Dreambase

I fredags fick vi finfrämmande från Göteborg. Anna hyrde en bil och körde som en galning till Västervik på några få timmar. Kvällen spenderades i vanlig ordning vid spelbordet och det blev en rejäl dragkamp om vinsten i Tabu (som är världens roligaste sällskapsspel). Dagen efter vi strosade omkring på stan i vackert väder, käkade kulglass och gjorde grymma klipp på loppmarknaden. Kvällen till ära, lagade vi plankstek och jag och Uffe fick kämpa desperat med bearnaisesåsen. Efter mätta magar, såg vi på Annas favoritfilm Örnnästet. Som vanligt blir vi bortskämda med en massa garv och mys när Anna är med!

Se bilder här!

Idag var vi på vårt tredje ultraljud och både Uffe och jag höll på att trilla av stolen när vi fick se vår lilla krabat. Herregud, vad stor hon/han har blivit!! Förra gången körde hon maskinen på ett mindre begränsat område men idag drog hon ultraljudsmaskinen över hela magen och bebben låg tvärsöver med fötterna förbi (min) navel. Skitcoolt att se!!! Denna gång var bebben betydligt lugnare jämfört med förra gången då hon/han sparkade omkring som en vilde i magen på mig. Det första vi såg, var en tumme som vinkade, precis som ett ”okey-tecken” haha. Därefter höll hon/han båda händerna över öronen, som om ”nu vill jag inte höra mera”, asgarv. Det var verkligen urgulligt att se. Benen låg i kors och barnmorskan visade oss alla bebbens organ, helt otroligt att se den lilla kroppspulsådern och den lilla lilla magsäcken 🙂 Jag har varit lite extra orolig denna vecka då jag mer eller mindre inte känt någonting från bebben. Allt har varit sten lugnt i magen och jag har funderat över vad den lille har pysslat med. Den ligger helt enkelt därinne och bara ”simmar lugnt” och vickar på tummen hihi

Tyvärr fick vi ingen bild med oss hem 🙁 Vi påpekade lite blygt att vi önskar en mer ”bildskön” bild än den förra (se nedan) men hon förklarade att deras ultraljudsmaskin är så extremt dålig att hon endast kunde få fram skelettliknande bilder. Men vi var så upprymda över vetskapen att allt är bra med den lille, så vi struntande i att bli besvikna!

I helgen blev han firad som en åldring bör med champis och tårta. Nu lämnar han ungdomslivet och dom gråa stråna på hjässan gör sig påminda, kryckan står beredd och livet som vuxen med volvo, huslån, barnbidrag och begränsad semester kommer tynga hans arma axlar. Lycka till min älskling (hihi) !

Se alla bilder här!

Detta med att vara gravid är ju inte alltid en solskenshistoria. Visst, jag är galet lycklig och otroligt tacksam för att ha denna lilla krabat i magen men ibland får jag faktiskt påminna mig om tacksamheten mellan toabesöken. Antingen måste jag springa en gång i kvarten för att kissa eller så får jag kuta dit för att kräkas. Illamåendet har avtagit betydligt fast är fortfarande en betungande del i vardagen. Jag har dock kommit på ett knep (!!!) som resulterar i att jag måste äta varannan timme. Och då menar jag på minuten varannan timme. Missar jag en måltid/mellanmål på några minuter är jag körd. Då sitter jag och mår pyton igen. Detta betyder att jag mer eller mindre alltid måste ha något i käften, vare sig det är en rutten morot eller ett tjatigt katrinplommon. Naturligtvis har kroppen sett till att inte ”gilla” onyttig mat, så jag kan inte dra i mig vad som helst. Nej, nej det ska vara rotfrukter, jordgubbar, skorpor eller olika typer av kalla soppor. Detta låter ju sunt och härligt för bebben MEN det är trist och uttjatat för mig.

Nu låter jag väl som en riktig gnällkärrig och DET är jag. Fy fan för att ha med mig att göra just nu. Jag ser att Uffe håller på att riva av sig det lilla hår han har på huvudet i ren frustation över att höra mig tjata. Det vidrigaste jag vet just nu är: rentvättade kläder! Doften av nytvättade kläder får mig att hulka direkt. Det är inte det mest naturliga beteende – jag vet, men jag hatar verkligen tvätt- och sköljmedel. Jag har även problem med duschtvål och bodylotion så jag har sett till att länsa Apotekets hyllor på oparfymerade produkter, suck. Som sagt, dom har det inte lätt här hemma med mig som ständigt går och luktar på onaturliga saker och ger order om att ändra rutiner i huset. Men som sagt, lite får man väl stå ut med som blivande fader och mor- farföräldrar. Jo, det tycker jag iaf (eller måste intala mig själv det).

På jobbfronten verkar det lovande men långt ifrån klart. Jag har varit på en del intervjuer och väntar svar. På det senaste jobbet, nämnde jag dock att jag är gravid och jag vet inte om det var det smartaste drag jag gjort. Ärlighet varar ju längst sägs det, så vi får se hur det utvecklar sig. Uffe ska på en intervju inom kort på ett it-jobb som verkar lovande. Men som Timbuktu sjunger: det ordnar sig…det gör det alltid, jo det löser sig. Grym låt med grym text. Det ska mycket till för att Uffe och jag ska bli nervösa och oroliga. Är det något vi har lärt oss är det att livet alltid väljer sina egna vägar och vägen blir oftast den du minst anat. Vi får bara hänga med och se hur livet i Västervik utvecklar sig 🙂 Jag är bara så innerligt lycklig över vår lilla krabat att jag orkar inte lägga massa negativ energi på saker jag själv inte kan styra över.

