thailand. Jag var så jävla lycklig över känslan att förtjäna något efter att ha kämpat för det. Aldrig någonssin har jag varit så lycklig över en helt vanlig kopp kaffe! 😀

Visa bilder Museo de la Revolucion!

Denna dag har vi dedikerat till cityvandring i Havanna. Morgonen inleds med att jag tar en iskall dusch då strömmen oturligt nog har gått. Vi lämnar lägenheten och går kvatreret runt och hittar ett bageri och köper varsin nybakad småfranska. Tanten i bageriet tittar blygt på oss och vi försöker på skrocklig spanska förklara och peka på vad vi vill ha. Hon skiner upp och skrattar hjärtligt åt oss när vi säger ”gracias”.

När vi anlände till Kuba i söndags var det inte speciellt varmt så idag har klätt på oss med långbrallor och jumper. Fel val. Solen strålar och vi väljer att ta en taxi till innerstan istället för en långpromenad. När vi anländer till Museo de la Revolucion så är vi 40 minuter för tidiga och bestämmer för att sätta oss på ett fik. Vi beställer varsin cappucino, apelsinjuice och grillad ostbaguette. Kafeet är litet och mysigt. På vår vänstra sida sitter tre äldre män som dricker kaffe och röker cigarr, på vår högra sitter sitter ett ungt par och blossar. Under dagen upptäcker vi att väldigt många kubaner i alla åldrar, i alla miljöer röker cigarr och det doftar ljuvligt.

Senare tog vi en promenad till Plaza del la Revolucion och Ministry of the Interior (se bilder).

Visa bilder Havanna!

Herregud vilken dag! När vår taxi till Ft. Lauderdales flygplats inte dök upp, ringer vi till taxi 05;30 och får reda på att chauffören inte hittar hit. 40 minuter senare dyker han upp och muttrar över att det är så svårt att hitta till i kvarteret. Flyget gick förvånandsvärt bra och vi landar i Bahamas Airport redan 45 minuter efter att vi stått på amerikansk mark. Vi väntade cirka 2 timmar i Bahamas tills vårt flyg till Kuba skulle lyfta. Inne på flygplatsen (i Bahamas) möts vi av ett live-band som spelar med breda smilband. Ovanligt och härligt välkomnande. När vi till slut landar i Havanna vid tre-tiden lokal tid så var vi totalt utsvultna. Det fanns dock inte någon form av matserveringen på flygplatsen så vi bestämmer oss för att ta första bästa taxi (till vår lägenhet i området Vedado).

Vi hinner lagom ta ut väskorna ur taxin när vår host kommer utspringandes och hälsar oss välkomna. Han visar oss runt i lägenheten som består av ett sovrum, allrum, kök, tvrum , toalett och utomhusterass. Det är inget flott ställe men det duger perfekt för oss. Vi ska bo här i fyra dagar och därefter dra oss söderut mot Vinales och Maria la Gorda. Nu har det gått cirka en och en halv timma sedan vi landade och vi håller på att avlida av hunger. Oturligt nog är det söndag och nästan inget är öppet.

Vi kommer just på att vi har dåligt med pengar på VISA-korten så vi måste hitta ett internetcafe för att föra över pengar samt växla till kubansk valuta. Det var lättare sagt än gjort. Inget internet är öppet på söndagar och ingen affär/restaurang tar emot VISA-kort. Till slut hittar vi en telefon och kan ringa till vår telefonbank. Därefter uppsöker vi ett växlingskontor men får där reda på att vi måste ha våra pass med oss för att kunna ta ut pengar. Nu håller våra magar på att sprängas av hunger så vi muttrar tillbaka till lägenheten för att hämta våra pass. Om ni undrar varför inte har några kontanter så gick dom vi hade oavkortat till hyran.

Efter mycket om och men får vi till slut våra pengar och nästa utmaning blir att hitta en mataffär. När vi frågar efter vägen till en mataffär tittar lokalbefolkningen konstigt på oss och säger att det inte finns någon. Flera kvarter senare hittar vi en liten bod som säljer burkmat och torrvaror. Vi köper med oss spagetti, ketchup, vatten och en flaska rödtjut. Kvällen avslutas med hemlagad pasta och Lonely Planet-läsning.

Inatt hade jag en återkommande dröm om morfar. Han stod precis framför mig men vi samtalade genom en telefon. När jag vaknade överfylldes jag av en stark saknad till mormor och Ami.
Så mamma, nästa gång du hälsar på dom lova att ge en extra stor kram från mig. Kärlek Tinna.

Det går ju inte att vara i USA utan att uppleva en riktigt ordentlig junkfood-kväll. Igår beställde vi hempizza och herregud vad den var big! Vi tänke att vi beställer en traditionell variant med lite toppings på…men det kvittade. Pizzan var stor som fan och dröpte med smält ost. Men den var väldigt god 😀

Vi hade även köpt hem ”lite” glass. Glassbyttan var typ större än mitt huvud och när jag var klar, syntes det knappt att jag rört paketet haha.

Förra veckan tog Lisa oss till en internationell matbutik som har en del varor från Sverige. Snacka om att vi var i himmelen när vi hittade kexchoklad, blåbärssoppa, lingonsylt, inlagd gurka och smågodis. Vi köpte bl a hem saltlakrids, malacos fiskar och skogsbär (!!) som jag älskar 😛 Efter en helkväll med skräp i magen la vi oss i sofforna och kollade på Top Gun.

Ikväll var det storfirande på gång då Skellefteå AIK blev klara för elitserieslutspel efter en gastkramade match mot HV71. Uffe hyperventilerade och fick lite Asti Cinzano för att lugna nerverna och fira vinsten 🙂 Till kvällsmat lagade vi grillad halloumiost som förrätt och smördegsinbakad fläskfile med småpotatis, sparris och gorgonzolasås. Medans jag stod i köket satt Uffe och kollade på en film i världsklass; Den vilda jakten på juvelen haha. Till dessert käkade jag Brownie Cheesecake och Uffe öppnade en ny Ben & Jerry glass; Coffee heath bar crunch.

Nu har vi fixat med boende i Havanna. Vi hittade på nätet ett Casa particulares dvs vi bor tillsammans med en kubansk familj (vi har dock fått turen att bo i egen lägenhet i ägarens byggnad) för en liten peng. Vi kommer att vara i Havanna i 4 dagar innan vi drar oss mot södvästra delen av Kuba.

Se alla bilder här!

Det är många tankar och reflektioner som dyker upp i huvudet när vi är ute och reser. Vi gör många jämförelser med andra länders kultur, religion och politiska situationer.
Det är vanligt att vi blir vansinnigt förälskad i ett land dom första veckorna som vi är där. Vi ser dom positiva aspekterna av ett land i början av vistelsen tex i Thailand som har dom mest underbara stränderna, människor och maten. Men det är en fruktansvärd fattigdom som råder i landet och befolkningen är extremt beroende av turism. Detta resulterar i invånarna gör ALLT för att behålla utlänningar. Kvinnor prostituerar sig och i många familjer tvingas dottern försörja hela släkten genom detta sätt.

Indien är ett land som växer otroligt fort och kommer inom en snar framtid gå om Kina i antal invånare. Landet bjuder på otroliga kulturarv, fantastiska vyer och underbara maträtter. Vi har sällan sett vackrare kläder än i just Indien. Vi har dessvärre också upplevt en hel del saker som gör oss hemkära. Vi har samtalat med 25-åriga sexbarnsmödrar som är på flykt undan sina män. De får inte skilja sig då detta är en skam för hela familjen, oavsett om mannen misshandlat kvinnan eller vad som har hänt. Hon får gifta sig en gång och det ska vara resten av livet. Kvinnan är alltid lägre stående än mannen.
Det är inte bra att få döttrar då dessa kostar mer pengar vid ett giftemål, maken kräver ibland en avgift (dowry) för att bli kvinnans äkta man. Här ser vi klara skillnader gentemot Sverige där vi är i topp när det gäller jämställdhet!
Homosexualitet är strängt förbjudet enligt lag och straffet kan bli livstids fängelse (se källa). I vår guide-bok Lonely Planet läste vi att analsex resulterar i 10 års fängelse, hur man nu ska efterfölja en sådan lag? I vår dagliga morgontidning läste vi om sexuella trakasserier och gruppvåldtäkter mot kvinnor och när västerländska kvinnor går på stan får de ständigt skyla sig för att inte bli utstirrade/bli tafsade på. Det finns inget som helst pensionssystem i vare sig Thailand eller Indien varför vi ser alldeles för gamla människor på gatan, sliter och arbetar när de borde vara hemma och njuta av den lediga tid som de förtjänar efter år av jobb.

I USA är det lätt att se dom materiella fördelarna som råder dvs det finns vackra villor, stora båtar och andra överflödiga egendomar. En medelinkosttagare i Sverige kan lätt leva som en ”miljonär” i USA. Med miljonär menar vi att du har råd med en vacker strandtomt med pool, flera bilar, städhjälp samt den största tv:n du någonsinn sett.
Det är lätt att bli förblindad och svårt att förstå varför vi svenskar betalar ”så mycket” för ”så lite”. Efter att vi levt i ett land i några veckor och pratat med invånarna inser vi att så är inte fallet. Vi svenskar har det så jävla bra. Det är många svenskar som anser att det är trist med att ha en medelinkost, betala mycket skatt och få för få ören kvar att leva på. Men vad många länder i världen har som vi INTE har är: Klasskillnader. Klasskillnader uppstår när rika människor har fantastiska möjligheter att bli rikare samt fattiga har svårare att hålla sig ovanför vattenytan.

I USA råder det extrema klasskillnader som uppstår när människans överlevnad helt och hållet är upp till dig själv. Dvs du betalar för egen sjukvård som gör att människor inte har råd att gå till läkaren när de är sjuka. En del arbetsgivare betalar deras sjukförsäkring varför amerikanare är dödsrädda för att förlora sina jobb. Som mamma har du rätt att stanna hemma i 2 veckor (!!!) efter förlossning. Ingen mammaledighet alltså. Som amerikan har du om du har tur rätt till 2 veckors semester om året och man jobbar i regel 60-70 timmar/veckan.

USA är ett perfekt land att leva i om du är rik, frisk och välutbildad. Och ett horribelt land ifall du plötsligt drabbas av en sjukdom, livskris eller lever som ensamstående. Som ensamstående har du oftast två jobb och arbetar 80 timmar/veckan. Inte konstigt att många kvinnor gifter sig av ekonomiska skäl. Det är dessutom norm att kvinnan i äktenskapet inte arbetar vilket resulterar i att hon hamnar i en beroendeställning: hon har ingen utbildning, ingen arbetserfarenhet och har därmed inte ”råd” att skilja sig. Detta har samhället löst genom att (vanligtvis) kvinnan har rätt till 50 % av vad mannen har tjänat under äktenskapets tid.
Vi trodde innan vi kom till USA att amerikanarna betalar lite skatt. Men efter att vi pratat med våra vänner (som bor i Florida och är medelinkomstagare) säger dom att ca 28 % av deras lön går till skatt. Det är alltså inte mycket mindre än vad de flesta svenskar betalar. Svenskar har i jämförelse gratis sjukvård, 5 veckors semester, mammaledighet, pension mm. Och som svensk går dina skattepengar till att utveckla bättre sjukvård och infrastruktur. I Sverige kan du resa överallt i landet med buss eller tåg och du behöver inte förpesta miljön med att alltid ta bilen.

Det finns tusen anledningar till att USAs ekonomi är avsevärt försämrad. Kriget är naturligtvis en av de stora orsakerna. Bush har lånat pengar av Kina (bla för att ge varje invånare en ”gåva” på 300 dollar. En annan orsak är att många amerikaner handlar på kredit. I genomsnitt äger amerikanen 30% av sina egendomar, resten är på kredit. Deras kredit är i snitt högre än deras boendekostnader (!!!)
Vi ser ”house on sale” överallt i hela Florida då folk inte har råd att bo kvar. Den rörliga boenderäntan är skyhög och folk betalar bara av räntan.
Vi hör klagomål på CNN och CBS att bensinkostnaden är för dyr och självklart är den det när många kör gigantiska bilar som drar 2-3 liter besin/mil. I Sverige är bensinpriset galet mycket högre men många av våra bilar drar mindre besin och bensinkostnaden blir därför i slutändan lägre.

Vi såg häromdagen filmen ”An unconvenient truth” av Al Gore som vi rekommenderar alla att se. Så jävla skrämmande att se hur världen lider för vårt ovarsamma miljötänkande. Grönland och Alaska håller på att smälta bort och om isen fortsätter smälta så påverkar det Golfströmmen (för kalla strömmar) saltet sjunker och en ny Istid kan uppstå. Med detta i åtanke är det skrämmande att se ointresset för ämnet i USA (och resten av världen).
Våra homosexuella vänner i USA tycker att det är helt ofattbart att två svenska homosexuella personer har rätt att gifta sig. I USA är det lagligt att vara homosexuell men inte att gifta sig/skaffa barn. Det finna ingen chans att njuta av pensionen på ålderns höst utan att spara ihop till den själv. Pensionen från staten är löjligt låg och det är därför amerikanare jobbar ihjäl sig under sin livstid för att kunna ha råd att pensionera sig. Du måste som förälder även spara pengar för att kunna ge ditt barn möjligheten att utbilda sig efter högstadiet.

Det fantastiska med att göra denna resa är att vi verkligen uppskattar vad vi har hemma. Vi är så otroligt lyckligt lottade över att ha vuxit upp i ett tryggt samhälle med jämställdhet, fungerande välfärdssystem och infrastruktur i världsklass. Svenskar har ett otroligt gott rykte om sig ute i världen och varje gång vi berättar varifrån vi kommer möts man med ett leende.

Tänk på det nästa gång du klagar över att skatten är för hög! haha 😉 Nu förstår vi vart pengarna går.

Vilken underbar dag!!! Vi drog tidigt igår morse till Everglades och spenderade hela dagen med alligatorer, delfiner, fåglar och en helt övermäktig natur.

Dagen kunde dock ha börjat bättre…Uffe hade dagen innan beställt en taxi från Lisas hus till platsen som safariföretaget (deras hemsida) skulle hämta upp oss på. Naturligtvis hade taxin uteblivit och vi började bli smått stressade eftersom vi hade en tid att passa. Uffe ringer taxiföretaget och undrar var taxin är. En jävligt sur kvinna förklarar för honom att hon har ingen aning då hon just börajde sitt pass (???) Men att hon skickar iväg en taxi så fort som möjligt.

Tjugo minuter senare har fortfarande ingen taxi dykt upp och vi är nu jävligt stressade. Uffe ringer till Safarie-företaget och säger att vi troligtvis blir några minuter sena. Även hon har vaknat upp på sin värsta sida och meddelar att vi måste vara i tid annars kommer vi inte med (Vi har redan betalat för safarin så dom skiter väl i om vi kommer med eller inte). Vi ringer tillbaka till taxin och nu är den 30 minuter försenad *suck*. Hon säger till Uffe att hon inte vet vart taxin är och iom att han har ”en ton” mot henne så ska hon se till att taxin blir ytterligare 20 minuter försenad….What? Vilken jävla apa!

Taxin dyker tillslut upp och vi hoppar in till en taxichafför som verkar hög och sluddrar bakom ratten. Vi förklarar att vi har bråttom och måste hinna i tid. Han säger irriterat att han inte vet vart platsen ligger så Uffe måste ringa till Safarietjejen som förklarar vägen till chaffören.

07.45 skulle bussen lämna parkeringen. 07.56 svänger våran taxi in till parkeringen och där står minibussen. Det andra sällskapet var nämligen också försenade som tur var! Vår adrealinnivå låg ganska högt den närmsta timman.

Bussen plockar därefter upp resterade sällskap och vi blir samanlagt 8 personer på safarin.
Vi åker först till ett ställe där vi ska hoppa på en ”airboat” (med propeller där bak) som ska ta oss ut till träsken. Vi får dock först chansen att hålla en liten alligator (se bilder).
Träsken var inte speciellt djupa men fyllda med gyttja, gräs, alligatorer och vackra fåglar. Ute i träsket stannar vi till vid en liten bebyggnad som låg på bryggor. Där fick se en gigantisk 50-årig alligator vid namn Big Papa. Han var otroligt fotogeniq och på gott humör (se den skrattande alligatorn på bild). Här såldes också indiankläder, drömfångare och halsband som två indiankvinnor satt och tillverkade. Väl klara tog vi airboaten tillbaka till kajen och minibussen för att ta oss till nästa anhalt.

Efter en kvart svängde vi av på en mindre väg och stannade till vid vägkanten. Nu var vi långt inne i Everglades och naturen här var otrolig. Vi tog oss genom ett litet snår och där såg vi en gyttjepöl fylld med små vilda bäbis-alligatorer. Dom såg ut att må gott och plaskade runt i pölen. En överväldigande känsla kom över oss när vi såg miltals av träsk bestående av små illgröna träd med en klarblå himmel som bakgrund.

Nästa stopp var egentligen bara en liten rastplats med en liten damm och ett långt dike vid vägkanten. Här fanns det dock otroligt mycket djurliv och vi fotade alligatorer, fåglar och svartgula insekter. Otroligt mycket djurliv med tanke på att det bara var 3-4 meter ifrån vägkanten. Vid det här laget höll vi på att dö av hunger och nästa stopp var Everglades City och ett lunch-hak.

Till appertiser serverades friterad alligator och vi smakade båda nyfiket på de små bollarna. Smakade exakt som kyckling och vi var nog båda lite besvikna på att köttet inte hade mer särskiljande smak. Uffe åt en sallad och jag tog en riktig amerikansk hamburgare.
Vid bordet satt ett par andra pensionärer och diskuterade deras timeshare-lägenheter. Vi nämde inte att vi varit på ett timeshare-möte efterssom de verkade vara så nöjda med deras lägenheter. Efter halva lunchen bytte vi tallrik och avslutade varandras lunch haha. Magen var nöjd och vår färd fortsatte.

Sista stoppet var vid hamnen i Everglades City. Vi hoppade på en båt som tog oss ut i mexikanska golfen. Vi såg massor av delfiner, manetees (snarlik sjölejon se denna bild), otroligt många fåglar. Det var svårt att ta bilder på delfinerna men en liten fena fastnade bestämt på en av bilderna. Båtfärden var en av höjdpunkterna och det var underbart att sitta i solen och känna vinden i håret när man såg allt djurliv omkring sig.

När vi återvände till kajen var alla rejält trötta och vi slumrade till på hemvägen. Guiden som hade pratat konstant hela dagen gjorde rätt i att passa på att andas. Vi pratade lite med de andra i bussen som kom från Virginia och Colorado och hade kommit ner till Florida för att fly undan det kalla vädret de hade hemma.
Guiden körde oss ända vägen hem så vi slapp ta en taxi, vi dricksade och tackade för dagen.

Visa alla bilder från Everglades!

Nu har vi äntligen hittat våra biljetter till äckligt vackra Karibien 😀 Den 9e mars lyfter flyget mot Havanna, Kuba med mellanlandning i Bahamas. Då det är omöjligt att resa till Kuba från USA (amerikanarna är strängt förbjudna att resa dit eller rättare sagt spendera några pengar i Kuba och hotas med fängelsestraff och dyra böter ifall de gör det) var vi tvugna att resa via Bahamas….vilket inte är helt fel! 😛

Vi kommer stanna i Kuba i sammanlagt i 25 dagar innan flyget tar oss vidare till Dominikanska Republiken via Costa Rica. I och med att dom flesta länder och öar i Karibien, Centralamerika och Sydamerika kräver en vidarebiljett för inträde i landet så var det lite meckit att hitta bra biljetter. Vi satt nog framför datorn i 8 timmar innan vi bestämde oss för denna rutt.

Jag (Tinna) har alltid velat åka till Kuba som naturligtvis är den krångligaste samt dyraste ö att resa till. När vi väl landar är dock kostnaderna väldigt låga. Dvs det är dyrt att resa in och ut ifrån landet men billigt att leva där. Vi var dessutom tvugna att hitta en biljett ut från Kuba då deras immigration kräver det. Efter många heta disskusioner om vilket land vi därefter skulle resa till bestämde vi oss för att åka till D.R då verkar vara en väldigt vacker och inte alltför dyrt land att leva i.

Tanken är att vi därefter ska ta oss till Brasilien då vi båda väldigt gärna vill uppleva Amazonas men det var sjukt dyrt att resa dit från Kuba. Antingen så avslutar vi vår karibienrutt efter D. R eller så tar vi en sväng ner till S:t Lucia och Trinidad. Vi får helt enkelt se vilken plan som blir bäst!

Igår var det en Mr Ulf Tommy Lundh som var i himmelen (se bilder). För en vecka sedan beställde han två stockar Grov portion på nätet och har sedan dess sprungit till postlådan som en skottspole. Igår kom belöningen och han var som en tioåring på julafton!

Eftersom det är lördag så bestämde vi oss för att unna oss lite extra mumsfilibabba och cyklade till matvarubutiken för att handla till ingridienser till middagen. Det är inte ofta vi får chansen att tillaga mat själva och passade på att slå på stort. Oxfile med brytbönor, timjanklyftpotatis med rosepepparsås och parmesangrillad tomat. Rosepepparkornen var svåra att hitta så vi köpte en mixed pepparburk som stackars Uffe fick sortera ur. Innan denna måltid fick jag en champagnedrink och Uffe drack inhemsk öl (som utlovat i gästboken)…Lindemans Shiraz har blivit en favorit då den kostar här 30 spänn (!!!) Galet gott och galet billigt 😀
Till dessert: Keylime cheeskake 😛

Då våra magar inte direkt är vana vid denna sortens mat låg vi som två paddor på sofforna efteråt. Lisa har typ 500 tvkanaler så det slutade med att vi kollade på Dödligt vapen 2, The Mumie, Con Air, Snakes on a plane och Boogie nights – riktiga klassiker hehe.

Visa bilder

Idag tog Raul oss på en dagstur till Miami. Första anhalt var ett gammalt hus, Vizcaya , som också är ett museum. Det tillhörde en av USA´s första tobaks-importörer och var otroligt magnifikt. Mycket av inredningen är hämtad från Europa och Asien. Huset byggdes 1916 och hade bl.a Floridas första telefon, elektricitet till alla rum och hiss. Huset omringades av en gigantisk trädgård som hade grekisk/italiensk stil med stenstatyer och fontäner.
Husets ägare, James Deering , hade ofta storslagna fester som celebriteter såsom Frank Sinatra , John F Kennedy, Ronald Reagan samt påven (!!) deltog i. Raul sa hela tiden att detta var hans drömhus och att han en dag skulle bygga ett likadant hus i Mexico. Killen har ju ”bara” redan ett tiotal hus i USA och Mexico. 🙂

Efter ett tag började det dugga och vi bestämde oss för att gå tillbaka till bilen för att ta en sväng ner till South Beach, Miami (Ocean Drive). Där besökte vi bl.a huset där Versaci bodde (idag hotell) och det var ruggit att stå på platsen där han blev kallblodigt mördad. Se bild på grindarna.
Vidare besökte vi hotel Victor som Raul tidigare har jobbat på. Det hade en väldigt stilrent, lyxigt och snygg design och kändes mer som en nattklubb än ett hotell.

När klockan började närma sig fem höll vi på att dö av hunger och åkte till en grekisk restaurang och käkade drömmat! Sent på kvällen körde Raul oss till Lisas hus och vi slängde oss i sängs och somnade innan huvudet hunnit landa på kudden.

Visa alla bilder!

I måndags tog vi våra väskor och flyttade in hos Raul för två nätter. Han plockade upp oss i Fort Lauderdale och körde oss till hans favoritrestaurang som serverar äkta mexikansk mat. Raul är nämligen från Mexico och ville att vi skulle få smaka på det riktiga käket som finns i hans hemland. Det var starkt, starkt och starkt men riktigt gott!! Vi åt flera rätter men det som jag tyckte var godast var dessa tacoformade (fast mjuka) bröd som var fyllda med någon typ av kött (biffstroganoff) och jalapeno-salsa.

