Dreambase

Nu är det inte långt kvar till vår maratonresa. Vi kommer vara på resande fot i 42 timmar och börjar med en taxi till Goas flygplats kl 12.00 imorn. Därefter har vi en ganska lång väntetid på ca 10 timmar tills flyget lyfter från Bombay-Milano. I Milano blir vi sittande i ca 5 timmar tills vi flyger till New York. I New York får vi vänta i 6 timmar tills kosan går mot Florida. Vi landar lokaltid 19.50 och kommer bli upphämtade av Lisa som vi ska stanna hos de första dagarna. Hon låter oss bo hos henne till hela 10 (!!!) dagar, vilket är väldigt generöst av henne. Men vi får se hur länge vi stannar i Fort Lauderdale. Vi ska även försöka ta oss norrut till Orlando (Disney World) och söderut till Miami och Key West.

Ikväll ska vi käka vår sista indiska kvällsmåltid. Igår var vi på ”Magic Italy” och åt den godaste pastan och pizzan på väldigt länge. Vi beställde pestoinbakad ravioli med parmesanost som var galet gott samt vedugnsbakad pizza med chili, oliver, vitlök och parmesanost! Supergott och superonyttigt!
Till frukost käkar jag helst nutellapannkaka och fruktsallad medans Uffe gärna drar i sig indisk frukost som består av parathabröd med curd & pickels.
Nedan finns lite matbilder!

Förövrigt har jag äntligen klippt bort mina risiga toppar (på vad jag trodde var en frisörsalong). Frisörskan hade dock svårt att urskilja luggen med resten av håret och klippte därför mitt hår i lite olika längder. Lite lustigt med tanke på att jag sa att jag vill ha håret i samma längd *suck* Hursomhelst, brydde jag mig inte hårt på salongen utan märkte ”mästerverket” när jag kom hem. Det ska bli skönt att vänta ytterligare 6 månader innan jag kan klippa håret jämt igen *bitter*.

Ps. Tack till alla er som skriver inlägg till oss – det värmer hjärtat 🙂

Vi har nu varit i Indien i en månad och vi har som ni redan förstått inte tagit Indien till vårt hjärta. Vi har bestämt att lämna landet betydligt tidigare än vad vi tidigare förutspått. Det var först när vi kom till Goa som vi kunde andas ut…men vi vill ändå inte stanna här alltför länge.

Efter ett par dagar i Goa bestämde vi oss för att hitta en biljett ifrån Indien. Vi har alltid varit fascinerad av Karibien och Sydamerika varför vi frågade resesäljaren om billiga biljetter dit. Vi hittade en billig biljett till Miami, Florida den 12 februari med mellanlandning i Milano och New York. Flygresan tar 28 timmar (exkl transport från Goa-Bombay) *pust*. Det känns otroligt spännande och häftigt att påbörja en ny form av resa på en helt ny kontinent.

Uffe har varit i USA tidigare fast då var han en liten kille. Jag däremot har aldrig varit där men alltid haft en hemlig dröm att resa till Disney World i Florida (haha) och åka safari i Everglades träsken. Vi kommer troligtvis inte stanna särskilt länge i Florida pga att det är så dyrt där. Dollarn är visseligen extremt låg just nu men vår dagsbudget tillåter ingen längre vistelse där. Vår plan är att därefter ta oss ner till de Karibiska öarna och lapa till sol 😛

Vi har fixat boende dom första 10 dagarna genom couchsurfing. Det är en organisation som arrangerar gratis boende för resernärer runt om i hela världen. En jättemysig och trevlig kvinna i Fort Lauderdale låter oss bo i hennes gäststuga de första 10 dagarna. Ni behöver inte vara oroliga….hon har goda referenser och vi har noga läst om hennes tidigare inneboende. Om ni är intresserade couchsurfing, klicka på denna länk

kram från oss!

Vi har nu varit i Goa några dagar och vi slappar mest hela tiden. På dagarna solar vi på stranden och på kvällarna strosar vi omkring bland souvenirbutikerna. Vi har lyckats sälja några av våra tunga böcker vilket våra ryggar kommer tacka oss för senare.

Goa är ett typiskt turistresemål med allt du behöver för sol & bad. Stränderna är långt ifrån det vackraste vi sett men i detta läge kvittar det. Vi tycker att det är riktigt skönt att ligga och gassa i solen men en kall king fisher utan att någon besvärar oss. Det är riktigt varmt om dagarna och eftersom all solbränna har försvunnit måste vi smörja in oss med solskyddsfaktor.

Uffe har hittat en superduktig skräddare här nere. Jag har sytt fast några söta och färgglada ödlor på min ryggsäck och Uffe har sytt fast lite fler flaggor och en text på sin.

Vårt hotellrum är en skön oas att dra sig tillbaka till. Rummet är inge vidare trevligt i svenska mått men för oss är det riktigt lyxigt att duscha i varmvatten och kolla på CNN och Animal planet på tv:n. Uffe kom igår hem med en väldigt speciell tandkräm (se bild). Det tog honom inte många sekunder att spotta ut den 😀

Se alla bilder här!

Efter en lång transportdag på 10 timmar är vi nu i Goa. Vi tog en taxi från Kumily till flygplatsen och det väldigt skönt att slippa åka kommunalt. Incheckningen gick smidigt och plötsligt var vi framme. Vi träffade en svenskt par på flygplatsen och vi delade en taxi till Goas södraste strand, Palolem.

