Dreambase

Idag stod vi upp vid halv sju-tiden för att äta frukost på hotellet i Karon (Karon View Resort). Kl 07:35 kom vår minibuss och plockade upp oss för att köra oss till Surat Thani. Resan tog drygt fem timmar och jag hann läsa ut ”Män som hatar kvinnor” medans Tinnan satt djupt försjunken i andra hörnet av bussen med iPod-lurarna i öronen.

När vi kom fram till vårt guesthouse satt de helt överrumplade över att vi kom på besök, trots att vi redan betalt rummet i Phuket. Tydligen hade virrpannan på resebyrån där vi bokat på glömt att informera guesthouse’et om att vi skulle komma. Det redde ut sig iallafall och vi fick ett av de 6 rum de hade till förfogande.

Här i Surat Thani har vi nu köpt bussbiljett till Chaiya (staden vid klostret), handlar batterier samt ficklampor, fyllt på våra kontantkort, köpt t-shirtar att ha på klostret, ätit pizza (då det är tveksamt om vi kommer äta mycket annat än ris på klostret) samt hunnit med att sitta lite på internetkafe.

Det är nog först senaste dygnet man fattat vad man ska göra och hur spartanskt vi kommer leva. Det är med en blandning av livrädd och jävlaranamma vi åker dit. Egentligen får man inte skriva/läsa/prata under dessa 10 dagar men jag och Tinna ska försöka smyga lite. Vi har en plan som går ut på att mellan 21 och 22 varje kväll ska vi ligga i våra små rum och läsa böcker, skriva dagbok och skicka sms till varandra. Det är också då vi ev. kan svara på sms, men detta är ytterst eventuellt. Räkna inte med att ha någon kontakt med oss alls de närmsta 10 dagarna. Vi kommer ut ur klostret den 10 dec och då är vi återigen kontaktbara.

Här är klostrets hemsida http://www.suanmokkh.org/ ifall ni läsa mer om stället!

Jag och Tinnan kommer tänka en massa på er därhemma under vår vistelse på klostret. Skicka varma tankar till oss!! 😀

Mamma!
Jag tänkte ge dig lite tips inför helgen 😀

Deg:
1 dl sur mjölk
ett ägghelvete
så lite smör som möjligt
socker
ingen jävla mandel i alla fall
2 dl bakpulver
1 pkt fula russin
1 dl allerginötter

Fyllning:
1 dl vaniljsocker
melon eller något annat
mycket sprit

Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med elvisp en hel timme. Grädda direkt i skålen, skit i att smöra och bröa, kakhelvetet fastnar i alla fall. Dunka utav bara fan för att få ut skiten på bordet. Garnera med krossad melon och sprit. Om kakfan inte lossnar, släng ut bunkhelvetet genom fönstret och drick upp spriten!

Nu har vi landat i Phuket efter en lång dag i minibuss. Vi har checkat in på ett litet mindre hotell som ligger strax bakom Phuket Island View. När vi kom fram sprang vi till vår favoritrestaurang och jag beställde efterlängtade tigerräkor och Uffe åt gula nudlar.

Ikväll ska vi ta det lugnt och bestämma oss vad nästkommande plan blir. Antingen åker vi till Chaiya redan imorgon eller så sover vi ytterligare en natt i Phuket. Vi har lämnat in lite tvätt idag så det blir avgörande när den är klar för att hämtas ut imorgon.

Uffe var och hämtade ut sina bortglömda ägodelar idag på Phuket Island View. Receptionisten var jättegullig och hade lagt undan hans bankdosa, telefonkort och dykcert och fick en mindre belöning för besväret.

De nästkommande dagarna innan klostret ska vi försöka hitta ett ordentligt myggnät och något ”bekvämt” liggunderlag. Troligtvis åker vi till Phuket City imorn och shoppar lite där.

Njut ni hemma av era sköna sängar, goda mat och mysiga tv-soffor för det kommer INTE vi göra dom närmaste dagarna. Tänk positiva tankar till oss så kanske vi klarar några extra dagar i klostret, hehe.

Många kramar från oss

Så plötsligt kom jag
Från Er
Till andra
Efterlängtad börda
Börda för systrar
Jag letar
Spegelbilden var nära fast bortom förstånd
Tiden blir år
Jag söker
Jag finner
Jag förstår
Förstår mig
Förstår Er
Ni är glädje
Balsam för själen
Ni är utvalda
Ni är önskade
Arvet blir kärlek
Jag hoppas jag för det vidare…

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ligger på betong-sängarna och försöker sova. Fram tills nyligen har det känts ganska lugnt att åka till klostret men just nu är det ganska nervöst, iallafall för mig, Tinnan är ganska lugn. Vi kommer leva ganska spartanskt och spendera dagarna med att meditera och göra våra arbetsuppgifter men det är inte levernet som gör mig nervös, utan det faktum att vi inte får prata med varandra.
Vi kommer se varandra på avstånd varje dag och planerar ha någon sorts teckenspråk så vi kan kommunicera med varandra.
Maten kommer att bestå av ris och någon frukt till frukost, lunch kommer bestå av ris och någonting annat. Middag finns inte alls, dock är vi glada att klostret enbart erbjuder vegetarisk mat.

Kommunikationen med omvärlden kommer att vara helt bruten, vilket också gör det jobbigare. Vi kommer att föra dagbok inne i klostret som vi lägger ut här när vi är ute igen.
Ifall det skulle vara så att en av oss vill avbryta och lämna klostret så avbryter vi båda två, utan diskussion. Det är den dealen vi har. Kanske blir vi kvar 2 dagar, kanske 10 , vi får se.