Efter att ha fyllt våra magar till bristningsgränsen åkte vi hem till Rauls lägenhet som är beläget mer eller mindre på stranden. Hela kvarteret består av idiothöga skyskrapor och även om området är extremt lyxigt med galet dyra lägenheter så är det ganska opersonligt. Många lägenhetsägare har dessa boenden några veckor om året och det är mer eller mindre bara pensionärer som har sina boenden här. Raul har bott i USA i tre år och valde att flytta hit pga av sitt jobb. Munnen går i ett och han pratar vitt och brett om alla världskändisar han känner och hur mycket pengar hans familj har. Under ytan är han en otroligt snäll och generös människa och man får ta resten av hans personlighet med en klackspark 😀

Vi (jag, uffe, raul och hans polare freddie) gick ner till stranden och solade & badade. Stranden är jättefin men i och med att hela Florida en gång varit ett stort träskmark, känner man att man sjunker ner lite i sanden. Stranden är gigantisk och du kan se ända fram till Miami och Fort Lauderdale från där du står. När solen gick i moln, hoppade vi i den 30 gradiga poolen som tillhör huset. Mycket skönt!

På kvällen fick vi besök av Thom och Bill som kom med världens största lasagne. Vi käkade och hade ändlösa disskusioner om USA och hur det politiska läget har försämrats sedan Bush tillträde. Det bästa med att resa runt i olika länder är att vi får lära oss så mycket om andra människors leverne, kultur, religion och politik. Speciellt genom couchsurfingboende. Det är betydligt lättare att förstå hur människor lever i ett land när du bor tillsammans med dom. Du baserar inte dina åsikter genom surret från media utan istället hör och ser folk som dagligen får ta konsekvenserna av STORA felaktiga politiska beslut.

Efter flera timmars prat tog vi en promenad längst stranden och fick se en urvacker fullmåne som lös upp delar av havet. Dagen efter kom Freddie förbi med mat från Venezuela (hans hemland). Se bilder. Det påminde om kroppkakor fast med annan fyllning. Häftigt att smaka något som hans mamma tillagat från Venezuela!

Visa bilder

Igår tog Lisa oss till en ”get together”-kväll arrangerat av couchsurfing. Vi åkte till Thom som bor i Hollywood (inte i Kalifornien) strax utanför Fort Lauderdale. Det var liknande ett knytkalas där var och en tog med sig en typisk maträtt från sitt hemland. Vi var sammanlagt ett 20-tal personer, vissa som hostar (har surfare boende hos sig) och andra som gör som vi (är inneboende).

Jag och Uffe gjorde skagenrullander (skagenröra i tunnbröd) och Lisa gjorde en kikärtssallad och en jordgubbstårta. På buffebordet fanns det rätter från hela världen, thailändsk currygryta, italiensk kycklinglasagne, mexikansk salsa, brittisk shepherds pie och en massa amerikanska rätter.

Det var riktigt kul att träffa nya människor som vi kunde byta reseberättelser med och få se bilder från platser som dom varit på. Under kvällens gång fick vi dessutom en massa bra tips om vilka platser som är värt att besöka i Karibien, Centralamerika och Mexico.

Igår hade vi planerat att resa till Miami i morgon. Vi har genom couchsurfing hittat ett par som bor i ett hus strax utanför Miami City som vi får bo hos. Men när vi kom hem från festen igår frågade Lisa om vi vill bo i hennes hus medans hon är på semester i Peru. Hon åker på onsdag och kommer vara borta i 12 dagar (!). Vi tackade naturligtvis ja och det ska bli otroligt lyxigt och skönt att ha ett helt hus för oss själva. Lisa är extremt givmild och det känns otroligt häftigt att hon har denna tillit till oss att vakta hennes hus under tiden som hon är borta.

Vi kommer dock behöva lämna huset imorgon för att komma tillbaka på torsdag. Troligtvis ska vi bo hos en kille som vi träffade igår på festen. Han heter Raul och bor i ett strandhus i Hollywood. Lyxigt värre 😀 !
Under tiden som vi är Fort Lauderdale ska vi försöka göra lite dagsutflykter till bl.a Everglades.

Ikväll är det Oskarsgalan i USA och vi har laddat upp med chips och dipp. Det är galet vad många olika sorters chips och dippsorter det finns i detta land. Man får totalt beslutångest och det slutar oftast med att jag inte köper något alls.

Här är några bilder från igår!

Den första attraktionen vi besökte var Spindelmannen, vilket var en blandning av 3D-film och bergodalbana. Iklädda 3D-brillor fick vi vatten på oss som spindelmannen sprutade och vi flög upp i luften för att sedan fritt falla ner mot backen igen. Som tur var räddade spindelmannen oss i sista sekunden. Puh. Attraktionen var dock inte så bra för våra magar och vi lämnade båda stället idiot-yra. När man var liten kunde man åka dessa saker 100 gånger men nu blir man yr direkt, vad har hänt?

Från yr-i-huvudet till dyng-blöt överallt, nästa attraktion var nämligen en extrem variant av Flumeride; världens brantaste vattenbana. Vi satt precis som i flumeride i små stockar och tänkte att vi ”säkert får LITE vatten på oss”. Seriöst!! Vi kunde lika gärna ha hoppat i sjön!! Vi var dyngsura från topp till tå, från ytterplagg till underkläder.
I efterhand såg vi att folk stod och betalade för att vattenkanonerna skulle spruta på just oss. Det kändes som att få en brandslang uppkörd i nyllet, tack för det ! 😉

Vi gick därefter till Jurassic Park och tänkte att våra kläder skulle torka om vi åkte luftfärden (Pteranodon Flyers) där man flög fram. Ungefär som slänggungorna på Liseberg fast i en bergbana över Jurassic Park. En kötid på 75 minuter hade vi dock inte räknat med, speciellt inte när vi insåg att färden var över efter 1-2 minuter. SUCK!!

Se karta över island of Adventure här!

Fortfarande halvblöta tröstade vi oss med en salami-pizza och sallad. Förvånandsvärd liten (men sannerligen onyttig) pizza. Vid 17-snåret begav vi oss ut ur parken med sikte på parkeringen där vår flygtaxi skulle hämta upp oss. Flyget till Ft Lauderdale var i tid och Lisa hämtade upp oss runt 22-tiden på kvällen. Vi slocknade omedelbart och fick äntligen sova ut i ”vår” sköna säng.

Se alla bilder här!

Tidigt på morgonen torsdagen den 21 februari packade vi våra små ryggsäckar och checkade ut ifrån Ramada Maingate (utan att inta den horribla frukostbuffen). Vi kollade vår epost innan skytteln till Universal Studios kom för att hämta oss. Bussturen tog ca en och en halv timma och var sprängfylld med folk. Väl framme var vi dock nöjda över att ha åkt så tidigt, parken var relativt folktom och många attraktioner hade otroligt korta köer.

Visa karta över Universal Studios!

Vi började längst in i parken med JAWS!! En liten båt tog oss ut på vattnet och vi blev plötsligt attackerade av hajen med stort H. Vi hade som tur en modig guide som visste hur man hanterade en hagelbössa och efter en kvart låg hajen och flöt i sitt eget blod. Specialeffekterna var otroligt imponerande!!!
Nästa anhalt var ”The return of The Mummy” som var den bästa attraktionen vi gjort. Från början verkade det som en sömnig rundtur i vagnar i stil med ett museum-besök. Helt plötsligt kastades vi dock backlänges, framlänges och innan vi visste ordet av befann vi oss i en mörk tunnel, attackerad av kackerlackor och mumier. Explosioner och eldflammor överallt och en bergodalbana i nästan becksvart mörker som får balder på Liseberg att blekna. Helt klart den bästa bergodalbanan vi provat! Speciell när man var så oförberedd på att det faktiskt VAR en bergodalbana.
Vi besökte även en filmstudio (”Disaster” med Christopher Walken) som var lite långdragen men def sevärd.

Vidare besökte vi Men in Black som var vagnar på räls där alla i vagnen hade varsin pistol och man skulle skjuta ner aliens som dök upp överallt. Den snurrade lite väl mycket (tänk kaffekopparna på Liseberg) så jag tror inte vi träffade speciellt många monster. Tinna vann ganska stort men våra magar var nu tvugna att vila lite.

Magarna fick dock inte vila speciellt länge då vi fortsatte mot syster-parken Island of Adventure ….

Visa bilder från Universal Studios

Vi vaknade tidigt i vårt hotell-rum på Ramada Hotel. Klockan 08:00 gick skyttelbussen som tog oss till Magic Kingdom. Vi hade inte ätit frulle utan planerade att inta den hos Musse och Kalle. Klockan var säkert 09:00 innan vi hade våra biljetter i handen och satte oss i en av monorailsens vagnar. Utanför portarna till Magic Kingdom stannade tåget och vi fick vänta utanför tills alla disney-karaktärerna välkomnade oss med sång och dans och till slut öppnade portarna. Vi var båda utsvultna och begav oss direkt till ett bageri på huvudgatan.

Dessa restauranger/cafeer är helt galet fyllda med gigantiska bakverk och smörgåsar. Människor sitter och äter kanelbullar med gaffel och kniv. Det är absurt och se människor som är 4 ggr så stora som vi sitta och vräka i sig onyttigheter. Det är inte en bulle per person som gäller utan snarare 3 stora bakverk plus enliter läsk till det. Det är verkligen ofattbart stora människor i USA. Det är många som åker omkring i moderna permobiler pga att de har svårt att gå med deras stora kroppar. Det är naturligtvis sorgligt men du kan inte låta bli att stirra på de oproportionerligt stora människorna.

Väl mätta begav vi oss ut till Adventureland där vi klättrade upp i trädkojor, åkte på en mysig djungelfärd på vattnet och såg Jack Sparrow´s Pirates of the Carribean-attraktion. Sedan åkte vi Big Mountain Railroad och Splash Mountain (som är en amerikansk version av Flumeride på Liseberg). Vi blev ordentligt blöta!!!
Med dyngsura kläder begav vi oss mot Haunted Mansion där vi var förberedda på att bli ordentligt skrämda. Det var dock inte värre än ett par robot-dockor som tittade fram bakom gravstenar och självlysande ögon i mörkret. Har man varit på spökhuset på Liseberg är allt annat mesigt haha.

Nästa område var Fantasyland och där avverkade vi bl.a ”Its a small world”, ”Mickeys Philharmagic” och ”Snow whites scary adventure”. Detta område var definitivt avsett för en yngre publik men mycket av det var ändå mysigt och roligt att göra.
Sista området var Tomorrowland där vi gick på ”Stitch´s great escape”. Vid det här laget var vi ordentligt möra och i stort sett färdiga att gå hem. Innan vi drog var vi ju självklart tvugna att se disney-paraden som vi även filmade i sin helhet (även om vi var tvugna att dela upp den på två minneskort).
Här ser ni kartan över Magic Kingdom!

Efter 9 timmar på Magic Kingdom tog det inte många sekunder på huvudkudden för att slockna. Vi somnade med värkande fötter och en otroligt stark sockersmak i munnen.

Visa bilder från Magic Kingdom

Sent igår kom vi tillbaka från tre intensiva dagar i Orlando. Två vuxna människor som blev barn på nytt 😀
I tisdags tog vi flyget till Orlando och landande tidigt på morgonene. När vi checkade in på hotellet och skulle registrera vår närvaro för TimeShare-träffen blev det ett stressigt springande mellan receptionen, frukosten (som precis skulle stänga och vi var aphungriga) och receptionen för lägenhetsvisning. Vi var nämligen tvugna att lämna diverse vouchers till alla möjliga ställen för att få checka in och äta frukost. Väl klara åt vi den minst prisvärda frukostbuffe vi någonssin satt i oss. Allt var i stort sett socker med olika smaker, inte undra på att amerikander ser ut som de gör 🙂

När vi ätit upp tyckte vi att det var lika bra att få timeshare-visningen avklarad så fort som möjligt så vi tog första möjliga tid. Efter att ha virrat runt en kvart per fot kom vi på att det kanske var bäst att ta en taxi till deras huvudkontor. Killen på hotellet hade sagt att det var ”really close” men eftersom ingen i detta landet använder apostlahästarna så hade han ju naturligtvis menat att det var nära med bil.

Väl framme bjöds det på bröd och fika och efter en liten väntestund påbörjades hjärntvätten. Det hurrades och applåderades åt vänster och höger och det var ingen tvekan om hur FANTASTISK hela ideen var. Jag har aldrig deltagit på ett mer skrämmande möte. När mötet väl var över och vi hade sett 180 powerpoint-bilder på hur fattiga amerikaner kan fullfölja sina drömmar (för endast 3000kr i månaden får man möjlighet att under EN vecka per år få RABATT på utvalda hotell). Många verkade uppriktigt intresserade av ideen, varför får vi nog aldrig reda på. En del är bara födda på fel sida, alternativt tappade tillräckligt många gånger. I slutändan skulle det kosta oss 180.000 SEK att få semestra 1 vecka per år till rabatterade priser. Naturligtvis betalar ingen denna summa kontant utan tar det hela på kredit, dvs ca 3000kr i månaden, helt galet.

Efter att vår försäljare tillbringat fem timmar med att försöka övertala oss kom hennes chef och satte sig ner för att ”seal the deal”. Vi förklarade för honom (på vårt mest ödmjuka sätt) vilken dålig idee allting var och varför vi inte tror på att betala på kredit. Han var uppriktigt besviken och vår försäljare spelade förkrossad vid hans sida.
Sedan kom det en tjej som ville intervjua oss om hur vi hade blivit behandlade under dagen, vi andades ut och tänkte att nu är vi snart klara. Efter 5:e frågan ville hon erbjuda oss en bättre deal än vi tidigare fått. Vi tackade irriterat nej och drog därifrån. Vi hämtade upp vår lön för mödan på deras kontor i form av 152 friska dollar (ca 1000kr) som oavkortat skulle gå till Disney World.
CHA-CHING!!!

På kvällen åkte vi ner till Disney Downtown, åt en hamburgare och revben på Planet Hollywood och gick omrking på området. Vi var inne på en gigantisk Virgin Records-affär och en affär som hade otroligt mycket autografer från kändisar , alltifrån George Bush till Star Wars-skådisarna. Vi åkte hem relativt tidigt för att vara utvilade inför morgondagens Magic Kingdom-besök.

Visa bilder

Gush, igår var det stekvarmt i Fort Lauderdale. Stackars Ryan sprang Maraton i denna hetta men lyckades komma i mål utan skador fast med svåra kramper i benen. Jag och Uffe tog cyklarna till stranden och höll på att svimma av värmeslag när vi kom fram. Det kändes dock inte lägligt att klaga på värmen när vi träffade upp Ryan efter hans sprinterlopp.

Lite senare satte vi oss på samma ställe som vi var på igår och Uffe och jag tog varsin Margarita medans Ryan drack cola. Något som jag tyckte var lite konstigt var kosten som erbjöds till samtliga maratonslöpare efter att de kommit i mål. Vid målsnöret delades det ut öl, läsk, kakor, chips och muffins (!!!) Lite skillnad från våran blåbärsoppa och energidrycker.

Eftersom Ryans kramper fortsatte ett bra tag efter han kom i mål, hade han svårt att sitta stilla alltför länge. Vi bestämde oss därför att strunta i att cykla och istället promenerade hem med honom. Detta tog ett bra jävla tag (ca 2 timmar) i kokhet värmebölja så när vi kom hem var vi helt färdiga. Lisa hade satt igång jacuzzin på verandan och det var bra härligt att lägga sig i den lagom till att himlen öppnade sig och regndropparna började falla. Urskönt! På kvällen blev det grillade hamburgare 😀 (se film)

Imorgon ska vi åka till Orlando och besöka Disney World och kanske MGM Studios. Vi lyckades hitta ett idiotbra erbjudande i en morgontidning. Vi får bo på ett lyxigt 5 stjärningt hotell ett stenkast från Disneyworld i 2 nätter inkl inträde till Disney World för ca 300kr/person. Galet billigt! Enda haken är att vi måste delta i ett lägenhetsförsäljningsmöte i 90 minuter, haha. Normalpris för inträde till parken är ca 500kr/person. Vi lyckades dessutom hitta med Ryans hjälp en billig flygresa tur&retur till Orlando för 190kr/person. Som taget 😀 ! Vi kommer tillbaka till Lisa på torsdag och vi kommer ha kvar de mesta av våra grejer där.
På fredag drar vi till Everglades med Lisa!

Visa alla bilder!

OBS!! NYTT USA-NUMMER !!!!! (+1) 954 305 0637
Vi har nu bott hos Lisa i 4 nätter och vi trivs ofattbart bra här. Lisa är så extremt gullig och vill ta hand om oss hela tiden. Vanligtvis går hon till jobbet runt 5 på morgonen och när hon slutat jobbet vid lunchtid brukar vi hitta på något tillsammans. I förrgår åkte vi ut till USAs största supermall och shoppade lite småsaker. Stället var något så extremt stort och jag tror vi såg 5 % av det hela. Jag handlade lite lotion och Uffe en Lonelyplanet bok ”Central America on a shoestring”.

Igår var det en av årets finaste dagar, supervarmt men ändå lite blåsigt. Vi tog en långpromenad mot stranden och efter att gått i 2 timmar började vi lite lätt lessna. Till slut kom vi iaf fram till Fort Lauderdale beach som kryllade av folk. I om det att det var lördag och ”President weekend” så var det milt sagt fler än vi som var där. När vi gick igenom standen för att komma till beachen kunde vi se miljonkronors villor överallt med sina galet stora båtar brevid husen. Det kändes ganska surrealistiskt att folk har råd att leva på detta vis. Lisa sa dock på kvällen att de flesta inte ens bor i husen och använder dom som ”sommarstugor” (!!!). Ett av husen vi gick förbi hade nyligen renoverats för 4 miljoner $. Helt ofattbart!

Nere på strandgatan var vi helt slut och bestämde att slå oss ner på ett litet fik/restaurang. Vi beställde lite mexikansk mat och tinna beställde en Rasberry Margarita. Tror aldrig vi sett en så gigantisk drink förut, den var ärligt talat större än hennes huvud och såg helt makaber ut! När vi skulle beställa in maten frågade servitören om vi ville ha lite nachos att knapra på innan. Det lät som en bra ide tills han kommer in med en gigantisk korg med nachos och två stora koppar med dipp. Seriöst – varför dessa idiotstora portioner??? Vi hade lätt klarat oss på att dela på förrätten bara. Till lunch åt jag sedan en (stor) ceasarsallad och Uffe käkade en cheesburito med betoning på chees *pust*.

På kvällen Hade Lisa gjort pasta då Ryan ska springa Maraton idag. Startskottet gick för ca en timme sedan så vi ska försöka hinna ner till stranden och hurra på han innan han kommer i mål.

Visa alla bilder!

Vi har väl inte riktigt återhämtat oss från tidsomställningen från Indien (på ca 10 timmar) ännu. Vi sover som kungar i vår galet sköna säng men när mörkret börjar falla blir vi blixttrötta. Inatt satt jag och Lisa uppe till 02.30 och skvallrade men likt förbannat vaknade jag upp 07.00 imorse. Inte konstigt att man blir trött på dagen 😉

Igår tog vi oss en långpromenad till city. Med citykartan i handen såg vi ut som sanna turister och det var riktigt kul att vandra omkring som vilsna utomjordningar. Typiskt nog dog vår kamera efter första kortet och när vi skulle byta till reservbatteriet visade det sig att även det vara urladdat *mutter*. Så vi kunde inte ta några bilder 🙁

Efter att vi vandrat i en timme sprang vi på ”The Cheescake factory”. Jag som älskar cheeskakae höll på att få ett epeleptiskt anfall av lycka. Vi steg in i en cheescake-restaurang och fick möjligheten att välja mellan ett 30-tal små underverk. Jag valde en Key Lime Cheescake och Uffe tog en Chocolate chip cookei dough cheescake. Till det drack jag en white chocolate raspberry latte och Uffe drack en vanlig kaffe med mjölk. Tårtbitarna var gigantiska och vi höll på att storkna redan efter halva kakan.

Jag är normalt inte någon efterättsperson men här i USA låter allting så extremt gott! Jag kommer med all säkerhet käka någon form av dessert varje dag och det kommer sluta med att jag rullar fram. Portionerna är 100 gånger större än Sverige. Hemma får vi tex innan förrätten en liten brödbit att knapra på medans i USA får du en hel jävla baguette. Drycken serveras i enlitersglas (!!!) och jag förstår inte hur folk kan orka dricka upp all denna dryck till maten.

Efter denna chockfika promenerade vi till en av Fort Lauderdales största matvaruhus för att hitta ingredienser till kvällens middag. Vi ville bjuda Lisa på en typiskt svensk måltid på Alla hjärtansdag. Det var dock inte det lättaste att hitta svenska råvoror och vi sprang omkring som vilsna katter för att få ihop matvarorna. Två timmar senare lämnade vi butiken med ca 8 kassar (i vaje kasse lägger dom som mest 2 saker). Hela dagen svettades vi i köket för att få ihop matlagningen till en smak som påminner om den hemma. Jag har sedan länge längtat efter att laga mat och det var underbart att ”känna sig som hemma” igen. Till förrätt gjorde vi toast skagen och till varmrätt *trumpinne* köttbullar med brunsås och potatis.

Uffe var eld och lågor för att han äntligen skulle få sina kära köttbullar så det blev min allahjärtansdag present till honom 🙂 Det blev kanske inte som hans ”all time favorite” men jag var ganska nöjd ändå. Lisa verkade gilla det men jag tror hon föredrog förrätten framför varmrätten haha.

Idag ska vi ut på cykeltur med Lisa. Vädret har gjort en tvärvändning och det finns inga direkta spår efter tornadon. Det är ett behagligt varmt klimat på ca 25-30 grader om dagarna. Ikväll ska en ny kille från Kanada komma och stanna ett par nätter. Han ska bla springa maraton som är på söndag. Han är på resande fot och har nyss varit i Guatemala så vi ska pumpa honom på information. Antingen går vi alla fyra ut ikväll eller så stannar vi hemma och grillar på verandan.

Som vi förespådde blev det en väldigt jobbig resa på totalt 44 timmar. Resan inleddes med en 2 timmar försening i Goa till Bombay. När vi väl kom fram till Bombay blev vi stillasittande i 9 timmar på flyget till Milano. En extremt seg flygning där jag lyckats få en trasig flygstol som inte gick att luta bakåt. Innan vi hade bestämt oss för att resa till USA hade vi kollat upp på internet om visumregler och dyligt. I och med att vi är svenska medborgare har vi rätt att stanna i landet i 90 dagar utan visum. Med detta i baktanke var vi lugna med att resa dit. På flygplatsen i Bombay hade vi turen att hitta en Lonely Planet om USA. Och tur var väl det! Det första vi läste var att vi var tvugna att ha en returbiljett ut ur landet för att ens kunna komma in i USA. Med stressande svettpärlor i pannan kom Uffe på en brilliant ide. Vi tog oss till närmsta internetcafe och bokade en bussbiljett från San Diego till Tiuana i Mexico. Biljetten kostade oss 80 spänn och vi kunde pusta ut!

Vi kom med flyget till Milano och när vi landande där kändes det som om vi var på Grönland…dvs det var otroligt kallt. Vi tog varsin (svindyr) italiensk baguette med parmaskinka och mozarellaost som smakade himmelsk.