Vi bodde första natten på ett ganska slitet med okey guesthouse för 60 kr. Idag hittade vi av ren slump ett annat hotell som är mycket fräshare med balkong, tv och kyl och kostar 100 kr/natt. Det är egentligen lite mer än vad vi tänkt oss men maten i Goa är betydligt billigare så vi ska nog fixa dagsbudgeten ändå.

Vi kommer nog vara i Goa ca en vecka och ska mest slappa på stranden. Vår solbränna har mer eller mindre försvunnit efter 3 veckors förkylningsvirus. Stranden i Palolem ska vara den vackraste i Indien enligt alla guideböcker och den är helt okey. Det finns en hel del shopping och restauranger men det är inte alls störande. Maten vi har ätit är den godaste hittills i Indien vilket är lite förvånande. Alla säger att Goa går inte att klassas som ”det verkliga” Indien då staden är så turistinriktad – och det väl tur det. Vi tycker att det är väldigt skönt att komma hit och visst är det stor skillnad från övriga Indien.

Till Palolem kommer många som vi – som är på resande fot. Det finns en del svenskar här och det är väldigt skönt att vara i en miljö som liknar mer den typiska semesterorten. Indien är ett land som jag har haft svårt att ta till mig och därför känns det skönt att kunna andas ut lite nu. Visst finns det försäljare här som är väldigt påstridande men det är ingenting jämfört med vad vi tidigare upplevt. Här finns möjlighet att gå på gatan utan att känna sig iaktagen hela tiden.

För några dagar sedan bestämde vi oss för att skicka hem lite grejer till Västervik. Sakerna vägde ca 1 kg och innehöll mest filmer och kläder. När vi äntligen kommer fram till posten så säger dom att dom inte tillhandahåller några kartonger alls utan hänvisar oss till en klädesbutik 50 meter bort. Vi knallar vidare till klädesbutiken som langar fram en tjockbottnad kartong och berättar för oss att vi är tvugna att sy en påse till kartongen. Butiksägaren mäter ut en bit tyg som vi ska ta med oss till byns skräddare (!!!). Detta jävla projekt tar oss halva dagen, haha. När vi tillslut har våra saker inslagna i en kartong och tygpåse så kan vi bege oss till posten igen. Där får vi fylla i ett antal blanketter för att sedan förstå att detta är på allvar. Det är på detta sätt som posthanteringen fungerar i Indien. Det är iof ett bra system för att höja arbetsmarknaden men samtidigt väldigt strulig metod för den som vill skicka iväg något 🙂

Idag har vi haft en helt fantastisk dag!
Ägaren på vårt homestay ordnade en utflykt till Manayath kryddträdgård. Vägen dit var helt otrolig med en vy över berg och dalar. Hela vägen dit kunde vi känna härliga dofter från citronbuskar och teplantage. Guiden (som även var vår chaufför) kunde allt om dessa växter och örter som fanns i trädgården.

Vi fick provsmaka både välkända och nya kryddor. Han skalade bla av balken från ett kanelträd som vi fick knapra på och vi fick smaka på roten från gurkmejan och ingefära. Vi fick även testa vanilj direkt från stjälken och åt kardemummaböner, nejlika, stjärnanis, kaffe och svart- grön och rödpeppar. Jag provade även att smörja in armen med aloe vera direkt från plantan. När vi smakade på chilifrukten höll vi på att avlida…tänk att endast en litet frö kan vara så idiotstark!

Tiden flög förbi och vi var säkert där i 2-3 timmar. Därefter körde han oss till en av dom högre bergstopparna med utsikt över hela Tamil Nadu (grannstaten) och delar Periyar wildlife santuary.

Visa alla bilder

Uffe har hittat ett superbra och billigt guesthouse som vi bor på sedan två nätter tillbaka. Igår åkte vi till reservatet och försökte få glimpt på en…tiger!!! Men naturligtvis såg vi ingen. Istället fick vi se vilda apor, vildsvin och elefanter. Vi tog en båttur på den välkända floden som flyter genom Periyars vilmarksområde och såg … ett par elefanter på några hundra meters avstånd.

Djurlivet var tyvärr fattigt vilket jag kan förstå när en brummande båt kommer längst floden. Däremot har vi sett en hel del apor i byn (se film) som är totalt orädda för oss. Imorse till frukosten fick vi även se ett gäng bisonoxar som stod och käkade gräs.

Bergsluften här uppe på 1200 meter höjden är väldigt ren och lite kyligare. Överallt i byn kommer ofattbart goda dofter från alla kryddor som odlas häruppe. Utanför byn kryllar det av teplanatage som vi förhoppningsvis hinner att besöka innan vi åker imorgon. Igår hittade vi nämligen en billig flygbiljett till Goa. Vi tar en taxi kl 05.00 imorgonbitti till Kochi flygplats. Planet lyfter 11.40 och tar ca 2 timmar.

Visa bilder

I onsdags tog vi tåget från Trivandrum till Allapey. Oturligt nog så fick vi vänta 5 timmar på tågstationen och när vi äntligen skulle gå på tåget var det helt hysteriskt med folk. Varje platsrad har fyra trånga sittplatser men folk trängde sig in på de obefintliga utrymmerna som inte fanns. Efter att vi tillslut satt fyra i rad (jävligt trångt) kommer en kvinna och en man som ska klämma sig i mellan. Slutligen sitter vi fem i rad och jag och Uffe sitter med halva skinkan utanför haha. Tåget stank med diverse dofter från dels varma passagerare och från mat som hela tiden folk kom och sålde. Men framförallt så luktar hela tåget urin från rälsen som används som toalett. Färden tog 3.5 timme och när vi kom fram var vi helt färdiga!

