Dreambase

Daniel kom och plockade upp oss vid 3-tiden och körde oss till hans casa som ligger ett par km bort från Krisitien och Ray. Hemma hos sig hade Theresa lagat lassagne som hon bjöd oss, hennes brorsa med fru samt polarna som bor i huset brevid. Alla var väldigt nyfikna på vår resa så födelsedagspresenten kom lägligt till hands och vi kunde visa några bilder. Dom bor i ett litet med väldigt mysigt hus nära en insjö. Vi blev bortskämda med gott käk och dryck och satt uppe sent och pladdrade om välfärdssystemet i respektive länder. Vi blev totalt chockerade av deras berättelser. Theresa hade en gång fått en fiskkrok i benet, var tvungen att besöka läkaren för att ta en stelkrampsspruta. Då hon inte har någon sjukförsäkring (hennes jobb erbjuder inte det) fick hon betala närmare 10 000 kr för det. Daniel, som har sjukförsäkring (som han betalar 3000kr/mån för) var tvungen att operera blindtarmen men fick ÄNDÅ betala 9 000 kr. Helt sjukt system! Dom betalar lika mycket skatt som vi dvs ca 30 % men deras moms på varor är betydligt lägre, ca 7% jämfört med våran 25%. Men vad hjälper det med billiga kylskåp när du inte har råd att gå till läkaren. Dessa härliga människor tillhör dessutom den amerikanska medelklassen (!!!) så då kan man fråga sig hur dom fattiga överlever? Hur som helst, hade vi en riktigt trevlig kväll med mycket skratt. Alla i rummet ville tillslut flytta till Sverige haha och vi hälsade dom varmt välkomna 🙂

Vi vaknade upp vid 10 snåret, käkade frulle och följde med Kristina till en utomhusblomsterhandel. Hon skulle köpa galet med mulch som hon skulle lägga över sina rabatter. Jag fick träna upp mina biseps och benmuskler medans vi kånkade på ett femtontal påser (1000 liter) nerför trapporna till trädgården.
Senare på eftermiddagen kom Daniel och Kristina (Kristines barn) förbi för att grilla och dricka bärs. Innan maten, gick vi ut på en liten promenad runt sjön med både Kristines och Daniels hund. Små flygplan flög över oss hela tiden, det ligger tydligen en liten flygplats precis runt kullen. Omgivningarna påminner om Sverige och vi behöver verkligen få lite påminnelse om hemma nu känner vi efter att ha hattat runt i bandit-länder ett tag. Sjön är inte speciellt stor men räcker för att folk ska ge sig ut och fiska eller paddla kanot.
När vi kom tillbaka, satte vi oss på altanen och pladdrade gamla minnen. Vi har gått igenom ett antal fotoalbum från förr och skrattat åt hur roliga alla såg ut för 15 år sedan. Vi grillade lax och stek på grillen ute på altanen. Till köttet åt vi potatissallad, coleslaw och sallad. Mitt i maten fick vi syn på en tvättbjörn i trädet närmast altanen. Han hade suttit där uppe ett tag men när han märkte att han fick all vår uppmärksamheten på sig var han snabb att klättra ner igen. Djurlivet här är verligen skiftande och vi kunde även se en sköldpadda i vattnet nedanför. Det kändes roligt och lite konstigt att träffa alla efter så många år. Daniel och Theresa lovade att hälsa på oss i Sverige och vi lär def. komma hit fler gånger!

Se bildspelet här!

Efter flera timmar i Apple store, tog vi en taxi till Manhattan för att se Ground Zero och Frihetsgudinnan. Vi blev väldigt förvånade att Ground Zero fortfarande såg ut som en total byggarbetsplats. Vi visste att platsen var långt ifrån färdig men att dom inte kommit längre under 7 års tid var lite av en förvåning (se bilder). Vi passerade förbi platserna som vi kom ihåg från dom fruktansvärda tv-inslagen från 2001 och gick mot vattnet och Frihetsgudinna. När vi stått i kö i 20 minuter till båten som går ut till ön, får vi höra från högtalarna att vi inte får gå upp i Frihetsgudinnan utan bara promenera runt den. Vi får gå igenom en komplicerad säkerhetskontroll med röntgen och kroppsvisitation innan vi går på båten. Vi lyckas på någe vis få dom bästa platserna och kan ta jättefina kort på statyn. Tyvärr var det en väldigt dimmig dag så bilderna på Manhattan från båten blev lite suddiga. När vi kom i land sprang vi på sopp-stället som är med i Seinfeld (!) och köpte varsin fruktshake. se bilder.
När vi vara klara med dagens aktiviteter, försökte vi ta en taxi tillbaka till tågstationen. Helt omöjligt visade det sig! Alla bilar var redan fulla så vi ändrade plan och letade upp en buss dit istället. När vi väl hittat rätt buss, väntat i 30 min i kylan – så tar bussfan inga sedlar. Vi får gå ur bussen, gå in i en pub, växla pengar och vänta ytterligare 30 minuter. När vi väl är på bussen tar den en timma pga av rusningstrafiken. När vi tillslut kommer på tåget till Dover, har tiden sprungit oss förbi och vi kommer fram 21.00, 3 timmar senare än vad vi beräknat. Kristine och Roy hämtar upp oss och vi åker hem med svullna fötter – men med glada ansikten!

Se bildspelet här!

Nu har vi äntligen kommit fram till Kristine och Ray som bor i New Jersey, några mil utanför New York. Resan från Guatemala gick smidigt men lite långsamt. Vi mellanlandade i Houston och åt lite texas-käk på ett stakehouse.När vi kom fram till Newark airport hämtade Kristine och Ray oss kl 23.30 lokaltid. Vi var framme vid deras hus ca 1 timma senare och blev imponerade av deras fantastiskt vackra hus vid vattnet. Miljön och omgivningen påminner lite om den svenska naturen med mycket löv- och barrskog. Det finns många fåglar i huset (7st papegojor) som gärna håller låda hela dagarna. Utanför huset finns hackspettar, ekorrar och t.om kolibris. Kristine och Ray har dessutom en flitig besökare som gärna lämnar rivmärken på verandan, en liten brunbjörn som grannarna sett äta av fågelmaten (se bild av rivmärkena)!

Vi stannade uppe en kort stund och pratade gamla minnen från uffes besök här 1994. Därefter slängde vi oss i sängen för en god natts sömn. Vi fick dock inte många timmars sömn då vi bestämt oss för att åka med Kristine till jobbet tidigt på morgonen. Hon släppte av oss på Dovers tågstation som skulle ta oss till New York, Manhattan. 1 timma senare var vi framme vid Madison Square garden på 7th avenue. Vi hade för länge sedan slängt vår USA-guidebok så vi hade inte speciellt bra koll var vi var. Uffe visste dock att Apple store ligger on the 5th avenue så ni kan gissa att hans ögon vidgades en aning när han förstod att vi var i närheten. Vi gick mot rätt riktning, gjorde ett kort stopp på ett fik och käkade lite frulle för att sedan fortsätta vår promenad norrut. Kylan slog oss ända in i märgen. Vi är inte alls vana vid denna temperatur och vi var tvugna att göra flera stopp för att köpa varm cafe latte för att hålla händerna varma. Promenaden tog längre än förväntan men när vi väl var framme var Uffes smile värt hela besväret. Han var som en 4 åring på julafton!
Han inkasserade hans (för tidiga) 30 årspresent; en svart macbook (bärbar) en liten ipod och en snygg data-ryggsäck. Resten av dagen gick han på moln 😀

Se alla bilder här!