När vi skulle gå ombord planet till New York uppstod det milt sagt stora problem. Inte nog med att planet skulle lyfta om 15 minuter, vi lyckades stoppa upp hela kön eftersom biljetten till Mexico inte gällde som ”returbiljett”. Vi fick gå bakom kulliserna och prata med chefen för incheckningen. Hon förklarade att biljetter till grannländerna som Canada, Mexico och Karibien inte kan användas som en returbiljett. Personalen rekommenderde oss att uppsöka närmaste resebyrå och inhandla en annan biljett. Flyget skulle vi då naturligtvis missa.

Vi var lyckligtvis väldigt lugna och förklarade att vi inte visste om dessa regler. Hon verkade tursamt känna sympati med oss och sa att vi själva skulle få förklara vårt dilemma för den amerikanska passkontrollen. Med detta i ”bagaget” satt vi 9 timmar och övade på en rationell förklaring. Vi målade upp värsta scenariot att vi var tvugna att resa tillbaka till kalla Italien och förlora alla våra flygpengar.
Att ”ta dagen som den kommer” har ibland sina nackdelar *suck*.

9 timmar senare landande vi i Fort Lauderdale och var milt sagt två nervvrak. 5 minuter senare hade vi båda passerat passkontrollen utan att säga ett pip. I passet fick vi en stämpel som garanterade oss 3 månaders uppehållstillstånd *yay*. Vad sjutton hände?

I JFK var vi tvugna att byta byggnad för incheckning vilket innebar en 5 minuters löpstrecka med flippfloppsandaler i snöstorm. Det var så jävla kallt att jag nästan tappade andan. Väl inne i byggnaden fick vi genomgå flera säkerhetskontroller och vi var inte lugna förrens vi satt på planet till Fort Lauderdale. Vi blev dock sittande i planet ett bra tag då vingarna hade frusit till is och behövdes värmas upp. Vi landade med 2 timmars försening i ett tornado-drabbat Florida.

Ni hörde rätt, storm och regn öste ner och på tvn såg man hustak bortslitna av en tornado som skulle passera Fort Lauderdale under natten. Inte sant, tänkte vi!

På flygplatsen blev hämtade av världens raraste Lisa (som faktiskt jobbar på flygplatsen). Det visste förstås inte vi när satt och berättade om våra resebrydderier. Hon bara skrattade och tyckte att vi hade haft stor tur med oss!

Lisa bor i ett fint och tryggt område med närhet till stranden. Hon och henns man har just separerats och hon bor i en stor villa med härlig poolterass och stor segelbåt som ligger i kanalen 15 meter utanför köket. Vi har fått ett eget rum (!!!!) med en gigantisk säng, idotstor teve och egen toalett & dusch. Lyxigt värre!
Lisa är urmysig och är väldigt generös av sig. Vi får äta vad vi vill ur hennes kök och vi får vara hemma i huset medans hon jobbar. Hon har tom lämnat en nyckel så vi kan komma och gå när vi vill. Vi köpte lite indiska saker till henne (kuddfodral och rökelser) som kanske är i minsta laget men hon blev iaf jätteglad.

Samma kväll som vi anlände hade även en tjej från Australen anlänt till Lisa. Hon hade ett läckert namn; Skye och sov bara över en natt då hon skulle vidare till Peru. Vi hade urkul ihop och satt uppe hela kvällen och drack rödvin och utbytte reserfarenheter.

Idag är det Valentines day i USA som är en stooor händelse. Vi ska ta oss till en stort matvaruhus (som jag har längtat till! Tänk att få gå omkring bland miljontals matvaror och välja ut en massa goda grejer) för att inhandla ingredienser till kvällens måltid: svensk husmanskost 😀

PS. Vi har inte skaffat Amerikanska simkort ännu så bästa sättet att nå oss är genom Uffes svenska mobilnr +46707182008

Visa alla bilder!

Nu är det inte långt kvar till vår maratonresa. Vi kommer vara på resande fot i 42 timmar och börjar med en taxi till Goas flygplats kl 12.00 imorn. Därefter har vi en ganska lång väntetid på ca 10 timmar tills flyget lyfter från Bombay-Milano. I Milano blir vi sittande i ca 5 timmar tills vi flyger till New York. I New York får vi vänta i 6 timmar tills kosan går mot Florida. Vi landar lokaltid 19.50 och kommer bli upphämtade av Lisa som vi ska stanna hos de första dagarna. Hon låter oss bo hos henne till hela 10 (!!!) dagar, vilket är väldigt generöst av henne. Men vi får se hur länge vi stannar i Fort Lauderdale. Vi ska även försöka ta oss norrut till Orlando (Disney World) och söderut till Miami och Key West.

Ikväll ska vi käka vår sista indiska kvällsmåltid. Igår var vi på ”Magic Italy” och åt den godaste pastan och pizzan på väldigt länge. Vi beställde pestoinbakad ravioli med parmesanost som var galet gott samt vedugnsbakad pizza med chili, oliver, vitlök och parmesanost! Supergott och superonyttigt!
Till frukost käkar jag helst nutellapannkaka och fruktsallad medans Uffe gärna drar i sig indisk frukost som består av parathabröd med curd & pickels.
Nedan finns lite matbilder!

Förövrigt har jag äntligen klippt bort mina risiga toppar (på vad jag trodde var en frisörsalong). Frisörskan hade dock svårt att urskilja luggen med resten av håret och klippte därför mitt hår i lite olika längder. Lite lustigt med tanke på att jag sa att jag vill ha håret i samma längd *suck* Hursomhelst, brydde jag mig inte hårt på salongen utan märkte ”mästerverket” när jag kom hem. Det ska bli skönt att vänta ytterligare 6 månader innan jag kan klippa håret jämt igen *bitter*.

Ps. Tack till alla er som skriver inlägg till oss – det värmer hjärtat 🙂

Vi har nu varit i Indien i en månad och vi har som ni redan förstått inte tagit Indien till vårt hjärta. Vi har bestämt att lämna landet betydligt tidigare än vad vi tidigare förutspått. Det var först när vi kom till Goa som vi kunde andas ut…men vi vill ändå inte stanna här alltför länge.

Efter ett par dagar i Goa bestämde vi oss för att hitta en biljett ifrån Indien. Vi har alltid varit fascinerad av Karibien och Sydamerika varför vi frågade resesäljaren om billiga biljetter dit. Vi hittade en billig biljett till Miami, Florida den 12 februari med mellanlandning i Milano och New York. Flygresan tar 28 timmar (exkl transport från Goa-Bombay) *pust*. Det känns otroligt spännande och häftigt att påbörja en ny form av resa på en helt ny kontinent.

Uffe har varit i USA tidigare fast då var han en liten kille. Jag däremot har aldrig varit där men alltid haft en hemlig dröm att resa till Disney World i Florida (haha) och åka safari i Everglades träsken. Vi kommer troligtvis inte stanna särskilt länge i Florida pga att det är så dyrt där. Dollarn är visseligen extremt låg just nu men vår dagsbudget tillåter ingen längre vistelse där. Vår plan är att därefter ta oss ner till de Karibiska öarna och lapa till sol 😛

Vi har fixat boende dom första 10 dagarna genom couchsurfing. Det är en organisation som arrangerar gratis boende för resernärer runt om i hela världen. En jättemysig och trevlig kvinna i Fort Lauderdale låter oss bo i hennes gäststuga de första 10 dagarna. Ni behöver inte vara oroliga….hon har goda referenser och vi har noga läst om hennes tidigare inneboende. Om ni är intresserade couchsurfing, klicka på denna länk

kram från oss!

Vi har nu varit i Goa några dagar och vi slappar mest hela tiden. På dagarna solar vi på stranden och på kvällarna strosar vi omkring bland souvenirbutikerna. Vi har lyckats sälja några av våra tunga böcker vilket våra ryggar kommer tacka oss för senare.

Goa är ett typiskt turistresemål med allt du behöver för sol & bad. Stränderna är långt ifrån det vackraste vi sett men i detta läge kvittar det. Vi tycker att det är riktigt skönt att ligga och gassa i solen men en kall king fisher utan att någon besvärar oss. Det är riktigt varmt om dagarna och eftersom all solbränna har försvunnit måste vi smörja in oss med solskyddsfaktor.

Uffe har hittat en superduktig skräddare här nere. Jag har sytt fast några söta och färgglada ödlor på min ryggsäck och Uffe har sytt fast lite fler flaggor och en text på sin.

Vårt hotellrum är en skön oas att dra sig tillbaka till. Rummet är inge vidare trevligt i svenska mått men för oss är det riktigt lyxigt att duscha i varmvatten och kolla på CNN och Animal planet på tv:n. Uffe kom igår hem med en väldigt speciell tandkräm (se bild). Det tog honom inte många sekunder att spotta ut den 😀

Se alla bilder här!

Efter en lång transportdag på 10 timmar är vi nu i Goa. Vi tog en taxi från Kumily till flygplatsen och det väldigt skönt att slippa åka kommunalt. Incheckningen gick smidigt och plötsligt var vi framme. Vi träffade en svenskt par på flygplatsen och vi delade en taxi till Goas södraste strand, Palolem.

Vi bodde första natten på ett ganska slitet med okey guesthouse för 60 kr. Idag hittade vi av ren slump ett annat hotell som är mycket fräshare med balkong, tv och kyl och kostar 100 kr/natt. Det är egentligen lite mer än vad vi tänkt oss men maten i Goa är betydligt billigare så vi ska nog fixa dagsbudgeten ändå.

Vi kommer nog vara i Goa ca en vecka och ska mest slappa på stranden. Vår solbränna har mer eller mindre försvunnit efter 3 veckors förkylningsvirus. Stranden i Palolem ska vara den vackraste i Indien enligt alla guideböcker och den är helt okey. Det finns en hel del shopping och restauranger men det är inte alls störande. Maten vi har ätit är den godaste hittills i Indien vilket är lite förvånande. Alla säger att Goa går inte att klassas som ”det verkliga” Indien då staden är så turistinriktad – och det väl tur det. Vi tycker att det är väldigt skönt att komma hit och visst är det stor skillnad från övriga Indien.

Till Palolem kommer många som vi – som är på resande fot. Det finns en del svenskar här och det är väldigt skönt att vara i en miljö som liknar mer den typiska semesterorten. Indien är ett land som jag har haft svårt att ta till mig och därför känns det skönt att kunna andas ut lite nu. Visst finns det försäljare här som är väldigt påstridande men det är ingenting jämfört med vad vi tidigare upplevt. Här finns möjlighet att gå på gatan utan att känna sig iaktagen hela tiden.

För några dagar sedan bestämde vi oss för att skicka hem lite grejer till Västervik. Sakerna vägde ca 1 kg och innehöll mest filmer och kläder. När vi äntligen kommer fram till posten så säger dom att dom inte tillhandahåller några kartonger alls utan hänvisar oss till en klädesbutik 50 meter bort. Vi knallar vidare till klädesbutiken som langar fram en tjockbottnad kartong och berättar för oss att vi är tvugna att sy en påse till kartongen. Butiksägaren mäter ut en bit tyg som vi ska ta med oss till byns skräddare (!!!). Detta jävla projekt tar oss halva dagen, haha. När vi tillslut har våra saker inslagna i en kartong och tygpåse så kan vi bege oss till posten igen. Där får vi fylla i ett antal blanketter för att sedan förstå att detta är på allvar. Det är på detta sätt som posthanteringen fungerar i Indien. Det är iof ett bra system för att höja arbetsmarknaden men samtidigt väldigt strulig metod för den som vill skicka iväg något 🙂

Idag har vi haft en helt fantastisk dag!
Ägaren på vårt homestay ordnade en utflykt till Manayath kryddträdgård. Vägen dit var helt otrolig med en vy över berg och dalar. Hela vägen dit kunde vi känna härliga dofter från citronbuskar och teplantage. Guiden (som även var vår chaufför) kunde allt om dessa växter och örter som fanns i trädgården.

Vi fick provsmaka både välkända och nya kryddor. Han skalade bla av balken från ett kanelträd som vi fick knapra på och vi fick smaka på roten från gurkmejan och ingefära. Vi fick även testa vanilj direkt från stjälken och åt kardemummaböner, nejlika, stjärnanis, kaffe och svart- grön och rödpeppar. Jag provade även att smörja in armen med aloe vera direkt från plantan. När vi smakade på chilifrukten höll vi på att avlida…tänk att endast en litet frö kan vara så idiotstark!

Tiden flög förbi och vi var säkert där i 2-3 timmar. Därefter körde han oss till en av dom högre bergstopparna med utsikt över hela Tamil Nadu (grannstaten) och delar Periyar wildlife santuary.

Visa alla bilder

Uffe har hittat ett superbra och billigt guesthouse som vi bor på sedan två nätter tillbaka. Igår åkte vi till reservatet och försökte få glimpt på en…tiger!!! Men naturligtvis såg vi ingen. Istället fick vi se vilda apor, vildsvin och elefanter. Vi tog en båttur på den välkända floden som flyter genom Periyars vilmarksområde och såg … ett par elefanter på några hundra meters avstånd.

Djurlivet var tyvärr fattigt vilket jag kan förstå när en brummande båt kommer längst floden. Däremot har vi sett en hel del apor i byn (se film) som är totalt orädda för oss. Imorse till frukosten fick vi även se ett gäng bisonoxar som stod och käkade gräs.

Bergsluften här uppe på 1200 meter höjden är väldigt ren och lite kyligare. Överallt i byn kommer ofattbart goda dofter från alla kryddor som odlas häruppe. Utanför byn kryllar det av teplanatage som vi förhoppningsvis hinner att besöka innan vi åker imorgon. Igår hittade vi nämligen en billig flygbiljett till Goa. Vi tar en taxi kl 05.00 imorgonbitti till Kochi flygplats. Planet lyfter 11.40 och tar ca 2 timmar.

Visa bilder

I onsdags tog vi tåget från Trivandrum till Allapey. Oturligt nog så fick vi vänta 5 timmar på tågstationen och när vi äntligen skulle gå på tåget var det helt hysteriskt med folk. Varje platsrad har fyra trånga sittplatser men folk trängde sig in på de obefintliga utrymmerna som inte fanns. Efter att vi tillslut satt fyra i rad (jävligt trångt) kommer en kvinna och en man som ska klämma sig i mellan. Slutligen sitter vi fem i rad och jag och Uffe sitter med halva skinkan utanför haha. Tåget stank med diverse dofter från dels varma passagerare och från mat som hela tiden folk kom och sålde. Men framförallt så luktar hela tåget urin från rälsen som används som toalett. Färden tog 3.5 timme och när vi kom fram var vi helt färdiga!

Vi sov över på ett litet gusethouse som fungerade bra för en övernattning…personalen var jättetrevlig men rummet var i sämre skick. Nästkommande dag åkte vi husbåt mellan kanalerna som var en helt ofattbar upplevelse. Husbåten var riktigt kunglig med två våningar, fräsht sovrum och vardagsrum (!!) där man kunde sitta och stitta på tv. En trappa upp fanns två idiotsköna solstolar med en härlig utsikt.

Det helt klart det bästa vi gjort sedan vi anlände i Indien. Det var så totalt fridfullt att sitta på övre däck, njuta av den fenomenala utsikten med en bärs i handen. Ibland kom kocken upp för att servera lunch, eftermiddagskaffe eller mer öl. Så himla lyxigt att vara som enda passagerarna på båten! På kvällen struntade vi blanka fan i tv:n och lyssnade istället på musik från egna högtalare och såg en fantastisk solnedgång.
Det var inga problem att sova på båten och nästkommande morgon vaknade vi upp ganska tidigt och fick frukost serverat innan vi kom i land.

När vi kom fram tog vi en rihshaw till en annan båt som skulle ta oss till Kochi. Båtturen tog 2.5 timme och när vi äntligen kom fram, letade vi upp en buss till Kumily (Periyar wildlife santuary). Denna jävla busstur var det värsta jag har varit med om. Chaffören var helt galen och körde hysteriskt. Han gjorde omkörningar i kurvor (med mötande bussar hela tiden) och gasade extra mycket när ravinerna var som djupast. Självklart spelade idioten indiskmusik på HÖGSTA volym medans han lekte rallyförare. Jag var så jävla åksjuk och svängde fram och tillbaka som en vante mellan sätena.

Efter 3.5 timme pallade jag inte längre utan spydde som en kalv i bussen. Stackars Uffe höll på att få en sammanbrott när han febrilt försökte hitta en påse i ryggsäcken som var fastkedjan på bagagehyllan. (se film)

Visa bilder

Imorgon ska vi ta oss till Alleppey för att åka husbåt i kanalerna med omnejd. Vi har hyrt en egen båt, två våningar med ac och egen kock (!!!) 😛 Det är en enormt cool båt med sovrum och allt. Turen är under två dagar så vi kommer även sova där. Uffe envisas med att han ska bada i kanalen vlket jag naturligtvis tycker är helt vansinne med tanke på hajangrepp etc *burr*.

Vi har hittat en urgullig man som jobbar på en resebyrå som har hjälp oss enormt mycket under tiden i Kovalam. Vi har nämligen försökt att hitta en resa till Maldiverna. Maldiverna är ett land som är extremt svår, närmast omöjligt att resa på egen hand. Hela landet är uppbyggt på ett ”all package” system vilket betyder att det är billigare att boka paketresa dit med transport, boende och mat. I och med att det är 100 ggr billigare att resa dit härifrån än från Sverige så är det nästan dumt att inte åka dit. Problemet är bara att alla jävla hotell är fullbokade just nu.

Idag fick vi svar från resebyrå-mannen att det eventuellt finns en öppning den 15 februari till Maldiverna. Problemet är inte att hitta en ledig flygbiljett dit utan att finna ett ledigt hotell som inte är apdyrt. Så istället för att vänta kvar i Kovalam drar vi istället ut på lite utflykter i Kerala. Först åker vi en tur med husbåten och efter det ska vi besöka Periyar Wildlife Sanctuary som är ett viltmarksreservat för spännande djur som tigrar, leoparder, noshörningar etc. Oddsen för att se en tiger är säkert jävligt liten med vi kan ju alltid hoppas 🙂
Därefter drar vi troligtvis norrut mot Munnar som är en urvacker plats för teplantage.

Sedan får vi se om om åker till Maldiverna eller far norrut mot Goa. Våra planer ändras som bekant stup i kvarten så denna är en tillfällig prognos haha.

Här följer lite blandade bilder från Kovalam och Trivanrum!

Visa bilder

Igår klättrade vi upp de sjuttiotolv trappstegen som ledde upp till den bästa utsikten över Kovalams strand; Lighthouse Beach. Det var en smal, snirklande trappa som avslutades med en lodrät stege som tog oss ända upp i toppen. Jag (Uffe) stirrade konstant in i väggen då jag varken kunde titta upp eller ner när vi gick i trapporna pga min höjdskräck. Jag försökte dra igång ett samtalsämne med Tinna men hon hade fullt upp med att andas andfått. ”Jag kan inte prata nu, jag DÖÖÖÖÖR… ”.

Väl uppe var det bara ett räcke som avskilde oss från fritt fall ner på stranden och jag höll mig tätt emot fyr-väggen. Vi brände av ett par fina kort och hade fantastisk utsikt över både stranden i norr och i söder. Hade jag haft sinnesnärvaro hade jag säkert kunnat notera Tinnas utlägg om hur fina och avslappnade örnarna var på denna höjd. (jag kan flyga jag är inte rädd).

Väl nere (PUUUUST) gjorde en skock får oss följe ner mot stranden igen. Vi gick och satte oss på en mysig strand-restaurang/pub och intog vår första öl på flera veckor. Eftersom det var så längesedan bestämde vi att det var fullt tillräckligt att dela på en. Senare gick vi upp till lägenhetsägarna och avbokade vår lägenhet. Möjligtvis var vi intresserade av den vid ett senare tillfälle men inte just nu.

När vi kom ner till stranden igen hade det dragits igång en konsert/uppvisning nere vid vattnet. Vi slank in på en cool restaurang och satte oss på deras terass så vi kunde se uppträdandet därifrån. Vi beställde in varsin drink, jag drack Gin/Tonic och Tinna en Mango-drink med chili och annanas. Därefter avnjöt vi varsin kycklingrätt med god sås och pommes (!!). Efter middagen åkte världskartan upp och vi smidde reseplaner tills solen gick ner.

Visa bilder

Senast imorse var vi inställda på att stanna ett bra tag i Kerala men idag rann bägaren över. Idag var första dagen som vi kunnat ligga och sola på stranden och det var minst sagt en jobbig upplevelse.

Äckliga jävla män i alla åldrar går omkring längst stranden och glor ögonen ur sig. Männen går i klungor, ibland upp till 10 personer och stirrar ogenerat på oss (mig). Jag har absolut ingen utmanande klädsel men jag antar att det kvittar för dom. Dessa äckliga män promenerar längst vattnet, fullt påklädda fast det finns en trottoar precis i närheten. Dom går precis vid kanten av våra solstolar och fast vi har parasoll så stirrar dom in och vänder t.om på sig efter att dom gått förbi.

Beteendet är helt ofattbart och tillslut får jag ta på mig en handduk för att dom stirrar på mina bikinitrosor. I vissa fall går dom hand i hand och låtsas vara tillsammans för att sedan glo ögonen ur sig när dom går förbi för den 10:e gången.

Tidigare har jag blivit besvärad av att alla glor och tar på mig när vi är ute och går men det är ju helt jävla omöjligt att sola här. Dessa vidriga män har även med sig sin kamera och fotar kvinnor som solar. Det är ca 20 sekunders mellanrum varje ”gäng” och ibland ser man även män med fruar och barn som helt ogenerat ställer sig och glor på bikiniklädda kvinnor.

Förutom dessa karlar blir vi totalt attackerade av försäljare, arma kvinnor som vill ha pengar samt handikappade män som vill ha hjälp. Vi får inte en lugn stund, inte ens i 5 minuter!

Hur i helvete ska vi stå ut här???

Jag är så jävla trött på dessa äckliga karlar och jag är rent ut sagt redan trött på detta landet. Våra guideböcker har förvarnat oss om männen och deras beteende. Följande text finns i Lonely Planet-boken ”Women are likely to grow tired of the parade of male Indian day-trippers who stroll along the beach in hope of glimpsing female flesh”

I boken står det även att kvinnor ska inte under några omständigheter promenera ensamma pga av gruppvåldtäkter som regelbundet förekommer.
Jag blir så jävla arg när jag läser detta och blir äcklad av dessa indiska män som går och flinar med dräggel i mun.

Jag vet att detta är en stark generalisering men att HELA tiden känna sig iaktagen blir till slut creepy.
Vi har därför valt att förkorta Indienresan radikalt (har visum för 6 månader) och kommer lämna Kovalam redan imorgon. Vi reser norrut till Varkala och ska göra lite utflykter runt omkring Kerala-området.

Just nu känns det inte som om vi orkar vara kvar i Indien längre än 2-3 månader. Förhoppningsvis är det annorlunda i Goa, vi har ju hört så mycket gott om det området.
Varken jag eller Uffe får några härliga vibbar av dessa platser vi har besökt. Och om känslan fortsätter finns det absolut ingen anledning för oss att vara kvar här!

Igår snubblade vi över en indier som frågade om vi är intresserade av att hyra en lägenhet på Lighthouse beach. Vi tyckte det lät som en riktigt bra ide och hängde med honom runt hörnet. Rummet ligger på första våningen och består av ett litet rum ca 30 m2 med en utomhusterass. Rummet är ”nybyggt” dvs ingen har bott där innan oss och sängen har fortfarande inplastade madrasser och kuddar. Det finns en liten kokvrå fast utan spis eller kylskåp. När vi skulle förhandla fram priset, lyckades vi få ägaren att handla in ett kylskåp/frys, balkongmöbler, sängkläder samt lite lampor.

