Dreambase

(Nu försöker vi igen, vi skrev nyss ett inlägg när datorn bestämde sig för att helt plötsligt starta om utan förvarning så allt förlorades. Men som Stacka Bo säger; here we go again…)

I onsdags gjorde jag mitt första dyk på jag vet inte hur länge, ett s.k Scuba Review med Alex på Princess Divers, Koh Muk. Kändes helt okej, vattnet var betydligt varmare än hemma i Svedala, medeltemperaturen i vattnet här är 30 grader.

Dagen efter följde jag med ut på en dykbåt och gjorde två dyk, det första på södra delen av Koh Kradan. Helt okej dyk men hade lite problem med avvägning i den tunna dräkten. Dök med en Instruktör från Sverige och det kändes lyxigt att snacka svenska.
Andra dyket gjorde vi vid Koh Waen (precis utanför Koh Ngai där vi låg o stekte på stranden med Svärmor och Svärfar för ett par veckor sedan). Också ett bra dyk där jag såg första muränan samt en stingrocka.

Helt slut efter de två dyken återvände jag till stranden på Koh Muk där jag trodde Tinnan legat och solat / blivit masserad hela dagen. ICKE!!! När jag kom in i bungalowen låg det en lapp på sängen som hon medvetet lagt fram till mig. Lappen visade sig vara ett certifikat på att hon genomfört Discover Scuba Diving (!) Snacka om att jag blev förvånad! Hon hade i hemlighet spenderat dagen i poolen och stranden med att lära sig dyka. Det ska tilläggas att vi har en överenskommelse att om hon tar dykcert så ska jag ta grönt kort ( golf).

Då Tinna inte är ett direkt vattendjur, hon blir jämt sjösjuk, ogillar öppet vatten och är rädd för fiskar -så trodde jag att det skulle ta ett bra tag innan hon ens övervägde att börja dyka.

Dagen efter åkte vi BÅDA ut på en dykbåt för att Tinna för första gången skulle få prova på att dyka i öppet vatten. Första dyket gjordes på norra delen av Koh Kradan, sikten var ca 15 meter och vi var nere på 7 meter. Ett ganska stillsamt dyk då denna plats är avsedd för nybörjare. Tinna höll på att avlida när hon bevittnade hur de andra kastade sig ner, baklänges från båten och sade ” I helvete tänker jag göra det där”. Jag har dock förevigat motsatsen på film
(observera dom snygga strumporna som hon dragit upp halvägs till knäna).

Det andra dyket var helt otroligt. Vi var nere på 11 meter ( galet långt ner, tinnas anm). Här fanns det otroligt vackra och gigantiska fiskar, muränor och ett trettiotal drakfiskar. Landskapet var kuperat med häftiga korallrev. Jag hade konstant ”cleaner fish” omkring benen som tvättade sår och dyl rena. Efter halva dyket tappade jag och Tinna bort varandra under vattnet (lugn mor och svärmor, vi hade var sin dykpartner). Efter ca 10 minuter så simmade vi dock på varandra igen. Tinna och hennes dykpartner hade simmat medsols kring ett rev medans jag och min hade simmat motsols. Detta dyket simmade Tinna helt själv och fick reglera avvägningen helt själv, vilket hon klarade galant och som hon dessutom tyckte var mycket roligare.

Skillnaden i dyken här och hemma, förutom den uppenbara temperatur-skillnaden, är att här är det riktigt bra sikt, tiotusentals fler fiskar och andra djur. Det underlättar också att man slipper ta på sig en heltäckande dräkt eftersom man här antingen har en kort dräkt som går till knäna och armbågarna eller dyker med shorts och t-shirt.

Samtidigt gillar jag dykningen hemma, dykningen hemma är lite mer en utmaning pga den dåliga sikten, det kalla vattnet och när man väl ser djurliv blir man helt fascinerad. Här nere simmar fiskarna nästan in i masken på dig.

För mig lär det bli fler dyk men Tinna har inte bestämt sig om det blir fler gånger. Även fast det gick jättebra så känner hon sig nog bekvämare på land. Frågan kvarstår om jag fortfarande måste öva på min sving? 😉