I morgon flyger vi ut från Guatemala via huvudstaden, Guatemala City. Just nu befinner vi oss i Antigua, 25km ifrån flygplatsen. Vi flyger till New York för att hälsa på mina släktingar och beräknar landa på Newarks flygplats 23:29 lokal tid. Vi känner båda att Guatemala är ett för osäkert land att resa runt i och har bestämt oss för att snabbt lämna landet. Att resa tillbaka till Mexico via buss är totalt otänkbart (för snurriga vägar) och biljettpriserna med flyg är dyrare än vad vi förutspått. Vi bestämmer oss istället för att åka norrut mot New York för att hälsa på mina släktingar på mammas sida. Vi kommer troligtvis bara vara där ett par veckor för att sedan kanske bege oss till Kanada (det är ju hockey-VM där nu) 😛

Vi fick uppleva en lååång natt på Orlando Airport. Vi landade runt 21:00 lokal tid och dom flesta restauranger och butiker var stängda vid det laget. Vi hämtade ut vårt bagage och gick direkt till Starbucks Coffe och beställde en Cafe Latte med fikabröd. Det är något visst med Orlandos flygplats. Den är riktigt mysig med sina färgglada Disney-butiker och inomhusfontäner. Det känns inte som om man är på en flygplats utan snarare i en mysig liten stad med alla tänkbara bekvämligheter. Man behöver inte använda apostlahästarna alltför mycket eftersom rullbanden finns överallt och monorails tar en till gaterna. Vi valde ut vår sovplats på en träbänk med fotöljer. Jag satt uppe hela natten och nyttjade det trådlösa internetet medans Tinna slumrade av och an på träbänken. Vid 05-tiden kunde vi checka in vårt bagage och tog monorailen till vår gate. Väl där hittade vi ett riktigt schysst frukost-ställe (som inte hade alltför många kunder då McDonalds låg precis brevid) där jag åt en kalkonbaguette och Tinna tog en rostbiff-macka med cream cheese. Vi handlade lite småsaker i butikerna (tidningar, hörlurar, batteriladdare, kylskåpsmagneter etc). Vi satte oss och såg på CNN tills vi fick gå på planet. Vi flög med Jetblue Airways som har tv-skärmar vi varje säte med ett 40-tal kanaler att välja på. Vi såg filmen Juno som var grymt bra och skrattade så vi fick ont i magen av NBC´s ”Most outrageous moments”. Tinna var fastklistrad vid Food Channel och jag såg Tomb Raider.

Vi landade i Cancun på morgonen och hade idiotiskt nog inte planerat någonting. Inga pengar växlade, inget boende och ingen koll på hur vi tar oss till det ställe vi (till slut) hamnade på. Vi blev lätt stressade när det inte fanns något internet på flygplatsen och fick ta en timeout på en bänk. Vi försökte hitta boende genom informations-kassorna men dom bara tittade konstigt på oss, alla har boende ordnat i förväg. Jag gick för att ta ut pengar men eftersom jag inte hade en aning om växelkursen visste jag inte hur mycket jag skulle ta ut. Det låg ett kvitto ovanpå bankomaten där det stod 5000 pesos. Jag tänkte att om andra tar ut så mycket BORDE det inte vara en förmogenhet iallafall och jag tog ut lika mycket. Vi tog upp Lonely Planet-boken över Mexico och försökte ringa ett av hotellen som stod listade där. Vi kom inte fram och provade andra hotell som gav samma resultat. Jag gick till en telefonautomat men dom tog inte de pengar jag hade. Vi gav upp och gick ut till taxibilarna och chansade på ett av de vandrarhem som är listade i boken. Vi bestämmer oss för att skippa Zona Hotellera-området vid stranden (som är skrämmande dyra) och istället väljer det mer genuina Downtown-området som ligger 5 km från stränderna.

Vi har spenderat de närmsta 2 nätterna i ett litet privat boende i Santo Domingo. Otroligt billigt ställe där vi kunnat sova helt okej. Vi delade badrummet med alla andra som bodde i huset och rummet var nog inte större än 6 kvadratmeter men det räckte. Imorses tog vi en taxi till Las Americas Airport i Santo Domingo. På vägen dit såg vi det gigantiska monumentet där Christoffer Columbus (Dominikanska Republiken var det första landet han upptäckte) är begraven.
Santo Domingo är en fin men inte speciellt trevlig stad pga den höga kriminaliteten. Det känns som att vi behover ögon i nacken när vi är ute och promenerar. Slummen finns överallt och bilarna ser ut som folkrace-bilar (mer krockade än hela).
Vårt närmsta dygn kommer att spenderas på ett flyg till Orlando, 12 timmars väntetid innan nästa flyg tar oss till Cancun, Mexico. Vi landar på morgen lokal tid den 19 april. Vi hoppas kunna få igang vara mobiler i Orlando så att vi kan slå en pling hem (imorgon bitti svensk tid). (+1) 954 305 0637 tror vi är numret, hehe

Det var lagom att spendera 2 veckor i D.R. Vi har mest latat oss i solen och ätit god mat (mest fransk). Vi ser fram emot lite mer äventyrliga aktiviteter i Mexico. Tacos, tequila och maya-pyramider ska inte heller bli tråkigt att uppleva 😛

Se alla bilder här!

Det går ju inte att vara i USA utan att uppleva en riktigt ordentlig junkfood-kväll. Igår beställde vi hempizza och herregud vad den var big! Vi tänke att vi beställer en traditionell variant med lite toppings på…men det kvittade. Pizzan var stor som fan och dröpte med smält ost. Men den var väldigt god 😀

Vi hade även köpt hem ”lite” glass. Glassbyttan var typ större än mitt huvud och när jag var klar, syntes det knappt att jag rört paketet haha.

Förra veckan tog Lisa oss till en internationell matbutik som har en del varor från Sverige. Snacka om att vi var i himmelen när vi hittade kexchoklad, blåbärssoppa, lingonsylt, inlagd gurka och smågodis. Vi köpte bl a hem saltlakrids, malacos fiskar och skogsbär (!!) som jag älskar 😛 Efter en helkväll med skräp i magen la vi oss i sofforna och kollade på Top Gun.

Ikväll var det storfirande på gång då Skellefteå AIK blev klara för elitserieslutspel efter en gastkramade match mot HV71. Uffe hyperventilerade och fick lite Asti Cinzano för att lugna nerverna och fira vinsten 🙂 Till kvällsmat lagade vi grillad halloumiost som förrätt och smördegsinbakad fläskfile med småpotatis, sparris och gorgonzolasås. Medans jag stod i köket satt Uffe och kollade på en film i världsklass; Den vilda jakten på juvelen haha. Till dessert käkade jag Brownie Cheesecake och Uffe öppnade en ny Ben & Jerry glass; Coffee heath bar crunch.

Nu har vi fixat med boende i Havanna. Vi hittade på nätet ett Casa particulares dvs vi bor tillsammans med en kubansk familj (vi har dock fått turen att bo i egen lägenhet i ägarens byggnad) för en liten peng. Vi kommer att vara i Havanna i 4 dagar innan vi drar oss mot södvästra delen av Kuba.

Se alla bilder här!

Det är många tankar och reflektioner som dyker upp i huvudet när vi är ute och reser. Vi gör många jämförelser med andra länders kultur, religion och politiska situationer.
Det är vanligt att vi blir vansinnigt förälskad i ett land dom första veckorna som vi är där. Vi ser dom positiva aspekterna av ett land i början av vistelsen tex i Thailand som har dom mest underbara stränderna, människor och maten. Men det är en fruktansvärd fattigdom som råder i landet och befolkningen är extremt beroende av turism. Detta resulterar i invånarna gör ALLT för att behålla utlänningar. Kvinnor prostituerar sig och i många familjer tvingas dottern försörja hela släkten genom detta sätt.