Vi kommer bo på denna adress en månad från och med söndag. Månadshyran är 9000 rupies vilket motsvarar ca 60 kr/dagen för två personer. Det är ett otroligt billig hyra då vi idag bor på ett guesthouse med sämre standard för 120 kr/natten.
Skulle vi mot all förmodan inte orka stanna en hel månad har vi ändå råd att dra ifrån stället tidigare.

Kerala och framförallt lighthouse beach är känt för sina ayur-veda, yoga- och meditationskurser. Hit reser folk för att få behandlingar eller gå längre kurser inom ayur-veda. Ayurveda är en urgammal hälsovetenskap som sätter in den enskilda människan i ett helhetssammanhang. Ayurveda beskriver människan som en helhet sammansatt av många egenskaper och kroppstyper som vata, pitta och kapha. Förståelse för sin egna kroppstyp är nyckeln till förståelse för hur dessa personliga särdrag sätter sin prägel på ens liv. Genom utbildning, rätt kost och kroppsbehandlingar lär du dig att leva ett liv i balans utan att påverkas av yttre stressfaktorer.
Varken jag eller Uffe har provat någon behandling ännu men vi kommer defintivt göra det här!

Lighthouse beach är en strand med mycket turister. Vi har redan pratat med ett svenskt par från Umeå som är här på en kort visit. Fördelen med denna strand är att det finns mågna mysiga fik med riktigt gott bröd. Äntligen kan vi äta frukost som påminner om den hemma.
I närheten av vår lägenhet finns strandens bästa internetcafe samt ortens vårdcentral. Uffe träffade en läkare imorse som skrev ut lite mer hostmedicin till honom.
Förövrigt är denna strand inte i närheten av den vackraste vi sett…men vi har iaf inte långt att gå till den.

Vi har ordnat ett nytt mobilnummer som gäller för både Uffe och mig.
Numret är +91 989 580 3442 och är det enda nummer ni använder för att nå oss på.
Mamma och Karin: när ni ringer oss så betalar inte vi längre!

Många kramar från oss!

Här kommer lite bilder från Kerala. I slutet av bildspelet finns bilder på lägenhetshuset!

Se album

Igår vid 8-tiden tog vi taxin till Bhubaneshwar, vilket tog ca 2 timmar. Fräsch bil (finaste vi sett hittills i detta landet). Utsikten var inte riktigt lika fin, vägkanterna kantades av folk som satt o sket och duschade bort nattens smuts. Det var riktigt kyligt utomhus och vi förstår inte att folk inte fryser mer än de gör. Visserligen ser man en och annan indier med skidmask och vantar men de flesta har ett påslakan virat runt midjan och inget mer. BRRRRRR. Flyget gick i tid och var rent och fräscht. Vi flög till Hyderabad och mellanlandade där, folk gick av och på och sedan lyfte vi igen efter en halvtimma.

Vid 15-tiden klev vi ur planet i Bangalore. Vi var fortfarande osäkra om vi skulle stanna här eller fortsätta samma dag men vi chansade och fick tag i en billig biljett till Trivandrum 18.35 redan samma dag. Två Kaffe Latte och lite fika senare checkade vi in på samma flygplats som vi nyligen gått ut ifrån.

Vänthallen var hysteriskt varm med illaluktande dofter överallt samt en hysterisk kvinna i högtalaren som ropade ut ”FINAL CALL FOR …. ” i ett , i ett , I ETT!!!
När vi till slut skulle gå ombord på vårt flyg hann vi knapp ta en lättande suck från den hysteriska kvinnan förrän Tinna påbörjade en panikattack.
Planet vi skulle flyga med var ett litet, skruttit propellerplan som såg ut som något som knappt överlevt första världskriget. Tinna greppade ett fast tag om den den nerpackade papp-påsen, försedd med texten ”Get better soon”. Vi har inte sett flygvärdinnor visa kräkpåsar förut men på detta plan var det uppenbarligen en del av säkerhetsinstruktionen.

Flygresan gick dock riktigt bra och ingen av oss behövde begagna någon av påsarna. Vi såg en av de häftigaste solnedgångarna någonsin, ovanför fluffiga moln på ca 4000 meters höjd. Till höger hade vi en apelsingul/orange sol som höll på att gå ner och i vänstra fönstret en perfekt rund fullmåne. Otroligt coolt!

När vi landade i Trivandrum hade vi flygit 200 mil med 2 mellanlandningar och varit på resande fot i 12 timmar. Vi kände oss dock väldigt glada med vårt beslut att åka vidare direkt då vi kände den varma luften utanför flygplatsen. Stor skillnad mot kalla Puri!

Efter att vi hämtat ut vårt bagage kastade vi oss in i en taxi som skulle ta oss till Kovalam dit vi hade hittat ett intressant guesthouse. Gubben bakom ratten ville dock släppa av oss på ett annat lyx-hotell men vi ville vidare. Efter att ha kört några hundra meter längre stannar han och hävdar att han inte längre hittar till stället han lovat att köra oss till.
Vi stannar och en massa människor samlas runt omkring bilen och försöker prata chauffören tillrätta. Gubbfan vägrar dock och vill DESSUTOM ha MER pengar än vi kommit överens om. Förmodligen skulle han fått lite provision på första stället han stannade på. Hursomhelst, chauffören fick inte ett korvöre mer än utlovat och vi drog på oss ryggsäckarna och gick ner på stranden för att leta reda på hotellet.

En timma senare (efter att ha blivit guidade runt av 40 olika indier som alla ”visste” vart hotellet låg) hittade vi det till slut. Att kalla det hotell är lika fel som att kalla varmkorv för gourmet-mat. Men vi var dock rejält trötta och ville bara få lite sömn i oss.
Rummet och sängen var så jävla äckliga att ingen av oss ville ens duscha av oss innan läggdags. Runt sängen fanns ett fastspikat myggnät som en gång i tiden varit vitt fast idag var beigebrunt. Kuddarna luktade spya och hela natten låg vi på rygg för att slippa lukta på kuddarna.

Innan vi fick nyckeln till rummet var vi tvugna att skriva varsin självbiografi…..dvs ägaren ville ha i stor sett all information som fanns i våra pass samt visuminfo. Helt hysteriskt!
Vi var båda extremt trötta och har aldrig varit med om denna byrokrati innan, framförallt inte efter att vi betalat för rummet och sagt att vi bara ska stanna en natt.

Innan ”kontraktskrivningen” hade nämligen en man kommit in i rummet och sagt att han ville ha betalt i förväg för rummet. När vi morgonen efter ska checka ut och dra, säger receptionisten att han vill ha betalt (!!!!) Vi brusar upp och säger att vi redan har betalat. Han fortsätter att säga att vi måste betala för rummet och då kokar bägaren över. Vi fyrar av en kanonad av svordommar, slänger grinden efter oss och lämnar platsen utan att ha gett mannen ett korvöre.

Vi promenerar längst stranden och hittar ett mysigt och billigt guesthouse med havsutsikt. Vi checkar in och går därefter till ett helt underbart cafe och äter nygräddade småfranskor och dricker det godaste kaffet hittills på vår resa; kanelkaffe!
Kanelkaffet sattes dock i halsen när hela hotellpersonalen med ägare plötsligt står brevid bordet och undrar varför vi inte har betalat. Vi förklarar lugnt och sansat att det har vi visst gjort och beskriver tom utseendet på mannen som fick pengarna.
”Aha” säger ägaren och vet direkt vem vi syftar på. Mannen jobbar inte på hotellet utan försökte blåsa både hotellet och oss på hyran. En promenad senare träffar vi på ägaren på en motorcykel och hejar på oss. Han berättar att han har fått tag i den skyldige och fick pengarna tillbaks från honom.
*SUUUUUUCK & PUUUUST *!!!!

När vi igår hade landat var vi så jävla nöjda över hur smidigt flygresan gått över hela Indien. Inte hade vi trott att den jobbigaste biten skulle vara dom sista 300 m.

Ps. Jag hostar fortfarande och Tinna är lite risig….men vi är på god väg att tillfriskna! Dom kalla nätterna i Puri hjälpte inte direkt och hoppas att Keralas värme gör bättre för oss.

Idag vaknade vi upp efter en hostig natt. Efter att vi dragits med en besvärlig och envis förkylning i 2 veckor börjar vi bli lessna på detta. Vi trodde att vi kunde vänta ut viruset men det hela känns väldigt tjatigt.

I Sverige hade vi varit friska för länge sedan men här nere behövs stark antibiotika. Vi fick hjälp av hotellet och blev skjutsna till (vad vi trodde var sjukhuset). När vi kommer fram tror vi inte att vi hamnat rätt. Vi är mitt på ett torg kryllandes av djur & folk och chaffören pekar på en kiosk som ska vara vårt svar på läkarstation haha. Vi får sätta oss bland höns och kor och prata med ”läkaren”. Efter att han kollat våra halsar med bordslampan beslutar han att Uffe har ett halsvirus och jag problem med mandlarna. Svårt att egentligen förstå vad han sa men vi lämnade kiosken påsar fyllda med medicin.

Uffe ska äta antibiotika i 3 dagar, dricka hostmedicin samt gurgla halsen med en vätska som har en förlamande och ganska skön effekt i halsen. Jag ska äta två antibiotikamediciner i 5 dagar och gurgla halsen med samma vätska. Vi köpte även med oss ett ton strepsil halstabletter och åksjuktabletter till mig.
Medcinen är stark och fungerar pålitligt. Det känns som vi går på bomull haha.

Imorgon tar vi flyget till Bangalore och det ska bli riktigt skönt att lämna Puri. Nu ser vi fram emot nya och friska äventyr 🙂

Vi är fortfarande sjuka vilket betyder att vi inte kan ta oss någonstans. Vi har däremot bestämt nästa anhalt som blir Bangalore. Vi tar flyget den från Bhubaneshwar Airport den 22 januari och hoppas att vi är krya tills dess.

Vi tror hela tiden att ”nästa dag” är vi friska men under natten attackerar kölden och febern oss. Det beror på det omväxlande klimatet; asvarmt på dagen och iskallt på kvällen.
Det är svårt att sova om nätterna för Puri låter som en spökstad när det är mörkt ute. Vi hör vilda hundar som bråkar, skriker och ylar om vartannat. Konstiga djurläten håller oss vakna och någon spelar indisk musik kl 04.00….vem fan sitter och plinkar på sin orgel då?
Vi har dock tur att vara på ett sådant mysigt guesthouse för annars hade det varit riktigt jobbigt här. Staden är inte speciellt trevlig och invånarna är milt sagt konstiga.

Bangalore ligger ganska långt söderut och vi kommer bara stanna där en natt för att senare åka vidare till Kerala. Kerala verkar vara en jättehärlig plats med dom finaste stränderna i Indien och med ett rikt djurliv. Där ska vi utforska naturen mer med safari och trecking. Indien är ett jättehäftigt land med vilda noshörningar, tigrar, pantrar, krockodiler, elefanter etc som vi hoppas kunna se. Runt Keralaområdet finns det även otroligt vackra teodlingsplätter som vi gärna vill se live. Det finns även möjlighet att hyra husbåt och åka omkring i kanaler och uppleva indiskt leverne nära naturen.

Vår plan är att utforska Keralaområdet i någon månad för att sedan resa till Goa feb/mars. Vi får dock se hur bra vi trivs på de platser vi kommer till. Hittills gillar vi inte direkt det vi sett….inte pga av den svåra fattigdomen utan för att den manliga delen av befolkningen verkligen oroar mig. Dagligen läser vi om gruppvåldtäkter och sexuella övergrepp på kvinnor runt om i Indien och ärligt talat blir jag lite rädd.

Indian Express råder alla kvinnliga turister att absolut inte gå själva på gatorna och jag är inte bekväm med att göra det heller. Det är olustigt att se dreglade män som stirrar ögonen ur sig. En del kommer fram och försöker ta på mig eller önskar ta en bild. I Puri har detta beteende bidragit till att jag helst tittar ner i marken när vi är ute och går och vi undviker att vara ute sent på kvällen.
I grund och botten måste männen i detta land ha en ganska skev kvinnosyn.

Vi är fortarande i Puri och bor på samma mysiga hotell som tidigare. När vi först checkade in hade dom bara lediga rum för 950 Rupies, vilket är lite för dyrt för oss. Men efter första övernattningen kunde vi byta till ett billigare rum för 650 R (ca 100kr) som vi tyckter är mycket mysigare 😀 Här har vi en egen balkong med sol på hela dagen och kvällen.

Jag hade lagom tillfrisknat från min förkylning när Uffe blev sjuk i Calcutta. Uffe är fortfarande ganska risig och jag börjar få ont i halsen igen. Detta har resulterat i att vi mest spenderat vår tid på hotellrummet och beställt rumsservice. Utanför dörren får vi en morgontidning varje dag som heter Indian Express (med engelsk text) och det känns otroligt lyxigt att sitta och äta frukost på sin egna balkong och läsa indiens svar på svenska DN. Det är dom små sakerna som påminner om ”hemma” som gör det lättare att aklimatisera sig i nya miljöer.

Igår åt jag något så fruktansvärt gott till middag att jag nästan började lipa, nämligen oststuvad blomkålshuvud. Det påminde mig om mammas husmanskost och det var gudomligt gott! Förövrigt har vi mest ätit chicken ticka masala som är benfri stekta kycklingbitar i stark curry som du doppar med vitlöks naambröd. Otroligt gott!

Hotellet vi bor på har riktigt schysst meny. Frukosten påminner om den svenska, fruktsmoothie och osttoast. Jag älskar deras tomatsoppa och Uffe käkar helst spagetti med tomatsås. I Thailand drack jag uteslutet Lipton istee och Uffe dyrkade Gatorade (sliskig gulgrön vätska) och när vi kom till Indien fanns det inget av ovan. Däremot finns det en supergod mangodryck som heter Slice som jag älskar och Uffe har en ny favorit som är en typ av kolsyrad citronsaft. Vi har även hittat ett substitut för fikabröd. Chockladgräddad tjockpannkaka med banan i – supergott!

Det är ett ganska litet hotell med en massa personal som springer omkring och vattnar alla vackra blommor och växter. Trädgården betraktas som deras livsverk och det är alltid någon som klipper blomstjälkar eller tar bort vissna blad från krukor och buskar. 90 % av personalen är män och jag var lite orolig ibörjan då jag har fått en sådan illa bild av indiska män. Men dom är verkligen jättetrevliga och nästan lite blyga för oss.

Vi vet inte hur länge vi måste vara kvar i Puri….till vi är helt friska iaf. Vi kommer därefter troligtvis ta oss till västra sidan av Indien. Goa eller Kerala ligger bäst till (pga värmen) och vi tar oss dit antingen med flyg eller tåg.

Ha det gött hemma, kram från oss!

Visa alla bilder

Hela gårdagen försökte vi döda tid genom att flumma omkring i Calcuttas overkliga stad. Vi blev bl a bjudna på indisk tee och satt och skvallrade med butiksägarna samt en engelsk tjej som var på resande fot. Senare under dagen bevittnade vi en trafikstockning på Indiskt vis….en hel skock får kom springades nerför huvudgatan haha. Inte något man ser varje dag!

Taxiresan till tågstationen var surrealistisk med kvinnor som skrek och bankade på bilen för att få pengar av oss. Taxichauffören verkade helt obrydd och hade tom vevat ner fönsterrutan så att de arma kvinnorna lättare kunde minska avståndet mellan oss.

När vi äntligen kommer fram släpper han av oss 500 meter ifrån tågstationen så vi får gå med packning genom slum- och fattigmanskvarteren. Väl inne i väntsalen kryllar det av folk som sitter på marken då det inte finns några stolar, bord eller dyligt.
Jag och Uffe följer de andra och sätter oss ner och väntar. Jag läser min bok och Uffe sitter och samtalar med diverse folk omkring honom. När vi tillslut är omringade med 10 nyfikna indier som antingen vill fota oss, röra vid oss eller be om pengar får vi nog och ber alla att backa lite. Jag har medvetet inte deltagit i några samtal pga att alla indier sitter och stirrar på mig och ställer frågor till Uffe om mig. Innan vi går på tåget ska alla 10 indier ta mig i handen….vilket känns lite obekvämt.

Vi går med raska fotsteg mot tåget och får mer eller mindre en chock när vi hittar vår vagn/platser. Fy fan rent ut sagt!
Vi har båda två den övre ”sängen” och får klättra upp på en liten stege för att komma upp. Väl på sängen går det knappt att sitta upprätt och taket är full med fläktar och spindelväv.
Nedanför sitter en indisk familj och käkar stormiddag. Ris och kycklinggryta flyger all världens väg och när dom är klara kastar dom ut allt genom fönstret, ner på tågrälsen.

När klockan börjar närma sig sovdags, släcks hela vagnen ner och en bastant man börjar snarka järnet. Jag menar inte något sött litet myssnark nej nej nej. Detta är hardcore snarkning till den milda grad att jag hör flera människor omkring mig sucka högt. Killen ger sig inte utan snarkar hela 10 timmar i streck; från 21.00-07.00 tills vi är framme i Puri.
Tro det eller ej men vi frös rumpan av oss under natten. Temperaturen låg på ca 10 grader och utan några sängkläder blev det lätt kallt där vi låg.

När vi kommer fram tar vi en treljuling ”rikshaw” till hotell Gangdara som visar sig vara ett jättemysigt krypin. Underbar trädgård omringar hela hotellet och vi kan äntligen andas ut. Vi tar oss en välförtjänt dusch och skrubbar bort all smuts från våra kroppar. Vi tar på oss nytvättade kläder och går ner till trädgårdsrestaurangen och äter en härlig frukost bestående av citrontee, grillad tomat- och osttoast och bananpannkaka! Efter frukosten går vi tillbaka till vårt rum, sätter oss på balkongen och myser av alla blommor och fjärilar som omringar oss.

Närmast på agendan är att utforska staden/byn mer och försöka lista ut vilken resebyrå som arrangerar tiger- och lejonsafari (!!!) 😀

Visa alla bilder!

Uffes nya mobilnr är +919 74843 1344
Tinna nya mobilnr är +919 74843 2670

Hjälp mig från detta ställe! Det är sjukt vidrigt här…
På ett sätt är det fascinerande att beskåda ett samhälle som är så långt ifrån Sverige man kan komma. Men herregud!!

Allt och jag menar ALLT är så extremt skitigt här tom snoret jag snyter är svart från stadens smuts. Det är overkligt att se hur dessa stackars människor lever på gatorna. De flesta här är tiggare; män med amputerade kroppsdelar, unga kvinnor med spädbarn som skriker och hemlösa hundar med rabies.
På trottoarerna ser man folk som tappar upp vatten från pumpar och ”duschar” sig rena med kläder på.
Det är heller inte ovanligt att se små bäbisar uppsminkade med kajal och läppstift.

De indiska männen är väldigt fascinerade av mig…inte mig som person utan som västerländsk kvinna. Dom glor helt utan blygsel på mig hela tiden och ropar efter mig. Det hela känns ganska obekvämt då jag aldrig får vara ifred. Bilar tutar, cyklar ringer, människor skriker och mitt i denna hysteri försöker jag och Uffe oss på lite sightseeing – funkar knappast!

Vi har checkat in på ett ruckel av guest house. Rummet är litet med en stor säng utan täcke. Toletten är inte direkt mysig och saknar toalettpapper. Luften är kvävande och stanken av avgas, smuts och stekt mat fyller rummet.

Denna extrema fattigdom tar knäcken på mig. Det är omöjligt att vandra omkring dessa människor oberört. Kvinnor sliter tag i Uffes kläder och följer med oss flera kvarter och vill att vi ska ge pengar eller mat till dom. Igår såg jag en 5 åring sitta och bajsa på en dagstidning – som en jävla hund.

Du vill knappt äta något för allt är smutsigt. Igår handlade vi hem lite chips och coca cola men det slutade med att vi inte kunde äta något för tom chipspåsen är full med avgasdamm.
Varken jag eller Uffe orkar eller kan vara kvar här längre. Vi har bokat en tågbiljett till en hamnstad som heter Puri som ligger söder om Calcutta. Vi åker med ett nattåg som lämnar pavaljongen 21.00 ikväll och vi är framme ca 05.00.

Vi bokade den billigaste hytten som betyder att vi kommer sova tillsammans med ytterligare 6 personer. Det känns milt sagt sådär.

Det är väldigt nyttigt att se världen som den verkligen är. Kulturkrocken är gigantisk och vi har medvetet valt att inte bo på lyxiga hotell för att pröva på det primitiva levernet. I denna situation är det larvigt och tom oförskämt att kalla vårt leverne primitivt….Vi behöver bara titta ut genom vårt hotellfönster för att vara tacksamma!

Visa alla bilder!

Inatt lämnade vi Bangkok och Thailand bakom oss utan att direkt veta vad som väntade oss på andra sidan Myanmar/Bangladesh. Vi fick lite sömn på flyget som tog 3-4 timmar innan vi landade i Kolkata. När vi väl tagit oss ut från flygplatsen fick vi nästan en chock, otroligt smutsiga gator, totalt galen trafik (Bangkok är en lugn och fridfull stad att köra bil i jämförelsevis).
Resan till Sudder St tog en dryg timma och det var två fågelholkar som satt i baksätet och bara var stumma över hur det såg ut på gatorna. Vi har träffat folk som kommit ifrån Kolkata till Bangkok och förundrats över hur RENT (!!!) det var i Bangkok, bara en sån sak. Vi har på ett par timmar sett folk sova, duscha, äta, skita och tigga på gatan utanför vårt sov-ställe.

På Sudder St (som är backpacker-gatan i Kolkata) bor vi på Super Guest House, men bara för en natt för här vill vi inte stanna. Imorgon åker vi med tåget 20:55 till Puri för att få lite lugn och ro (?). Info om Puri: http://wikitravel.org/en/Puri . Det är en sleeper-vagn så vi får sova i ett rum med 4 andra personer, hyfsat billigt var det åtminstonde.

Vi håller på att fixa mobil-nummer men det är ganska omständig procedur, vi behöver lämna in kopia på våra pass, kvitto från vårt hotell, 2st passfoto för att ens få köpa ett kontantkort, sjukt!

Ikväll försöker vi bara stänga ute allt tutande från gatorna och kikar på ett par avsnitt av vår nya favorit-serie Nip/Tuck!

”Blöt nyårsafton” syftar på kvällens dåliga väder samt att alla drinkar på menyn provades flitigt.

Vi hade oturligt nog regn hela eftermiddagen och delar av kvällen. Jag och Uffe brydde oss inte direkt utan njöt istället av att hotellet kompenserade alla gäster med 2000 bath som vi oavkortat lade på drinkar 😀

Maten var över alla våra förväntningar! Vi lassade på våra tallrikar med fetaostsallad, grillad anka med stekt potatis. Mumma!
Vi fick drinkar som serverades i kokosnötter som säkert fyllde en halvliter goda (och starka)fruktcocktails!
Vi fick även små fina presenter från personalen. Jag fick värmeljus i form av orkideer och Uffe fick en solfjäder haha.
Hela kvällen spelades det livemusik som varvades med dansuppträdande i olika former.
Tillslut upphörde regnet och vi gick ner på stranden och fick tända egna varmluftsballonger som vi skickade upp till himmelen. Tanken är att samtidigt som du skickar i väg dem, får du chansen att be om en önskan som ska uppfyllas till det kommande året. Jag bad om att fortsätta min yoga- och meditationsträning varje dag och Uffe bad om att utmana sina inre rädslor (som han uppenbarligen redan gjort när han dök med tjurhajar…idiot! 🙂

När 12- slaget närmade sig fick varje gäst en hel flaska champagne *yay*. Vi träffade ett brittiskt par i vår ålder som vi skålade med. Kvällen slutade med att vi fortsatte våra skålar tills baren stängde och vi hämtade sprit från våra egna kylar. Vi fick alla tillslut nog när vi satt och groggade fulla glas med bailys… burr! Sarah & David menade att bailys är den brittiska form av whiskey och drack för fulla muggar medans jag och Uffe bara kunde ta ett par klunkar av dena sötsliskiga dryck.