Det vi ser fram emot mest efter klostret är sköna sängar, god mat och sköna dagar på Koh Phan-Ngans stränder. De kilona vi går ner på klostret kommer garanterat vara tillbaka på plats efter ett par dagar i frihet.

Vi har en önskan som jag hoppas så många som möjligt av er skulle vilja ställa upp på;
Under tiden i klostret vill vi att ni skriver vad som händer en helt vanlig vardag hos er, hur löjligt det än låter så skulle vi uppskatta att läsa om ALLT som händer hemma i Sverige. Vad ni läser i Aftonbladet, vad ni åt till middag eller vad ni handlade på stan etc etc. Ni kan maila till ulf@dreambase.com eller tinna@dreambase.com. Vi uppskattar ALLA mail 😀 men det allra roligaste är ifall ni vill skriva i Gästboken.

Lite bilder som andra resenärer tagit från rummen där vi kommer att bo 10 (förhoppningsvis) dagar i december. Som ni ser får man ha med sig ganska mycket egna saker.

Vad händer annars? Vi solar (jag har fått en stor blåsa på underläppen efter att ha bränt mig i solen och ser just nu ut som en boxare), äter god mat (igår var det mexikanskt på temat så då drog vi i oss burritos, tacos och diverse goda diper) och spenderar dagarna med att inte göra någonting. Idag åker vi in till Saladan och säljer lite böcker vi läst ut. Jag har precis läst ut ”The Damage Done” som handlade om en kille som åkte fast i Thailand med 8kg Heroin, fruktansvärt otrevlig bok men ändå riktigt bra läsning. Att läsa om de thailändska fängelserna tror jag hjälper oss att acceptera kloster-sängarna 😉

Just nu har jag börjat läsa ”Män som hatar kvinnor” av Stig Larsson och hittills gillar jag den skarpt! Tinna läser ”Att hjälpa sig själv” av Dave Pelzer (som också skrev ”Pojken som kallades Det”. Vi avverkar böcker i rasande fart just för att slippa bära dem i väskan senare. Vi har förmodligen läst ut 15-20 böcker var hittills. En del av dem skriver vi om under Bokrecensioner.

Vi skriver mer imorgon, då är vi på Phuket igen och brottas med skräddarna. Jag ser framför mig landstigningen av Normandie från filmen ”Rädda menige Ryan”. Byt bara ut amerikanska soldaterna mot svenska turister och kulorna emot försäljare/skräddare så förstår ni vad jag menar. Jag ryser vid tanken , men ”its a dirty job but someones gotta do it” 😉

Han ser mig
Jag blir rädd
Rädd för att han ska stanna
Kärleken var obeveklig
Jag vill motstå
Förtränga smärtan
Bestrida mörkret
Han väntar
Väntar på mig
Jag förstummas
Jag häpnas
Nu förstår jag
Förstår kärleken
Jag skrattar
Jag njuter
Jag vågar
Jag lever
Han är livet
Jag är hans
Vi leker
För evigt

Du är min stöttepelare och jag är så otroligt lyckligt lottad som har dig vid min sida. Det är otroligt hur livet har förändrat mig de senaste 3 åren. Innan jag träffade dig var jag rädd …för allt. Genom ditt stöd har jag börjat våga ta för mig. Vågar ta risker. Våga misslyckas. Våga blottas. Våga leva. Våga vara lycklig. Våga älska.

”Det är skönare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”

Jag är bortskämd med att skratta varje dag! Tack min kärlek

Igår tittade vi på ett ormprogram på Animal Planet där vi fick bevittna en galen man plocka ner en svart mamba från en träd. Uffe, som har en ordentlig ormfobi börjar nervöst sträcka på sig när vi ska gå ut från bungalown. Det är nämligen extremt dålig belysning (kvällstid) mellan vår bungalow och hotellets reception (man måste gå igenom en liten trädgårdspark) och Uffe börjar hoppa jämnfota för att se till att alla eventuella ormar i närheten ska höra att han kommer – och försvinna illa kvickt därifrån.

Jag skrattar hysteriskt åt detta beteende och säger sarkastiskt ”det finns inga ormar här älskling”. Hur som helst klarar vi oss till receptionen och bestämmer oss för att leta upp en bankomat som ska finnas ca 300 meter från hotellet. Vi måste då promenera på en mindre skogsväg för att komma ut till den stora bilvägen. När vi har gått ca 100 meter stöter vi på några taxichafförer som frågar om vi vill ha skjuts. Vi tackar vänligen nej för att spara in en mindre peng (ca 5 kr) *suck*

Bakom oss hör vi en trehjulad mopedist närma sig och jag och Uffe kunde inte längre gå brevid varandra (vägen är inte tillräckligt bred). Jag går före Uffe och precis när mopedisten ska köra förbi mig håller jag på att trampa på en slingrande orm (!!!!!!!!!).
Jag hoppar upp en meter i luften och blir så jävla vettskrämt att jag inte får ur mig ett enda ord. Uffe säger i sitt lugnaste tonläge ”du höll på att trampa på en orm”. Jag skriker ” EN ORM!!!! SÅG DU ORMHELVETET UTAN ATT SÄGA TILL MIG??! Inte nog med att jag nästan håller på att bli överkörd av en moped, jag ska dessutom bli attackerad av en orm i samma sekund!!
Uffe är helt radiostyrd och promenerar i rask takt rakt fram utan att säga ett ord och jag förstår att han är lika skärrad som jag.