Indien är ett land som växer otroligt fort och kommer inom en snar framtid gå om Kina i antal invånare. Landet bjuder på otroliga kulturarv, fantastiska vyer och underbara maträtter. Vi har sällan sett vackrare kläder än i just Indien. Vi har dessvärre också upplevt en hel del saker som gör oss hemkära. Vi har samtalat med 25-åriga sexbarnsmödrar som är på flykt undan sina män. De får inte skilja sig då detta är en skam för hela familjen, oavsett om mannen misshandlat kvinnan eller vad som har hänt. Hon får gifta sig en gång och det ska vara resten av livet. Kvinnan är alltid lägre stående än mannen.
Det är inte bra att få döttrar då dessa kostar mer pengar vid ett giftemål, maken kräver ibland en avgift (dowry) för att bli kvinnans äkta man. Här ser vi klara skillnader gentemot Sverige där vi är i topp när det gäller jämställdhet!
Homosexualitet är strängt förbjudet enligt lag och straffet kan bli livstids fängelse (se källa). I vår guide-bok Lonely Planet läste vi att analsex resulterar i 10 års fängelse, hur man nu ska efterfölja en sådan lag? I vår dagliga morgontidning läste vi om sexuella trakasserier och gruppvåldtäkter mot kvinnor och när västerländska kvinnor går på stan får de ständigt skyla sig för att inte bli utstirrade/bli tafsade på. Det finns inget som helst pensionssystem i vare sig Thailand eller Indien varför vi ser alldeles för gamla människor på gatan, sliter och arbetar när de borde vara hemma och njuta av den lediga tid som de förtjänar efter år av jobb.

I USA är det lätt att se dom materiella fördelarna som råder dvs det finns vackra villor, stora båtar och andra överflödiga egendomar. En medelinkosttagare i Sverige kan lätt leva som en ”miljonär” i USA. Med miljonär menar vi att du har råd med en vacker strandtomt med pool, flera bilar, städhjälp samt den största tv:n du någonsinn sett.
Det är lätt att bli förblindad och svårt att förstå varför vi svenskar betalar ”så mycket” för ”så lite”. Efter att vi levt i ett land i några veckor och pratat med invånarna inser vi att så är inte fallet. Vi svenskar har det så jävla bra. Det är många svenskar som anser att det är trist med att ha en medelinkost, betala mycket skatt och få för få ören kvar att leva på. Men vad många länder i världen har som vi INTE har är: Klasskillnader. Klasskillnader uppstår när rika människor har fantastiska möjligheter att bli rikare samt fattiga har svårare att hålla sig ovanför vattenytan.

I USA råder det extrema klasskillnader som uppstår när människans överlevnad helt och hållet är upp till dig själv. Dvs du betalar för egen sjukvård som gör att människor inte har råd att gå till läkaren när de är sjuka. En del arbetsgivare betalar deras sjukförsäkring varför amerikanare är dödsrädda för att förlora sina jobb. Som mamma har du rätt att stanna hemma i 2 veckor (!!!) efter förlossning. Ingen mammaledighet alltså. Som amerikan har du om du har tur rätt till 2 veckors semester om året och man jobbar i regel 60-70 timmar/veckan.

USA är ett perfekt land att leva i om du är rik, frisk och välutbildad. Och ett horribelt land ifall du plötsligt drabbas av en sjukdom, livskris eller lever som ensamstående. Som ensamstående har du oftast två jobb och arbetar 80 timmar/veckan. Inte konstigt att många kvinnor gifter sig av ekonomiska skäl. Det är dessutom norm att kvinnan i äktenskapet inte arbetar vilket resulterar i att hon hamnar i en beroendeställning: hon har ingen utbildning, ingen arbetserfarenhet och har därmed inte ”råd” att skilja sig. Detta har samhället löst genom att (vanligtvis) kvinnan har rätt till 50 % av vad mannen har tjänat under äktenskapets tid.
Vi trodde innan vi kom till USA att amerikanarna betalar lite skatt. Men efter att vi pratat med våra vänner (som bor i Florida och är medelinkomstagare) säger dom att ca 28 % av deras lön går till skatt. Det är alltså inte mycket mindre än vad de flesta svenskar betalar. Svenskar har i jämförelse gratis sjukvård, 5 veckors semester, mammaledighet, pension mm. Och som svensk går dina skattepengar till att utveckla bättre sjukvård och infrastruktur. I Sverige kan du resa överallt i landet med buss eller tåg och du behöver inte förpesta miljön med att alltid ta bilen.

Det finns tusen anledningar till att USAs ekonomi är avsevärt försämrad. Kriget är naturligtvis en av de stora orsakerna. Bush har lånat pengar av Kina (bla för att ge varje invånare en ”gåva” på 300 dollar. En annan orsak är att många amerikaner handlar på kredit. I genomsnitt äger amerikanen 30% av sina egendomar, resten är på kredit. Deras kredit är i snitt högre än deras boendekostnader (!!!)
Vi ser ”house on sale” överallt i hela Florida då folk inte har råd att bo kvar. Den rörliga boenderäntan är skyhög och folk betalar bara av räntan.
Vi hör klagomål på CNN och CBS att bensinkostnaden är för dyr och självklart är den det när många kör gigantiska bilar som drar 2-3 liter besin/mil. I Sverige är bensinpriset galet mycket högre men många av våra bilar drar mindre besin och bensinkostnaden blir därför i slutändan lägre.

Vi såg häromdagen filmen ”An unconvenient truth” av Al Gore som vi rekommenderar alla att se. Så jävla skrämmande att se hur världen lider för vårt ovarsamma miljötänkande. Grönland och Alaska håller på att smälta bort och om isen fortsätter smälta så påverkar det Golfströmmen (för kalla strömmar) saltet sjunker och en ny Istid kan uppstå. Med detta i åtanke är det skrämmande att se ointresset för ämnet i USA (och resten av världen).
Våra homosexuella vänner i USA tycker att det är helt ofattbart att två svenska homosexuella personer har rätt att gifta sig. I USA är det lagligt att vara homosexuell men inte att gifta sig/skaffa barn. Det finna ingen chans att njuta av pensionen på ålderns höst utan att spara ihop till den själv. Pensionen från staten är löjligt låg och det är därför amerikanare jobbar ihjäl sig under sin livstid för att kunna ha råd att pensionera sig. Du måste som förälder även spara pengar för att kunna ge ditt barn möjligheten att utbilda sig efter högstadiet.

Det fantastiska med att göra denna resa är att vi verkligen uppskattar vad vi har hemma. Vi är så otroligt lyckligt lottade över att ha vuxit upp i ett tryggt samhälle med jämställdhet, fungerande välfärdssystem och infrastruktur i världsklass. Svenskar har ett otroligt gott rykte om sig ute i världen och varje gång vi berättar varifrån vi kommer möts man med ett leende.

Tänk på det nästa gång du klagar över att skatten är för hög! haha 😉 Nu förstår vi vart pengarna går.

Vilken underbar dag!!! Vi drog tidigt igår morse till Everglades och spenderade hela dagen med alligatorer, delfiner, fåglar och en helt övermäktig natur.

Dagen kunde dock ha börjat bättre…Uffe hade dagen innan beställt en taxi från Lisas hus till platsen som safariföretaget (deras hemsida) skulle hämta upp oss på. Naturligtvis hade taxin uteblivit och vi började bli smått stressade eftersom vi hade en tid att passa. Uffe ringer taxiföretaget och undrar var taxin är. En jävligt sur kvinna förklarar för honom att hon har ingen aning då hon just börajde sitt pass (???) Men att hon skickar iväg en taxi så fort som möjligt.

Tjugo minuter senare har fortfarande ingen taxi dykt upp och vi är nu jävligt stressade. Uffe ringer till Safarie-företaget och säger att vi troligtvis blir några minuter sena. Även hon har vaknat upp på sin värsta sida och meddelar att vi måste vara i tid annars kommer vi inte med (Vi har redan betalat för safarin så dom skiter väl i om vi kommer med eller inte). Vi ringer tillbaka till taxin och nu är den 30 minuter försenad *suck*. Hon säger till Uffe att hon inte vet vart taxin är och iom att han har ”en ton” mot henne så ska hon se till att taxin blir ytterligare 20 minuter försenad….What? Vilken jävla apa!

Taxin dyker tillslut upp och vi hoppar in till en taxichafför som verkar hög och sluddrar bakom ratten. Vi förklarar att vi har bråttom och måste hinna i tid. Han säger irriterat att han inte vet vart platsen ligger så Uffe måste ringa till Safarietjejen som förklarar vägen till chaffören.