Ps. Bojkotta forumet på webbsidan Föräldrarliv!! Har du inte fått stora skälvan innan du läst inläggen blir du antingen panikslagen eller livrädd efteråt.

Nu börjar saker och ting ordna upp sig sakta men säkert. Vi har fått tag i en fin lägenhet i ett mysigt villaområde i Västervik. Huset påminner mer om ett radhus än något annat och det är sammanlagt 12 lägenheter på två våningar. Det boendet som vi först hade napp på (som ligger väldigt centralt i Västervik) rann mer eller mindre ut i sanden och den senare känns 100 gånger bättre 🙂

Det var mamma som kontaktade en vän till mäklare som otroligt nog hade denna fina lägenhet ledig. Utan nycklar till lägenheten, gick vi och kollade på den utanför. Huset är otroligt mysigt och ingången är från en vacker och grönskande inneträdgård. Vi började fantisera om vilken av dom extremt fina altanerna/balkongerna vi skulle få och blev lite besvikna när det visade sig att vår lägenhet var den enda som inte hade vare sig altan eller balkong. Men det går ju inte vara kräsen i detta läget!
Igår var vi tillbaka och träffade hyresägaren och fick gå in och titta i den. Den öppna planlösningen påminde lite om vår senaste lägenhet i Stockholm. Den är 64 m2 stor med badkar. Killen som bodde där nu, måste vara en riktig slusk, för det var inte trevligt att gå omkring i hans smutsiga och ofräscha hem. Hur som helst, började vi visualisera hur vi kunde inreda den och jag tror att vi får plats med alla våra möbler 🙂

Vi har naturligtvis haft en stor tur som har fått denna fina lägenhet! Och även om jag tittar lite avundsjukt på dom andras stora och fina altaner så känns det toppen att äntligen få rota sig och packa upp våra saker från lådor och kartonger!

Nu har vi äntligen kommit hem till Sverige!!!

Dom senaste veckorna i Mexico och Guatemala har vi haft hemlängtan så det bara visslar om det. Vi bestämde oss för att förkorta vår resa och föra kosan mot Svedala. Vi kom hem för ca en vecka sedan, i början av maj men har av överraskningsskäl inte skrivit om det i dreambase. Mamma och pappa var nämligen i Egypten och gissa om dom blev överrumplade när vi överraskade dom i Stockholm. Jag har haft mejlkontakt med mina systrar och vi anordnade en liten fest åt dom hemma hos syrran. Jag har nog aldrig sett mamma så förvånad/förskräckt när vi kom fram från Rutis rum. Hennes ansikte var förstelnat och det såg ut som hon såg ett spöke. Därefter brast alla i gråt och många pustar av oro andades ut.

Vidare åkte vi ner till Västervik med mamma och pappa och har möblerat in oss i mitt gamla flickrum. Dom har en gigantisk lägenhet så vi borde fixa några veckor innan vi går i luven på varandra hehe. Vi har blivit bortskämda med supergod husmanskost och små enkla saker som man tar för givet har för oss blivit en gåva. Som tex ta en promenad ensam i skogen, ligga och dra sig i en skön säng, byta kläder som inte varit använda 3 dagar i rad. 😀

För några dagar sedan fick vi låna pappas bil och vi körde ner till Trollhättan. Vårt mål var att även överaska Karin och Bosse men det kändes lite konstigt att vara flera dagar i Sverige utan deras vetskap. Uffe ringde istället dom från Västervik och berättade att vi kommit hem. Därefter fick hon anordna en fest till alla hans syskon som inte förstod varför dom skulle infinna sig hos Bosse och Karin en torsdagskväll utan någon förklaring. Deras reaktioner när dom fick se oss var oslagbara. Ullis, Uffes syrra skrek rakt ut och kramade om oss ett hundratals gånger med tårar rinnandes för kinderna. Vilken underbar syn! Kvällen blev enormt lyckad och det var så härligt att träffa alla igen.

Just nu är vi tillbaka till Västervik och ska idag lördag ut och titta på ett litet gårdshus i stan. Pappa som känner dom flesta mäklare i Västervik, fick igår veta att det är nästintill omöjligt att hitta en lägenhet i centrala Västervik. Han har dock lyckats skaka fram en ledig lägenhet i ett gårdshus vid Båtmansstugorna som är ett supermysigt område som vi ska titta på idag!!! Förövrigt känns det otroligt skönt att ”starta om” i Västervik. Jag älskar verkligen den här staden och den är så vacker på sommaren. Vi ska naturligtvis försöka hitta jobb i stan också. Det är nog svårt att hitta några jobb inom spaindustrin här men just nu går det inte att vara kräsen….igår tänkte jag för mig själv: jahopp, jag får väl ta upp mitt gamla städjobb på Lysingsbadet haha. Uffes ska försöka hitta ett jobb inom IT som är mer hans gebit. Vi får ta det som det kommer…..och det funkar alldeles utmärkt för mig 😀