När vi äntligen kommer fram till stora vägen bestämmer vi oss för att ta en taxi till stan istället för att leta upp en bankomat. När vi väl kommer fram bestämmer vi oss för att unna oss något rejält efter denna mardröms-upplevelse. Uffe har i helmlighet gått och spanat in en liten bärbar dvd spelare. Jag tycker idéen är absurd men efter att jag stått inne i butiken och spanat in alla nya filmer (som går på bio hemma) tycker även jag att det är ett strålande förslag. Vi lyckas pruta ner priset rejält och får 6 filmer på köpet. Dvd kan vi dessutom koppla in till hotell tv:n och det är inte helt fel att ligga i sängen, kolla på film och käka svenskt smågodis! 😀

När vi ska åka tillbaka till hotellet, tar vi en taxi och tror ni inte att jag ser ytterligare två ormar på samma ställe som innan. Detta är bara för mycket för mig och jag svär att från och nu kommer jag aldrig håna Uffes ormfobi *asgarv*

Ps. Vi har hittat ett svenskt mathak på stranden. Uffe har käkat svenska köttbullar med potatismos & brunsås och jag åt stuvade mackaroner med korv :p

Visa bilder

du är vacker
du är stark
du växer
från deras rädsla
du vinner
vinner deras förlust
du lider
du kämpar
du gråter
ur tårar kommer styrka
ur kraft kommer insikt
ur vetande kommer kärlek
kärlek till dig själv
kärlek från nära
kärlek från mig
du kommer tacka dom en dag
du bestred
du höll inte tyst
du vågade
du vann!

Jag saknar och tänker på er varje dag. Ur dom tuffaste upplevelserna kommer dom rikaste insikterna! Det har jag fått bevisat för mig mer än en gång 🙂

puss & kram tinna

Det finns en klok kinesisk berättelse om framgång. Den handlar om en fattig man som bodde med sin son och deras dyrbaraste ägodel – en häst.

En dag försvann hästen. När byborna kom för att beklaga det inträffade, frågade mannen hur de visste att det som skett var en motgång. Efter en tid kom hästen tillbaka i sällskap med en flock vildhästar. Mannen hade plötslig blivit rik. Åter kom byborna, och denna gång lyckönskade de mannen till hans stora framgång.
Återigen svarade han med en fråga: ”hur vet ni att detta är en framgång?”

När sonen började rida in hästarna blev han avkastad och bröt benet. Benet läkte ihop på ett felaktigt sätt och sonen blev halt.

Byborna kom nu för att beklaga motgången som hade drabbat familjen, och mannen svarade med att undra hur det kunde veta att det inträffade verkligen var en motgång.

När krig så bröt ut i landet, och alla unga män skickades till fronten, blev den haltande sonen befriad från att tjänstgöra som soldat och kunde stanna hemma i trygghet.

Ett ordspråk som jag älskar:

” Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse ”.

Skämt å sido…Igår när vi var i Saladan höll vi på att ramla av trottoaren när vi såg en skylt ”äkta svenskt smågodis” (!!!) Inne i Koh Lantas största dykaffär hade dom en vägg full av smågodis man kunde plocka ifrån. Vi trodde vi var i himmelriket, haha!!

Tråkigt nog visade sig att upplevelsen var extremt söt för oss då vi inte har ätit smågodis på ca 3 månader. Vi kunde bara få i oss en tiondel av vad vi kan äta hemma *asg*!

Det är häpnadsväckande hur en ö kan ändra sig på bara en månad. Vi var ju på Lanta med mamma & pappa i mitten av oktober. Nu är det galet mycket fler turister, nyöppnade restauranger och butiker som påminner mer om Sverige än Thailand.

Som svensk blir jag lite dubbel när det kommer till dilemmat att en orörd plats mer & mer liknar mitt hemland. Vid tillfällen när jag saknar det som finns hemma; mat, godis, prylar så blir jag extatisk av glädje när jag finner det. Samtidigt önskar jag ha kvar det inhemska som landet erbjuder!
Här finns det definitivt utrymme för dubbelmoral!

Jag och Uffe sitter och spånar (på skoj) vilken typ av verksamhet vi skulle kunna starta på Lanta. Vi skulle kanske öppna en godisbutik, delikatessaffär med ostar & viner eller varför inte en restaurang med köttbullar, plankstek & toast skagen på menyn haha

Ideerna blir bara bättre & bättre efter ett par beer chang i handen!

I nuläget bor vi på ett ställe som heter Lanta Island resort som är okey fast inte mer än så. Rummet är litet, utan tv och kyl med dessvärre sängkuddar som stinker spya. Inatt låg jag med en handduk som huvudkudde vilket jag faktiskt brukar göra när kuddarna är för höga att sova på. Ni hörde rätt…jag ska förklara mig: när jag bär min ryggsäck får jag lätt natt och ryggont så när kuddarna är för höga så lindrar inte det värken direkt. Så de närmaste 2 veckorna har jag haft min kära badhandduk som kudde:p

Idag kommer vi fortsätta dagen i stan, Uffe ska klippa huvudet & skägget och köpa något nhl-hockeyspel till sin psp. Jag ska leta efter myggnät som vi kan ha till klostret.

Vi har inte bestämt hur länge vi ska stanna på Lanta men troligtvis är vi här tills veckoslutet!
Många kramar från oss!