Vi sov över på ett litet gusethouse som fungerade bra för en övernattning…personalen var jättetrevlig men rummet var i sämre skick. Nästkommande dag åkte vi husbåt mellan kanalerna som var en helt ofattbar upplevelse. Husbåten var riktigt kunglig med två våningar, fräsht sovrum och vardagsrum (!!) där man kunde sitta och stitta på tv. En trappa upp fanns två idiotsköna solstolar med en härlig utsikt.

Det helt klart det bästa vi gjort sedan vi anlände i Indien. Det var så totalt fridfullt att sitta på övre däck, njuta av den fenomenala utsikten med en bärs i handen. Ibland kom kocken upp för att servera lunch, eftermiddagskaffe eller mer öl. Så himla lyxigt att vara som enda passagerarna på båten! På kvällen struntade vi blanka fan i tv:n och lyssnade istället på musik från egna högtalare och såg en fantastisk solnedgång.
Det var inga problem att sova på båten och nästkommande morgon vaknade vi upp ganska tidigt och fick frukost serverat innan vi kom i land.

När vi kom fram tog vi en rihshaw till en annan båt som skulle ta oss till Kochi. Båtturen tog 2.5 timme och när vi äntligen kom fram, letade vi upp en buss till Kumily (Periyar wildlife santuary). Denna jävla busstur var det värsta jag har varit med om. Chaffören var helt galen och körde hysteriskt. Han gjorde omkörningar i kurvor (med mötande bussar hela tiden) och gasade extra mycket när ravinerna var som djupast. Självklart spelade idioten indiskmusik på HÖGSTA volym medans han lekte rallyförare. Jag var så jävla åksjuk och svängde fram och tillbaka som en vante mellan sätena.

Efter 3.5 timme pallade jag inte längre utan spydde som en kalv i bussen. Stackars Uffe höll på att få en sammanbrott när han febrilt försökte hitta en påse i ryggsäcken som var fastkedjan på bagagehyllan. (se film)

Visa bilder

Imorgon ska vi ta oss till Alleppey för att åka husbåt i kanalerna med omnejd. Vi har hyrt en egen båt, två våningar med ac och egen kock (!!!) 😛 Det är en enormt cool båt med sovrum och allt. Turen är under två dagar så vi kommer även sova där. Uffe envisas med att han ska bada i kanalen vlket jag naturligtvis tycker är helt vansinne med tanke på hajangrepp etc *burr*.

Vi har hittat en urgullig man som jobbar på en resebyrå som har hjälp oss enormt mycket under tiden i Kovalam. Vi har nämligen försökt att hitta en resa till Maldiverna. Maldiverna är ett land som är extremt svår, närmast omöjligt att resa på egen hand. Hela landet är uppbyggt på ett ”all package” system vilket betyder att det är billigare att boka paketresa dit med transport, boende och mat. I och med att det är 100 ggr billigare att resa dit härifrån än från Sverige så är det nästan dumt att inte åka dit. Problemet är bara att alla jävla hotell är fullbokade just nu.

Idag fick vi svar från resebyrå-mannen att det eventuellt finns en öppning den 15 februari till Maldiverna. Problemet är inte att hitta en ledig flygbiljett dit utan att finna ett ledigt hotell som inte är apdyrt. Så istället för att vänta kvar i Kovalam drar vi istället ut på lite utflykter i Kerala. Först åker vi en tur med husbåten och efter det ska vi besöka Periyar Wildlife Sanctuary som är ett viltmarksreservat för spännande djur som tigrar, leoparder, noshörningar etc. Oddsen för att se en tiger är säkert jävligt liten med vi kan ju alltid hoppas 🙂
Därefter drar vi troligtvis norrut mot Munnar som är en urvacker plats för teplantage.

Sedan får vi se om om åker till Maldiverna eller far norrut mot Goa. Våra planer ändras som bekant stup i kvarten så denna är en tillfällig prognos haha.

Här följer lite blandade bilder från Kovalam och Trivanrum!

Visa bilder

Igår klättrade vi upp de sjuttiotolv trappstegen som ledde upp till den bästa utsikten över Kovalams strand; Lighthouse Beach. Det var en smal, snirklande trappa som avslutades med en lodrät stege som tog oss ända upp i toppen. Jag (Uffe) stirrade konstant in i väggen då jag varken kunde titta upp eller ner när vi gick i trapporna pga min höjdskräck. Jag försökte dra igång ett samtalsämne med Tinna men hon hade fullt upp med att andas andfått. ”Jag kan inte prata nu, jag DÖÖÖÖÖR… ”.

Väl uppe var det bara ett räcke som avskilde oss från fritt fall ner på stranden och jag höll mig tätt emot fyr-väggen. Vi brände av ett par fina kort och hade fantastisk utsikt över både stranden i norr och i söder. Hade jag haft sinnesnärvaro hade jag säkert kunnat notera Tinnas utlägg om hur fina och avslappnade örnarna var på denna höjd. (jag kan flyga jag är inte rädd).

Väl nere (PUUUUST) gjorde en skock får oss följe ner mot stranden igen. Vi gick och satte oss på en mysig strand-restaurang/pub och intog vår första öl på flera veckor. Eftersom det var så längesedan bestämde vi att det var fullt tillräckligt att dela på en. Senare gick vi upp till lägenhetsägarna och avbokade vår lägenhet. Möjligtvis var vi intresserade av den vid ett senare tillfälle men inte just nu.