07.45 skulle bussen lämna parkeringen. 07.56 svänger våran taxi in till parkeringen och där står minibussen. Det andra sällskapet var nämligen också försenade som tur var! Vår adrealinnivå låg ganska högt den närmsta timman.

Bussen plockar därefter upp resterade sällskap och vi blir samanlagt 8 personer på safarin.
Vi åker först till ett ställe där vi ska hoppa på en ”airboat” (med propeller där bak) som ska ta oss ut till träsken. Vi får dock först chansen att hålla en liten alligator (se bilder).
Träsken var inte speciellt djupa men fyllda med gyttja, gräs, alligatorer och vackra fåglar. Ute i träsket stannar vi till vid en liten bebyggnad som låg på bryggor. Där fick se en gigantisk 50-årig alligator vid namn Big Papa. Han var otroligt fotogeniq och på gott humör (se den skrattande alligatorn på bild). Här såldes också indiankläder, drömfångare och halsband som två indiankvinnor satt och tillverkade. Väl klara tog vi airboaten tillbaka till kajen och minibussen för att ta oss till nästa anhalt.

Efter en kvart svängde vi av på en mindre väg och stannade till vid vägkanten. Nu var vi långt inne i Everglades och naturen här var otrolig. Vi tog oss genom ett litet snår och där såg vi en gyttjepöl fylld med små vilda bäbis-alligatorer. Dom såg ut att må gott och plaskade runt i pölen. En överväldigande känsla kom över oss när vi såg miltals av träsk bestående av små illgröna träd med en klarblå himmel som bakgrund.

Nästa stopp var egentligen bara en liten rastplats med en liten damm och ett långt dike vid vägkanten. Här fanns det dock otroligt mycket djurliv och vi fotade alligatorer, fåglar och svartgula insekter. Otroligt mycket djurliv med tanke på att det bara var 3-4 meter ifrån vägkanten. Vid det här laget höll vi på att dö av hunger och nästa stopp var Everglades City och ett lunch-hak.

Till appertiser serverades friterad alligator och vi smakade båda nyfiket på de små bollarna. Smakade exakt som kyckling och vi var nog båda lite besvikna på att köttet inte hade mer särskiljande smak. Uffe åt en sallad och jag tog en riktig amerikansk hamburgare.
Vid bordet satt ett par andra pensionärer och diskuterade deras timeshare-lägenheter. Vi nämde inte att vi varit på ett timeshare-möte efterssom de verkade vara så nöjda med deras lägenheter. Efter halva lunchen bytte vi tallrik och avslutade varandras lunch haha. Magen var nöjd och vår färd fortsatte.

Sista stoppet var vid hamnen i Everglades City. Vi hoppade på en båt som tog oss ut i mexikanska golfen. Vi såg massor av delfiner, manetees (snarlik sjölejon se denna bild), otroligt många fåglar. Det var svårt att ta bilder på delfinerna men en liten fena fastnade bestämt på en av bilderna. Båtfärden var en av höjdpunkterna och det var underbart att sitta i solen och känna vinden i håret när man såg allt djurliv omkring sig.

När vi återvände till kajen var alla rejält trötta och vi slumrade till på hemvägen. Guiden som hade pratat konstant hela dagen gjorde rätt i att passa på att andas. Vi pratade lite med de andra i bussen som kom från Virginia och Colorado och hade kommit ner till Florida för att fly undan det kalla vädret de hade hemma.
Guiden körde oss ända vägen hem så vi slapp ta en taxi, vi dricksade och tackade för dagen.

Visa alla bilder från Everglades!

Nu har vi äntligen hittat våra biljetter till äckligt vackra Karibien 😀 Den 9e mars lyfter flyget mot Havanna, Kuba med mellanlandning i Bahamas. Då det är omöjligt att resa till Kuba från USA (amerikanarna är strängt förbjudna att resa dit eller rättare sagt spendera några pengar i Kuba och hotas med fängelsestraff och dyra böter ifall de gör det) var vi tvugna att resa via Bahamas….vilket inte är helt fel! 😛

Vi kommer stanna i Kuba i sammanlagt i 25 dagar innan flyget tar oss vidare till Dominikanska Republiken via Costa Rica. I och med att dom flesta länder och öar i Karibien, Centralamerika och Sydamerika kräver en vidarebiljett för inträde i landet så var det lite meckit att hitta bra biljetter. Vi satt nog framför datorn i 8 timmar innan vi bestämde oss för denna rutt.

Jag (Tinna) har alltid velat åka till Kuba som naturligtvis är den krångligaste samt dyraste ö att resa till. När vi väl landar är dock kostnaderna väldigt låga. Dvs det är dyrt att resa in och ut ifrån landet men billigt att leva där. Vi var dessutom tvugna att hitta en biljett ut från Kuba då deras immigration kräver det. Efter många heta disskusioner om vilket land vi därefter skulle resa till bestämde vi oss för att åka till D.R då verkar vara en väldigt vacker och inte alltför dyrt land att leva i.

Tanken är att vi därefter ska ta oss till Brasilien då vi båda väldigt gärna vill uppleva Amazonas men det var sjukt dyrt att resa dit från Kuba. Antingen så avslutar vi vår karibienrutt efter D. R eller så tar vi en sväng ner till S:t Lucia och Trinidad. Vi får helt enkelt se vilken plan som blir bäst!

Igår var det en Mr Ulf Tommy Lundh som var i himmelen (se bilder). För en vecka sedan beställde han två stockar Grov portion på nätet och har sedan dess sprungit till postlådan som en skottspole. Igår kom belöningen och han var som en tioåring på julafton!

Eftersom det är lördag så bestämde vi oss för att unna oss lite extra mumsfilibabba och cyklade till matvarubutiken för att handla till ingridienser till middagen. Det är inte ofta vi får chansen att tillaga mat själva och passade på att slå på stort. Oxfile med brytbönor, timjanklyftpotatis med rosepepparsås och parmesangrillad tomat. Rosepepparkornen var svåra att hitta så vi köpte en mixed pepparburk som stackars Uffe fick sortera ur. Innan denna måltid fick jag en champagnedrink och Uffe drack inhemsk öl (som utlovat i gästboken)…Lindemans Shiraz har blivit en favorit då den kostar här 30 spänn (!!!) Galet gott och galet billigt 😀
Till dessert: Keylime cheeskake 😛

Då våra magar inte direkt är vana vid denna sortens mat låg vi som två paddor på sofforna efteråt. Lisa har typ 500 tvkanaler så det slutade med att vi kollade på Dödligt vapen 2, The Mumie, Con Air, Snakes on a plane och Boogie nights – riktiga klassiker hehe.

Visa bilder

Idag tog Raul oss på en dagstur till Miami. Första anhalt var ett gammalt hus, Vizcaya , som också är ett museum. Det tillhörde en av USA´s första tobaks-importörer och var otroligt magnifikt. Mycket av inredningen är hämtad från Europa och Asien. Huset byggdes 1916 och hade bl.a Floridas första telefon, elektricitet till alla rum och hiss. Huset omringades av en gigantisk trädgård som hade grekisk/italiensk stil med stenstatyer och fontäner.
Husets ägare, James Deering , hade ofta storslagna fester som celebriteter såsom Frank Sinatra , John F Kennedy, Ronald Reagan samt påven (!!) deltog i. Raul sa hela tiden att detta var hans drömhus och att han en dag skulle bygga ett likadant hus i Mexico. Killen har ju ”bara” redan ett tiotal hus i USA och Mexico. 🙂

Efter ett tag började det dugga och vi bestämde oss för att gå tillbaka till bilen för att ta en sväng ner till South Beach, Miami (Ocean Drive). Där besökte vi bl.a huset där Versaci bodde (idag hotell) och det var ruggit att stå på platsen där han blev kallblodigt mördad. Se bild på grindarna.
Vidare besökte vi hotel Victor som Raul tidigare har jobbat på. Det hade en väldigt stilrent, lyxigt och snygg design och kändes mer som en nattklubb än ett hotell.

När klockan började närma sig fem höll vi på att dö av hunger och åkte till en grekisk restaurang och käkade drömmat! Sent på kvällen körde Raul oss till Lisas hus och vi slängde oss i sängs och somnade innan huvudet hunnit landa på kudden.