1. Varför finns det aldrig toalettpapper eller tvål på era toaletter? Är det därför man aldrig ska hälsa med västerhanden med en thaländare?
2. Varför får man inte spola ner toalettpappret i toaletten? …något ofräsht att lägga dasspapper i en korg brevid toaletten!
3. Varför censureras thailändsk teve ciggaretter i era filmer men gladeligen visar folk dra in linor av kokain?
4. Varför har ni soptunnor när ändå ingen tömmer dom?
5. Varför gissar en thailändare istället för att fråga när du tex:
   
   a) beställer in en maträtt, du tror du får det du beställt men det serveras något helt annat alternativt att grannen får det du har beställt.
   
   b) åker taxi och chaffören verkar veta vart du vill men istället för att verka osäker kör dig till helt fel plats som resulterar till försenade buss, tåg och båtar.
   
   c) ska resa inrikes och transporttiden alltid är 4-5 timmar än vad som utannonseras.

(Nu försöker vi igen, vi skrev nyss ett inlägg när datorn bestämde sig för att helt plötsligt starta om utan förvarning så allt förlorades. Men som Stacka Bo säger; here we go again…)

I onsdags gjorde jag mitt första dyk på jag vet inte hur länge, ett s.k Scuba Review med Alex på Princess Divers, Koh Muk. Kändes helt okej, vattnet var betydligt varmare än hemma i Svedala, medeltemperaturen i vattnet här är 30 grader.

Dagen efter följde jag med ut på en dykbåt och gjorde två dyk, det första på södra delen av Koh Kradan. Helt okej dyk men hade lite problem med avvägning i den tunna dräkten. Dök med en Instruktör från Sverige och det kändes lyxigt att snacka svenska.
Andra dyket gjorde vi vid Koh Waen (precis utanför Koh Ngai där vi låg o stekte på stranden med Svärmor och Svärfar för ett par veckor sedan). Också ett bra dyk där jag såg första muränan samt en stingrocka.

Helt slut efter de två dyken återvände jag till stranden på Koh Muk där jag trodde Tinnan legat och solat / blivit masserad hela dagen. ICKE!!! När jag kom in i bungalowen låg det en lapp på sängen som hon medvetet lagt fram till mig. Lappen visade sig vara ett certifikat på att hon genomfört Discover Scuba Diving (!) Snacka om att jag blev förvånad! Hon hade i hemlighet spenderat dagen i poolen och stranden med att lära sig dyka. Det ska tilläggas att vi har en överenskommelse att om hon tar dykcert så ska jag ta grönt kort ( golf).

Då Tinna inte är ett direkt vattendjur, hon blir jämt sjösjuk, ogillar öppet vatten och är rädd för fiskar -så trodde jag att det skulle ta ett bra tag innan hon ens övervägde att börja dyka.

Dagen efter åkte vi BÅDA ut på en dykbåt för att Tinna för första gången skulle få prova på att dyka i öppet vatten. Första dyket gjordes på norra delen av Koh Kradan, sikten var ca 15 meter och vi var nere på 7 meter. Ett ganska stillsamt dyk då denna plats är avsedd för nybörjare. Tinna höll på att avlida när hon bevittnade hur de andra kastade sig ner, baklänges från båten och sade ” I helvete tänker jag göra det där”. Jag har dock förevigat motsatsen på film
(observera dom snygga strumporna som hon dragit upp halvägs till knäna).

Det andra dyket var helt otroligt. Vi var nere på 11 meter ( galet långt ner, tinnas anm). Här fanns det otroligt vackra och gigantiska fiskar, muränor och ett trettiotal drakfiskar. Landskapet var kuperat med häftiga korallrev. Jag hade konstant ”cleaner fish” omkring benen som tvättade sår och dyl rena. Efter halva dyket tappade jag och Tinna bort varandra under vattnet (lugn mor och svärmor, vi hade var sin dykpartner). Efter ca 10 minuter så simmade vi dock på varandra igen. Tinna och hennes dykpartner hade simmat medsols kring ett rev medans jag och min hade simmat motsols. Detta dyket simmade Tinna helt själv och fick reglera avvägningen helt själv, vilket hon klarade galant och som hon dessutom tyckte var mycket roligare.

Skillnaden i dyken här och hemma, förutom den uppenbara temperatur-skillnaden, är att här är det riktigt bra sikt, tiotusentals fler fiskar och andra djur. Det underlättar också att man slipper ta på sig en heltäckande dräkt eftersom man här antingen har en kort dräkt som går till knäna och armbågarna eller dyker med shorts och t-shirt.

Samtidigt gillar jag dykningen hemma, dykningen hemma är lite mer en utmaning pga den dåliga sikten, det kalla vattnet och när man väl ser djurliv blir man helt fascinerad. Här nere simmar fiskarna nästan in i masken på dig.

För mig lär det bli fler dyk men Tinna har inte bestämt sig om det blir fler gånger. Även fast det gick jättebra så känner hon sig nog bekvämare på land. Frågan kvarstår om jag fortfarande måste öva på min sving? 😉

[youtube HmmfXM9URd0 nolink]

Imorse blev jag väckt av skönsång från Uffe med en nyplockad bukett blommor ( orkideer i olika färger) och färsk frukt på sängen.

Efter det fick jag gå till stranden för att njuta av den bästa massagen jag någonsin haft. En helt gudalik thailändska som masserade min stackars rygg, nacke och axlar som värkte efter allt ryggsäcks-bärande!