När vi kom ner till stranden igen hade det dragits igång en konsert/uppvisning nere vid vattnet. Vi slank in på en cool restaurang och satte oss på deras terass så vi kunde se uppträdandet därifrån. Vi beställde in varsin drink, jag drack Gin/Tonic och Tinna en Mango-drink med chili och annanas. Därefter avnjöt vi varsin kycklingrätt med god sås och pommes (!!). Efter middagen åkte världskartan upp och vi smidde reseplaner tills solen gick ner.

Visa bilder

Senast imorse var vi inställda på att stanna ett bra tag i Kerala men idag rann bägaren över. Idag var första dagen som vi kunnat ligga och sola på stranden och det var minst sagt en jobbig upplevelse.

Äckliga jävla män i alla åldrar går omkring längst stranden och glor ögonen ur sig. Männen går i klungor, ibland upp till 10 personer och stirrar ogenerat på oss (mig). Jag har absolut ingen utmanande klädsel men jag antar att det kvittar för dom. Dessa äckliga män promenerar längst vattnet, fullt påklädda fast det finns en trottoar precis i närheten. Dom går precis vid kanten av våra solstolar och fast vi har parasoll så stirrar dom in och vänder t.om på sig efter att dom gått förbi.

Beteendet är helt ofattbart och tillslut får jag ta på mig en handduk för att dom stirrar på mina bikinitrosor. I vissa fall går dom hand i hand och låtsas vara tillsammans för att sedan glo ögonen ur sig när dom går förbi för den 10:e gången.

Tidigare har jag blivit besvärad av att alla glor och tar på mig när vi är ute och går men det är ju helt jävla omöjligt att sola här. Dessa vidriga män har även med sig sin kamera och fotar kvinnor som solar. Det är ca 20 sekunders mellanrum varje ”gäng” och ibland ser man även män med fruar och barn som helt ogenerat ställer sig och glor på bikiniklädda kvinnor.

Förutom dessa karlar blir vi totalt attackerade av försäljare, arma kvinnor som vill ha pengar samt handikappade män som vill ha hjälp. Vi får inte en lugn stund, inte ens i 5 minuter!

Hur i helvete ska vi stå ut här???

Jag är så jävla trött på dessa äckliga karlar och jag är rent ut sagt redan trött på detta landet. Våra guideböcker har förvarnat oss om männen och deras beteende. Följande text finns i Lonely Planet-boken ”Women are likely to grow tired of the parade of male Indian day-trippers who stroll along the beach in hope of glimpsing female flesh”

I boken står det även att kvinnor ska inte under några omständigheter promenera ensamma pga av gruppvåldtäkter som regelbundet förekommer.
Jag blir så jävla arg när jag läser detta och blir äcklad av dessa indiska män som går och flinar med dräggel i mun.

Jag vet att detta är en stark generalisering men att HELA tiden känna sig iaktagen blir till slut creepy.
Vi har därför valt att förkorta Indienresan radikalt (har visum för 6 månader) och kommer lämna Kovalam redan imorgon. Vi reser norrut till Varkala och ska göra lite utflykter runt omkring Kerala-området.

Just nu känns det inte som om vi orkar vara kvar i Indien längre än 2-3 månader. Förhoppningsvis är det annorlunda i Goa, vi har ju hört så mycket gott om det området.
Varken jag eller Uffe får några härliga vibbar av dessa platser vi har besökt. Och om känslan fortsätter finns det absolut ingen anledning för oss att vara kvar här!

Igår snubblade vi över en indier som frågade om vi är intresserade av att hyra en lägenhet på Lighthouse beach. Vi tyckte det lät som en riktigt bra ide och hängde med honom runt hörnet. Rummet ligger på första våningen och består av ett litet rum ca 30 m2 med en utomhusterass. Rummet är ”nybyggt” dvs ingen har bott där innan oss och sängen har fortfarande inplastade madrasser och kuddar. Det finns en liten kokvrå fast utan spis eller kylskåp. När vi skulle förhandla fram priset, lyckades vi få ägaren att handla in ett kylskåp/frys, balkongmöbler, sängkläder samt lite lampor.

Vi kommer bo på denna adress en månad från och med söndag. Månadshyran är 9000 rupies vilket motsvarar ca 60 kr/dagen för två personer. Det är ett otroligt billig hyra då vi idag bor på ett guesthouse med sämre standard för 120 kr/natten.
Skulle vi mot all förmodan inte orka stanna en hel månad har vi ändå råd att dra ifrån stället tidigare.

Kerala och framförallt lighthouse beach är känt för sina ayur-veda, yoga- och meditationskurser. Hit reser folk för att få behandlingar eller gå längre kurser inom ayur-veda. Ayurveda är en urgammal hälsovetenskap som sätter in den enskilda människan i ett helhetssammanhang. Ayurveda beskriver människan som en helhet sammansatt av många egenskaper och kroppstyper som vata, pitta och kapha. Förståelse för sin egna kroppstyp är nyckeln till förståelse för hur dessa personliga särdrag sätter sin prägel på ens liv. Genom utbildning, rätt kost och kroppsbehandlingar lär du dig att leva ett liv i balans utan att påverkas av yttre stressfaktorer.
Varken jag eller Uffe har provat någon behandling ännu men vi kommer defintivt göra det här!

