Dreambase

Detta med att vara gravid är ju inte alltid en solskenshistoria. Visst, jag är galet lycklig och otroligt tacksam för att ha denna lilla krabat i magen men ibland får jag faktiskt påminna mig om tacksamheten mellan toabesöken. Antingen måste jag springa en gång i kvarten för att kissa eller så får jag kuta dit för att kräkas. Illamåendet har avtagit betydligt fast är fortfarande en betungande del i vardagen. Jag har dock kommit på ett knep (!!!) som resulterar i att jag måste äta varannan timme. Och då menar jag på minuten varannan timme. Missar jag en måltid/mellanmål på några minuter är jag körd. Då sitter jag och mår pyton igen. Detta betyder att jag mer eller mindre alltid måste ha något i käften, vare sig det är en rutten morot eller ett tjatigt katrinplommon. Naturligtvis har kroppen sett till att inte ”gilla” onyttig mat, så jag kan inte dra i mig vad som helst. Nej, nej det ska vara rotfrukter, jordgubbar, skorpor eller olika typer av kalla soppor. Detta låter ju sunt och härligt för bebben MEN det är trist och uttjatat för mig.

Nu låter jag väl som en riktig gnällkärrig och DET är jag. Fy fan för att ha med mig att göra just nu. Jag ser att Uffe håller på att riva av sig det lilla hår han har på huvudet i ren frustation över att höra mig tjata. Det vidrigaste jag vet just nu är: rentvättade kläder! Doften av nytvättade kläder får mig att hulka direkt. Det är inte det mest naturliga beteende – jag vet, men jag hatar verkligen tvätt- och sköljmedel. Jag har även problem med duschtvål och bodylotion så jag har sett till att länsa Apotekets hyllor på oparfymerade produkter, suck. Som sagt, dom har det inte lätt här hemma med mig som ständigt går och luktar på onaturliga saker och ger order om att ändra rutiner i huset. Men som sagt, lite får man väl stå ut med som blivande fader och mor- farföräldrar. Jo, det tycker jag iaf (eller måste intala mig själv det).

På jobbfronten verkar det lovande men långt ifrån klart. Jag har varit på en del intervjuer och väntar svar. På det senaste jobbet, nämnde jag dock att jag är gravid och jag vet inte om det var det smartaste drag jag gjort. Ärlighet varar ju längst sägs det, så vi får se hur det utvecklar sig. Uffe ska på en intervju inom kort på ett it-jobb som verkar lovande. Men som Timbuktu sjunger: det ordnar sig…det gör det alltid, jo det löser sig. Grym låt med grym text. Det ska mycket till för att Uffe och jag ska bli nervösa och oroliga. Är det något vi har lärt oss är det att livet alltid väljer sina egna vägar och vägen blir oftast den du minst anat. Vi får bara hänga med och se hur livet i Västervik utvecklar sig 🙂 Jag är bara så innerligt lycklig över vår lilla krabat att jag orkar inte lägga massa negativ energi på saker jag själv inte kan styra över.

Ps. Bojkotta forumet på webbsidan Föräldrarliv!! Har du inte fått stora skälvan innan du läst inläggen blir du antingen panikslagen eller livrädd efteråt.