Kvällens höjdpunkt var ändå när jag och Rutis pratade i telefon 😀 Lilla skruttfian joddrade lite i andra änden medans syrran tolkade i bakgrunden haha. Jag saknar verkligen världens sötaste tjej och jag hoppas verkligen att jag & Uffe hinner hem till att nästa underverk presenterar sig 😀 !!!

Nyårsdagen var seg och vi slappade hela dagen i sängen efter ett snabbbesök till Burger King *blä*. Våra magar klarar inte av skräpmat längre…vi blir helt förslappade och orkar inte göra någonting medans magen försöker bryta ner denna bombattack.

Den 2 januari checkade vi ut från hotellet och försökte förbereda oss för den mest jobbigaste resdagen hittills. 19 timmar tog det oss att åka från Koh Samui till Bangkok med båt och buss. Båtresan var ingen picknick direkt. Vågorna var lika höga som båten och flera gånger trodde jag att vi skulle kantra. Första gången som båten var nära att kantra fick alla 200 passagerare panik och skulle samtidigt slita på sig flytväst och springa upp till övre däck. Många satt och grät och var livrädda. Både jag och Uffe var beredda på att hoppa över bord och satt och förberedde oss på hur vi bäst kunde simma till land. Bakom oss satt ett gäng unga svenska killar och vi hörde deras konversation. Den ena kille sa att ”han inte fixade detta längre” varav den andra svarade ”men du är ju seglare”. Då först började jag och Uffe bli lite stressade och höll lite hårdare i relingen.

Båtturen skulle ta oss till Suratani med pga av det dåliga vädret fick vi stanna till i en annan ort och åka minibuss till bussstationen. När vi väl kom fram till bussstationen var det helt hysteriskt. Det var säkert 500 personer som stod och väntade på försenade bussar. Jag och Uffe väntade säkert i 3 timmar på vår bussjävel. Vi anlände till Bangkok kl 05.00 och checkade in på ett ganska risigt hotell nära Khaosan road. Idag har vi bytt till ett jättemysigt guesthouse som vi tidigare bott på som var fullbokat igår. Här kommer vi vara till den 10:e januari. Vi har nämligen hittat en billig flygbiljett den dagen till Indien 🙂 Det var en vild chansning för den 10:e går vårt Thailändska visum ut och vi kan tidigast få vårt Indiska visum den 9:e *pust*. Vi får verkligen hålla tummarna att allt går smidigt till för som vanligt är det på marginalen allt ska lösa sig för oss.

Ps. Till mamma & pappa//
Vi har skickat hem ett paket med våra grejer till er adress. Det väger 3 kg och är redan betalt för. Det kommer till V-vik med bananbåten om 2-3 månader (!!!)

Puss & kram!

Visa alla bilder

Nu har vi laddat upp lite fler bilder från dyket på Koh Tao och Chumpon Pinnacle. Har fått reda på i efterhand att det var tjurhaj vi dök med. Bilderna jag tog var fruktansvärt dåliga och ljuset på dom var allt annat än bra. Fick lite bilder från de andra som dök dock och som hade såna där gigantiska kameror med blixtar som stora spröt. Hade jag vetat i förhand att det var tjurhaj vi dök med hade jag nog aldrig vågat.

BRRR!!!

Visa dyk-bilderna

I förrgår satt vi och tog en latte på ett cafe när en kille från dykstället brevid kom fram och pratade med oss. Han såg att jag hade en dyk-tröja på mig och frågade om jag var sugen på att dyka. Jag var väl inte direkt inställd på dykning, speciellt inte på fullständigt galna (ALLA dyker där) Koh Tao. Sen nämde han att det var möjlighet att se haj, då var jag såld. Jag pröjsade för dyket och vi gick hem. Ärligt talat var jag supernervös inför möjligheten att dyka med hajar och jag sov väl inte så jättebra den natten.
Klockan 06:30 ringde det i telefonen och bussen stod utanför och väntade på mig. Fyra och en halv timma senare (med 2 båtar och en buss) låg vi i vattnet redo för nedstigning vid Chumporn Pinnacle 4 km utanför Koh Tao. Jag dök med instruktören Leigh, ett ungt par samt en kille som såg exakt ut som David i serien Six feet under.
Väl nere på botten var det ganska dålig sikt, betydligt sämre än runt Koh Muk i söder. Det första jag såg när jag rättat till utrustningen samt fyllt västen var en HAJ!! Superlugnt simmade den 3-4 meter ifrån oss och verkade spana in oss alla fem. Tjejen i paret klamrade sig fast vid sin kille och jag förbrukade säkert halva tanken bara vid synen av den. Efter ett par minuter försvann den in i dimman.
Efter att ha smält första anblicken på hajen kom de i jämn ström, vi såg haj under oss, ovanför oss , till vänster och till höger. De var överallt och totalt såg jag 6 st hajar.
Svårt att bedömma hur stora de var men definitivt större än alla dykare.
Jag förbrukade upp luftan ganska fort och efter 32 minuter var vi åter på ytan.
Väl på båten fick vi reda på att vår grupp var den enda som sett haj den dagen och alla var jättenyfikna (och besvikna över att inte själva sett haj).

Jag hade lånat en UV-kamera men alla bilderna är inte riktigt klara ännu, återkommer med de bilderna.
Andra dyket var vid Japaneese garden utanför Koh Tao. Ganska tråkigt dyk, nästan fler dykare än fiskar. De flesta fiskar var rätt ointressanta efter ett haj-dyk om man säger så.
Överallt var det dyk-klasser med elever som satt på botten och tömde masken, övade flytförmågan eller övade på tecken till varandra. Inget att rekommendera alltså.

Alltsom allt var det en MYCKET bra dykdag, jag menar hur ofta får man sådan närkontakt med hajar?
Tinna hade haft en Tinna-dag med massage, yoga, meditation och solande på stranden. Klockan 18 på kvällen var jag tillbaka i stugan och vi diskuterade dagen som gått. Vi avslutade med en mycket god middag på La Dolce Vita (italiensk restaurang).

Efter att vi kollat klart på Snövit och de sju dvärjarna, tar vi oss en julscrub i duschen och klär på oss för att gå till det Svenska julbordet på restaurang Tre Kronor.
När vi kommer fram får vi en liten välkomstdrink; glögg…mm så gött det var! Lite ovanligt bara att dricka glögg i 40 graders värme haha. Det var fri sittning så vi sätter oss ner brevid ett urmysigt sällskap från Umeå.

Det kändes väldigt surrealistiskt att höra julsånger, dricka julmust (med is) och snacka svenska i en omgivning som är väldigt långt ifrån ett Sverige i december. När julbordet dukades upp började små ryckningar i kroppen infinna sig. Doften från nystekta köttbullar, prinskorv, gravad lax, potatissallad, julskinka med svensk stark senap. Vi var i himmelen!
Vi vet inte om detta julbord skulle ha så stor konkurrens hemma men här nere smakade det otroligt gott!
Till maten drack vi beer chang och skånsk nubbe. I bakgrunden hördes det plötsligt en välbekant sång och gissa om vi blev häpna när tomteverkstaden tillsammans med resten av kalle anka gänget visades på tvn.

Timmarna sprang förbi. Vi njöt av gott sällskap, underbar mat och härlig julstämning när vi med stor förvåning såg att klockan redan var 20.00 och nästan sittning skulle börja.
Vi skildes åt och jag och Uffe drog oss tillbaka till vårt hotell för nästa julbord *suck*

Vi anlände lagom till att dessertbordet dukats fram och vi satte oss till bords med fullproppade magar redo för en ny tallrik. Det blev den dyraste efterrätt vi någonsin ätit.
Under tiden som vi mumsar i oss dessert släcks alla lampor ner och kvällens show börjar. Jag höll på att sätta jordgubben i halsen när ”skorpionmannen” intar scenen och tar fram ett tiotal skorpioner som han stoppar i munnen (!!!) Senare leker han med kobror som han bla släpper ner i sina byxor (se under film-fliken).

När klockan närmar sig midnatt är vi rejält trötta och går till sängs med all världens fyrverkerierna utanför fönstret. Jag somnar med ett leende på läpparna….det var härligt att prata med ni där hemma, jag saknar er otroligt mycket!

Visa hela albumet

God jul och gott nytt år!!!

Vi hoppas ni där hemma får en jättemysig dag med kalle anka, julglögg, julgran…snyft, nu börjar jag bli lite sentimental här!
Vi är ordentligt avis på er och vi försöker att försvenska vår tillvaro här nere så mycket det bara går idag. Vi inledde morgonen med julklappsöppning i sängen. Som bakgrundsmusik hade vi vår eminenta bror/svåger Stefan Lundhs inspelade julskiva *asgarv*. För att ni alla ska få ta del av dessa harmoniska jullåtar kan ni få ett smakprov här.

http://www.atomvinternatt.se/stefansjulskiva.rar

Igår tog vi en taxi till ett stort köpcentrum i Chaweng beach, Koh Samui för lite julklappsinköp. Vi gick åt varsitt håll och 5 timmar senare möttes vi upp med händerna fulla av presentpåsar. Det var svårt att hålla sig från att inte försöka lista ut vad Uffe hade köpt men det blev desto roligare idag. Jag fick en härlig spaserie med lavedelscrub, ansiktsmask med ingefära, mango lipbalm och kroppslotion. Jag fick även en kabel till min ipdod (så att jag kan ändra mina spellistor) öronskydd, glasögonfodral och ett tandborstfodral som jag letat efter i fyra månader haha.
Uffe fick av mig en t-shirt, kalsonger, tidningen Stuff (som är en teknik & pryltidning) och dvdfodral till filmer.

Imorse smugglade vi med lite dansk julost (som vi även hittade i köpcentrumet igår) och fransk senap till hotellrestaurangen. Helt klart den grymmaste frukosten sedan fyra månader tillbaka; toast med OST (!) och senap. Jag låtsades om att baconet var julskinka haha.
Ikväll ska vi på två julbufféer, suck. Vi är nämligen tvungna att betala för hotellets julmiddag för att kunna bo här, vilket var helt ok för oss tills vi fann en svensk restaurang ett kvarter från oss. Helt omöjligt att motstå svenskt julbord med janssons, köttbullar, prinskorv…åhhh va gott det ska bli!

Vi har även inhandlat lite substitut för Kalle Anka och Karl-Bertil Johnssons julafton. Vi har köpt på dvd Snövit och de sju dvärjarna, Narnia, Nanny Mcphee OCH hela första säsongen av Six Feet Under som är vår favoritserie (!!!!!!!)
För övrigt har vi lärt oss ett nytt kortspel som vi älskar! Canasta heter det och det är extremt kul, klurigt och beroendeframkallande.

Ha en underbar jul allesammans! Vi saknar er alla extremt mycket!!!
Kärlek från oss

Ps. Här är länken till vårt hotell ifall ni vill se vart vi är!

Visa bilder

Lite bilder från ön vi kom ifrån i förrgår. Notera den otroligt söta hunden.

Visa albumet

Ljusets krigare glömmer aldrig att vara tacksam.
Under striden fick hon änglarnas hjälp.
De himmelska härskarna lät allt falla på plats så att hon kunde ge sitt yttersta.
Därför faller hon på knä i solnedgången och tackar Den skyddande manteln omkring henne.
Kamraterna säger ”Hon har sådan tur”!
Men hon förstår att ”turen” är att kunna se sig omkring och söka rätt på sina vänner.
För det är genom dem som änglarna talade.

”Smaragden” av Paulo Coelho

————————————————————–

Här kommer lite foton från Hat Yao!

Visa bilder

Vi har nu varit i Koh Phangan i fyra dagar och börjar smått komma tillbaka till verkligheten. Vi har bosatt oss på den norra delen av ön, Hat Yao som är en stilla & lugn strand. Det finns ett fåtal partyställen och ett tiotal restauranger vilket passar oss utmärkt. När vi steg in i vår bungalow tyckte vi att boendet liknade paradiset med rinnande vatten, dusch, säng och tv haha. Verandan är enorm och vi har placerat ut våra yoga-mattor på golvet. Där ligger vi ofta i skuggan och slappar med en god bok. På morgonen har vi försökt att meditera 30 minuter innan frukost alternativt träna yoga (olika yogalärare varannan morgon *asgarv*)

Igår tog vi en taxi till öns södraste del, Hat Rin för att träffa upp vänner från klostret. Uffe tog en välförtjänt klippning medans jag letade efter nya dvd-filmer. Det visade sig dock att polisen hade föregående kväll stängt ner alla butiker som säljer olagliga dvd filmer, vilket resulterade att det var omöjligt att hitta några filmer i stan.
Hat Rin känns som en gigantiskt ungdomsgård där folk vallfärdas till strandens fullmoon partys. Vi tog ett djupt andetag och gladdes åt att vi inte valt att bo på denna sida av ön.
Det var otroligt kul att träffa våra klostervänner och vi stannande hela kvällen på en grekisk restaurang och käkade falafel med tzatsiki.

Idag bestämde vi oss för att åka till en liten fiskeby norr om Hat Yao. Vi tog en taxi som guppade fram längst den oasfalterade lervägen. När vi tillslut kom fram fick vi se något som gladde oss omedelbart, nämligen en filmbutik. Då ägaren egentligen inte sålde filmer utan istället hyrde ut dom, fick vi efter att smörat en del köpa en gäng filmer för bra pris. Nu kan vi äntligen njuta av en biokväll hemma i sängen 😀

Därefter tog vi oss en välförtjänt lunch bestående av thailändsk kycklinggryta med basilika. När vi ska sätta oss till bords kom en liten hundvalp och hälsade på oss. Den var så livlig och glad och pussade på oss hela tiden.

Visa bilder

Då många har missat bilder från klostret så lägger vi en länk till dom här. Observera dom sköna sängarna hehe 😀

Ps. Vi lägger även upp nya filmer & dikter regelbundet

> Bilder från klostret </a>

Peace is within oneself to be found in
the same place as agitation and suffering

It is not found in a forest or on a hill top
nor is it given by a teacher.

Where you experience suffering,
you can also find freedom from suffering.

Trying to run away from suffering is actually to run toward it.

One ought not long for what has passed away,
Nor be anxious over things that are yet to come.
The past has left us, the future has not arrived.

Effort is the duty of today,
Even tomorrow death may come,
for it is against out power
to delay Death and its great armies.

The sages of peace speak of that one who strives
Never lazy throughout the entire day and night
”Praise the one who truly lives for even a single night”

Anländer 30/11

Vi sätter väckarklockan 06.30 för att hinna med bussen som avgår 07.00. Efter en jobbig natts sömn med hoppande loppor i sängen så masar vi oss upp för sängen. När vi tillslut kommer fram till klostret anmäler vi oss och varje person får varsin nyckel till sitt egna ”rum”. Eller ska vi kalla det cell. Med betong i hela rummet utan säng och en skruttig trädörr så kvalificeras nog detta rum som en fängelsecell.
När jag tar mitt första kliv över tröskeln möts jag av ett spindelnät i ansiktet, mysigt. Och mycket riktigt så kryllar det av spindlar i mitt rum. Då vi inte får döda några levande varelse (inkl myggor & spindlar) så bestämmer jag mig för att kursen inte riktigt har börjat denna dag (anmälningsdag) utan krossar likgiltigt en spindel direkt. Dom i taket lät jag vara.
Jag tackar min lyckostjärna för att jag tog med mitt egna myggnät och liggunderlag. Utan dessa ting hade jag nog kräks bara av tanken att sova i rummet.

Kl 12.30 serveras lunch som var ganska god; ris med vegetarisk röra, desserten bestod av banan inlindat i klibbigt ris som var sött och äckligt ifall du frågar mig. Efter lunchen blev det en rundvandring över klosterområdet och det finns tre utomhusmeditations”tempel” och två yoga”tempel”. Vi sitter på dynor i sanden och vi är närmare 120 personer som deltar.
I området finns det även varma källor som du kan njuta av på din ”fritid”. Du måste dock använda en sarongliknande dress för att skyla hela kroppen med. Denna härliga dress är du dessutom tvungen att ha på dig när du ska duscha. Eller, jag vet inte om du kan kalla (en plastbuke fylld med vatten som du ska hälla över huvudet) för en dusch. Som sagt, extremt primitivt boende.

Under rundturen fick jag även tipset att alltid titta upp i taket och under din säng precis när du gått in i ditt rum. Det finns nämligen gott om skorpioner, orm och spindlar HERRE GUD!! Och om vi skulle se en orm så får vi naturligtvis inte skrika eller ropa på hjälp. Tyyyyystnad i alla lägen!
Kvinnor separeras från män och Uffe och jag bor i skilda hus. I sovbyggnaderna finns det en liten gräsplätt med sex stora runda betongkar där allt regnvatten samlas i. I detta vatten (med alla tänbara insekter i) ska vi borsta tänder och utföra duschritualen genom att kasta vatten från en hink över sig.
Toaletterna är rent vidriga och det går inte att spola dom. Det thailändska sättet att torka sig efter ett dassbesök är att hälla en bunke vatten över ryggen för att sedan använda tre av dina fingrar för att torka sig. Dont think so! Jag har laddat upp med ett lager toapapper för säkerhetsskull.

Jag börjar smått prata med två tjejer (på engelska) och efter ett tag förstår vi att vi alla är svenskar. Inte nog med det. När pratar om vart vi kommer ifrån visar det sig att tjejerna kommer från Gamleby (!!!). Dom enda fyra svenskarna på klostret och tre av dom är från Gamleby. Helt otroligt! Dom är dock betydligt yngre än mig utan några storasyskon så vi har troligtvis inte träffast förut.
När sista meditationslektionen är över går jag tillbaka till mitt rum och är förvånandsvärt inte trött. Jag lägger mig ner och läser lite om den buddistiska meditationsmetoden när plötsligt lampan släcks. Dom stänger nämligen av elen prick 21.30 och 21.29 lyckades jag tappa hela min vattenflaska på min bädd. Allt är dygnsurt och plötsligt blir det nattsvart. Tack & godnatt sa jag till mig själv! suck

Dag 1
Fy fan vad dåligt humör jag är på. Det var inga problem att stiga upp 04.00 för naturligtvis tändes lampan upp när strömmen sattes igång.
När jag kommer till meditationsplatsen kryllar det av spindlar på mina dynor och jag får typ klappa bort dom.
Om någon sa till mig för ett år sedan att jag fick 1000 kr för att gå in barfota i deras utomhustoaletter hade jag vänligt men bestämt tackat NEJ. Det kryllar av äckliga gigantiska spindlar och kackerlackor. Jag håller på att bli galen!

Maten tycker jag numera är äcklig. Rissoppa till frukost *blä* och någon vidrig gryta till lunch. Det serveras ingen middag eller mellanmål. Sista måltiden är 12.30 och kl 18.00 serveras en kopp varm chocklad som är helt ok.
Jag har haft spränghuvudvärk hela dagen och är redan trött på att meditera 10 timmar om dagen. Dessutom lyckas jag slå alla rekord genom att redan efter första dagen ropa hej till gruppledaren när det är absolut tystnad som gäller. Bra jobbat!

Dag 2
Jag vaknar upp med ett leende. Jag har sovit hela 6 timmar och är utvilad trots klockan bara är 04.00. Igår kändes meditationen hopplös, du ska bara andas in & ut och fokusera på din andning hela tiden. Låter lätt med det är extremt svårt för alla precis alla tankar och musiklåtar kommer till dig just då. Jag är väldigt överaskad att jag inte har någon värk i kroppen. Ryggen och nacken har plågat mig i 3 månader men är nu helt försvunna. Bisarrt med tanke på att nästan alla andra har muskel- och ledvärk från den stillasittande meditationsställningen. Jag är även positiv överaskad hur bra yogan går för mig. Igår tyckte jag att det var fysiskt jobbigt att aktivera mig 05.00 i nattmörkret. Men idag kände jag mig väldigt rörlig och det är härligt att se soluppgången när du blickar ut över småsjöarna sittandes på yogamattan.

Frukosten bestod av två salladsblad, en kopp varmt vatten och en banan. Inte särskilt gott. Jag har dock en specialtrick att inför varje måltid dra i mig en liter vatten så magen tror att den är mätt haha.
Senare under kvällen hade vi gående gruppmeditation. Det är nattsvart ute och alla deltagare prominerar runt två små sjöar som finns på klosterområdet. Till att börja med kanske hälften av deltagarna använde ficklampa för att överhuvudtaget kunna se vart man går (eller snarare vem man går på) tills jag vid min förskräckelse upptäcker att jag är den ENDA av 120 personer som har sin ficklapa på, suck.

Det är en jättegullig tjej som typ väger 30 kg och som jag misstänker har ätstörningar. Hon äter nästan igenting och jag har hört henne kräkas flera gånger. Jag undrar om detta verkligen är rätt ställe för henne för om hon har bullimi så underhålls den enkelt här genom äcklig mat och ingen som ifrågasätter. Jag tror att om meditation ska fungera så måste du tycka om dig själv & andra och inte självplåga dig medvetet.

Jag saknar Uffe något otroligt mycket. Det känns konstigt att vara omkring varandra utan att få se, höra eller kännas vid han. Samtidigt är jag otroligt stolt över mig själv för att kunna sova ensam. Jag är löjligt nog extremt mörkrädd och vanligtvis klänger mig fast vid Uffe om jag bara så måste gå på toa mitt i natten. Nu är det ”ensam är stark” som gäller. Nu går jag på toaletten ensam mitt i natten utan lyse eller tofflor på mig bland mörka äckliga spindlar.

Till lunch åt jag ris med stark sås. Inte speciellt gott. Jag känner mig nästan som en fånge här när jag sitter med min plåttallrik och sked i absolut tystnad. Hela förmiddagen har varit jättehärlig. Jag hade två bra mediationer och botade min egen huvudvärk. Efter lunchen vänder turen dock.
När jag kommer in i mitt rum får jag se en jättespindel som är lika stor som min handflata i taket. Jag brister i gråt och tårarna forsar ner för kinderna. Det finns inget jag kan göra. Jag kan inte ropa på någon. Jag kan inte döda den och den är alldeles för stor för att försöka schasa bort. Denna panikångest har jag aldrig stött på tidigare. Jag sätter mig i mitt myggnät och skriver en dikt (finns under tinnas dikter) för att försöka lugna ner mig själv. Nu är det inte längre en insekt utan ett monster som jag måste tampas med…så känns det iallefall. Den kan ju rent av vara giftig och farlig!!! Jag önskar jag hade någon jag kunde prata med som kan trösta mig lite, snyft.
Jag bestämmer mig för att det inte är en spindel utan en skalbagge med extrem fetma och åtta ben, blä.

Under senkvällen så ska vi praktisera gående gruppmeditation igen. Men denna gång var vi tvungna att ta av oss skorna. För mig är det väldigt svårt att koncentrera mig och hänge mig åt meditationen när jag är tvungen att prominera barfota i nattmörker. Det sista jag kan göra då är att meditera. Det enda som fyller mitt huvud är vilket djur jag kommer trampa på och vem av dom biter mig i foten.
Jag lyckas dessutom ge mig själv en ordentlig käftsmäll då locken från håret rörde mitt ansikte som jag trodde var en dissorienterad fladdermus, suck.
Det är verkligen synd att allt ska vara så jävla primitivt. Jag förstår tanken ” leva MED naturen” men jag har verkligen svårt att meditera med alla kryp omkring mig, Jag vill fördjupa min kunskaper och lära mig att slappna av men det är verkligen svår här. Om jag fick sitta i en meditationssal inomhus skulle jag nog lära mig både snabbare och mer. Jag hör nog inte hemma här!