Lighthouse beach är en strand med mycket turister. Vi har redan pratat med ett svenskt par från Umeå som är här på en kort visit. Fördelen med denna strand är att det finns mågna mysiga fik med riktigt gott bröd. Äntligen kan vi äta frukost som påminner om den hemma.
I närheten av vår lägenhet finns strandens bästa internetcafe samt ortens vårdcentral. Uffe träffade en läkare imorse som skrev ut lite mer hostmedicin till honom.
Förövrigt är denna strand inte i närheten av den vackraste vi sett…men vi har iaf inte långt att gå till den.

Vi har ordnat ett nytt mobilnummer som gäller för både Uffe och mig.
Numret är +91 989 580 3442 och är det enda nummer ni använder för att nå oss på.
Mamma och Karin: när ni ringer oss så betalar inte vi längre!

Många kramar från oss!

Här kommer lite bilder från Kerala. I slutet av bildspelet finns bilder på lägenhetshuset!

Se album

Igår vid 8-tiden tog vi taxin till Bhubaneshwar, vilket tog ca 2 timmar. Fräsch bil (finaste vi sett hittills i detta landet). Utsikten var inte riktigt lika fin, vägkanterna kantades av folk som satt o sket och duschade bort nattens smuts. Det var riktigt kyligt utomhus och vi förstår inte att folk inte fryser mer än de gör. Visserligen ser man en och annan indier med skidmask och vantar men de flesta har ett påslakan virat runt midjan och inget mer. BRRRRRR. Flyget gick i tid och var rent och fräscht. Vi flög till Hyderabad och mellanlandade där, folk gick av och på och sedan lyfte vi igen efter en halvtimma.

Vid 15-tiden klev vi ur planet i Bangalore. Vi var fortfarande osäkra om vi skulle stanna här eller fortsätta samma dag men vi chansade och fick tag i en billig biljett till Trivandrum 18.35 redan samma dag. Två Kaffe Latte och lite fika senare checkade vi in på samma flygplats som vi nyligen gått ut ifrån.

Vänthallen var hysteriskt varm med illaluktande dofter överallt samt en hysterisk kvinna i högtalaren som ropade ut ”FINAL CALL FOR …. ” i ett , i ett , I ETT!!!
När vi till slut skulle gå ombord på vårt flyg hann vi knapp ta en lättande suck från den hysteriska kvinnan förrän Tinna påbörjade en panikattack.
Planet vi skulle flyga med var ett litet, skruttit propellerplan som såg ut som något som knappt överlevt första världskriget. Tinna greppade ett fast tag om den den nerpackade papp-påsen, försedd med texten ”Get better soon”. Vi har inte sett flygvärdinnor visa kräkpåsar förut men på detta plan var det uppenbarligen en del av säkerhetsinstruktionen.

Flygresan gick dock riktigt bra och ingen av oss behövde begagna någon av påsarna. Vi såg en av de häftigaste solnedgångarna någonsin, ovanför fluffiga moln på ca 4000 meters höjd. Till höger hade vi en apelsingul/orange sol som höll på att gå ner och i vänstra fönstret en perfekt rund fullmåne. Otroligt coolt!

När vi landade i Trivandrum hade vi flygit 200 mil med 2 mellanlandningar och varit på resande fot i 12 timmar. Vi kände oss dock väldigt glada med vårt beslut att åka vidare direkt då vi kände den varma luften utanför flygplatsen. Stor skillnad mot kalla Puri!

Efter att vi hämtat ut vårt bagage kastade vi oss in i en taxi som skulle ta oss till Kovalam dit vi hade hittat ett intressant guesthouse. Gubben bakom ratten ville dock släppa av oss på ett annat lyx-hotell men vi ville vidare. Efter att ha kört några hundra meter längre stannar han och hävdar att han inte längre hittar till stället han lovat att köra oss till.
Vi stannar och en massa människor samlas runt omkring bilen och försöker prata chauffören tillrätta. Gubbfan vägrar dock och vill DESSUTOM ha MER pengar än vi kommit överens om. Förmodligen skulle han fått lite provision på första stället han stannade på. Hursomhelst, chauffören fick inte ett korvöre mer än utlovat och vi drog på oss ryggsäckarna och gick ner på stranden för att leta reda på hotellet.

En timma senare (efter att ha blivit guidade runt av 40 olika indier som alla ”visste” vart hotellet låg) hittade vi det till slut. Att kalla det hotell är lika fel som att kalla varmkorv för gourmet-mat. Men vi var dock rejält trötta och ville bara få lite sömn i oss.
Rummet och sängen var så jävla äckliga att ingen av oss ville ens duscha av oss innan läggdags. Runt sängen fanns ett fastspikat myggnät som en gång i tiden varit vitt fast idag var beigebrunt. Kuddarna luktade spya och hela natten låg vi på rygg för att slippa lukta på kuddarna.

Innan vi fick nyckeln till rummet var vi tvugna att skriva varsin självbiografi…..dvs ägaren ville ha i stor sett all information som fanns i våra pass samt visuminfo. Helt hysteriskt!
Vi var båda extremt trötta och har aldrig varit med om denna byrokrati innan, framförallt inte efter att vi betalat för rummet och sagt att vi bara ska stanna en natt.