Sedan fick jag veta av Uffe att jag skulle infinna mig vid receptionen prick kl 10.00 och sedan gick han och packade en väska åt mig. Det visade sig att vi skulle tillsammans med två andra par få njuta av en helt underbar dag på sjön. Vi simmande bla in i en hemlig grotta som var helt becksvart och lystes enbart upp av guidens ficklampa. När vi hade simmat ett par hundra meter såg vi ljuset i tunneln och kom fram till en helt enslig lagun-strand. Vi hade simmat rakt in i vulkan med djungel runt omkring sig. Helt ofattbart häftig upplevelse men samtidigt ganska läskigt att simma i vattnet helt kolsvart – tur att jag hade flytvästen på mig och Uffe i handen!

När vi kom tillbaka till båten, njöt jag av att sola på däck medans kosan drogs till Koh Kradan som är en liten ö väster om Koh Muk. Där snorklade vi i ca en timme och sedan dukades det upp för lunch på stranden. Ett av paren som var från Norge (som påminde mig om mamma & pappa) var urhärliga och bjöd på lunchen eftersom det var min födelsedag 😀

När vi kommer tillbaka till bungalown möts jag av en ny bukett blommor på altanen och inne i sovrummet ligger det blommor utspridda på sängen i form av hjärtan. I badrummet ligger det blommor i handfatet, bland handdukarna och tom på toaletten. Mitt hjärta smälte och jag fick återigen bevisat att jag funnit världens bästa man!

Till middag valde jag file mignon med pommes och när jag trodde att middagen var över, släcks ljuset ner på hela stranden och in kommer en skönsjungande thailändare med en tårta med mitt namn på 🙂

Som sagt, en helt underbar födelsdag med världens bästa Uffe!

Visa album

[youtube McOrQEQLiMY nolink]

[youtube _vLX24Izzrg nolink]

Imorses steg vi yrvakna upp (såg Proof of Life igår natt, helt överraskade att malaysiska kanalen visade HELA filmen!!) vid 7-tiden och gick ner för att äta frukost. Vi hade tidigare handlat lite (nja) vin och öl på tax-free så väskorna var ovanligt tunga på ryggarna. Efter frukost bestående av de sedvanliga rostmackorna satte vi oss ner och väntade på minibussen som skulle ta oss till färjan mot Thailand, i Kuah town. Medans vi satt där passade vi på att lyxa oss med att stoppa polletter i massage-stolarna som fanns uppställda i hotellets lobby (gjorde förmodeligen mer on än gott men vi var ju tvugna att spendera de få ringit vi hade kvar).

I minibussen träffade vi på ett sweiziskt par som också skulle till Thailand och tjattrade ett tag med dem. Även de var ute på en långresa och hade börjat sin resa i Hong-Kong. Vi utbytte en hel del rese-tips med varandra och förhoppningsvis kommer vi ses igen. Resan från Langkawi till Satun i Thailand gick smärtfritt och betydligt smidigare än när vi passerade gränsen åt andra hållet, landvägen.

I Satun bokade vi även resan från Trang till Koh Muk men denna biljetten visade sig vara ganska värdelös eftersom vi i Trang fick reda på att båten till Koh Muk slutar gå vid 11.00. Där stod vi i Trang med bokad biljett utan möjlighet att ta oss dit. Lyckligtvis erbjöd sig en thailändare att skjutsa oss till piren och därifrån försöka ragga upp en båt-förare som skulle kunna ta oss till ön. Sagt och gjort, vi gick med på dealen och det slutade med att vi befann oss på hans bakgård, bytte bil och satte av mot piren.

Väl framme vid ön (ca två timmar senare) fick vi upphämtning av en mopedist med flak som knappt orkade ta sig fram med våra välfyllda väskor. Ön har inga bilvägar utan går rakt över djungeln på smala gång-vägar och naturligtvis körde vi ner i diket där det var som allra lerigast. Efter lite lyftande och lite knuffande var vi tillbaka på vägen igen.

Allt detta resande och jobb var dock inte förgäves. När vi anlände till Charlie Beach Resort på Farang Beach så var det bländande vackert! Vi har nog aldrig sett en så underbar solnedgång och äntligen visade det sig att vår nya kamera var ett riktigt bra köp!
Vi har till att börja med bokat vår bungalow tills på fredag men kommer förmodligen stanna längre än så! Förhoppningsvis möter Angeliqa och Stefan från Schweiz upp oss här.

OBS !! på Koh Muuk har vi INGEN mobiltäckning!!

Nedan följer lite fina bilder från ikväll;

Visa bilder från Koh Muk

Den 17:e är det nedsläpp i ladan igen efter uppehållet. Då står återigen Djurgården för motståndet och jag vette sjutton om inte hemmaplan väger ganska tungt! Det är lite konstigt att sitta och tänka på hockey nu när man sitter vid stranden och har runt 32-34 grader i luften.
Hursomhelst, när nu hockeyn drar igång igen är det väl dags för lite betting också. Phille och jag har redan lite gambling-affären igång (du har väl inte spenderat alla baht redan?) Den 17:e har du chansen att öka din vinstpott (även om jag tror stenhårt på en svart-gul seger! 🙂 )
Jag sätter 100 baht på Skellefteå-vinst. Vågar du anta utmaningen?

Imorse tog Uffe mig till ett otroligt ställe där dom utför Indisk massage, här kan ni läsa lite mer om stället.

Vi valde en behandling som heter Shiro Dhara som innebär att det rinner varm olja på pannan på oss medan vi ligger ner på träbänkar. Det var en massageliknande känsla att få rinnande olja på pannan. Behandlingen är speciellt bra mot sömnsvårigheter, depression, huvudvärk, migrän och förbättrat minne. I och med vi på senare tid blivit så tankspridda och glömt grejer överallt, tyckte vi att den behandling skulle passa oss väl.