Dag 3
Jag har sovit hela natten igen, jippi! Men jag är otroligt trött under både meditationen och yogan. Jag är konstigt nog aldrig hungrig. Jag äter väl 80 % mindre här än i vanliga fall men maten är så äcklig att du inte vill äta den. Jag häller i mig vatten istället.
Det är ganska kallt på morgonen innan solen har gått upp, ca 15 grader och utan sockar, tjock tröja och långbrallor blir det kyligt att sitta still. Tur att det inte finns några speglar här för jag kan ju inte se riktigt klok ut. På morgonen har jag på mig tre jumprar i olika färger och stilar (jag köpte nämligen fem fotbollströjor på rea) och de machar INTE direkt den övriga klädseln. Tur att det inte är någon skönhetstävling här!

Jag undrar om jag har loppor i sängen för det kliar nämligen överallt på mig. Jag måste vädra ”sängkläderna” och ha öppen dörr för att få in frisk luft (och nya insekter).
Efter lunchen som för delen var ganska god idag så stötte jag på mitt första eldprov. Jag hade redan bestämt mig att om den stora spindeln i mitt rum lämnar mig ifred så gör jag detsamma. Men när jag går in i rummet ser jag med förskräckelse att den har flyttat sig från taket ner mot golvet. Helvete säger jag till mig själv. Jag kan omöjligt ha den springades omkring på golvet. Jag försöker in i det sista lösa problemet själv med full utrustning bestånde av plasthandskar, mopp, sopskyffel, hink, bunke och två kvastar i olika storlekar. Det går inge vidare. Spindeln är helt enkelt för stor. För en sekund slår tanken mig att jag helt enkelt dödar den så är alla problem ur vägen. Men det känns hellre inte bra, jag ska fan mig klara 11 dagar utan något dödande. Tillslut tillkallar jag hjälp från klostret föreståndare. Hon bara garvar åt mig och hjälper mig med att förflytta spindeln ut till det fria. Snacka om att jag var stolt över mig själv. Inte nog med att jag höll mig från att skrika huvudet av mig, jag fick bort spindeln utan att döda den. Resten av dagen gick jag på moln.

Dag 4
Det är konstigt hur små förändringar kan smyga sig på en. Tidigare hatade jag att gå barfota. Fötterna blir smutsiga och jag tar varje tillfälle i akt att tvätta dom. Men nu plötsligt börjar jag tycka att det är ganska trevligt att känna gräset under fötterna och sanden mellan tårna. Jag tvättar dom dock flera gånger om dagen så helt ”ekologisk anpassad ” är jag inte ännu 😉
Meditationen går inte speciellt bra för mig. Jag har svårt att koncentrera mig och tankarna attackerar mig från alla håll. Det låter enkelt att bara andas in & ut men svårigheten ligger i att du bara ska fokusera på det.

Ovälkomna tankar som dyker upp under meditation:

1 Hur länge har jag suttit här?
2 Jag måste byta sittställning snart
3 Jag måste koncentrera mig nu
4 Vad heter nu igen den där skådespelaren från den där filmen?
5 Undra om det är snö hemma?
6 Nu måste jag andas in…andas ut
7 Syrrans nötkladdkaka!
8 Drömde jag nu igen?
9 Hur många dagar har jag avverkat nu?
10 Minnen, minnen, minnen
11 Dikter, dikter, dikter
12 Musik på hösta volym (speciellt någon jävla marchmusik)

Jag har lyckats ta sönder min ficklampa. Detta händer naturligvis kvällstid i mitt rum innan jag ska ut. Senare när elen stängts av ligger jag inne i myggnätet och hör prassel från påsen på golvet. Vem fan är där tänker jag. Ingen ficklampa och starinljuset är utanför nätet som jag inte vågar mig ut ifrån. I dessa ögenblick dyker plötsligt lady (vår underbara cockerspaniel som är avliden sedan 17 år tillbaka) upp i mitt huvud. Hennes närvaro är så stark och hon lägger sig brevid mig och myser och känslan av trygghet och kärlek infinner sig direkt. Jag saknar verkligen den hunden.

Det börjar bli markbart att många har droppat av. Idag under frukosten var säkert 30 % av den kvinnliga delen borta.

Så plötsligt hände det!
Jag börjar bli ordentligt less på att inget händer i meditationen. Alla föreläsare förklarar dom olika stadier som du kan uppleva och vilken underbar upplevlse det kan vara. På eftermiddagen under den fjärde dagen gav jag mig tusan på att det skulle fungera. Under en av våra gående meditationer sa jag till mig själv att under dessa 30 minuter ska jag inte tänka en enda tanke. Jag ska träna upp min koncentration till max (för jag vet att det är det brister för mig…alltid otålig och rastlös). När jag sedan skulle meditera sittande så gick det mycket lättare. Jag hade för första gången bra fokus på andningen och knuffade brutalt bort alla tankar och låtar som kom. Plötsligt känner jag en stickande känsla i tummen och sedan domnar hela kroppen bort. Jag är lätt som en fjäder fast ändå väldigt stabil i kroppen. Jag behöver inte längre tänka på andningen – jag svävade. Den mest underbara känsla infann sig sig i hela kroppen. Det är svår att beskriva med ord hur fantastiskt jag mådde. Hela jag kändes flytande och kände inte någon muskelvärk fast jag satt sprikrak i ryggen utan stöd. Äntligen! Nu förstår jag vad alla pratar om. När rasten kom vägrade jag lämna min possition utan satt och mediterade fram till nästa lektion. Efter meditationen kände jag mig mer levande än någonsin. Även omgivningen kring mig verkade mer levande. Träden var färgrikare och vackrare, gräset grönare och dagsljuset klarare. Jag har nog aldrig känt mig så beskymmersfri i både kroppen & knoppen!

Dag 5
En riktigt skitdag. Varje gång jag försöker fokusera mig så bombas jag av tankar. Jag är på uselt humör och vill bara att denna dag ska ta slut. Myggen äter upp mig och jag håller på att klia ihjäl mig (vad hade jag gjort utan mammas aloevera gel)? När jag sedan upptäcker en spindel på mina glasögon känns det som väntat.
En av våra föreläsare berättar en fin anekdot om styrkan av att ha mindfulness, dvs kunna behålla lugnet i alla lägen.

En dag när hon står och tvättar inne på toaletten fryser hon plötsligt till och ser en kobra i ögonhöjd med henne. Kobran är vid dörröppningen och hon kommer inte ut. I detta ögonblick blev hon naturligtvis vettskrämd men ställde sig varsamt upp och tog ett steg bakot (kunde inte direkt ta flera). Sedan skickade hon kärlek till kobran att den skulle lämna henne ifred och mycket riktigt slingrades den sig ut från toaletten. Min första reaktion var ju inte direkt ”Bra jobbat tjejen” utan en total inre panik spred sig i kroppen istället. Nu får det fan mig vara nog KOBRA!!! Jag är som ni redan förstår inte ”ett med naturen”.

Senare på kvällen möter jag mitt andra eldprov. När jag är i sovbyggnaden slår plötsligt strömmen ut och allt blir idiotsvart. En kvart senare får jag akut magknip. Jag fattar inte varför för det är flera timmar sedan jag åt och det borde inte påverka mig nu. Värken blir värre och värre och svetten forsar ner för pannan och jag är spyfärdig. Där och då måste jag besöka toaletten. Ingen el-inget ljus. Så där sitter jag och krampar med en ficklampa och håller gå i tusen bitar. Det är bara så jävla typiskt och jag undrar var oddsen är att detta ska hända. Just innan magknipen var jag hos en rumskompis och fick hjälp med att plåstra om min tå. Jag har lyckats genom yogan riva bort övre hudlagret på stortån och hon erbjöd sig att hjälpa mig. Väl inne i hennes rum berättar hon att hon har en flitig besökare om kvällarna. En tarantella spindel brukar sitta på taket över hennes säng och hon sa att det även finns en på en av toaletterna. Efter denna informativa upplysning får jag magknip och måste just besöka TOALETTEN.
Snart hörs klocktornet ringa och vi ska samlas för ytterligare två timmars meditation. Jag har med mig full ammunition bestående av ljuslykta, ficklampa, tändare, tändstickor, toapapper, handduk ifall ny attack uppstår. I detta läge skiter jag hellre i skogen än på toaletten.
Jag lyckas emellertid heala bort värken under meditationen och kan varsamt och säkert dra mig tillbaka till min betongsäng. Godnatt!!

Dag 6
Bästa dagen hittills. Har mediterat flera gånger utan problem. Om någon sa till mig för ett år sedan att jag skulle spendera 11 dagar och nätter på ett kloster, ensam i en cell bland spindlar och kackerlackor så hade satt alla mina besparingar emot. Men jag är glad att jag vågade för det är först när du möter dina innersta rädslor som du blir av med dom.

Yogan är så himla härlig. Första kursdagen var jag stel som en pinne men bara efter en vecka så är det en mirakulöst skillnad. Jag är smidig, vig och mår fantastikt bra i kroppne. Jag ska definitivt fortsätta med yogan. Meditationen går bättre än alla mina förväntningar. Jag har längre inte svår att koncentrera mig och det tar mig bara någon minut att nå ”klimax”. Det är verkligen en befriande känsla att tömma hela huvudet för att sedan fylla den med total frid. Efteråt är du harmonisk, klarsynt och bokstavligen skuttar fram och känner dig lätt som en fjäder. Skräptankarna är längre inte permanenta och jag knuffar bort bort dom mycket lättare. För att förklara närmare så är det som en våg av energi som pulserar i din kropp. Den kan vara väldig energiskt eller superlugn. Din aptik förminskas dramatiskt (eller snarare frosseriet). Ditt sug efter alkohol, cigg och godis förminskas drastiskt (jag har tom slutat använda lipsyl utan att tänka på det). Visst kan jag känna hunger & törst men okynnes ätandet/drickandet försvinner. Din klarsynthet växer, egot blir mindre och ödmjukheten inför andra människor/djur/växter blir större. Du har större kärlek till dig själv och andra helt enkelt!

Denna känsla är högst temporär dvs den lever sin storhetstid inom klostrets väggar med flera dagar/timmar meditation & yoga, nyttig kost och ordentlig sömn. Den stora utmaningen är att få klarsyntheten att bestå ute i den ”verkliga världen” med alla livets frestelser. Jag vet att jag måste öva meditation dagligen för att öka medvetandet. Men som sagt, jag har ju inget annat än tid…

Dag 7
Idag satt jag i total nattmörker och mediterade när plötsligt en kackerlacka kolliderar med mitt ansikte. När jag sedan är i mitt rum attackerar ytterligare en stor kackerlacka mig. Det var den största kackerlacka jag sett och jag trodde inte dom kunde bli så stora. Jag orkar inte bry mig för att jag är så in i norden trött och låter den vara och lägger mig och somnar direkt.

Dag 8
Jag behöver inte längre blunda för att meditera. Jag känner känslan hela tiden, när jag äter, går eller står. När jag sätter mig ner och blundar kommer den direkt med en enorm kapacitet. Känslan gör mig lite rädd för när jag är i ”trans” så är trycket i ansiktet så starkt att jag tror jag exploderar. Mina tänder isar och jag svårt att njuta att meditationen. Så jag bestämde mig för att ta hjälp av vår meditationslärare Ben. När jag berättar vad jag känner och ser så sa hon att processen har gått extremt snabbt för mig och att jag håller på att träda in i ett nytt meditationsstadie (4) som de flesta inte gör under dessa 11 dagar. Medan jag pratar med henne fylls mina ögon av tårar och jag gråter hejdlöst. Jag vet inte riktigt varför jag gråter men tårarna forsar ur mig. Sedan säger hon att det är vanligt att stora sorger gör sig påminda under dessa omständigheter och då finns det ingen hejd på mig.
Jag gråter av saknaden för mina barn, mina älskade barn som är i himmelen. Jag gråter för att det är konstigt att ha så starka moderskänslor utan (levande) barn. Jag gråter som jag har gjort så många gånger tidigare fast nu tömmer jag hela bägaren.
Efter ett tag har jag samlat mig och allt känns mycket bättre.

Trycket i ansiktet vill inte förvinna och jag får dras med det hela dagen. Det är ingen huvudvärk utan snarare ett inåtsug mellan mina ögon.
Senare på kvällen under sittande meditation får jag uppleva den mest fantastiska upplevelse. När jag slöt mina ögon kom trycket tillbaka och tänderna domans bort och det är inte någon trevlig känsla alls. Trycket är så starkt att jag knappt vågar andas för att uppmuntra det ännu mer. När jag nästan är på väg att ge upp, tystnar allt omkring mig och en total frid infinner sig. Trycket försvinner helt, min kropp svävar och det känns som om jag är på en plats mellan himmel & jord. Plötsligt dyker ett stort vackert öga med långa ögonfransar upp mellan mina ögon. Ögat ler åt mig och jag ler tillbaks. Efter det ser jag en enorm sol i min panna. Den vackraste sol jag någonsin skådat och den lyser upp hela mig med sina gyllene strålar. Sedan ser jag två starka händer som lämnar över en naken bäbis till mig. Känslan är obeskrivlig och tårarna rinner ner för kinderna av det vackra jag just fått bevittna.
När jag kommer tillbaka är jag i total harmoni och hjärnan och hjärtat har funnit total frid.

Dag 9
Denna dag är helt dedikerat till meditation dvs inga föreläsningar, personliga intervjuer eller chanting från 04.00-21.30. Meditation fungererar sämst när du är mätt i magen (du somnar lättare då) så denna dag serveras endast ett mål mat…kl 08.30!!! Jag blir först chockad med förtröstar mig med att det säkert kommer serveras något delikat. Tänk om vi kunde få en brödskiva eller färsk frukt till dessert? Fel igen. Maten var direkt oätlig och helt klart den vidrigaste rätten som serverats hittills. Jag skulle ge mitt lillfinger för en svensk hederlig frukostbuffé med scones, ost, yghurt, kakor, kaffe (!!) Näpp, nu måste jag sluta skriva om mat om jag inte vill ha hela dagboken full av dregel.

Resten av dagen har jag ett fruktansvärt tryck i ansiktet och orkar inte meditera en sekund mer än vad som behövs. Jag börjar få ordentliga matorgier när jag drömmer om mat och ibland i en meditation ser jag en gigantiskt grevéost eller saftig hamburgare.

Dag 10
Sista dagen!!!!! Jag är så jävla trött på detta ställe nu. Till frukost åt jag smutslig ljummet vatten *blä*. Allt luktar unket nu; kläderna, handduken, tandborsen, jag.
Jag vill aldrig se en skål ris i hela mitt liv. Jag vill ha min frihet tillbaks!
Jag fick just veta att vi måste gå upp 04.00 imorgon igen för morgonmöte och meditation. Jag blir så jävla less på detta. Detta är inga 10 dagar som står utannonserat. Vi kom i fredags den 30:e tidigt på morgonen och lämnar klostret tisdag den 11:e vid 10 tiden. Det är 11 dagar, suck. Jag orkar inte mera snart..

Dag 11
Denna morgon var fullständigt överhärlig. Idag släpps vi ur ”fängelset” och är tillbaka i friheten. Jag har fått kontakt med en kanadensisk tjej, Christina och nu kunde vi äntligen prata med varandra. En underbar tjej som också gör sin livsresa med sin pojkvän. Vi kommer definitvit träffas upp under vårt resande. Dom kommer att vara i Indien jan-feb så vi lär mötas där och efter det åker dom till Korea (där hon bor sedan 4 år tillbaks) och då får vi bo hos dom. Hennes pojkvän Tim är från Sydafrika och nästa år ska dom bostätta sig där permanent och då lär vi besöka dom även där. När vi skulle säga farväl kändes det jobbigt för jag vill verkligen forstätta att umgås med henne. Jag hoppas dom besöker oss på Koh Samui 🙂

Som jag har beskrivit i min dagbok så är det väldigt starka känslor och upplevelser på klosteret. Du mår antingen toppen eller botten. Mörker eller ljus – inga gåra nyanser. Jag tror dock att att de mörka upplevelserna kan vara lita viktiga som dom ljusa. Även i stundens panik av rädsla kan du dagen efter se tillbaka med ett leende och känna stor stolthet.
Dessa 11 dagar har inte varit någon picknick. Dom fysiska förhållanderna var bra mycket värre än jag föreställt mig. Men dom själsliga, emotionella och mentala upplevelerna överträffar det mesta!

Det är en konstig känsla att komma tillbaks till verkligheten. Att kunna köpa vad du vill och prata hur högt du vill. Idag har vi tagit oss till Ko Pha Ngan tillsammans med några av deltagarna från klostret. Vi är dock på olika ställen och kommer mötas upp en kväll i veckan och parta lite. Ikväll ska vi softa ordentligt och njuta av en kall öl på verandan och prata om ….allt!

Buddism
Jag är väldigt skeptisk till den buddistiska religionen. Jag har full tillit till att meditation kan ha olika stadier som du själv kan reglera med mycket övning, rätt kost, motion och sömn. Men den budistiska läran menar att du måste avstå från livets sk ”frestelser” för att få livsinsikt. Fresteleser förenas med god mat/dryck, sexuell beröring eller tankar, musik, dans, make up användning. Jag anser att det är en väldigt självplågande tro dvs du måste avstå från livets alla underbaraste för att bli upplyst. Det är inte en slump att många munkar är oskulder och de säger själva att dom som provar sex hittar inte tillbaka till sin tro. En sann budist går upp kl 04.00 varje morgon och mediterar, sover på träkudde (för att inte njuta av sömn) och äter en mål mat om dagen. Allt går ut på att behärska sig, ha beslutsamhet och lida annars hamnar du i helvetet. Du lever alltså i synd ifall du äter god mat, har sex och lyssnar på musik.

Min åsikt är att livet inte går ut på att gå hungrig om dagarna, sova som ett djur om nätterna och göra så lite som möjligt resten av tiden. Jag tycker att meditation är en ypperlig metod för att finna inre frid och livsinsikt men jag har svårt att förlika med tanken av ”livets lidelse”. Du ska avstå från livets mest primära en människa behöver dvs sömn, mat och fortplantning för att få inträde till himmelriket. Jag kan dock hålla med om att vi västerlänningar har tagit oss an lite för mycket av det goda. Lättja, frosserie, girighet och avund är alltför vanliga egenskaper hos människan. Men det måste väl finnas en sund leverne därimellan.

Vill bara först säga att den text som är kursiv nedan har jag lagt till i efterhand. Kursiv text skrev jag alltså inte i klostret. Ha också i tanken att vistelsen är en otrolig känslomässig bergochdalbana. Parental guidance is adviced. 😉

Bilder från klostret finns här!

20071130 – Dagen innan

Sitter nu på klostersängen, mycket enkelt boende med myggnät över mig. Vi har valt arbetsuppgifter och jag kommer att sopa matsalen efter frukost och Tinna krattar stigen mellan meditationshall 3 och 5. Vi har fått välja meditationsplats vid sal 5 och jag kände mig bekväm och trygg med en pelare bakom min vänstra axel. Känslan just nu är mycket bra, vi kommer att klara alla dagar här.

Jag bor i rum 241.

Har varit och ätit maten, gott ris med stark majs-blandning. Efterrrätten bestod av banan och ”sticky-rice” i bananblad. De sa att det även var nötter i bananen, såg lila ut.

kväll/natt: Nu är vi tysta allihop, ingen får säga ett ord. Tinna och jag har sagt hej då. Känns fruktansvärt jobbigt men vi ser ju varandra morgon middag och kväll.

God natt Suan Mokkh!!

20071201 – Dag 1

Vaknade när kyrkklockorna slog 04:00, har sovit förvånandsvärt gott inatt och var snabbt på fötterna. Så snabb att jag var först av alla i meditationssal 5. En av ”oss” läste en text, vi mediterade och sedan pratade en munk. Efter det gjorde vi yoga som ska hjälpa oss sitta i meditationsställningen. Ytterligare lite tal och meditation i sal 5 och sedan frukost. Ris-soppa bestående av majs ,bönor och vatten. Inte bästa frukosten jag ätit men mättande. Gurkor och sallad åkte ner i soppan samt en banan till efterrätt. Tinna ser ut att må bra. Jag mår bra. Sist vi gick sähär länge utan att prata med varandra var vi ursinniga på varandra.

Jag duschade igår kväll och nyss (09:00).

Runt 18-tiden; Mycket jobbig dag. Svårt att bli av med rastlösheten. Vi har chantat (sjungit buddistiska sånger) och druckit choklad.

20071202 – Dag 2

Vaknade nog halv 4 idag då gubbfan i rum 240 har med sig en reseväckarklocka och ska givetvis hinne med att raka sig, kamma sig, bleka tänderna samt stryka sin fina skjorta och byxor. Här på klostret får man inte döda något som lever …. men ibland så …

Med de där fina byxorna kan han inte göra mycket övningar på yogan *suck*

Frukosten smakar fortfarande sådär , vi har precis ätit denoch jag har sopat i matsalen. Jag har även duschat i kallt vatten och känner mig förvånandsvärt fräsch och ren. Jag älskar och saknar världens underbaraste Christine.

Nu sitter gubbfan och viskar i sin mobiltelefon i rummet brevid!!!

Har kommit från chokladen nyss och har ännu inte gjort stort på toaletterna. Jag gillar munken som pratar precis efter lunchen. Idag fann jag riktigt nöje i att meditera (anapanasati) , tack vare hans tips (andas in 3 sekunder och ut 3 sekunder). Otroligt skönt att slappna av så djupt. Ska duscha imorgon bitti. Duschade imorses, det får räcka.

Jag är förvånad över munkarna, de är helt ”vanliga” människor med mycket humor och självdistans, samtidigt mycket kloka. Inte alls så allvarliga jag trodde. Iofs så ser dom rätt allvarliga ut när de mediterar.

Jag saknar Tinna.

20071203 – Dag 3

Efter frukost; Frullen börjar väl kännas LITE okej, men långt ifrån god. Jag hade en bra meditations-stund precis innan frukost.

Jag och Tinna stötte ihop vid toaletterna (handfaten utanför) vid matsalen. Hon skrattade, jag skrattade och stänkte vatten på henne. Hon är lugn, det syns.

Man börjar vänja sig vid nya rutiner men jag sover mycket, 20 minuter här 25 minuter där. Tror jag sover 2-3 gånger på dagen och sedan på natten förstås. Har aldrig somnat såhär fort/bra.

Efter lunch; Älskar riset de har, segt på ngt sätt. Tyvärr kör dom mkt tofu också vilket jag inte gillar så bra.

På vägen till mitt rum såg jag en skorpion vid vägkanten. Jag tog lite längre steg efter det haha.

Efter chokladen; Börjar tycka meditation är mkt kul nu. Dock kommer samma sak in i huvudet på mig. Jag läser en konstig bok som jag inte tycker har någon logik i språket, det är även ganska suddig text så jag måste koncentrera mig för att kunna läsa texten. Är dock nyfiken så jag läser boken och försöker förstå.

Träffade Tinnan när vi skulle diska koppar. Hon gjorde OK-tecken och tumme upp. Sedan tecknade hon ett hjärta. Jag älskar henne.

PS. Min rygg och ben gör inte lika ont vid meditationen, ibland känner jag dom inte alls. Har dock lite ont i nacken efter ”kuddarna”

PS.2 Nu sprutar gubbfan ner hela sitt rum med parfym!!!

20071204 – Dag 4

Meditationsdagen , otroliga känslostormar i meditationen, eufori.

Vaknade 03:50 pga dukkha (lidande) ; gubbfan ställt sin väckarklocka. Yrvaken gick jag bort till sal 5, placerade 2 stearinljus vid Tinnas plats, vet att hon inte hade några. Igår kväll hade vi kul med charader, jag försökte med händerna visa henne vart el-uttag fanns i hennes byggnad. Jag antog att herrarnas och damernas byggnad såg likadana ut. Hoppas hon hittade det.