Innan ”kontraktskrivningen” hade nämligen en man kommit in i rummet och sagt att han ville ha betalt i förväg för rummet. När vi morgonen efter ska checka ut och dra, säger receptionisten att han vill ha betalt (!!!!) Vi brusar upp och säger att vi redan har betalat. Han fortsätter att säga att vi måste betala för rummet och då kokar bägaren över. Vi fyrar av en kanonad av svordommar, slänger grinden efter oss och lämnar platsen utan att ha gett mannen ett korvöre.

Vi promenerar längst stranden och hittar ett mysigt och billigt guesthouse med havsutsikt. Vi checkar in och går därefter till ett helt underbart cafe och äter nygräddade småfranskor och dricker det godaste kaffet hittills på vår resa; kanelkaffe!
Kanelkaffet sattes dock i halsen när hela hotellpersonalen med ägare plötsligt står brevid bordet och undrar varför vi inte har betalat. Vi förklarar lugnt och sansat att det har vi visst gjort och beskriver tom utseendet på mannen som fick pengarna.
”Aha” säger ägaren och vet direkt vem vi syftar på. Mannen jobbar inte på hotellet utan försökte blåsa både hotellet och oss på hyran. En promenad senare träffar vi på ägaren på en motorcykel och hejar på oss. Han berättar att han har fått tag i den skyldige och fick pengarna tillbaks från honom.
*SUUUUUUCK & PUUUUST *!!!!

När vi igår hade landat var vi så jävla nöjda över hur smidigt flygresan gått över hela Indien. Inte hade vi trott att den jobbigaste biten skulle vara dom sista 300 m.

Ps. Jag hostar fortfarande och Tinna är lite risig….men vi är på god väg att tillfriskna! Dom kalla nätterna i Puri hjälpte inte direkt och hoppas att Keralas värme gör bättre för oss.

Idag vaknade vi upp efter en hostig natt. Efter att vi dragits med en besvärlig och envis förkylning i 2 veckor börjar vi bli lessna på detta. Vi trodde att vi kunde vänta ut viruset men det hela känns väldigt tjatigt.

I Sverige hade vi varit friska för länge sedan men här nere behövs stark antibiotika. Vi fick hjälp av hotellet och blev skjutsna till (vad vi trodde var sjukhuset). När vi kommer fram tror vi inte att vi hamnat rätt. Vi är mitt på ett torg kryllandes av djur & folk och chaffören pekar på en kiosk som ska vara vårt svar på läkarstation haha. Vi får sätta oss bland höns och kor och prata med ”läkaren”. Efter att han kollat våra halsar med bordslampan beslutar han att Uffe har ett halsvirus och jag problem med mandlarna. Svårt att egentligen förstå vad han sa men vi lämnade kiosken påsar fyllda med medicin.

Uffe ska äta antibiotika i 3 dagar, dricka hostmedicin samt gurgla halsen med en vätska som har en förlamande och ganska skön effekt i halsen. Jag ska äta två antibiotikamediciner i 5 dagar och gurgla halsen med samma vätska. Vi köpte även med oss ett ton strepsil halstabletter och åksjuktabletter till mig.
Medcinen är stark och fungerar pålitligt. Det känns som vi går på bomull haha.

Imorgon tar vi flyget till Bangalore och det ska bli riktigt skönt att lämna Puri. Nu ser vi fram emot nya och friska äventyr 🙂

Vi är fortfarande sjuka vilket betyder att vi inte kan ta oss någonstans. Vi har däremot bestämt nästa anhalt som blir Bangalore. Vi tar flyget den från Bhubaneshwar Airport den 22 januari och hoppas att vi är krya tills dess.

Vi tror hela tiden att ”nästa dag” är vi friska men under natten attackerar kölden och febern oss. Det beror på det omväxlande klimatet; asvarmt på dagen och iskallt på kvällen.
Det är svårt att sova om nätterna för Puri låter som en spökstad när det är mörkt ute. Vi hör vilda hundar som bråkar, skriker och ylar om vartannat. Konstiga djurläten håller oss vakna och någon spelar indisk musik kl 04.00….vem fan sitter och plinkar på sin orgel då?
Vi har dock tur att vara på ett sådant mysigt guesthouse för annars hade det varit riktigt jobbigt här. Staden är inte speciellt trevlig och invånarna är milt sagt konstiga.

Bangalore ligger ganska långt söderut och vi kommer bara stanna där en natt för att senare åka vidare till Kerala. Kerala verkar vara en jättehärlig plats med dom finaste stränderna i Indien och med ett rikt djurliv. Där ska vi utforska naturen mer med safari och trecking. Indien är ett jättehäftigt land med vilda noshörningar, tigrar, pantrar, krockodiler, elefanter etc som vi hoppas kunna se. Runt Keralaområdet finns det även otroligt vackra teodlingsplätter som vi gärna vill se live. Det finns även möjlighet att hyra husbåt och åka omkring i kanaler och uppleva indiskt leverne nära naturen.

Vår plan är att utforska Keralaområdet i någon månad för att sedan resa till Goa feb/mars. Vi får dock se hur bra vi trivs på de platser vi kommer till. Hittills gillar vi inte direkt det vi sett….inte pga av den svåra fattigdomen utan för att den manliga delen av befolkningen verkligen oroar mig. Dagligen läser vi om gruppvåldtäkter och sexuella övergrepp på kvinnor runt om i Indien och ärligt talat blir jag lite rädd.