Efter flera timmar i Apple store, tog vi en taxi till Manhattan för att se Ground Zero och Frihetsgudinnan. Vi blev väldigt förvånade att Ground Zero fortfarande såg ut som en total byggarbetsplats. Vi visste att platsen var långt ifrån färdig men att dom inte kommit längre under 7 års tid var lite av en förvåning (se bilder). Vi passerade förbi platserna som vi kom ihåg från dom fruktansvärda tv-inslagen från 2001 och gick mot vattnet och Frihetsgudinna. När vi stått i kö i 20 minuter till båten som går ut till ön, får vi höra från högtalarna att vi inte får gå upp i Frihetsgudinnan utan bara promenera runt den. Vi får gå igenom en komplicerad säkerhetskontroll med röntgen och kroppsvisitation innan vi går på båten. Vi lyckas på någe vis få dom bästa platserna och kan ta jättefina kort på statyn. Tyvärr var det en väldigt dimmig dag så bilderna på Manhattan från båten blev lite suddiga. När vi kom i land sprang vi på sopp-stället som är med i Seinfeld (!) och köpte varsin fruktshake. se bilder.
När vi vara klara med dagens aktiviteter, försökte vi ta en taxi tillbaka till tågstationen. Helt omöjligt visade det sig! Alla bilar var redan fulla så vi ändrade plan och letade upp en buss dit istället. När vi väl hittat rätt buss, väntat i 30 min i kylan – så tar bussfan inga sedlar. Vi får gå ur bussen, gå in i en pub, växla pengar och vänta ytterligare 30 minuter. När vi väl är på bussen tar den en timma pga av rusningstrafiken. När vi tillslut kommer på tåget till Dover, har tiden sprungit oss förbi och vi kommer fram 21.00, 3 timmar senare än vad vi beräknat. Kristine och Roy hämtar upp oss och vi åker hem med svullna fötter – men med glada ansikten!

Se bildspelet här!

Nu har vi äntligen kommit fram till Kristine och Ray som bor i New Jersey, några mil utanför New York. Resan från Guatemala gick smidigt men lite långsamt. Vi mellanlandade i Houston och åt lite texas-käk på ett stakehouse.När vi kom fram till Newark airport hämtade Kristine och Ray oss kl 23.30 lokaltid. Vi var framme vid deras hus ca 1 timma senare och blev imponerade av deras fantastiskt vackra hus vid vattnet. Miljön och omgivningen påminner lite om den svenska naturen med mycket löv- och barrskog. Det finns många fåglar i huset (7st papegojor) som gärna håller låda hela dagarna. Utanför huset finns hackspettar, ekorrar och t.om kolibris. Kristine och Ray har dessutom en flitig besökare som gärna lämnar rivmärken på verandan, en liten brunbjörn som grannarna sett äta av fågelmaten (se bild av rivmärkena)!

Vi stannade uppe en kort stund och pratade gamla minnen från uffes besök här 1994. Därefter slängde vi oss i sängen för en god natts sömn. Vi fick dock inte många timmars sömn då vi bestämt oss för att åka med Kristine till jobbet tidigt på morgonen. Hon släppte av oss på Dovers tågstation som skulle ta oss till New York, Manhattan. 1 timma senare var vi framme vid Madison Square garden på 7th avenue. Vi hade för länge sedan slängt vår USA-guidebok så vi hade inte speciellt bra koll var vi var. Uffe visste dock att Apple store ligger on the 5th avenue så ni kan gissa att hans ögon vidgades en aning när han förstod att vi var i närheten. Vi gick mot rätt riktning, gjorde ett kort stopp på ett fik och käkade lite frulle för att sedan fortsätta vår promenad norrut. Kylan slog oss ända in i märgen. Vi är inte alls vana vid denna temperatur och vi var tvugna att göra flera stopp för att köpa varm cafe latte för att hålla händerna varma. Promenaden tog längre än förväntan men när vi väl var framme var Uffes smile värt hela besväret. Han var som en 4 åring på julafton!
Han inkasserade hans (för tidiga) 30 årspresent; en svart macbook (bärbar) en liten ipod och en snygg data-ryggsäck. Resten av dagen gick han på moln 😀

Se alla bilder här!