Visa alla bilder!

I måndags tog vi våra väskor och flyttade in hos Raul för två nätter. Han plockade upp oss i Fort Lauderdale och körde oss till hans favoritrestaurang som serverar äkta mexikansk mat. Raul är nämligen från Mexico och ville att vi skulle få smaka på det riktiga käket som finns i hans hemland. Det var starkt, starkt och starkt men riktigt gott!! Vi åt flera rätter men det som jag tyckte var godast var dessa tacoformade (fast mjuka) bröd som var fyllda med någon typ av kött (biffstroganoff) och jalapeno-salsa.

Efter att ha fyllt våra magar till bristningsgränsen åkte vi hem till Rauls lägenhet som är beläget mer eller mindre på stranden. Hela kvarteret består av idiothöga skyskrapor och även om området är extremt lyxigt med galet dyra lägenheter så är det ganska opersonligt. Många lägenhetsägare har dessa boenden några veckor om året och det är mer eller mindre bara pensionärer som har sina boenden här. Raul har bott i USA i tre år och valde att flytta hit pga av sitt jobb. Munnen går i ett och han pratar vitt och brett om alla världskändisar han känner och hur mycket pengar hans familj har. Under ytan är han en otroligt snäll och generös människa och man får ta resten av hans personlighet med en klackspark 😀

Vi (jag, uffe, raul och hans polare freddie) gick ner till stranden och solade & badade. Stranden är jättefin men i och med att hela Florida en gång varit ett stort träskmark, känner man att man sjunker ner lite i sanden. Stranden är gigantisk och du kan se ända fram till Miami och Fort Lauderdale från där du står. När solen gick i moln, hoppade vi i den 30 gradiga poolen som tillhör huset. Mycket skönt!

På kvällen fick vi besök av Thom och Bill som kom med världens största lasagne. Vi käkade och hade ändlösa disskusioner om USA och hur det politiska läget har försämrats sedan Bush tillträde. Det bästa med att resa runt i olika länder är att vi får lära oss så mycket om andra människors leverne, kultur, religion och politik. Speciellt genom couchsurfingboende. Det är betydligt lättare att förstå hur människor lever i ett land när du bor tillsammans med dom. Du baserar inte dina åsikter genom surret från media utan istället hör och ser folk som dagligen får ta konsekvenserna av STORA felaktiga politiska beslut.

Efter flera timmars prat tog vi en promenad längst stranden och fick se en urvacker fullmåne som lös upp delar av havet. Dagen efter kom Freddie förbi med mat från Venezuela (hans hemland). Se bilder. Det påminde om kroppkakor fast med annan fyllning. Häftigt att smaka något som hans mamma tillagat från Venezuela!

Visa bilder

Igår tog Lisa oss till en ”get together”-kväll arrangerat av couchsurfing. Vi åkte till Thom som bor i Hollywood (inte i Kalifornien) strax utanför Fort Lauderdale. Det var liknande ett knytkalas där var och en tog med sig en typisk maträtt från sitt hemland. Vi var sammanlagt ett 20-tal personer, vissa som hostar (har surfare boende hos sig) och andra som gör som vi (är inneboende).

Jag och Uffe gjorde skagenrullander (skagenröra i tunnbröd) och Lisa gjorde en kikärtssallad och en jordgubbstårta. På buffebordet fanns det rätter från hela världen, thailändsk currygryta, italiensk kycklinglasagne, mexikansk salsa, brittisk shepherds pie och en massa amerikanska rätter.

Det var riktigt kul att träffa nya människor som vi kunde byta reseberättelser med och få se bilder från platser som dom varit på. Under kvällens gång fick vi dessutom en massa bra tips om vilka platser som är värt att besöka i Karibien, Centralamerika och Mexico.

Igår hade vi planerat att resa till Miami i morgon. Vi har genom couchsurfing hittat ett par som bor i ett hus strax utanför Miami City som vi får bo hos. Men när vi kom hem från festen igår frågade Lisa om vi vill bo i hennes hus medans hon är på semester i Peru. Hon åker på onsdag och kommer vara borta i 12 dagar (!). Vi tackade naturligtvis ja och det ska bli otroligt lyxigt och skönt att ha ett helt hus för oss själva. Lisa är extremt givmild och det känns otroligt häftigt att hon har denna tillit till oss att vakta hennes hus under tiden som hon är borta.

Vi kommer dock behöva lämna huset imorgon för att komma tillbaka på torsdag. Troligtvis ska vi bo hos en kille som vi träffade igår på festen. Han heter Raul och bor i ett strandhus i Hollywood. Lyxigt värre 😀 !
Under tiden som vi är Fort Lauderdale ska vi försöka göra lite dagsutflykter till bl.a Everglades.

Ikväll är det Oskarsgalan i USA och vi har laddat upp med chips och dipp. Det är galet vad många olika sorters chips och dippsorter det finns i detta land. Man får totalt beslutångest och det slutar oftast med att jag inte köper något alls.

Här är några bilder från igår!

Den första attraktionen vi besökte var Spindelmannen, vilket var en blandning av 3D-film och bergodalbana. Iklädda 3D-brillor fick vi vatten på oss som spindelmannen sprutade och vi flög upp i luften för att sedan fritt falla ner mot backen igen. Som tur var räddade spindelmannen oss i sista sekunden. Puh. Attraktionen var dock inte så bra för våra magar och vi lämnade båda stället idiot-yra. När man var liten kunde man åka dessa saker 100 gånger men nu blir man yr direkt, vad har hänt?

Från yr-i-huvudet till dyng-blöt överallt, nästa attraktion var nämligen en extrem variant av Flumeride; världens brantaste vattenbana. Vi satt precis som i flumeride i små stockar och tänkte att vi ”säkert får LITE vatten på oss”. Seriöst!! Vi kunde lika gärna ha hoppat i sjön!! Vi var dyngsura från topp till tå, från ytterplagg till underkläder.
I efterhand såg vi att folk stod och betalade för att vattenkanonerna skulle spruta på just oss. Det kändes som att få en brandslang uppkörd i nyllet, tack för det ! 😉

Vi gick därefter till Jurassic Park och tänkte att våra kläder skulle torka om vi åkte luftfärden (Pteranodon Flyers) där man flög fram. Ungefär som slänggungorna på Liseberg fast i en bergbana över Jurassic Park. En kötid på 75 minuter hade vi dock inte räknat med, speciellt inte när vi insåg att färden var över efter 1-2 minuter. SUCK!!

Se karta över island of Adventure här!

Fortfarande halvblöta tröstade vi oss med en salami-pizza och sallad. Förvånandsvärd liten (men sannerligen onyttig) pizza. Vid 17-snåret begav vi oss ut ur parken med sikte på parkeringen där vår flygtaxi skulle hämta upp oss. Flyget till Ft Lauderdale var i tid och Lisa hämtade upp oss runt 22-tiden på kvällen. Vi slocknade omedelbart och fick äntligen sova ut i ”vår” sköna säng.

Se alla bilder här!

Tidigt på morgonen torsdagen den 21 februari packade vi våra små ryggsäckar och checkade ut ifrån Ramada Maingate (utan att inta den horribla frukostbuffen). Vi kollade vår epost innan skytteln till Universal Studios kom för att hämta oss. Bussturen tog ca en och en halv timma och var sprängfylld med folk. Väl framme var vi dock nöjda över att ha åkt så tidigt, parken var relativt folktom och många attraktioner hade otroligt korta köer.

Visa karta över Universal Studios!