Uffe hade dock bränt sig i pannan igår så för honom var behandlingen rena tortyren. Han var dessutom tvungen att ha en stringtrosa gjort av papper på sig så han var lagom glad för det. Jag tyckte att det var lite långtråkigt att ligga 45 minuter med en oljestråle i pannan och hade hellre haft längre kropps-oljemassage som vi fick därefter.

Efter massage kom behandlingens höjdpunkt. Vi var totalt inoljande över hela kroppen och håret och vi funderade hur fan vi ska få bort all olja.
Vi fick sätta oss på en träpall och massörerna hällde stora kar med varmt vatten över oss och shamponerade håret – urskön känsla. Därefter fick vi bodyscrub och möjlighet att skölja av oss själva ( riktigt komiskt att se uffe i sina string-papp-trosor med en kanna vatten över sig).

Efter en utmärkt start på dagen, fortsatte vi på samma Indiska tema och käkade vitlöksnaan bröd som doppades i starkt curry.

Här följer lite bilder!

Ps. Grattis på Farsdag!!! hoppas ni blir rejält bortskämda idag…Vi har skickat er en mer personlig hälsning på mejlen 🙂

Visa bilder

Idag var första dagen på väldigt länge som vi kunnat njuta av lite bad & sol. Jag somnade i solstolen och ser ut som en kräfta i ansiktet och Uffe låg och läste en bok som resulterade i stora vita ringar runt ögonen, hehe

Igår var vi på Underwaterworld där vi fick beskåda djur från Amazonas djungel. Vi fick med oss en del fina bilder innan batteriet i kameran dog ut.

Vi kan lätt förstå varför människor vill resa till Langkawi, det är helt ok stränder och det finns en del shyssta västerländska och indiska resturanger med god mat. Som vi tidigare har nämt är det en skattefri ö och det finns många butiker med otroligt billiga priser på bl a sprit, cigg och godis. Vi har redan handlat goda viner för ca 45 SEK och ett ciggpkt här kostar 3 kr asken (!). Jag har hitttat min favoritchoklad Ragusa och Uffe sin Martini Bianco; det är inte helt fel att sitta på hotellbalkongen och sippa god dryck och se solnedgången i horisonten.

Vi har förlängt vår vistelse i Langkawi med några dagar och kommer bege oss till Koh Mook ( jaa, vet att vi är hopplösa med att ändra våra planer) på måndag. Vi kommer stanna på Charlie Beach Resort som verkar vara ett härlig ställe att stanna på i några dagar.
Därefter besöker vi troligtvis Koh Kradan och innan vi åker till klostret måste vi göra en u-sväng till Phuket igen. Uffe har lyckats glömma sitt kreditkort, dykcert och bankdosa på hotellrummet *asg*!

Ha det gött, kram kram!

Visa alla bilder

Tro det eller ej men vi har lyckats överträffa det mesta med denna natts aktiviteter!
Som vi skrev igår så checkade in på ett riktigt rövställe som stank svinstia. Hur som helst trodde vi att vi kunde lura systemet och ha igång AC:n hela dagen under tiden som vi var på våra utflykter. NOT!

Vi försöker in i det sista att supa oss dungraka på balkongen för att klara av denna stank men det är omöjligt att sova för stanken kommer från AC:n och jag säger stilla men bestämt till Uffe att jag vägrar ha på den ( som ni vet har jag problem med illaluktande dofter). Det resulterar till att Uffe svettas som en ko och kan omöjligt sova.

Efter att Uffe vaknar upp 01.00,ursinnig över alla myggor som äter upp han ( vi var tvungna att ha balkongdörren öppen pga värmen) hade både han & jag fått nog!!

Vi tar ett beslut att detta inte funkar och vi bestämmer oss för att kolla ifall vi kan checka in på ett annat hotell som vi förbokat till nästkommande dag. Den sovande nattportiern är mer än vänlig och säger att det inte är några problem att få pengarna tillbaka ( jag antar att detta problem är inget nytt för dom). Det spöregnar ute, klockan börjar närma sig 02.00 och vi får skjuts av hotellets personal till det andra hotellet – som NATURLIGTVIS inte har öppet när vi kommer dit!

Vi träffar dock på en kille som bor i en av bungalowsen och han säger till oss att han känner ägaren och ska försöka ringa honom. Ägaren svarar inte – men killen vet vart han jobbar och han kör oss gärna dit. Nu börjar vi känna att det är liiiite väl pinsamt och vill inte ställa till med mer besvär, men killen insisterar och vi sätter oss i bilen och kör dit.

Vi hittar ägaren och där står vi ( som två idioter) mitt i natten och undrar om vi kan checka in en dag tidigare…Allt känns surialistiskt men han är ascool och ber oss följa med tillbaka till hotellet så ska han kolla om det finns en ledig bungalow. Och det finns det (!!!)
Ska tilläggas att hela stan är fullbokad pga av denna Indiska högtid varför vi har haft sådan otur med boendet.

Vi får nyckeln och flyttar in våra grejer i nya bungalown – mycket skönt!!

På morgonen ser vi en liten lapp på vår dörr där det står att vi genast måste kontakta receptionen där vi får reda på att det skett ett misstag och hotellet är fullbokat *yay*!!
Vi orkar inte ens bli besvikna utan ler lite mekaniskt tillbaka och säger ” sånt händer – inga problem”. Hotellet är jätteledsna och har försökt hela morgonen att hitta ett annat hotell till oss.