Vi kom igår till Guatemala efter en 10 timmars lång och tärande bilväg. Vägarna slingrade sig som maskar uppe i bergen och jag var mer eller mindre grön i ansiktet hela tiden. Fy fan vilken resa. Vi åkte tillsammans med 8 andra resenärer och brevid mig satt en danska som jag började prata med. Hon är 27 år och reser ensam (!!!) runt om i Centralamerika och hennes resehistorier fick håret på mina armar att resa sig. Under bussresan mellan Palenque-San Cristobal (som vi också tog) hade bussen fått stanna pga att att ett gäng banditer hade skjutit automatvapen på vägen. Banditerna hade klivit på bussen med k-pistar och machetes och rånat alla på bussen. Dom hade slitit av halsband på folk och stulit kameror, pengar och andra värdesaker. Liine, danskan hade ”bara” blivit av med hennes kontanter då hon gömde sin väska under sätet. Vidare berättade hon att hon blivit rånad under pistolhot mot huvudet (!!!!) av två banditer i Nicaragua. Både jag och Uffe höll på att ramla baklänges och undrade vad fan hon fortfarande gör på resande fot. Själv hade jag tagit första planet hem vid sådana händelser. Tillbaka i minibussen, började två amerikanare prata om Guatemala. Dom hade varit här flera gånger tidigare – varför förstår jag inte – efter deras berättelser. Att bli rånad under pistolhot i Guatemala är visst vanligt förekommande och vi skulle under alla omständigheter undvika Guatemala City. Båda jag och Uffe sitter som två fågelholkar och undrar vad fan vi håller på med. Visst, vi hade läst att Guatemala kan vara osäkert på vissa platser men med denna information, hade vi aldrig rest hit.

Staden Antigua (som vi är i just nu) är känt fär sina aktiva vulkaner. Jag hade sett fram emot utflykterna som skulle ta oss till vulkanerna. Denna utflykt ska visst vara den farligaste man kan göra här. Turister har i periodvis blivit attackerade av banditer. Kvinnor blir våldtagna och i vissa fall tom mördade. Detta kommer naturligtvis som en chock för oss och vi undrar fortfarande va fan vi gör här. Och varför åker folk hit som redan besitter denna kunskap???
Vi kom fram till Antigua igår kväll och checkade in på ett ”medelklass” hotell. Vi ville inte bo på något hostel här. Vi vill avbryta denna ”tour” så fort som möjligt (tanken är att vi ska besöka tre ytterligare städer i Guatemala). Uffe sitter febrilt och försöker hitta en flygbilett härifrån – men priserna är inte roliga! Situationen stinker och vi vill bara härifrån. Jag förstår era inlägg mamma och Karin – dom stämmer.

Wow, vilket ställe!! Det känns som vi har hamnat mitt i ”Den blå lagunen”-filmen. Agua Azul är ett området mitt i djungeln som består av ett hundratals vattenfall. Det finns smala, breda, långa, korta, höga och låga vattenfall och överallt ser vi folk bada och slänga sig i lianer utför vattenfallen. Svetten rinner fortfarande och det mildras inte direkt av att vi klättrar upp för alla fyrtiotolv trappsteg som leder oss upp till vattenfallens topp. Längst upp har en lagun formats där många av besökarna har hoppat i för ett dopp. Uffe drar på sig badshortsen och gör ett svanhopp (nåja). Vattnet är dock inte speciellt varmt så han kommer snabbt upp igen. Det känns som om vi är på ett, av naturen skapat, vattenäventyrsland. Istället för ruschkanor och vattenkanoner finns lianer, små varma källor och vattenfall att kasta sig utför. Strömmarna är otroligt starka och det kan vara farligt att bada på vissa ställen. Man ska inte lyda den dåligt översatta skylten ”Dangerous NOT to swim”. Efter ett tag slår vi oss ner på en restaurang och äter lite nachos med guacamole. Uffe envisas med att doppa nachosen i en superstark salsa så att både hans mun och näsa håller på att explodera. Han tittar upp med tårar rinnandes nedför kinderna och säger ”Jag ska ta reda på vart min fysiska gräns går”.

Vi går tillbaka till vår minibuss som ska ta oss till slutdestionationen San Cristobal. Färden dit tog tre och en halv timma men kändes som det dubbla. Mörkret började falla och det var lite otrevligt att åka på de små vägarna i bergen. Fartguppen kom var 500:e meter och varje gång var bilen tvungen att sakta ner. Vi hade läst att många rån förekommer på vägarna och att man inte ska färdas under kvällstid. Det var med en lättnads suck vi kom fram till ett livat San Cristobal (lördagskväll). Staden ser väldigt trevlig och mysig ut men för oss är den otroligt kylig. Vi är uppe i bergen och tempen ligger mellan 15-19 grader *burr*. Backpackers Hostel som vi hade tänkt sova på hade inga lediga platser så vi åkte till Casa Margarita istället. Det är mer ett hotell än hostel men rummet är mysigt och har kabel-tv. Golvet är dock svinkallt. Vi stannar här i två nätter innan vi åker över gränsen till Guatemala.

Se alla bilder här!

Efter en timma i bilen på en slingrande väg i bergen kommer vi fram till Misol-Ha som är ett vackert och högt vattenfall. Vattenfallet är ca 40 meter högt och slår med en enorm kraft ner i den lilla sjö som formats nedanför. Ett fåtal människor badar under vattenfallet medans andra promenerar bakom det. Vid det här laget är vi rejält trötta, svettiga och hungriga så vi gör inga större ansträngningar med att promenera runt vattenfallet. Vi sätter oss och fotar omgivningen och lugnt andas ut efter vad som redan känns som en heldagsutflykt. En timma senare möts vi alla upp igen vid minibussen som ska ta oss vidare till Agua Azul.

Se alla bilder här!