Vi började längst in i parken med JAWS!! En liten båt tog oss ut på vattnet och vi blev plötsligt attackerade av hajen med stort H. Vi hade som tur en modig guide som visste hur man hanterade en hagelbössa och efter en kvart låg hajen och flöt i sitt eget blod. Specialeffekterna var otroligt imponerande!!!
Nästa anhalt var ”The return of The Mummy” som var den bästa attraktionen vi gjort. Från början verkade det som en sömnig rundtur i vagnar i stil med ett museum-besök. Helt plötsligt kastades vi dock backlänges, framlänges och innan vi visste ordet av befann vi oss i en mörk tunnel, attackerad av kackerlackor och mumier. Explosioner och eldflammor överallt och en bergodalbana i nästan becksvart mörker som får balder på Liseberg att blekna. Helt klart den bästa bergodalbanan vi provat! Speciell när man var så oförberedd på att det faktiskt VAR en bergodalbana.
Vi besökte även en filmstudio (”Disaster” med Christopher Walken) som var lite långdragen men def sevärd.

Vidare besökte vi Men in Black som var vagnar på räls där alla i vagnen hade varsin pistol och man skulle skjuta ner aliens som dök upp överallt. Den snurrade lite väl mycket (tänk kaffekopparna på Liseberg) så jag tror inte vi träffade speciellt många monster. Tinna vann ganska stort men våra magar var nu tvugna att vila lite.

Magarna fick dock inte vila speciellt länge då vi fortsatte mot syster-parken Island of Adventure ….

Visa bilder från Universal Studios

Vi vaknade tidigt i vårt hotell-rum på Ramada Hotel. Klockan 08:00 gick skyttelbussen som tog oss till Magic Kingdom. Vi hade inte ätit frulle utan planerade att inta den hos Musse och Kalle. Klockan var säkert 09:00 innan vi hade våra biljetter i handen och satte oss i en av monorailsens vagnar. Utanför portarna till Magic Kingdom stannade tåget och vi fick vänta utanför tills alla disney-karaktärerna välkomnade oss med sång och dans och till slut öppnade portarna. Vi var båda utsvultna och begav oss direkt till ett bageri på huvudgatan.

Dessa restauranger/cafeer är helt galet fyllda med gigantiska bakverk och smörgåsar. Människor sitter och äter kanelbullar med gaffel och kniv. Det är absurt och se människor som är 4 ggr så stora som vi sitta och vräka i sig onyttigheter. Det är inte en bulle per person som gäller utan snarare 3 stora bakverk plus enliter läsk till det. Det är verkligen ofattbart stora människor i USA. Det är många som åker omkring i moderna permobiler pga att de har svårt att gå med deras stora kroppar. Det är naturligtvis sorgligt men du kan inte låta bli att stirra på de oproportionerligt stora människorna.

Väl mätta begav vi oss ut till Adventureland där vi klättrade upp i trädkojor, åkte på en mysig djungelfärd på vattnet och såg Jack Sparrow´s Pirates of the Carribean-attraktion. Sedan åkte vi Big Mountain Railroad och Splash Mountain (som är en amerikansk version av Flumeride på Liseberg). Vi blev ordentligt blöta!!!
Med dyngsura kläder begav vi oss mot Haunted Mansion där vi var förberedda på att bli ordentligt skrämda. Det var dock inte värre än ett par robot-dockor som tittade fram bakom gravstenar och självlysande ögon i mörkret. Har man varit på spökhuset på Liseberg är allt annat mesigt haha.

Nästa område var Fantasyland och där avverkade vi bl.a ”Its a small world”, ”Mickeys Philharmagic” och ”Snow whites scary adventure”. Detta område var definitivt avsett för en yngre publik men mycket av det var ändå mysigt och roligt att göra.
Sista området var Tomorrowland där vi gick på ”Stitch´s great escape”. Vid det här laget var vi ordentligt möra och i stort sett färdiga att gå hem. Innan vi drog var vi ju självklart tvugna att se disney-paraden som vi även filmade i sin helhet (även om vi var tvugna att dela upp den på två minneskort).
Här ser ni kartan över Magic Kingdom!

Efter 9 timmar på Magic Kingdom tog det inte många sekunder på huvudkudden för att slockna. Vi somnade med värkande fötter och en otroligt stark sockersmak i munnen.

Visa bilder från Magic Kingdom

Sent igår kom vi tillbaka från tre intensiva dagar i Orlando. Två vuxna människor som blev barn på nytt 😀
I tisdags tog vi flyget till Orlando och landande tidigt på morgonene. När vi checkade in på hotellet och skulle registrera vår närvaro för TimeShare-träffen blev det ett stressigt springande mellan receptionen, frukosten (som precis skulle stänga och vi var aphungriga) och receptionen för lägenhetsvisning. Vi var nämligen tvugna att lämna diverse vouchers till alla möjliga ställen för att få checka in och äta frukost. Väl klara åt vi den minst prisvärda frukostbuffe vi någonssin satt i oss. Allt var i stort sett socker med olika smaker, inte undra på att amerikander ser ut som de gör 🙂

När vi ätit upp tyckte vi att det var lika bra att få timeshare-visningen avklarad så fort som möjligt så vi tog första möjliga tid. Efter att ha virrat runt en kvart per fot kom vi på att det kanske var bäst att ta en taxi till deras huvudkontor. Killen på hotellet hade sagt att det var ”really close” men eftersom ingen i detta landet använder apostlahästarna så hade han ju naturligtvis menat att det var nära med bil.

Väl framme bjöds det på bröd och fika och efter en liten väntestund påbörjades hjärntvätten. Det hurrades och applåderades åt vänster och höger och det var ingen tvekan om hur FANTASTISK hela ideen var. Jag har aldrig deltagit på ett mer skrämmande möte. När mötet väl var över och vi hade sett 180 powerpoint-bilder på hur fattiga amerikaner kan fullfölja sina drömmar (för endast 3000kr i månaden får man möjlighet att under EN vecka per år få RABATT på utvalda hotell). Många verkade uppriktigt intresserade av ideen, varför får vi nog aldrig reda på. En del är bara födda på fel sida, alternativt tappade tillräckligt många gånger. I slutändan skulle det kosta oss 180.000 SEK att få semestra 1 vecka per år till rabatterade priser. Naturligtvis betalar ingen denna summa kontant utan tar det hela på kredit, dvs ca 3000kr i månaden, helt galet.

Efter att vår försäljare tillbringat fem timmar med att försöka övertala oss kom hennes chef och satte sig ner för att ”seal the deal”. Vi förklarade för honom (på vårt mest ödmjuka sätt) vilken dålig idee allting var och varför vi inte tror på att betala på kredit. Han var uppriktigt besviken och vår försäljare spelade förkrossad vid hans sida.
Sedan kom det en tjej som ville intervjua oss om hur vi hade blivit behandlade under dagen, vi andades ut och tänkte att nu är vi snart klara. Efter 5:e frågan ville hon erbjuda oss en bättre deal än vi tidigare fått. Vi tackade irriterat nej och drog därifrån. Vi hämtade upp vår lön för mödan på deras kontor i form av 152 friska dollar (ca 1000kr) som oavkortat skulle gå till Disney World.
CHA-CHING!!!

På kvällen åkte vi ner till Disney Downtown, åt en hamburgare och revben på Planet Hollywood och gick omrking på området. Vi var inne på en gigantisk Virgin Records-affär och en affär som hade otroligt mycket autografer från kändisar , alltifrån George Bush till Star Wars-skådisarna. Vi åkte hem relativt tidigt för att vara utvilade inför morgondagens Magic Kingdom-besök.

Visa bilder

Gush, igår var det stekvarmt i Fort Lauderdale. Stackars Ryan sprang Maraton i denna hetta men lyckades komma i mål utan skador fast med svåra kramper i benen. Jag och Uffe tog cyklarna till stranden och höll på att svimma av värmeslag när vi kom fram. Det kändes dock inte lägligt att klaga på värmen när vi träffade upp Ryan efter hans sprinterlopp.

Lite senare satte vi oss på samma ställe som vi var på igår och Uffe och jag tog varsin Margarita medans Ryan drack cola. Något som jag tyckte var lite konstigt var kosten som erbjöds till samtliga maratonslöpare efter att de kommit i mål. Vid målsnöret delades det ut öl, läsk, kakor, chips och muffins (!!!) Lite skillnad från våran blåbärsoppa och energidrycker.