Frukosten smakar fortfarande inte mysli med päron-youghurt men man äter ju ändå, man vill inte bli hungrig på ett sånt här ställe. Man äter vid 8 och sen lunch vid 12. Thats it!

Abbotten driver mig till vansinne; ”This (30 sek tystnad) world (30 sek) has (30 sek) SUFFERING (lidande) !!! Allt han säger handlar om suffering. Det är lite dubbelt, när han pratar om suffering är DET suffering för oss som lystnar. Klockan 05:00 vill jag ge honom lite suffering tillbaka men då glr jag väl honom en tjänst, verkar gilla sånt där han. GRRRRRR

Vår tyska yoga-instruktör är som E-type, han håller ett tonläge i en och en halv timma; ”Feel the sensation on the left side ….. of your body …. AAAAAAAAAND RIILAX ……… RIIIIIIIIIILAX.

Nu ringer klockorna, dags för meditation i sal 5. Komiskt att se att det ALLTID är samma personer först i matkön, samt tar extremt mkt mat av den sort som är begränsad.

(Gjorde idag Indian Thai-style på toaletterna (se bilder) hahahahahhahahah)

20071205 – Dag 5

Sovit ganska då¨ligt inatt, det var mkt varmt o så satt det en skrikare utanför mitt rum. Vaknade av mig själv 03:58. Tydligen har kroppen ställt om sig redan. Försökte skippa yogan imorses, smög iväg till mitt rum men Kevin hittade mig och skickade mig till yogan. Har haft problem med nacken ett par dagar och hade helst sluppit stå-på-nacken-övningarna.

Har precis tvättat mina kläder. Känns skönt men samtidigt ovant att inte bero på yttre lyx som diskmaskin, tvättmaskin, rinnande vatten eller spolande toaletter. Jag tror det händer något med en när man sitter på huk tillsammans med 10 andra i tystnad och tvättar sina kläder för hand i regnvattnet. Det är egentligen helt naturligt men vi har gjort det till något onaturligt. Märkligt.

Nu ringer klockan för Dhamma Talk (10-11).

Åt nyss en av de bästa luncherna i Thailand; ris , currysås och vegetarisk biff, typ falaffel. Stekt hård och platt. GRYMT. Köpte nya fishermanpants idag, de andra är inte torra så jag använde de röda shortsen (som inte räcker ner under knäna) vilket inte var populärt. Tog ett dopp i varma källorna efter lunch. Varmt som fan. Jag visade de andra hur man använder baksidan av ett löv för att skrubba sig, haha. Vilken kille va !!! Sen duschade jag av mig i regnvattnet. Det må vara enkelt men jag gillar detta levernet!! Tan Dhammavidu är en av de mest humoristiska människor jag träffat (engelska munken).

Fortsatt otroliga meditationer, eufori känslostormar men nu tror jag att jag lärt mig styra bort IFRÅN gråt och ledsna känslor.

När jag satt och mediterade på bryggan ut till den lilla ön i dammen kom underbara, orgasmiska vågor emot mig en efter en med någon minuts mellanrum. Har ingen koll på hur många men helt säkert mer än fem. Mitt i den sista kände jag ett bett i foten… jag kastades ut ur tillståndet och såg att en myra tuggade på min fot. Jag ryckte och drog och fick till slut bort honom och kastade instinktivt honom i vattnet. Fiskarna slängde sig på stackarn och blev genast uppäten. Cirka fem myror gick samma öde tillmötes.

(Thailändska) Kungen fyller 80 år idag men det märks knappt.

Innan choklad-dags på love and kindness-övningen skulle vi skicka kärlek och förlåta. Vi skulle även be om förlåtelse samt be oss själva om förlåtelse för olika saker. Jag skickade till en del personer jag gjort illa, som gjort illa mig samt förlät mig själv de gånger jag gjort fel.

Jag förlåt också myrorna efterssom de bet mig, bad om deras förlåtelse för att jag gjorde fiskmat av dom samt förlät mig själv som gjorde det. Nu ösregnar det ute.

Jag gick ut för att se om min tvätt blev blöt av regnet och såg gubbfan … min granne. Jag svalde hårt och förlät, gav honom två klädnypor då han inte hade några.

Vid 21-tiden; Jag förstår verkligen inte gående meditation. Meditera (genom anapanasati), då ska man enbart fokusera på en enda sak, inget annat. När man går måste man ju titta för att hålla balansen, annars ligger jag snart i gruset med stenar i pannan. Och tittar man får man ca 190.000 nya intryck per sekund efterssom vi befinner oss ute i djungeln med dess djurliv. Att meditera gående är som att äta ärtsoppa med en pilbåge, det går säkert om man är envis nog, men varför inte använda skeden när den finns där? SITT NER !!! säger jag.

Jag och Tinnan är grymma på att meditera, vi är båda på steg tre (tror jag) av anapanasati.

Tror Rustö åkte hem idag, eller så åker han imorgon bitti. Det är ganska många som åkt nu men det känns bra att vara kvar!!!!

20071206 – Dag 6

Efter frukost; Mer än halva tiden har nu gått och även om det är tufft så njuter jag av att vara här. Abottens talstund är väl lägsta punkten på dagen. När vi mediterat och lyssnat på talet och utövat yoga gick jag i rask takt till frukost för att vara först i kön. Idag hade de ett fåtal av de falaffelbiffarna jag älskade igår och jag lassade på ordentligt.

När vi bett matbönen kom jag att tänka på en sak. Hur kan jag vara så irriterad på de som alltid är först i kön och tar den godaste maten om jag sedan själv gör samma sak? Jag fick dåligt samvete, men lovade mig själv att inte tänka illa om dem, de har nog en anledning till att göra så precis som jag hade anledning idag.

Har precis tvättat mina fillingar utanför rummet. Otrolig frihetskänsla att sitta ett par personer och lära av varandra, dela med sig av tvättmedel och klädnypor. Såg en 60-nånting man lära sig att tvätta sina kläder av en 18-19-nånting. Ålder, utseende, etnisitet etc spelar ingen roll här inne för i slutändan sitter vi iallafall alla framför en bytta och blöter våra kläder. Vi vet inte ens vad någon annan heter.

20 minuter sendare; Nybadad från de varma källorna och nyduschad från samma hink jag tvättade kläderna i. Nya kläder som jag tvättade igår. Mår underbart och känner mig renare än på länge. Nu ringer klockorna, måste gå till Dhamma Talk.

Den lilla mannen är kortare än de flesta, även de flesta barn. Han har för korta hälsenor och trippar fram på tå. Han ler alltid, alltid glad. Äter sist, badar sist, anländer sist. Kan inte gå som vi andra, är glad ändå. Saknar längd men har gott om glädje. Når sällan men hjälper alltid. Han har små kängor, specialtillverkade för honom, de sitter bra men ”fiser” och är varma. Jag har aldrig pratat med mannen och ingen annan heller (efterssom ingen får prata med någon), men för de flesta av oss är han ingen liten man.

Efter choklad; Har nyss badat i varma källorna, skönt som fan. Sen öste jag tre stora hinkar med regnvatten över mig. Tre bad i källorna blev det idag, nog sjutton ska man vara ren då?

Jag och Tinna har upplevt ”PITI” (det jag tidigare beskrev som känslovågor av eufori )!!!!

Jag mår jättebra och börjar fundera på om inte detta är det bästa på vår resa hittills !!!!

20071207 – Dag 7

Inatt drömde jag att jag och min familj åkte skidor i Sälen. Vi tog vägen genom skogen precis som när jag var liten. Blev så glad !!!

Efter frukost; Vaknade av att lampan i väggen tändes 03:50. Har kommit på att om jag somnar med lampan på släcks den 21:30 och tänds av sig själv på morgonen. Fan vad jag är smart! Förmodlen kom de andra på detta efter tre dagar 🙂

Hade svårt att meditera idag efterssom jag var så hungrig. Kevin pratade idag (en av de som hjälper till på klostret). Har fått en ganska negativ bild av honom men efter talet har han min respekt. Han berättade om sitt liv och hur han kom att stanna på Suan Mokkh. Till frukosten serverades det kex och som alltid när det är något nytt på borden blir folk som galna och plockar på sig som små hamstrar (inkl jag). Tror att folk är så vana från omvärlden att om jag inte passar på kommer någon annan att ta alla kex. Så det är lika bra att jag 10 st även om jag bara kan proppa i mig 8 och egentligen bara vill ha 3. Man börjar dock så smått förändra sitt sätt här inne.

Fick en blomma av Tinnan imorses!!! Blev jätteglad och rörd. Den låg på min meditationsplats imorses 04:10. Jag gick upp i full lotusställning idag men det gör lite för ont för att använda till meditation ännu.

Efter lunch; RIS RIS RIS, frukost ris, lunch ris, efterrätten är gjord på ris. Allt ris hade blivit godare att skälja ner med lite ris-whiskey, men sånt får vi ju inte såklart. Får nöja oss med en lite piti.

På kvällarna erbjuder munkarna laxerande te, vilket jag inte fattar. De rekommenderar ju att man ska ”göra stort” enligt Thai Indian style (alltså skita, hälla vatten på ryggen så det rinner ner på rätt ställen och sköljer bort det mesta, resten tar man bort med händerna). Om man nu ska använda den metoden skulle jag rekommendera att vara så HÅRD i magen som möjligt!!! Det blir så mycket mindre ”pill” då.

Idag regnar det en hel del, t.ex just nu då jag skriver.

Vid sal 5 idag kom det en lös hund och sprang och nosade på alla. Ett par tjejer fick rädda en groda från att bli hundmat. Just nu hade jag nog ätit de grodlåren …. men INTE med ris 🙂

(efter jag skrivit detta somnade jag och vaknade inte av klockorna så jag kom för sent till Tan Dhammavidus tal om anapanasati.)

Efter Chokladen; Nu ösregnar det ute och vi går genom skog och gräs barfota, det är ju i regn som ormarna kommer fram. BRRRR

Hoppas jag kan sova inatt. Jag sjunger med ordentligt på chantingen, skönt att använda rösten till något. Nattens gående grupp-meditation blev inställd då det regnat vilket resulterade i en timma och 45 minuters stående meditation. KUL !!! NOT !!

20071208 – Dag 8

Har sovit som en epeleptiker inatt. Tror säkert jag gjort lite slitage i betongsängen så när jag vaknade var jag SÅÅÅ sugen på att sitta med benen i kors i en tävling om vem som kan hålla sig vaken längst. Myggorna drogs till mig som gravitation. Just nu ser jag ut osm en oerfaren biodlare. Yogan var så jävla irriterande, hade varit bättre om de bytt ut Fraulein Robotishroest mot en affisch med instruktioner. Visserligen lika förutsägbar men betydligt trevligare att titta på. Föreställ dig (med Arnold Swartzeneggers röst) fröken UR-sätt att prata; ”Welcome to the yoga exercise of the ….. EIGHTH …. day”. Att han dessutom ser ut som Marty Feldman gör inte saken mer intressant.

Och till frukost fick vi *trumvirvel* RIS!!! Jag är så jävla trött på ris nu …

Ärligt talat är jag trött på buddism (religion som lär upp folk att vara veklingar låter alla trampa på en, samt passar på att trampa lite på sig själv också) och Anapanasati (Michael Hutchens från INXS upplevde nog också PITI och Rapture när han dog då dessa båda säkerligen kan förklaras med syrebrist och / eller kvävenarkos och ingen av dessa tillstånd kräver vidare kunskap inom anapanasati!!!

(Här måste jag tillägga att jag var i en djup svacka och var otroligt bitter på allt och alla, ta inte det alltför allvarligt. 🙂 )

SÅ!!!!känns lite bättre nu, har tagit en dusch och är på bättre humör. Behöver nog bara skämma bort mig lite snart.

Efter lunch; Sådärja då var man tillbaka i samma humör. Den här jävla maten kan få vilken matälskande gourmand att bli anorektiker. De senaste 17 måltiderna har bestått av ris. Ris är min största dukkha (lidande)

Funderingar krin buddism; Munkar strävar mot ett liv utan dukkha – Nibbana. Djur lever sina liv utan dukkha, ändå klassas de som lägst på skalan. Och visst finns det heliga djur inom buddismen? Hur kan de då både vara heliga samt oupplysta / ignoranta?

Jag vill tro på något som är logiskt och just nu är inte buddism speciellt logiskt. Endast ett fåtal lyckliga kan bli munkar blir det för att bli upphöjda, upplysta. Samtidigt hävdar de att det inte får finnas personliga egocentriska känslor. hur går det ihop?

Hela ”instruktionen” till buddism är som ett 2500-bitars pussel föreställande färgen blå (och det är givetvis en förenkling av instruktionen efterssom endast den som är upplyst kan tolka den korrekta instruktionen).

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Efter chokladen; Schema för dag 9 har kommit upp och tydligen har mina böner blivit besvarade. Imorgon får vi inte ris till lunch !!!! Vi får tamigfan INGENTING till lunch !!! Det innebär att vi kommer få proppa oss fetmätta på ännu äckligare ris-soppa till frukost. Dessa två dagar som återstår kommer att kräva all fokusering och mindfulness jag hittils lärt mig för att jag inte ska explodera …

Nyss strömavbrott i hela klostret. Är helt kolsvart överallt. Alla har givetvis stearinljusen men oro råder. Känns som att det kommer bli en spännande avslutning haha.

Två timmars meditation på raken imorn, måste fixa en sittställning jag kan sova i.

Efter nattmeditationen; Mellan 20-21 är fistimman, alla vet det (tror jag) för alla lägger av rediga fisar. Ingen vet vem som la den efterssom det är kolsvart och man vet bara på ett ungefär vilket håll ljudet kom ifrån. Typiskt att man ska andas med näsan när man utövar anapanasati. Imorgon får vi inte skriva alls (normalt sett får vi ENDAST göra noteringar kring övningar, ALDRIG dagbok). Jag tänker inte skriva något utan bara försöka överleva dagen. God Natt!

20071209 – Dag 9

Idag ska vi egentligen inte skriva men jag måste. Fy fan vilken värdelös innehållslös idiotisk dag. Vi har sammanlagt haft sex timmars ”fri” meditation idag. Normal har vi ca två under ledning av en av munkarna. Resultatet blev att nästan alla satt på bryggan och tittade på fiskarna, badade i varma källorna, smög runt och viskade eller bara satt och sov i gräset.

Mig gjorde det inget att det inte var någon lunch idag, inte när den smakar så fördjävligt. Satt vid varma källorna med franska (tror jag) killen med ddreadlocks. Satt med tårna i kokheta vattnet och blundade när jag känner något som trampar mig på smalbenet. Samma sekund viskar fransmannen ” Dont move, he cant see you” !!

100.000 hemska filmer passerade revy.

VAD KUNDE INTE SE MIG ???????

Jag öppnade ögonen och såg en stor varan/ödla som klättrade över benet på mig. Som tur hade jag redan gjort stort idag 😉

När ödlan klättrat förbi mig drog jag snabbt upp fötterna. Han såg detta och satte iväg mot skogen via mitt ben igen (som jag ju dragit undan, dumma varan-fan)!!!

Nu är det inte långt kvar, känns som att denna vistelse både lyckats få mig att avsky ris OCH buddism.

20071210 – Dag 10

Efter lunch; Så otroligt långtråkigt. Dagen började som vanligt med läsning, meditation , yoga, Dhamma Talk och frukost.

Sedan 30 min meditation och sedan en och en halv timma fri meditation dvs alla går runt och ser uttråkade då vi alla är aptrötta på detta och vill göra någonting annat.

Nu har vi härnäst 30 min meditation och sedan två timmar fri meditation. Tror jag ska försöka sova lite någonstans. Till lunch hittade jag en liten skål med MAKARONER !!!! men jag tror dessa var till som tillbehör men jag lassade på en halv hundskål av dessa. Bättre än ris iallafall. Ska bli så underbart skönt att komma ut härifrån snart!!

Musik som spelas i mitt huvud; ”No more rice” med Alice Deejay , ”R.I.C.E” med Thai Village People, ”You give rice a bad name” med Bon Jovi.

Efter choklad; Har precis chantat för sista gången. JIIIIIHHHHAAAAAAA!!!!

Klockan är 18:20 nu, 19:15 ska folk få gå fram och prata om deras upplevelse på klostret, sen är dagen slut. Dusch nu!!

Nyduschad och fräsch. Har inte ägnat en tanke åt vart vi ska sova imorn natt, hmmm. Kanske blir det en natt i Surat (Thani)? Fast inte på säng-lopp-stället. Bäst hade ju varit om stället vi ska till på Kho Phan-Ngan den 12 dec hade ledigt rum den 11:e också. Just nu vill nog alla bara gå och lägga sig och vakna upp för att gå på mötet. Efter det får vi officiellt PRATA IGEN !!!!!

Jag var INTE förberedd på hur bra talen skulle vara. Otroliga tal direkt från hjärtat. Vansinnigt roliga, andra fruktansvärt hjärtskärande. Alla otroligt mänskliga och utelämnande!

När jag kom tillbaka till rummet såg jag den största ödla jag någonssin sett (större än den som gick på mitt ben) ovanför min säng. Alla samlades i mitt rum för att kika på den. Var väl inte så förtjust i att den skulle vara där så jag föste bort den med en kvast. Den väste lite elakt men försvann till slut ut genom fönstret (som förresten bara är galler). Det är tur att vi inte kan prata på klostret för jag fick veta i efterhand att en tjej hade sett (vad hon trodde först var ett sött ankhuvud) ett stort boaormshuvud i en av dammarna.

Tog ett tag att somna 🙂

20071211 – Avslutning

Gick idag till meditationssalen och mediterade och sedan till våra rum för att packa våra saker. Packade ner och lämnade även tillbaka filt och myggnätet. När vi kom till matsalen där alla samlades började alla prata (vi fick det). Alla pratade med alla och lärde känna alla man umgåtts med de senaste 11 dagarna. Märklig känsla att umgås så länge utan att ens veta vad det heter eller prata med varandra. MYCKET könslosamt farväl av allihopa och vi tog oss gemensamt med ett par andra till Surat Thani med en Sonthaew. Där åt jag bananpankaka, drack kaffe och lemon-juice. Kändes som att komma ut ur fängelse … kändes konstigt att kunna köpa precis vad man ville. Otroligt skumt att höra musik och se en sån massa människor överallt. Det kändes som att vi hade tillbringat 11 dagar på en annan planet, i en annan galax. Vi kom fram till färjan till Koh Phan-Ngan och där träffade vi på ett gäng andra som varit på klostret. Vi satt hela vägen till ön och snackade om vistelsen. Vi var alla otroligt glada, euforiska och samtidigt trevande i den ”nya” världen. Väl i land på ön bytte vi epostadresser och de gav sig av till Hat Rin medans vi åkte norrut till Hat Yao. Bungalowen vi har är OTROLIGT lyxig med våra ögon. Vi ska vara här till den 22 dec.

DETTA HAR VI FÖRTJÄNAT !!!!!

Vi är trötta men otroligt lyckliga att ha klarat av dessa 11 dagar på ett thailändskt buddisktiskt kloster. Vi har fått så otroligt mycket nya insikter och tankar. Vi har lärt oss så mycket och jag vill tacka alla på klostret som varje dag hjälpt mig och Tinnan genom att ge oss deras leenden. Leenden därinne kunde få en positiv när man t.ex på morgonen hittat en kackerlacka och var lite sur.

Skulle jag återvända till Suan Mokkh? Inte den närmsta tiden!

Skulle jag rekommendera andra åka till Suan Mokkh? Alla jag känner !!!

Idag stod vi upp vid halv sju-tiden för att äta frukost på hotellet i Karon (Karon View Resort). Kl 07:35 kom vår minibuss och plockade upp oss för att köra oss till Surat Thani. Resan tog drygt fem timmar och jag hann läsa ut ”Män som hatar kvinnor” medans Tinnan satt djupt försjunken i andra hörnet av bussen med iPod-lurarna i öronen.

När vi kom fram till vårt guesthouse satt de helt överrumplade över att vi kom på besök, trots att vi redan betalt rummet i Phuket. Tydligen hade virrpannan på resebyrån där vi bokat på glömt att informera guesthouse’et om att vi skulle komma. Det redde ut sig iallafall och vi fick ett av de 6 rum de hade till förfogande.

Här i Surat Thani har vi nu köpt bussbiljett till Chaiya (staden vid klostret), handlar batterier samt ficklampor, fyllt på våra kontantkort, köpt t-shirtar att ha på klostret, ätit pizza (då det är tveksamt om vi kommer äta mycket annat än ris på klostret) samt hunnit med att sitta lite på internetkafe.

Det är nog först senaste dygnet man fattat vad man ska göra och hur spartanskt vi kommer leva. Det är med en blandning av livrädd och jävlaranamma vi åker dit. Egentligen får man inte skriva/läsa/prata under dessa 10 dagar men jag och Tinna ska försöka smyga lite. Vi har en plan som går ut på att mellan 21 och 22 varje kväll ska vi ligga i våra små rum och läsa böcker, skriva dagbok och skicka sms till varandra. Det är också då vi ev. kan svara på sms, men detta är ytterst eventuellt. Räkna inte med att ha någon kontakt med oss alls de närmsta 10 dagarna. Vi kommer ut ur klostret den 10 dec och då är vi återigen kontaktbara.

Här är klostrets hemsida http://www.suanmokkh.org/ ifall ni läsa mer om stället!

Jag och Tinnan kommer tänka en massa på er därhemma under vår vistelse på klostret. Skicka varma tankar till oss!! 😀

Mamma!
Jag tänkte ge dig lite tips inför helgen 😀

Deg:
1 dl sur mjölk
ett ägghelvete
så lite smör som möjligt
socker
ingen jävla mandel i alla fall
2 dl bakpulver
1 pkt fula russin
1 dl allerginötter

Fyllning:
1 dl vaniljsocker
melon eller något annat
mycket sprit

Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med elvisp en hel timme. Grädda direkt i skålen, skit i att smöra och bröa, kakhelvetet fastnar i alla fall. Dunka utav bara fan för att få ut skiten på bordet. Garnera med krossad melon och sprit. Om kakfan inte lossnar, släng ut bunkhelvetet genom fönstret och drick upp spriten!

Nu har vi landat i Phuket efter en lång dag i minibuss. Vi har checkat in på ett litet mindre hotell som ligger strax bakom Phuket Island View. När vi kom fram sprang vi till vår favoritrestaurang och jag beställde efterlängtade tigerräkor och Uffe åt gula nudlar.

Ikväll ska vi ta det lugnt och bestämma oss vad nästkommande plan blir. Antingen åker vi till Chaiya redan imorgon eller så sover vi ytterligare en natt i Phuket. Vi har lämnat in lite tvätt idag så det blir avgörande när den är klar för att hämtas ut imorgon.

Uffe var och hämtade ut sina bortglömda ägodelar idag på Phuket Island View. Receptionisten var jättegullig och hade lagt undan hans bankdosa, telefonkort och dykcert och fick en mindre belöning för besväret.

De nästkommande dagarna innan klostret ska vi försöka hitta ett ordentligt myggnät och något ”bekvämt” liggunderlag. Troligtvis åker vi till Phuket City imorn och shoppar lite där.

Njut ni hemma av era sköna sängar, goda mat och mysiga tv-soffor för det kommer INTE vi göra dom närmaste dagarna. Tänk positiva tankar till oss så kanske vi klarar några extra dagar i klostret, hehe.