Vår minibuss skulle hämta upp oss 08.00 så vi sätter klockan tidigt, käkar frulle och sätter oss och väntar. Klockan blev 8.30 och vår bil har fortfarande inte dykt upp. Iom att vi bor mitt i djungeln finns det varken internet eller någon fungernade telefon för att kunna kontakta Bamba Tour. 09.15 dyker en stressad kille upp och ropar upp våra namn. Vi sätter oss i hans bil och han kör oss till ruinerna. Minibussen hade visst krånglat så han släpper av oss och behåller våra ryggsäckar i bilen. Han ska nämligen byta bil medans vi besöker ruinerna. Vi känner oss lite obekväma med att lämna över allt vårt bagage till honom men bestämmer oss för att lita på att det ska gå bra. Han betalar dessutom inträdet till ruinerna som plåster på såren för att han var försenad.

Vi knallar in på ruinområdet och en otroligt vacker syn möter oss. Vi hamnar mitt i en Maya-by som omringas av en grönskande djungel. Omkring oss ser vi ett 20-tal välbevarade ruiner/pyramider som vi får klättra upp på och vissa får vi t.om gå in i. Maya-byn känns mysig och konstigt nog väldigt romantisk. Det är dock fruktansvärt varmt och svetten rinner när vi gång på gång klättrar upp på templena. Plötsligt har tre timmar gått och vi traskar ner mot utgången. Vägen till utgången går genom djungel och små bäckar. Vi passerar en hängbro och överallt hörs djurliv ifrån träden. Vi sätter oss på den plats där bussen ska hämta oss och häller i oss litervis med vatten. Minibussen dyker upp 45 minuter för sent och vi har hunnit bli lite stressade iom att bagaget finns på bussen. Vi sätter oss i bilen och kör emot Misol-Ha.

Se alla bilder här!

Vi checkade ut från vårt hostel i Merida 23.00 och tog en taxi till busstationen. Nattbussen som ska ta oss till Palenque avgår 23.55 och ska ta ca 8 timmar. På kvällen får vi höra oroliga historier från andra inneboende om just denna bussresa. Det är vanligt förekommande med ficktjuvar på bussen och flera uppmanar oss att ha lås på väskorna samt att hålla fast i handbagaget under hela resan. Det är också vanligt med banditer på vägarna men eftersom vi åker med en förstaklass-buss är vi säkra. Andraklass-bussarna plockar nämligen upp resenärer under resans gång och då behöver man vara alert på vem som sitter brevid en. Resan går förvånandsvärt bra och vi sover igenom hela vägen. När vi kommer fram till Palenque centrum, tar vi en taxi ut till Palenques nationalpark som omger vad som sägs vara Mexicos vackraste Maya-by, Palenque ruins.

Vi hittar en mysig liten stugby som heter MayaBell som påminner lite om bungalowsen i Thailand. Vi är mitt ute i djungeln och vi omges av vackra växter och djur som skriker sig hesa dag som natt. Uffe sätter sig på vår veranda och försöker med djup koncentration ta en bild på den kolibri som frenetiskt flyger omkring blommorna som omringar oss. Stugbyn ligger ca 400 meter från ingången till Maya-ruinerna som vi ska besöka imorgon. Idag ska vi bara slappa efter en lång natt på bussen. Imorgon hämtas vi upp 08.00 av Bamba Tour som ska ta oss till bl.a Misol Ha (vattenfall), Agua Azul (et stort vatten och lagunområde) för att sedan köra oss till slutstationen San Cristobal.

Se alla bilder här!

Merida är en mysig liten stad med små vackra gator som slingrar sig runt staden likt en labyrint. Värmen är näst intill olidlig och temperaturen måste ligga någonstans runt 40-45 grader. Igår var vi ute på en liten citypromenad och såg oss omkring bland kyrkor, parker och en ovanlig konstutställning (se bilder). Uffe var inne på WalMart och spelade lite tv-spel och handlade lite proviant till bussfärden till Palenque. Vi orkade dock inte vandra speciellt länge pga av hettan. Efter ett par timmar drog vi oss tillbaka till vandrarhemmet och svalde flera liter vatten. På kvällen slappade vi mest. Uffe satt ute och pratade med andra inneboende medans jag var inne på rummet och läste deckare. Vi somnade ganska tidigt och sov helt okej trots värmen.

Se alla bilder här!/a>

Vi stannar på ”ranchen” i tre nätter. Bungalown är väldigt enkel och omgivningen är otroligt vacker men boendet är lite för spartansk för den hyra vi betalar. Rachen ligger dessutom 2 km utanför centrum med närhet till strand och alla restauranger. Så vi bestämde oss för att leta efter något annat boende som ligger mer tillgängligt. Vi hittar snart ett riktigt smultronställe som en franskman äger. Han har sex lägenheter med under- och övervåning, varmvatten och ett komplett kök. På övervåningen ligger sovrummet med utsikt över havet. Det är inte helt fel att vakna upp med en sådan bild på näthinnan (se bilder). Vi valde lägenheten som ligger mest i skymundan med en massa växter omkring oss. Altanen är stor och supermysig. Här äter vi egenlagad frukost och spelar canasta fram tills solen går ner. Trädgården är fylld med exotiska växter och färggranna blommor. Vi hittar ett egendomligt träd med stora tunga frukter på (se bilder). Vi får sedan veta att det är papaya som hänger i trädkronan.