Eftersom Ryans kramper fortsatte ett bra tag efter han kom i mål, hade han svårt att sitta stilla alltför länge. Vi bestämde oss därför att strunta i att cykla och istället promenerade hem med honom. Detta tog ett bra jävla tag (ca 2 timmar) i kokhet värmebölja så när vi kom hem var vi helt färdiga. Lisa hade satt igång jacuzzin på verandan och det var bra härligt att lägga sig i den lagom till att himlen öppnade sig och regndropparna började falla. Urskönt! På kvällen blev det grillade hamburgare 😀 (se film)

Imorgon ska vi åka till Orlando och besöka Disney World och kanske MGM Studios. Vi lyckades hitta ett idiotbra erbjudande i en morgontidning. Vi får bo på ett lyxigt 5 stjärningt hotell ett stenkast från Disneyworld i 2 nätter inkl inträde till Disney World för ca 300kr/person. Galet billigt! Enda haken är att vi måste delta i ett lägenhetsförsäljningsmöte i 90 minuter, haha. Normalpris för inträde till parken är ca 500kr/person. Vi lyckades dessutom hitta med Ryans hjälp en billig flygresa tur&retur till Orlando för 190kr/person. Som taget 😀 ! Vi kommer tillbaka till Lisa på torsdag och vi kommer ha kvar de mesta av våra grejer där.
På fredag drar vi till Everglades med Lisa!

Visa alla bilder!

OBS!! NYTT USA-NUMMER !!!!! (+1) 954 305 0637
Vi har nu bott hos Lisa i 4 nätter och vi trivs ofattbart bra här. Lisa är så extremt gullig och vill ta hand om oss hela tiden. Vanligtvis går hon till jobbet runt 5 på morgonen och när hon slutat jobbet vid lunchtid brukar vi hitta på något tillsammans. I förrgår åkte vi ut till USAs största supermall och shoppade lite småsaker. Stället var något så extremt stort och jag tror vi såg 5 % av det hela. Jag handlade lite lotion och Uffe en Lonelyplanet bok ”Central America on a shoestring”.

Igår var det en av årets finaste dagar, supervarmt men ändå lite blåsigt. Vi tog en långpromenad mot stranden och efter att gått i 2 timmar började vi lite lätt lessna. Till slut kom vi iaf fram till Fort Lauderdale beach som kryllade av folk. I om det att det var lördag och ”President weekend” så var det milt sagt fler än vi som var där. När vi gick igenom standen för att komma till beachen kunde vi se miljonkronors villor överallt med sina galet stora båtar brevid husen. Det kändes ganska surrealistiskt att folk har råd att leva på detta vis. Lisa sa dock på kvällen att de flesta inte ens bor i husen och använder dom som ”sommarstugor” (!!!). Ett av husen vi gick förbi hade nyligen renoverats för 4 miljoner $. Helt ofattbart!

Nere på strandgatan var vi helt slut och bestämde att slå oss ner på ett litet fik/restaurang. Vi beställde lite mexikansk mat och tinna beställde en Rasberry Margarita. Tror aldrig vi sett en så gigantisk drink förut, den var ärligt talat större än hennes huvud och såg helt makaber ut! När vi skulle beställa in maten frågade servitören om vi ville ha lite nachos att knapra på innan. Det lät som en bra ide tills han kommer in med en gigantisk korg med nachos och två stora koppar med dipp. Seriöst – varför dessa idiotstora portioner??? Vi hade lätt klarat oss på att dela på förrätten bara. Till lunch åt jag sedan en (stor) ceasarsallad och Uffe käkade en cheesburito med betoning på chees *pust*.

På kvällen Hade Lisa gjort pasta då Ryan ska springa Maraton idag. Startskottet gick för ca en timme sedan så vi ska försöka hinna ner till stranden och hurra på han innan han kommer i mål.

Visa alla bilder!

Vi har väl inte riktigt återhämtat oss från tidsomställningen från Indien (på ca 10 timmar) ännu. Vi sover som kungar i vår galet sköna säng men när mörkret börjar falla blir vi blixttrötta. Inatt satt jag och Lisa uppe till 02.30 och skvallrade men likt förbannat vaknade jag upp 07.00 imorse. Inte konstigt att man blir trött på dagen 😉

Igår tog vi oss en långpromenad till city. Med citykartan i handen såg vi ut som sanna turister och det var riktigt kul att vandra omkring som vilsna utomjordningar. Typiskt nog dog vår kamera efter första kortet och när vi skulle byta till reservbatteriet visade det sig att även det vara urladdat *mutter*. Så vi kunde inte ta några bilder 🙁

Efter att vi vandrat i en timme sprang vi på ”The Cheescake factory”. Jag som älskar cheeskakae höll på att få ett epeleptiskt anfall av lycka. Vi steg in i en cheescake-restaurang och fick möjligheten att välja mellan ett 30-tal små underverk. Jag valde en Key Lime Cheescake och Uffe tog en Chocolate chip cookei dough cheescake. Till det drack jag en white chocolate raspberry latte och Uffe drack en vanlig kaffe med mjölk. Tårtbitarna var gigantiska och vi höll på att storkna redan efter halva kakan.

Jag är normalt inte någon efterättsperson men här i USA låter allting så extremt gott! Jag kommer med all säkerhet käka någon form av dessert varje dag och det kommer sluta med att jag rullar fram. Portionerna är 100 gånger större än Sverige. Hemma får vi tex innan förrätten en liten brödbit att knapra på medans i USA får du en hel jävla baguette. Drycken serveras i enlitersglas (!!!) och jag förstår inte hur folk kan orka dricka upp all denna dryck till maten.

Efter denna chockfika promenerade vi till en av Fort Lauderdales största matvaruhus för att hitta ingredienser till kvällens middag. Vi ville bjuda Lisa på en typiskt svensk måltid på Alla hjärtansdag. Det var dock inte det lättaste att hitta svenska råvoror och vi sprang omkring som vilsna katter för att få ihop matvarorna. Två timmar senare lämnade vi butiken med ca 8 kassar (i vaje kasse lägger dom som mest 2 saker). Hela dagen svettades vi i köket för att få ihop matlagningen till en smak som påminner om den hemma. Jag har sedan länge längtat efter att laga mat och det var underbart att ”känna sig som hemma” igen. Till förrätt gjorde vi toast skagen och till varmrätt *trumpinne* köttbullar med brunsås och potatis.

Uffe var eld och lågor för att han äntligen skulle få sina kära köttbullar så det blev min allahjärtansdag present till honom 🙂 Det blev kanske inte som hans ”all time favorite” men jag var ganska nöjd ändå. Lisa verkade gilla det men jag tror hon föredrog förrätten framför varmrätten haha.

Idag ska vi ut på cykeltur med Lisa. Vädret har gjort en tvärvändning och det finns inga direkta spår efter tornadon. Det är ett behagligt varmt klimat på ca 25-30 grader om dagarna. Ikväll ska en ny kille från Kanada komma och stanna ett par nätter. Han ska bla springa maraton som är på söndag. Han är på resande fot och har nyss varit i Guatemala så vi ska pumpa honom på information. Antingen går vi alla fyra ut ikväll eller så stannar vi hemma och grillar på verandan.

Som vi förespådde blev det en väldigt jobbig resa på totalt 44 timmar. Resan inleddes med en 2 timmar försening i Goa till Bombay. När vi väl kom fram till Bombay blev vi stillasittande i 9 timmar på flyget till Milano. En extremt seg flygning där jag lyckats få en trasig flygstol som inte gick att luta bakåt. Innan vi hade bestämt oss för att resa till USA hade vi kollat upp på internet om visumregler och dyligt. I och med att vi är svenska medborgare har vi rätt att stanna i landet i 90 dagar utan visum. Med detta i baktanke var vi lugna med att resa dit. På flygplatsen i Bombay hade vi turen att hitta en Lonely Planet om USA. Och tur var väl det! Det första vi läste var att vi var tvugna att ha en returbiljett ut ur landet för att ens kunna komma in i USA. Med stressande svettpärlor i pannan kom Uffe på en brilliant ide. Vi tog oss till närmsta internetcafe och bokade en bussbiljett från San Diego till Tiuana i Mexico. Biljetten kostade oss 80 spänn och vi kunde pusta ut!