Många kramar från oss

Så plötsligt kom jag
Från Er
Till andra
Efterlängtad börda
Börda för systrar
Jag letar
Spegelbilden var nära fast bortom förstånd
Tiden blir år
Jag söker
Jag finner
Jag förstår
Förstår mig
Förstår Er
Ni är glädje
Balsam för själen
Ni är utvalda
Ni är önskade
Arvet blir kärlek
Jag hoppas jag för det vidare…

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ligger på betong-sängarna och försöker sova. Fram tills nyligen har det känts ganska lugnt att åka till klostret men just nu är det ganska nervöst, iallafall för mig, Tinnan är ganska lugn. Vi kommer leva ganska spartanskt och spendera dagarna med att meditera och göra våra arbetsuppgifter men det är inte levernet som gör mig nervös, utan det faktum att vi inte får prata med varandra.
Vi kommer se varandra på avstånd varje dag och planerar ha någon sorts teckenspråk så vi kan kommunicera med varandra.
Maten kommer att bestå av ris och någon frukt till frukost, lunch kommer bestå av ris och någonting annat. Middag finns inte alls, dock är vi glada att klostret enbart erbjuder vegetarisk mat.

Kommunikationen med omvärlden kommer att vara helt bruten, vilket också gör det jobbigare. Vi kommer att föra dagbok inne i klostret som vi lägger ut här när vi är ute igen.
Ifall det skulle vara så att en av oss vill avbryta och lämna klostret så avbryter vi båda två, utan diskussion. Det är den dealen vi har. Kanske blir vi kvar 2 dagar, kanske 10 , vi får se.

Det vi ser fram emot mest efter klostret är sköna sängar, god mat och sköna dagar på Koh Phan-Ngans stränder. De kilona vi går ner på klostret kommer garanterat vara tillbaka på plats efter ett par dagar i frihet.

Vi har en önskan som jag hoppas så många som möjligt av er skulle vilja ställa upp på;
Under tiden i klostret vill vi att ni skriver vad som händer en helt vanlig vardag hos er, hur löjligt det än låter så skulle vi uppskatta att läsa om ALLT som händer hemma i Sverige. Vad ni läser i Aftonbladet, vad ni åt till middag eller vad ni handlade på stan etc etc. Ni kan maila till ulf@dreambase.com eller tinna@dreambase.com. Vi uppskattar ALLA mail 😀 men det allra roligaste är ifall ni vill skriva i Gästboken.

Lite bilder som andra resenärer tagit från rummen där vi kommer att bo 10 (förhoppningsvis) dagar i december. Som ni ser får man ha med sig ganska mycket egna saker.

Vad händer annars? Vi solar (jag har fått en stor blåsa på underläppen efter att ha bränt mig i solen och ser just nu ut som en boxare), äter god mat (igår var det mexikanskt på temat så då drog vi i oss burritos, tacos och diverse goda diper) och spenderar dagarna med att inte göra någonting. Idag åker vi in till Saladan och säljer lite böcker vi läst ut. Jag har precis läst ut ”The Damage Done” som handlade om en kille som åkte fast i Thailand med 8kg Heroin, fruktansvärt otrevlig bok men ändå riktigt bra läsning. Att läsa om de thailändska fängelserna tror jag hjälper oss att acceptera kloster-sängarna 😉

Just nu har jag börjat läsa ”Män som hatar kvinnor” av Stig Larsson och hittills gillar jag den skarpt! Tinna läser ”Att hjälpa sig själv” av Dave Pelzer (som också skrev ”Pojken som kallades Det”. Vi avverkar böcker i rasande fart just för att slippa bära dem i väskan senare. Vi har förmodligen läst ut 15-20 böcker var hittills. En del av dem skriver vi om under Bokrecensioner.

Vi skriver mer imorgon, då är vi på Phuket igen och brottas med skräddarna. Jag ser framför mig landstigningen av Normandie från filmen ”Rädda menige Ryan”. Byt bara ut amerikanska soldaterna mot svenska turister och kulorna emot försäljare/skräddare så förstår ni vad jag menar. Jag ryser vid tanken , men ”its a dirty job but someones gotta do it” 😉

Han ser mig
Jag blir rädd
Rädd för att han ska stanna
Kärleken var obeveklig
Jag vill motstå
Förtränga smärtan
Bestrida mörkret
Han väntar
Väntar på mig
Jag förstummas
Jag häpnas
Nu förstår jag
Förstår kärleken
Jag skrattar
Jag njuter
Jag vågar
Jag lever
Han är livet
Jag är hans
Vi leker
För evigt

Du är min stöttepelare och jag är så otroligt lyckligt lottad som har dig vid min sida. Det är otroligt hur livet har förändrat mig de senaste 3 åren. Innan jag träffade dig var jag rädd …för allt. Genom ditt stöd har jag börjat våga ta för mig. Vågar ta risker. Våga misslyckas. Våga blottas. Våga leva. Våga vara lycklig. Våga älska.

”Det är skönare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”

Jag är bortskämd med att skratta varje dag! Tack min kärlek

Igår tittade vi på ett ormprogram på Animal Planet där vi fick bevittna en galen man plocka ner en svart mamba från en träd. Uffe, som har en ordentlig ormfobi börjar nervöst sträcka på sig när vi ska gå ut från bungalown. Det är nämligen extremt dålig belysning (kvällstid) mellan vår bungalow och hotellets reception (man måste gå igenom en liten trädgårdspark) och Uffe börjar hoppa jämnfota för att se till att alla eventuella ormar i närheten ska höra att han kommer – och försvinna illa kvickt därifrån.

Jag skrattar hysteriskt åt detta beteende och säger sarkastiskt ”det finns inga ormar här älskling”. Hur som helst klarar vi oss till receptionen och bestämmer oss för att leta upp en bankomat som ska finnas ca 300 meter från hotellet. Vi måste då promenera på en mindre skogsväg för att komma ut till den stora bilvägen. När vi har gått ca 100 meter stöter vi på några taxichafförer som frågar om vi vill ha skjuts. Vi tackar vänligen nej för att spara in en mindre peng (ca 5 kr) *suck*

Bakom oss hör vi en trehjulad mopedist närma sig och jag och Uffe kunde inte längre gå brevid varandra (vägen är inte tillräckligt bred). Jag går före Uffe och precis när mopedisten ska köra förbi mig håller jag på att trampa på en slingrande orm (!!!!!!!!!).
Jag hoppar upp en meter i luften och blir så jävla vettskrämt att jag inte får ur mig ett enda ord. Uffe säger i sitt lugnaste tonläge ”du höll på att trampa på en orm”. Jag skriker ” EN ORM!!!! SÅG DU ORMHELVETET UTAN ATT SÄGA TILL MIG??! Inte nog med att jag nästan håller på att bli överkörd av en moped, jag ska dessutom bli attackerad av en orm i samma sekund!!
Uffe är helt radiostyrd och promenerar i rask takt rakt fram utan att säga ett ord och jag förstår att han är lika skärrad som jag.

När vi äntligen kommer fram till stora vägen bestämmer vi oss för att ta en taxi till stan istället för att leta upp en bankomat. När vi väl kommer fram bestämmer vi oss för att unna oss något rejält efter denna mardröms-upplevelse. Uffe har i helmlighet gått och spanat in en liten bärbar dvd spelare. Jag tycker idéen är absurd men efter att jag stått inne i butiken och spanat in alla nya filmer (som går på bio hemma) tycker även jag att det är ett strålande förslag. Vi lyckas pruta ner priset rejält och får 6 filmer på köpet. Dvd kan vi dessutom koppla in till hotell tv:n och det är inte helt fel att ligga i sängen, kolla på film och käka svenskt smågodis! 😀

När vi ska åka tillbaka till hotellet, tar vi en taxi och tror ni inte att jag ser ytterligare två ormar på samma ställe som innan. Detta är bara för mycket för mig och jag svär att från och nu kommer jag aldrig håna Uffes ormfobi *asgarv*

Ps. Vi har hittat ett svenskt mathak på stranden. Uffe har käkat svenska köttbullar med potatismos & brunsås och jag åt stuvade mackaroner med korv :p

Visa bilder

du är vacker
du är stark
du växer
från deras rädsla
du vinner
vinner deras förlust
du lider
du kämpar
du gråter
ur tårar kommer styrka
ur kraft kommer insikt
ur vetande kommer kärlek
kärlek till dig själv
kärlek från nära
kärlek från mig
du kommer tacka dom en dag
du bestred
du höll inte tyst
du vågade
du vann!

Jag saknar och tänker på er varje dag. Ur dom tuffaste upplevelserna kommer dom rikaste insikterna! Det har jag fått bevisat för mig mer än en gång 🙂

puss & kram tinna

Det finns en klok kinesisk berättelse om framgång. Den handlar om en fattig man som bodde med sin son och deras dyrbaraste ägodel – en häst.

En dag försvann hästen. När byborna kom för att beklaga det inträffade, frågade mannen hur de visste att det som skett var en motgång. Efter en tid kom hästen tillbaka i sällskap med en flock vildhästar. Mannen hade plötslig blivit rik. Åter kom byborna, och denna gång lyckönskade de mannen till hans stora framgång.
Återigen svarade han med en fråga: ”hur vet ni att detta är en framgång?”

När sonen började rida in hästarna blev han avkastad och bröt benet. Benet läkte ihop på ett felaktigt sätt och sonen blev halt.

Byborna kom nu för att beklaga motgången som hade drabbat familjen, och mannen svarade med att undra hur det kunde veta att det inträffade verkligen var en motgång.

När krig så bröt ut i landet, och alla unga män skickades till fronten, blev den haltande sonen befriad från att tjänstgöra som soldat och kunde stanna hemma i trygghet.

Ett ordspråk som jag älskar:

” Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse ”.

Skämt å sido…Igår när vi var i Saladan höll vi på att ramla av trottoaren när vi såg en skylt ”äkta svenskt smågodis” (!!!) Inne i Koh Lantas största dykaffär hade dom en vägg full av smågodis man kunde plocka ifrån. Vi trodde vi var i himmelriket, haha!!

Tråkigt nog visade sig att upplevelsen var extremt söt för oss då vi inte har ätit smågodis på ca 3 månader. Vi kunde bara få i oss en tiondel av vad vi kan äta hemma *asg*!

Det är häpnadsväckande hur en ö kan ändra sig på bara en månad. Vi var ju på Lanta med mamma & pappa i mitten av oktober. Nu är det galet mycket fler turister, nyöppnade restauranger och butiker som påminner mer om Sverige än Thailand.

Som svensk blir jag lite dubbel när det kommer till dilemmat att en orörd plats mer & mer liknar mitt hemland. Vid tillfällen när jag saknar det som finns hemma; mat, godis, prylar så blir jag extatisk av glädje när jag finner det. Samtidigt önskar jag ha kvar det inhemska som landet erbjuder!
Här finns det definitivt utrymme för dubbelmoral!

Jag och Uffe sitter och spånar (på skoj) vilken typ av verksamhet vi skulle kunna starta på Lanta. Vi skulle kanske öppna en godisbutik, delikatessaffär med ostar & viner eller varför inte en restaurang med köttbullar, plankstek & toast skagen på menyn haha

Ideerna blir bara bättre & bättre efter ett par beer chang i handen!

I nuläget bor vi på ett ställe som heter Lanta Island resort som är okey fast inte mer än så. Rummet är litet, utan tv och kyl med dessvärre sängkuddar som stinker spya. Inatt låg jag med en handduk som huvudkudde vilket jag faktiskt brukar göra när kuddarna är för höga att sova på. Ni hörde rätt…jag ska förklara mig: när jag bär min ryggsäck får jag lätt natt och ryggont så när kuddarna är för höga så lindrar inte det värken direkt. Så de närmaste 2 veckorna har jag haft min kära badhandduk som kudde:p

Idag kommer vi fortsätta dagen i stan, Uffe ska klippa huvudet & skägget och köpa något nhl-hockeyspel till sin psp. Jag ska leta efter myggnät som vi kan ha till klostret.

Vi har inte bestämt hur länge vi ska stanna på Lanta men troligtvis är vi här tills veckoslutet!
Många kramar från oss!

1. Varför finns det aldrig toalettpapper eller tvål på era toaletter? Är det därför man aldrig ska hälsa med västerhanden med en thaländare?
2. Varför får man inte spola ner toalettpappret i toaletten? …något ofräsht att lägga dasspapper i en korg brevid toaletten!
3. Varför censureras thailändsk teve ciggaretter i era filmer men gladeligen visar folk dra in linor av kokain?
4. Varför har ni soptunnor när ändå ingen tömmer dom?
5. Varför gissar en thailändare istället för att fråga när du tex:
   
   a) beställer in en maträtt, du tror du får det du beställt men det serveras något helt annat alternativt att grannen får det du har beställt.
   
   b) åker taxi och chaffören verkar veta vart du vill men istället för att verka osäker kör dig till helt fel plats som resulterar till försenade buss, tåg och båtar.
   
   c) ska resa inrikes och transporttiden alltid är 4-5 timmar än vad som utannonseras.

(Nu försöker vi igen, vi skrev nyss ett inlägg när datorn bestämde sig för att helt plötsligt starta om utan förvarning så allt förlorades. Men som Stacka Bo säger; here we go again…)

I onsdags gjorde jag mitt första dyk på jag vet inte hur länge, ett s.k Scuba Review med Alex på Princess Divers, Koh Muk. Kändes helt okej, vattnet var betydligt varmare än hemma i Svedala, medeltemperaturen i vattnet här är 30 grader.

Dagen efter följde jag med ut på en dykbåt och gjorde två dyk, det första på södra delen av Koh Kradan. Helt okej dyk men hade lite problem med avvägning i den tunna dräkten. Dök med en Instruktör från Sverige och det kändes lyxigt att snacka svenska.
Andra dyket gjorde vi vid Koh Waen (precis utanför Koh Ngai där vi låg o stekte på stranden med Svärmor och Svärfar för ett par veckor sedan). Också ett bra dyk där jag såg första muränan samt en stingrocka.

Helt slut efter de två dyken återvände jag till stranden på Koh Muk där jag trodde Tinnan legat och solat / blivit masserad hela dagen. ICKE!!! När jag kom in i bungalowen låg det en lapp på sängen som hon medvetet lagt fram till mig. Lappen visade sig vara ett certifikat på att hon genomfört Discover Scuba Diving (!) Snacka om att jag blev förvånad! Hon hade i hemlighet spenderat dagen i poolen och stranden med att lära sig dyka. Det ska tilläggas att vi har en överenskommelse att om hon tar dykcert så ska jag ta grönt kort ( golf).

Då Tinna inte är ett direkt vattendjur, hon blir jämt sjösjuk, ogillar öppet vatten och är rädd för fiskar -så trodde jag att det skulle ta ett bra tag innan hon ens övervägde att börja dyka.

Dagen efter åkte vi BÅDA ut på en dykbåt för att Tinna för första gången skulle få prova på att dyka i öppet vatten. Första dyket gjordes på norra delen av Koh Kradan, sikten var ca 15 meter och vi var nere på 7 meter. Ett ganska stillsamt dyk då denna plats är avsedd för nybörjare. Tinna höll på att avlida när hon bevittnade hur de andra kastade sig ner, baklänges från båten och sade ” I helvete tänker jag göra det där”. Jag har dock förevigat motsatsen på film
(observera dom snygga strumporna som hon dragit upp halvägs till knäna).

Det andra dyket var helt otroligt. Vi var nere på 11 meter ( galet långt ner, tinnas anm). Här fanns det otroligt vackra och gigantiska fiskar, muränor och ett trettiotal drakfiskar. Landskapet var kuperat med häftiga korallrev. Jag hade konstant ”cleaner fish” omkring benen som tvättade sår och dyl rena. Efter halva dyket tappade jag och Tinna bort varandra under vattnet (lugn mor och svärmor, vi hade var sin dykpartner). Efter ca 10 minuter så simmade vi dock på varandra igen. Tinna och hennes dykpartner hade simmat medsols kring ett rev medans jag och min hade simmat motsols. Detta dyket simmade Tinna helt själv och fick reglera avvägningen helt själv, vilket hon klarade galant och som hon dessutom tyckte var mycket roligare.

Skillnaden i dyken här och hemma, förutom den uppenbara temperatur-skillnaden, är att här är det riktigt bra sikt, tiotusentals fler fiskar och andra djur. Det underlättar också att man slipper ta på sig en heltäckande dräkt eftersom man här antingen har en kort dräkt som går till knäna och armbågarna eller dyker med shorts och t-shirt.

Samtidigt gillar jag dykningen hemma, dykningen hemma är lite mer en utmaning pga den dåliga sikten, det kalla vattnet och när man väl ser djurliv blir man helt fascinerad. Här nere simmar fiskarna nästan in i masken på dig.

För mig lär det bli fler dyk men Tinna har inte bestämt sig om det blir fler gånger. Även fast det gick jättebra så känner hon sig nog bekvämare på land. Frågan kvarstår om jag fortfarande måste öva på min sving? 😉

[youtube HmmfXM9URd0 nolink]

Imorse blev jag väckt av skönsång från Uffe med en nyplockad bukett blommor ( orkideer i olika färger) och färsk frukt på sängen.

Efter det fick jag gå till stranden för att njuta av den bästa massagen jag någonsin haft. En helt gudalik thailändska som masserade min stackars rygg, nacke och axlar som värkte efter allt ryggsäcks-bärande!

Sedan fick jag veta av Uffe att jag skulle infinna mig vid receptionen prick kl 10.00 och sedan gick han och packade en väska åt mig. Det visade sig att vi skulle tillsammans med två andra par få njuta av en helt underbar dag på sjön. Vi simmande bla in i en hemlig grotta som var helt becksvart och lystes enbart upp av guidens ficklampa. När vi hade simmat ett par hundra meter såg vi ljuset i tunneln och kom fram till en helt enslig lagun-strand. Vi hade simmat rakt in i vulkan med djungel runt omkring sig. Helt ofattbart häftig upplevelse men samtidigt ganska läskigt att simma i vattnet helt kolsvart – tur att jag hade flytvästen på mig och Uffe i handen!

När vi kom tillbaka till båten, njöt jag av att sola på däck medans kosan drogs till Koh Kradan som är en liten ö väster om Koh Muk. Där snorklade vi i ca en timme och sedan dukades det upp för lunch på stranden. Ett av paren som var från Norge (som påminde mig om mamma & pappa) var urhärliga och bjöd på lunchen eftersom det var min födelsedag 😀

När vi kommer tillbaka till bungalown möts jag av en ny bukett blommor på altanen och inne i sovrummet ligger det blommor utspridda på sängen i form av hjärtan. I badrummet ligger det blommor i handfatet, bland handdukarna och tom på toaletten. Mitt hjärta smälte och jag fick återigen bevisat att jag funnit världens bästa man!

Till middag valde jag file mignon med pommes och när jag trodde att middagen var över, släcks ljuset ner på hela stranden och in kommer en skönsjungande thailändare med en tårta med mitt namn på 🙂

Som sagt, en helt underbar födelsdag med världens bästa Uffe!

Visa album

[youtube McOrQEQLiMY nolink]

[youtube _vLX24Izzrg nolink]

Imorses steg vi yrvakna upp (såg Proof of Life igår natt, helt överraskade att malaysiska kanalen visade HELA filmen!!) vid 7-tiden och gick ner för att äta frukost. Vi hade tidigare handlat lite (nja) vin och öl på tax-free så väskorna var ovanligt tunga på ryggarna. Efter frukost bestående av de sedvanliga rostmackorna satte vi oss ner och väntade på minibussen som skulle ta oss till färjan mot Thailand, i Kuah town. Medans vi satt där passade vi på att lyxa oss med att stoppa polletter i massage-stolarna som fanns uppställda i hotellets lobby (gjorde förmodeligen mer on än gott men vi var ju tvugna att spendera de få ringit vi hade kvar).

I minibussen träffade vi på ett sweiziskt par som också skulle till Thailand och tjattrade ett tag med dem. Även de var ute på en långresa och hade börjat sin resa i Hong-Kong. Vi utbytte en hel del rese-tips med varandra och förhoppningsvis kommer vi ses igen. Resan från Langkawi till Satun i Thailand gick smärtfritt och betydligt smidigare än när vi passerade gränsen åt andra hållet, landvägen.

I Satun bokade vi även resan från Trang till Koh Muk men denna biljetten visade sig vara ganska värdelös eftersom vi i Trang fick reda på att båten till Koh Muk slutar gå vid 11.00. Där stod vi i Trang med bokad biljett utan möjlighet att ta oss dit. Lyckligtvis erbjöd sig en thailändare att skjutsa oss till piren och därifrån försöka ragga upp en båt-förare som skulle kunna ta oss till ön. Sagt och gjort, vi gick med på dealen och det slutade med att vi befann oss på hans bakgård, bytte bil och satte av mot piren.

Väl framme vid ön (ca två timmar senare) fick vi upphämtning av en mopedist med flak som knappt orkade ta sig fram med våra välfyllda väskor. Ön har inga bilvägar utan går rakt över djungeln på smala gång-vägar och naturligtvis körde vi ner i diket där det var som allra lerigast. Efter lite lyftande och lite knuffande var vi tillbaka på vägen igen.

Allt detta resande och jobb var dock inte förgäves. När vi anlände till Charlie Beach Resort på Farang Beach så var det bländande vackert! Vi har nog aldrig sett en så underbar solnedgång och äntligen visade det sig att vår nya kamera var ett riktigt bra köp!
Vi har till att börja med bokat vår bungalow tills på fredag men kommer förmodligen stanna längre än så! Förhoppningsvis möter Angeliqa och Stefan från Schweiz upp oss här.

OBS !! på Koh Muuk har vi INGEN mobiltäckning!!

Nedan följer lite fina bilder från ikväll;

Visa bilder från Koh Muk

Den 17:e är det nedsläpp i ladan igen efter uppehållet. Då står återigen Djurgården för motståndet och jag vette sjutton om inte hemmaplan väger ganska tungt! Det är lite konstigt att sitta och tänka på hockey nu när man sitter vid stranden och har runt 32-34 grader i luften.
Hursomhelst, när nu hockeyn drar igång igen är det väl dags för lite betting också. Phille och jag har redan lite gambling-affären igång (du har väl inte spenderat alla baht redan?) Den 17:e har du chansen att öka din vinstpott (även om jag tror stenhårt på en svart-gul seger! 🙂 )
Jag sätter 100 baht på Skellefteå-vinst. Vågar du anta utmaningen?

Imorse tog Uffe mig till ett otroligt ställe där dom utför Indisk massage, här kan ni läsa lite mer om stället.

Vi valde en behandling som heter Shiro Dhara som innebär att det rinner varm olja på pannan på oss medan vi ligger ner på träbänkar. Det var en massageliknande känsla att få rinnande olja på pannan. Behandlingen är speciellt bra mot sömnsvårigheter, depression, huvudvärk, migrän och förbättrat minne. I och med vi på senare tid blivit så tankspridda och glömt grejer överallt, tyckte vi att den behandling skulle passa oss väl.

Uffe hade dock bränt sig i pannan igår så för honom var behandlingen rena tortyren. Han var dessutom tvungen att ha en stringtrosa gjort av papper på sig så han var lagom glad för det. Jag tyckte att det var lite långtråkigt att ligga 45 minuter med en oljestråle i pannan och hade hellre haft längre kropps-oljemassage som vi fick därefter.

Efter massage kom behandlingens höjdpunkt. Vi var totalt inoljande över hela kroppen och håret och vi funderade hur fan vi ska få bort all olja.
Vi fick sätta oss på en träpall och massörerna hällde stora kar med varmt vatten över oss och shamponerade håret – urskön känsla. Därefter fick vi bodyscrub och möjlighet att skölja av oss själva ( riktigt komiskt att se uffe i sina string-papp-trosor med en kanna vatten över sig).

Efter en utmärkt start på dagen, fortsatte vi på samma Indiska tema och käkade vitlöksnaan bröd som doppades i starkt curry.

Här följer lite bilder!

Ps. Grattis på Farsdag!!! hoppas ni blir rejält bortskämda idag…Vi har skickat er en mer personlig hälsning på mejlen 🙂

Visa bilder