Indian Express råder alla kvinnliga turister att absolut inte gå själva på gatorna och jag är inte bekväm med att göra det heller. Det är olustigt att se dreglade män som stirrar ögonen ur sig. En del kommer fram och försöker ta på mig eller önskar ta en bild. I Puri har detta beteende bidragit till att jag helst tittar ner i marken när vi är ute och går och vi undviker att vara ute sent på kvällen.
I grund och botten måste männen i detta land ha en ganska skev kvinnosyn.

Vi är fortarande i Puri och bor på samma mysiga hotell som tidigare. När vi först checkade in hade dom bara lediga rum för 950 Rupies, vilket är lite för dyrt för oss. Men efter första övernattningen kunde vi byta till ett billigare rum för 650 R (ca 100kr) som vi tyckter är mycket mysigare 😀 Här har vi en egen balkong med sol på hela dagen och kvällen.

Jag hade lagom tillfrisknat från min förkylning när Uffe blev sjuk i Calcutta. Uffe är fortfarande ganska risig och jag börjar få ont i halsen igen. Detta har resulterat i att vi mest spenderat vår tid på hotellrummet och beställt rumsservice. Utanför dörren får vi en morgontidning varje dag som heter Indian Express (med engelsk text) och det känns otroligt lyxigt att sitta och äta frukost på sin egna balkong och läsa indiens svar på svenska DN. Det är dom små sakerna som påminner om ”hemma” som gör det lättare att aklimatisera sig i nya miljöer.

Igår åt jag något så fruktansvärt gott till middag att jag nästan började lipa, nämligen oststuvad blomkålshuvud. Det påminde mig om mammas husmanskost och det var gudomligt gott! Förövrigt har vi mest ätit chicken ticka masala som är benfri stekta kycklingbitar i stark curry som du doppar med vitlöks naambröd. Otroligt gott!

Hotellet vi bor på har riktigt schysst meny. Frukosten påminner om den svenska, fruktsmoothie och osttoast. Jag älskar deras tomatsoppa och Uffe käkar helst spagetti med tomatsås. I Thailand drack jag uteslutet Lipton istee och Uffe dyrkade Gatorade (sliskig gulgrön vätska) och när vi kom till Indien fanns det inget av ovan. Däremot finns det en supergod mangodryck som heter Slice som jag älskar och Uffe har en ny favorit som är en typ av kolsyrad citronsaft. Vi har även hittat ett substitut för fikabröd. Chockladgräddad tjockpannkaka med banan i – supergott!

Det är ett ganska litet hotell med en massa personal som springer omkring och vattnar alla vackra blommor och växter. Trädgården betraktas som deras livsverk och det är alltid någon som klipper blomstjälkar eller tar bort vissna blad från krukor och buskar. 90 % av personalen är män och jag var lite orolig ibörjan då jag har fått en sådan illa bild av indiska män. Men dom är verkligen jättetrevliga och nästan lite blyga för oss.

Vi vet inte hur länge vi måste vara kvar i Puri….till vi är helt friska iaf. Vi kommer därefter troligtvis ta oss till västra sidan av Indien. Goa eller Kerala ligger bäst till (pga värmen) och vi tar oss dit antingen med flyg eller tåg.

Ha det gött hemma, kram från oss!

Visa alla bilder

Hela gårdagen försökte vi döda tid genom att flumma omkring i Calcuttas overkliga stad. Vi blev bl a bjudna på indisk tee och satt och skvallrade med butiksägarna samt en engelsk tjej som var på resande fot. Senare under dagen bevittnade vi en trafikstockning på Indiskt vis….en hel skock får kom springades nerför huvudgatan haha. Inte något man ser varje dag!

Taxiresan till tågstationen var surrealistisk med kvinnor som skrek och bankade på bilen för att få pengar av oss. Taxichauffören verkade helt obrydd och hade tom vevat ner fönsterrutan så att de arma kvinnorna lättare kunde minska avståndet mellan oss.

När vi äntligen kommer fram släpper han av oss 500 meter ifrån tågstationen så vi får gå med packning genom slum- och fattigmanskvarteren. Väl inne i väntsalen kryllar det av folk som sitter på marken då det inte finns några stolar, bord eller dyligt.
Jag och Uffe följer de andra och sätter oss ner och väntar. Jag läser min bok och Uffe sitter och samtalar med diverse folk omkring honom. När vi tillslut är omringade med 10 nyfikna indier som antingen vill fota oss, röra vid oss eller be om pengar får vi nog och ber alla att backa lite. Jag har medvetet inte deltagit i några samtal pga att alla indier sitter och stirrar på mig och ställer frågor till Uffe om mig. Innan vi går på tåget ska alla 10 indier ta mig i handen….vilket känns lite obekvämt.

Vi går med raska fotsteg mot tåget och får mer eller mindre en chock när vi hittar vår vagn/platser. Fy fan rent ut sagt!
Vi har båda två den övre ”sängen” och får klättra upp på en liten stege för att komma upp. Väl på sängen går det knappt att sitta upprätt och taket är full med fläktar och spindelväv.
Nedanför sitter en indisk familj och käkar stormiddag. Ris och kycklinggryta flyger all världens väg och när dom är klara kastar dom ut allt genom fönstret, ner på tågrälsen.

När klockan börjar närma sig sovdags, släcks hela vagnen ner och en bastant man börjar snarka järnet. Jag menar inte något sött litet myssnark nej nej nej. Detta är hardcore snarkning till den milda grad att jag hör flera människor omkring mig sucka högt. Killen ger sig inte utan snarkar hela 10 timmar i streck; från 21.00-07.00 tills vi är framme i Puri.
Tro det eller ej men vi frös rumpan av oss under natten. Temperaturen låg på ca 10 grader och utan några sängkläder blev det lätt kallt där vi låg.