Det slutar med att receptionisten hittar stans enda lediga rum på hotellet där vi bodde på första natten i Langkawi. (som för övrigt sa att det var fullbokat resten av veckan – annars hade vi inte flyttat på oss överhuvudtaget)!!!
Rummet är pissdyrt men mycket fräscht ( för oss iaf haha).

Detta jävla hottande och flyttande har tärt en hel del på humöret och vi kan knappt minnas när vi sovit en hel natt i en riktigt skön säng.

Trots allt så mår vi jättebra och var inte oroliga hemma; Vi är fortfarande lika kära, haha.

Ps. Vi vill förtydla att Lankawi är jättehärligt ställe, vi har bara haft lite otur med boendet.

Idag checkade vi ut från vårt hotell då det var fullbokat denna dag där. Vi har bytt till ett riktigt rövställe som stinker fan rent ut sagt. Tyvärr är det fullbokat vid de enklaste hyddorna vid stranden, annars har vi tagit dom istället, så illa är det! Uffe och jag hade en mindre dispyt på hotellrummet om vems fel det var att vi betalat för rummet tre dagar framöver…jaja shit happens.

Hur som helst har vi haft en riktigt skön dag idag. Vi åkte till Langkawis krokodilfarm och fick se några riktigt stora bjässar där. Vi vandrade omkring där i säkert 2 timmar och fick även se en liten show där tre unga killar försökte få liv i den största krockodilen på hela farmen. Dom är imponerande stora som ni kan se på bilderna (och under film-fliken).

Efter farmen drog vi till Langkawis Linbanor. Helt galen id’e egentligen då vi båda är extremt höjdrädda. Tanken var att vi skulle åka till ett zoo från början men vi hittade ingen taxi och en kille i närheten frågade om vi ville följa med honom till linbanorna istället och det lät som en bra plan.
Vilken otroligt vacker upplevelse det var att sitta i denna lilla bur och skåda djungeln, vattenfallen, stränderna och havet under sig. I vissa fall var vi tom högre än molnen och det var en mäktig känsla att gå på en relativt smal bro mellan bergstopparna. Vi väljer att hellre visa med bilder & filmer hur vackert det var där!

På väg hem, tittade vi in i en tax-free butik ( Langkawi är en skattefri ö) och vi handlade hem två flaskor billigt rödvin som vi direkt korkade upp när vi klev över tröskeln till svinstian (hotellrummet)…Om inte det fungerar som bedövning så vet jag inte vad, hehe.

Ikväll blir det återigen Indisk mat, galet gött!!

Visa alla bilder

[youtube e5ARRbHEIfg nolink]

Tänk framför er denna morgon…
Går upp 06.30 för att hinna med en färja till fastlandet. När vi äntligen kommer fram till Lumut så kommer vi på att vi inte har några pengar kvar och måste hitta en bankomat 10 minuter innan bussen går!!! Jag håller på att bli galen av ilska när Uffe vimsar omkring och försöker hitta en bankomat (som för övrigt är lika vanliga i Malaysia som boaormar i Sverige, ulfs anm.)

När vi till slut hittar en, ska Uffe naturligtvis ta ut för mycket pengar så att bankomaten säger ifrån och jag hoppar stressat brevid och säger ”TA FÖR FAN INTE UT FÖR MYCKET NU”! Äntligen på väg springandes till bussen ( jag springer, Uffe lunkar) så lyckas jag att ta ”en genväg” genom ett lerfält och ramlar raklång i leran med min astunga ryggsäck på mig!!!! (det var ungefär här som molnen började svartna, ulfs anm.) Det var ett gäng malaysiska killar som bevittnade denna händelse och funderade på att fråga om jag behövde hjälp…Jag hör naturligtvis inte dom utan skriker till Uffe alla svenska akademins svordommar. Killarna vänder med rask takt om och går åt motsatt håll.

Vi hinner fram till bussen och jag sitter i 11 timmar (!!!!!) med leriga ben, fötter, armar och alla bussens flugor mumsar på mig. Som sagt, morgonen kunde ha börjat bättre!

Efter att ha bytt buss i Butterworth samt i Alor Setar samt Kuala Kedah tog vi båten ut till Langkawi och möts återigen av spöregn – lovely!
Vi tog en svarttaxi till vårt hotell och lagom tills att vi sätter oss i taxin, startar han motorn och drar på världens tyska techno i spelaren på högsta volym….vilken annan dag som helst hade detta bara varit komiskt men idag kändes det nästan som väntat.

Vi kommer tillslut fram till vårt hotell och får reda på att just denna vecka är det något Indiskt nationalfirande, så nästan hela jävla öns hotell är fullbokade. Vi har alltså gått från hotell till hotell, desperata att få vilket hotell som helst. På det sjunde hotellet hittade vi ett slitet rum för en hyffsad summa. Som sagt, jag/vi hoppas på bättre fortsättning på denna vecka.

Vi överväger starkt att återvända till Thailand i förväg ( vi har våra visum-tider att tänka på, varför vi inte kan dra dit hur som helst)!
Trots denna dag så mår vi bra och kan skratta åt eländet ( efter att jag tvångsmässigt har skrubbat av mig leran i duschen).
kram från oss!

Efter en del research så ligger Langkawi näst på tur på agendan. Östkusten har monsunregn och vi även på Pulau Pangkor har vi haft ordentliga skurar sedan vi kom. Langkawi är den plats som drabbas minst av regnperioden, varför vi troligvis drar dit. Igår åskade det och spöregnade hela kvällen och natten. Vi vaknade upp flera gånger av ordentliga smällar just utanför fönstret så vi längar efter att lapa lite sol nu.