Vi kom med flyget till Milano och när vi landande där kändes det som om vi var på Grönland…dvs det var otroligt kallt. Vi tog varsin (svindyr) italiensk baguette med parmaskinka och mozarellaost som smakade himmelsk.

När vi skulle gå ombord planet till New York uppstod det milt sagt stora problem. Inte nog med att planet skulle lyfta om 15 minuter, vi lyckades stoppa upp hela kön eftersom biljetten till Mexico inte gällde som ”returbiljett”. Vi fick gå bakom kulliserna och prata med chefen för incheckningen. Hon förklarade att biljetter till grannländerna som Canada, Mexico och Karibien inte kan användas som en returbiljett. Personalen rekommenderde oss att uppsöka närmaste resebyrå och inhandla en annan biljett. Flyget skulle vi då naturligtvis missa.

Vi var lyckligtvis väldigt lugna och förklarade att vi inte visste om dessa regler. Hon verkade tursamt känna sympati med oss och sa att vi själva skulle få förklara vårt dilemma för den amerikanska passkontrollen. Med detta i ”bagaget” satt vi 9 timmar och övade på en rationell förklaring. Vi målade upp värsta scenariot att vi var tvugna att resa tillbaka till kalla Italien och förlora alla våra flygpengar.
Att ”ta dagen som den kommer” har ibland sina nackdelar *suck*.

9 timmar senare landande vi i Fort Lauderdale och var milt sagt två nervvrak. 5 minuter senare hade vi båda passerat passkontrollen utan att säga ett pip. I passet fick vi en stämpel som garanterade oss 3 månaders uppehållstillstånd *yay*. Vad sjutton hände?

I JFK var vi tvugna att byta byggnad för incheckning vilket innebar en 5 minuters löpstrecka med flippfloppsandaler i snöstorm. Det var så jävla kallt att jag nästan tappade andan. Väl inne i byggnaden fick vi genomgå flera säkerhetskontroller och vi var inte lugna förrens vi satt på planet till Fort Lauderdale. Vi blev dock sittande i planet ett bra tag då vingarna hade frusit till is och behövdes värmas upp. Vi landade med 2 timmars försening i ett tornado-drabbat Florida.

Ni hörde rätt, storm och regn öste ner och på tvn såg man hustak bortslitna av en tornado som skulle passera Fort Lauderdale under natten. Inte sant, tänkte vi!

På flygplatsen blev hämtade av världens raraste Lisa (som faktiskt jobbar på flygplatsen). Det visste förstås inte vi när satt och berättade om våra resebrydderier. Hon bara skrattade och tyckte att vi hade haft stor tur med oss!

Lisa bor i ett fint och tryggt område med närhet till stranden. Hon och henns man har just separerats och hon bor i en stor villa med härlig poolterass och stor segelbåt som ligger i kanalen 15 meter utanför köket. Vi har fått ett eget rum (!!!!) med en gigantisk säng, idotstor teve och egen toalett & dusch. Lyxigt värre!
Lisa är urmysig och är väldigt generös av sig. Vi får äta vad vi vill ur hennes kök och vi får vara hemma i huset medans hon jobbar. Hon har tom lämnat en nyckel så vi kan komma och gå när vi vill. Vi köpte lite indiska saker till henne (kuddfodral och rökelser) som kanske är i minsta laget men hon blev iaf jätteglad.

Samma kväll som vi anlände hade även en tjej från Australen anlänt till Lisa. Hon hade ett läckert namn; Skye och sov bara över en natt då hon skulle vidare till Peru. Vi hade urkul ihop och satt uppe hela kvällen och drack rödvin och utbytte reserfarenheter.

Idag är det Valentines day i USA som är en stooor händelse. Vi ska ta oss till en stort matvaruhus (som jag har längtat till! Tänk att få gå omkring bland miljontals matvaror och välja ut en massa goda grejer) för att inhandla ingredienser till kvällens måltid: svensk husmanskost 😀

PS. Vi har inte skaffat Amerikanska simkort ännu så bästa sättet att nå oss är genom Uffes svenska mobilnr +46707182008

Visa alla bilder!

Nu är det inte långt kvar till vår maratonresa. Vi kommer vara på resande fot i 42 timmar och börjar med en taxi till Goas flygplats kl 12.00 imorn. Därefter har vi en ganska lång väntetid på ca 10 timmar tills flyget lyfter från Bombay-Milano. I Milano blir vi sittande i ca 5 timmar tills vi flyger till New York. I New York får vi vänta i 6 timmar tills kosan går mot Florida. Vi landar lokaltid 19.50 och kommer bli upphämtade av Lisa som vi ska stanna hos de första dagarna. Hon låter oss bo hos henne till hela 10 (!!!) dagar, vilket är väldigt generöst av henne. Men vi får se hur länge vi stannar i Fort Lauderdale. Vi ska även försöka ta oss norrut till Orlando (Disney World) och söderut till Miami och Key West.

Ikväll ska vi käka vår sista indiska kvällsmåltid. Igår var vi på ”Magic Italy” och åt den godaste pastan och pizzan på väldigt länge. Vi beställde pestoinbakad ravioli med parmesanost som var galet gott samt vedugnsbakad pizza med chili, oliver, vitlök och parmesanost! Supergott och superonyttigt!
Till frukost käkar jag helst nutellapannkaka och fruktsallad medans Uffe gärna drar i sig indisk frukost som består av parathabröd med curd & pickels.
Nedan finns lite matbilder!

Förövrigt har jag äntligen klippt bort mina risiga toppar (på vad jag trodde var en frisörsalong). Frisörskan hade dock svårt att urskilja luggen med resten av håret och klippte därför mitt hår i lite olika längder. Lite lustigt med tanke på att jag sa att jag vill ha håret i samma längd *suck* Hursomhelst, brydde jag mig inte hårt på salongen utan märkte ”mästerverket” när jag kom hem. Det ska bli skönt att vänta ytterligare 6 månader innan jag kan klippa håret jämt igen *bitter*.

Ps. Tack till alla er som skriver inlägg till oss – det värmer hjärtat 🙂

Vi har nu varit i Indien i en månad och vi har som ni redan förstått inte tagit Indien till vårt hjärta. Vi har bestämt att lämna landet betydligt tidigare än vad vi tidigare förutspått. Det var först när vi kom till Goa som vi kunde andas ut…men vi vill ändå inte stanna här alltför länge.

Efter ett par dagar i Goa bestämde vi oss för att hitta en biljett ifrån Indien. Vi har alltid varit fascinerad av Karibien och Sydamerika varför vi frågade resesäljaren om billiga biljetter dit. Vi hittade en billig biljett till Miami, Florida den 12 februari med mellanlandning i Milano och New York. Flygresan tar 28 timmar (exkl transport från Goa-Bombay) *pust*. Det känns otroligt spännande och häftigt att påbörja en ny form av resa på en helt ny kontinent.

Uffe har varit i USA tidigare fast då var han en liten kille. Jag däremot har aldrig varit där men alltid haft en hemlig dröm att resa till Disney World i Florida (haha) och åka safari i Everglades träsken. Vi kommer troligtvis inte stanna särskilt länge i Florida pga att det är så dyrt där. Dollarn är visseligen extremt låg just nu men vår dagsbudget tillåter ingen längre vistelse där. Vår plan är att därefter ta oss ner till de Karibiska öarna och lapa till sol 😛

Vi har fixat boende dom första 10 dagarna genom couchsurfing. Det är en organisation som arrangerar gratis boende för resernärer runt om i hela världen. En jättemysig och trevlig kvinna i Fort Lauderdale låter oss bo i hennes gäststuga de första 10 dagarna. Ni behöver inte vara oroliga….hon har goda referenser och vi har noga läst om hennes tidigare inneboende. Om ni är intresserade couchsurfing, klicka på denna länk

kram från oss!