När vi kommer fram tar vi en treljuling ”rikshaw” till hotell Gangdara som visar sig vara ett jättemysigt krypin. Underbar trädgård omringar hela hotellet och vi kan äntligen andas ut. Vi tar oss en välförtjänt dusch och skrubbar bort all smuts från våra kroppar. Vi tar på oss nytvättade kläder och går ner till trädgårdsrestaurangen och äter en härlig frukost bestående av citrontee, grillad tomat- och osttoast och bananpannkaka! Efter frukosten går vi tillbaka till vårt rum, sätter oss på balkongen och myser av alla blommor och fjärilar som omringar oss.

Närmast på agendan är att utforska staden/byn mer och försöka lista ut vilken resebyrå som arrangerar tiger- och lejonsafari (!!!) 😀

Visa alla bilder!

Uffes nya mobilnr är +919 74843 1344
Tinna nya mobilnr är +919 74843 2670

Hjälp mig från detta ställe! Det är sjukt vidrigt här…
På ett sätt är det fascinerande att beskåda ett samhälle som är så långt ifrån Sverige man kan komma. Men herregud!!

Allt och jag menar ALLT är så extremt skitigt här tom snoret jag snyter är svart från stadens smuts. Det är overkligt att se hur dessa stackars människor lever på gatorna. De flesta här är tiggare; män med amputerade kroppsdelar, unga kvinnor med spädbarn som skriker och hemlösa hundar med rabies.
På trottoarerna ser man folk som tappar upp vatten från pumpar och ”duschar” sig rena med kläder på.
Det är heller inte ovanligt att se små bäbisar uppsminkade med kajal och läppstift.

De indiska männen är väldigt fascinerade av mig…inte mig som person utan som västerländsk kvinna. Dom glor helt utan blygsel på mig hela tiden och ropar efter mig. Det hela känns ganska obekvämt då jag aldrig får vara ifred. Bilar tutar, cyklar ringer, människor skriker och mitt i denna hysteri försöker jag och Uffe oss på lite sightseeing – funkar knappast!

Vi har checkat in på ett ruckel av guest house. Rummet är litet med en stor säng utan täcke. Toletten är inte direkt mysig och saknar toalettpapper. Luften är kvävande och stanken av avgas, smuts och stekt mat fyller rummet.

Denna extrema fattigdom tar knäcken på mig. Det är omöjligt att vandra omkring dessa människor oberört. Kvinnor sliter tag i Uffes kläder och följer med oss flera kvarter och vill att vi ska ge pengar eller mat till dom. Igår såg jag en 5 åring sitta och bajsa på en dagstidning – som en jävla hund.

Du vill knappt äta något för allt är smutsigt. Igår handlade vi hem lite chips och coca cola men det slutade med att vi inte kunde äta något för tom chipspåsen är full med avgasdamm.
Varken jag eller Uffe orkar eller kan vara kvar här längre. Vi har bokat en tågbiljett till en hamnstad som heter Puri som ligger söder om Calcutta. Vi åker med ett nattåg som lämnar pavaljongen 21.00 ikväll och vi är framme ca 05.00.

Vi bokade den billigaste hytten som betyder att vi kommer sova tillsammans med ytterligare 6 personer. Det känns milt sagt sådär.

Det är väldigt nyttigt att se världen som den verkligen är. Kulturkrocken är gigantisk och vi har medvetet valt att inte bo på lyxiga hotell för att pröva på det primitiva levernet. I denna situation är det larvigt och tom oförskämt att kalla vårt leverne primitivt….Vi behöver bara titta ut genom vårt hotellfönster för att vara tacksamma!

Visa alla bilder!

Inatt lämnade vi Bangkok och Thailand bakom oss utan att direkt veta vad som väntade oss på andra sidan Myanmar/Bangladesh. Vi fick lite sömn på flyget som tog 3-4 timmar innan vi landade i Kolkata. När vi väl tagit oss ut från flygplatsen fick vi nästan en chock, otroligt smutsiga gator, totalt galen trafik (Bangkok är en lugn och fridfull stad att köra bil i jämförelsevis).
Resan till Sudder St tog en dryg timma och det var två fågelholkar som satt i baksätet och bara var stumma över hur det såg ut på gatorna. Vi har träffat folk som kommit ifrån Kolkata till Bangkok och förundrats över hur RENT (!!!) det var i Bangkok, bara en sån sak. Vi har på ett par timmar sett folk sova, duscha, äta, skita och tigga på gatan utanför vårt sov-ställe.

På Sudder St (som är backpacker-gatan i Kolkata) bor vi på Super Guest House, men bara för en natt för här vill vi inte stanna. Imorgon åker vi med tåget 20:55 till Puri för att få lite lugn och ro (?). Info om Puri: http://wikitravel.org/en/Puri . Det är en sleeper-vagn så vi får sova i ett rum med 4 andra personer, hyfsat billigt var det åtminstonde.

Vi håller på att fixa mobil-nummer men det är ganska omständig procedur, vi behöver lämna in kopia på våra pass, kvitto från vårt hotell, 2st passfoto för att ens få köpa ett kontantkort, sjukt!

Ikväll försöker vi bara stänga ute allt tutande från gatorna och kikar på ett par avsnitt av vår nya favorit-serie Nip/Tuck!