Då vi anlände till Las Galeras strax efter högsäsongen är det tomt på turister här. Många turister väljer att resa hit jan-mars då valarna kommer hit för att para sig. Det annordnas många valutflyker för att beskåda gigantiska valar som hoppar över ytan. Oturligt nog kom vi 2 veckor för sent och valarna är nu på väg till Alaska. Just nu är vi dom enda som bor hos fransmannen. Vi har tillgång till tvättmaskin, tv med internationella program och t.o.m en utomhusjacuzzi!! Vi lyckades pressa ner priset rejält och bor för nästan samma peng som på ranchen. Helt osannolikt med tanke på att vi har stranden precis nedan för oss. Igår handlade jag hem lite delikatesser från den franska lanthandeln. Jag köpte tre olika ostar; brie, gorgozola och någon annan sort, lite fransk pepparsalami, oliver, en nätmelon, två nybakade limpbröd som påminner om ciabata och en flaska rödtjut. Vi dukade fram på verandan och plötsligt dök vår nyfunna huskatt upp. Första gången hon hälsade på oss var hon utsvulten och vi gav henne en skål naturell yoghurt som hon älskade. Denna kväll fattade hon tycke för en ny rätt: brieost. Kissen fullständigt slukade flera gram brieost (se filmer). Dagen efter när vi åt frulle, matade vi henne med en annan ostsort som hon glädjeligen frossade i sig. Till dessert: en skål iskall yoghurt haha. Idag tänkte vi inhandla lite ordentlig kattmat till henne. Vi får väl se om hon behagar äta det hihi. Vi somnade till filmen Dearhunter som vi fått låna av fransmannen. En riktigt mörk klassiker med grym filmmusik. Imorgon ska vi ut och rida i skogen!!

Se alla bilder här!

Vi tog en lokalbuss från huvudstaden och kom fram till kuststaden Samana som ligger nordost om Santo Domingo. När vi kommer fram tar vi en taxi till Las Galeras som är en otroligt mysig liten by med karibiska palmer och gudavackra stränder. Vi har haft mailkontakt med ett belgiskt par som äger en hästranch strax utanför centrum. Vi får en primitiv bungalow med eget kök och regnvatten till dusch. Det känns som om vi är mitt i djungeln och på vår veranda flyger kolibris omkring oss som lockas av trädgårdens alla vackra blommor. Här är det tyst, stilla och otroligt mysigt. Vi tar oss en kall dusch och sätter oss på verandan och pustar ut. Denna dag har varit jobbig. Transportdagar är alltid slitsamma men att dessutom bli rånad innan dagen knappt börjat är bara för mycket. Vi lägger oss tidigt och lyssnar på sista delen av Stieg Larssons trilogi, Luftslottet som sprängdes. Vid det här laget orkar vi inte bära omkring på tunga böcker och tackar vår lyckostjärna för ljudböcker. Allt som behövs är en liten högtalare och en iPod för att lyssna på deckaren.

Dagen efter vaknar vi upp av vad som känns som 40 olika djurläten. Vi hör tuppar, får, fåglar, hundar, grisar, hästar och … myggor!! Uffe var uppe halva natten och försökte utrota varenda liten myggjävel. Ronald som är ranchens ägare ritar på morgonen upp en karta över området och vi bestämmer oss för att avsätta dagen för en promenad. Omgivningen är häpnadsväckande. Las Galeras är fyllt med urvackra stränder och iom att det inte finns någon flygplats här är det få turister i området. Det är många europeer som slagit sig ned här och har öppnat egna verksamheter. överallt ser vi italienska och franska restauranger och vi har till och med hittat en delikatess-butik som säljer franska ostar, yoghurt, pesto och oliver. Här kan vi lätt vara i två veckor. Vi sätter oss på en liten fransk frukostrestaurang och beställer frulle. Vi äter vad som är det godast vi ätit på länge; crossaint, färskpressad apelsinjuice och en kopp varm choklad – gjord på äkta choklad, inget pulver. Vi promenerar därefter runt i byn och överallt smyckas gatorna med inhemsk konst, tavlor och småmysiga souvernirbodar. Lunch intages på en fransk crepes-restaurang och jag beställer världens godaste krabb-crepes. Oj oj oj så gott! Efter lunchen går vi och kollar på tavlor och bestämmer oss för att inhandla lite konst till vårt kommande hem i Svedala.

Se alla bilder här!

På vägen till busstationen mitt i rusningstrafik blev jag överfallen av en man. Han kom åkandes på en moped och slet av mitt guldhalsband från halsen. Allt gick väldigt fort och både jag och Uffe blev rejält skärrade av händelsen. Ironiskt nog är mitt halsband den enda ägodel som jag verkligen älskar och jag hade inte brytt mig särskilt mycket om han tagit något annat. Fast jag är ledsen är jag otroligt lättad över att ingen av oss blev fysiskt skadade av överfallet. Han kunde ju lika gärna ha dragit en kniv mot halsen… Smycket är ett familjehalsband som var en väldigt speciell gåva för mig. Jag är så innerligt ledsen att jag förlorade det…