Imorse var vi med om en häftig upplevelse. Vi käkade frukost på balkongen, lite färsk frukt och kaffe på burk. Medans vi satt och åt fick vi besök av en urfin fågel som blev intresserad av vår frukost. Inte mindre än 6 (!!) st näshornsfåglar satt på vårt balkongräcke och gluppsade i sig stjärnfrukter på löpande band. Vi filmade en liten sekvens åt er!

Vi vill passa på att verkligen tacka er som ger oss resetips – det är ovärdelig information för oss!!! Om ni orkar och vill så skulle vi vara supertacksamma ifall ni vill tipsa om platser/destination som ni själva varit på eller hört talas om. Skriv gärna och berätta!!!! Massa kärlek från oss.

Visa fler bilder 

[youtube 5-d-VgJhx68 nolink]

Ni når oss inte längre på våra Thai-nummer (men spara dem eftersom vi kommer använda dem när vi återvänder till Thailand i December.
Tinnas nummer är +60 1759 83 590 och Uffes nummer är +60 1754 15 494 .

Vi hörs!

Nu befinner vi oss på Pangkor som vi sett fram emot att komma till. Ärligt talat är det inte speciellt fint/trevligt här. ”Hotellen” och ”Resorten” kan man snarare kalla guesthouses (mycket primitivt boende med skitiga lakan, ej fungerande duschar och allmänt undermåliga rum).
Stranden är inte speciellt fin heller, så vi planerar att åka härifrån ganska snart. Ifall maten varit bättre kan man ha överseende med resten, men inte heller den är speciellt god.
Nu uppskattar vi faktiskt Thailands mat och boende betydligt mer.

Även människorna i Malaysia är annorlunda än i Thailand, på gott och ont. De är mer reserverade och man märker att turismen inte är lika stort i detta land. I vissa fall är det jätteskönt att slippa jagande försäljare men det gör det även svårare att få hjälp av hotellpersonal och resebyråer då de är allmänt ointresserad av dig.

I Georgetown blev det dock lite shoppat! Vi (Ulf) har haft ögonen på en ny kamera och vi hittade en riktigt billig som vi inhandlade. Det blev en Canon EOS 400D med en hel väska full med tillbehör (extra minneskort, extra batteri, UV-lins, väska, display-skydd etc). Priset landade ca 4000 kr under svenskt pris vilket jag var otroligt nöjd med. Garanti runt hela världen gällde såklart. Vi har redan tagit otroligt fina bilder med den, dock inga av de vi lägger upp nu då vi inte har minneskortläsare till kameran ännu.

Vi har fortfarande inte skaffat malaysiskt telefonkort eftersom man måste visa upp pass när man köper det och vi har oftast inte med oss det när vi handlar, dock ska vi skaffa det idag och lägger upp vårt nya tfn-nummer här inom kort!!

Tanken var att vi skulle stanna här på Pangkor i ett par veckor men varken jag eller Tinna känner att vi pallar det, så troligtvis drar vi till Langkawi imorgon eller på tisdag. Busssfärden mellan Phuket och Georgetown tog 14 timmar och mellan Georgetown och Pangkor är det ytterligare 4 timmar så vi längtar verkligen till sol och bad när vi väl kommer till Langkawi.

Hoppas alla ni har det bra hemma och vi saknar er alla jättemycket!!

Visa alla bilder

[youtube oIaOVLJwXZI nolink]

Vi befinner oss just nu i Georgetown som är en storstad på ön Palau Penang i Malaysia. Vårt Thai-nummer når inte ända hit så därför svarar vi inte i mobilerna. Imorgon Lördag 3/11 tar vi bussen från Butterworth (på fastlandet innanför ön) till Lumut 170km söder om där vi nu befinner oss. Från Lumut tar vi sedan en båt ut till ön Pangkor där vi planerar stanna för att få lite sol på oss ett par veckor.

Idag har vi varit på Komtar shoppingcenter i Georgetown och efter intrycken från tullen igår handlade vi ett gäng lås att sätta på våra väskor. Billig peng för att förhindra stölder men framför allt för att undvika att personer stoppar på oss ”saker” strax innan tullen. På vår biljett stod det längst ner med röda bokstäver ”all smuggling av knark straffas med döden”. Som sagt, en billig försäkring.

Vi försökte skaffa biljett till Pangkor ifrån Georgetown men alla resebyråer skakade på huvudet och log, sa att man endast kunde köpa biljett till Lumut ifrån Butterworth. Bortskämda som vi var (iom att vi har vant oss vid thailändarnas tillmötesgående resebyråer) kändes det konstigt att behöva bege sig till grann-staden för att kolla upp tider som bussarna avgår.

Väl tillbaka från Butterworth promenerade vi tillbaka till hotellet där vi bor (och för övrigt stinker av inpyrd rök, detta för att de inte skiljer på rökrum och rökfria *suck* ) hittade vi en choklad-fabrik som sålde all möjlig sorts hemgjord choklad. Vi möttes som kungar och fick en rundtur bland all choklad. Vi provsmakade säkert 20 olika sorters choklad och när rundturen var färdig var vi så proppmätta att vi inte direkt hade lust att köpa någon choklad. För att inte göra henne ledsen köpte vi ändå en vit och mörk choklad med mango-fyllning som var riktigt god.

Vårt intryck av Georgetown är väl inget vidare utan det känns riktigt bra att åka imorgon.
Ha det gott sålänge och bombardera gästboken/mailkorgen!!!!