Flyget från havanna till Santo Domingo mellanlandade i San Jose, Costa Rica. Vi var i luften i cirka två timmar innan vi steg ut i väntsalen på San Jose Airport. Efter att ha varit i Kuba i en m`nad med sämsta möjliga tillgång till god mat, snacks, dryck, frukt eller grönsaker hñll vi på att svimma av lycka när vi såg Burger Kings välkända logga. Vi beställde varsin burgare och våra händer darrade av extas. En liknande känsla infann sig precis när vi kommit ut ur klostret i Thailand ”Tänk att kunna äta vad man vill”!!! Under en månads tid har vi endast fyllt våra magar med torra mackor, äckliga pizzor och tröttsamma bönsoppor. Att sätta tänderna i en saftig hamburgare var som att komma i mål efter ett maraton haha. Uffes köttbegär var så stort att han två timmar senare var tvungen att gå tillbaka till BK och beställa ytterligare en baconburgare.

Vi kommer fram till D.R 23.40 och hämtar vårt bagage samt växlar dollar till pesos innan vi tar en taxi till paret vi ska sova över hos första natten. Lisa är amerikan och har bott i Santo Domingo och har bott där sedan januari i år. Hon var här på semester, hittade kärleken och flyttade hit några månader senare. Sedan februari jobbar hon som engelskalärare på en skola. Dom bor i en etta som är minst sagt primitiv. Lägenheten har knappt några möbler och vi ska sova i samma rum, på en madrass strax nedanför deras säng. Eftersom båda ska gå upp tidigt nästa morgon går vi ganska direkt till sängs. Vi sover oroligt och det är ljud från gatorna utanför. Vi går upp samtidigt som Lisa 07.00 för att hinna med en tidig buss till Samana.

Se alla bilder här!

Nu har vi äntligen kommit till ett bra internetställe, inuti Capitolio som är ett gigantiskt museum. Här har vi lyckats ladda upp ett knippe bilder (ca 180 nya) från våra utflykter i Kuba.
Ett tips är att läsa inläggen igen innan ni tittar på bilderna för att få en bättre helhet. Börja med inlägget ”Vinales” (idag på sidan 3) och jobba er fram till detta inlägg. Simma lugnt 😀

Bussresan från Varadero gick fort och tog cirka fyra timmar. Vi reste med en italiensk grupp som hade en karismatisk (fast oförstådd) guide. Efter halva resan gjorde vi ett stopp vid en fantastiskt utsiktsplats. Alla i bussen förutom vi gick direkt till en utomhusrestaurang och beställde Pina Colada som verkade vara en annan specialitet för rastplatsen. Vi gick istället ner till havet med kameran under armen. Vi fick se en fantastisk utsikt över klippor och hav. Det är något speciellt med Kubas klarblåa himmel. Den tar andan ur oss. Hela resan var en fröjd för ögat. Landskapet är så vackert med varierad karaktär. Vi åker mellan dalar och toppar, palmklädda slätter och havsdränkta klippor. Det är inte ett dugg jobbigt att sitta på en buss med en sådan här utsikt.

När vi kommer fram till huvudstaden, släpper chauffören av hela gänget och kör sedan oss till vårt Casa Particulares. Han vill ha 30 kronor för besväret. Vi tackar för oss knallar mot vårt casa. Ett äldre kubanskt par möter oss vid grinden och hälsar oss välkomna. Dom kan ingen engelska så vi använder vårt kroppsspråk som vid detta laget fungerar väl nog. Läget är perfekt. Huset ligger centralt i Havanna (Vedado) vid en lummig och grönskande bakgård. Rummet är fräsch med högt i tak och det känns som om tiden har backat tillbaka till 1500-talets Frankrike. Vi tar en långpromenad till Old Havanna och sätter oss på en italiensk restaurang. Vi äter dagens andra lunch (då den första var oätlig). Maten var den godaste på länge … och det behövde vi.
Det är lärdag och staden är livad med hög musik och glada människor. Vi går igenom en konstutställning och ser underbara målningar. Det är riktigt varmt ute och vi promenerar runt i old Havanna och njuter av obeskrivligt vackra byggnader och hus. På Malecon ser vi ungdomar som badar bland klipporna, folk som metar fisk och förälskade par som sitter på muren och väntar på solnedgången. Det är så väldigt vackert och romantiskt att gå på denna kilometerlånga gata. Vi går hand i hand och pratar om vårt nästa resmål, Dominikanska Republiken. Vi flyger dit den 2a april och landar sent 23:59. Vi har ordnat boende via Couchsurfing och ska övernatta hos ett jämngammalt par i huvudstaden Santo Domingo. Två veckor senare, 18 april för vi kosan vidare mot Mexico (oja, vi ska till centralamerica sedan) 😉 Ciao tills dess!

Se alla bilder här!

Dagen efter vår lilla dispyt tog vi våra badkläder och gick ner till stranden. Nu är påsken över och det märks även här. Stranden är nästan tom på folk och vi hittar en privat liten glänta att ligga på. Frukostrestaurangen som vi har för vana att gå till ligger precis på stranden. Maten är inte direkt god men bättre än de flesta frukostställena. Dom eviga frukostmackorna (som är torra utan smör) med ost är slut så vi beställer en tallrik pommes och kaffe istället. Uffe vräker på med tabasco som för närvarande blivit hans bästa vän. Under frukosten får vi njuta av restaurangens liveband som spelar glad sambamusik. Vi köper deras cd efteråt. Vi lägger oss på playan och gassar och badar i flera timmar. När vi kommer hem till vårt casa tar vi oss en behövlig dusch som tar bort en liter sand från oss. Vi sätter oss på terassen och tar varsin iskall öl. Uffe leker med husets två små hundar. Båda två är galna i Uffe och den ena kissar alltid på sig av glädjestress. Jag sitter och tittar på rummets stora tavla (som är en upphängd matta) av en ängel. Jag tycker hon ser ut som min mamma som ung men Uffe tycker att hon är en avbild av Eva.
På kvällen ska Uffe överraska mig och ta mig till en mysig liten italiensk restaurang. Han beställer in en Mojito till mig och tar själv ett glas Martini Rosso. Till varmrätt äter jag lasagne och Uffe slår på stora trumman och beställer restaurangens specialtalrik som består av 1/2 pizza, 1/2 lasagne, 1/2 spagetti och 1/2 canelloni. Vi dricker ett gott spanskt rödvin och mår som få. Efter maten promenerar vi till en av Varaderos många marknader. Jag älskar gatukonst och köper tre små tavlor.

Kvällen efter går vi tillbaka till den italienska restaurangen och jag äter en hyfsat god scampi-pasta och Uffe en Spagetti Bolognese. Snart ska vi resa till Havanna och vi är verkligen glada att vi åkte till Varadero. Strandens kritvita sand och turkosgröna vatten kommer ligga kvar på våra näthinnor långt efter vi lämnat Kuba.

Se alla bilder här!

Häromdagen bröt tredje världskriget ut hos Svensson/Lund. Vi hade redan tidigare bestämt att forska efter en biljett till Mexico (efter Dominikanska Republiken) i Varadero . Internet har dock varit nere i flera dagar och vi har därför inte hittat någon prisinformation. När vi till slut kommer fram till ett apdyrt internetställe börjar vi smågnabba med varandra. Jag är trött efter att ha gått en mil för att komma fram till en grinkärring som krävde passnummer, visuminformation samt hotelladress för att låna ut sin internetdator. Jag skriker på svenska ”Jag är så trött på denna byråkrati”. Uffe kontrar ”Jag är så jävla trött på dig!”. Jag surar och går raka vägen hem. Uffe sitter kvar och letar biljetter.

Två timmar senare kommer Uffe hem med en surmulen min. Alla biljetter till Mexico var tre gånger dyrare än vad vi räknat med. Uffe säger att vi kan åka till Centralamerika istället och jag tappar fattningen direkt. ”Jag har sagt att jag inte vill åka dit”. Uffe som har tjatat om centralamerika i två månader kontrar ”Du har inte ens bemödat dig att öppna guide-boken om Centralamerika”. Grälet pågår hela dagen/kvällen och efter många välvalda ord kom vi fram till vad det egentligen handlar om. Uffe tycker att han backar upp mina önskemål om resmål medans jag inte gör det lika mycket tillbaka. Jag blir sur och säger att jag inte är någon tankeläsare. Vi sitter i timmar och försöker om och om igen att bli sams men vi lyckas inte bli det. Jag tycker synd om mig själv och tycker Uffe är en renodlad skitstövel, vilket jag uttryckligen förklarar för honom. Han är envis och vägrar ”ge med sig”. Sedan sätter han sig och förklarar varför han vill att vi båda ska backa upp varandra. Inte bara han. Poletten landar och jag inser att han har rätt. Det handlar inte om vart vi reser utan att vi lyssnar på varandras önskemål. Dagen därpå börjar jag bläddra i Centralamerika-boken … 😀

Våra dagar i Trinidad har varit väldigt varma så idag bestämde vi oss för att åka till stranden. Playa Ancon ligger cirka 10 minuters bilväg söder om Trinidad. Vi hade inga direkta förväntningar då Lonely Planet knappt skrivit något om den. VI betalade taxichauffören hans 20kr och promenerade mot vattnet. Sanden är vit, vacker och förvånandsvärt ödslig. Playa Ancon är ett par kilometer lång och har inte direkt många solstolar på sig. Det finns ett fåtal all-inclusive-hotell på stranden och det känns obekant att se en sådan fin strand med smaragdgrönt vatten utan tusentals solstolar och parasoller. VI hittar två plastliggstolar och lägger oss och gassar. Det är riktigt varmt men vindbrisen underlättar läget för oss. Ett par timmar senare dyker fler solälskare upp men stranden är lång ifrån full. Efter ett dopp i ett 27-gradigt vatten, sätter vi oss på en liten utomhusbar och beställer lunch.

Efter ett fatalt misstag i Havanna då vi beställde varsin vidrig kycklingrätt (som såg ut som en skål med ben i, se bilder) har vare sig Uffe eller jag varit sugen på kyckling. Uffe beställer alltid vegetariskt och jag fiskrätter på Casa Particulares. Men denna dagen känner vi oss modiga och delar på en kycklingrätt med ris som servitören lovar är vitt kött utan några ben. Första tuggan jag tar blir i ett broskben och jag får kväljningar, Shit! Nu kommer jag aldrig kunna äta kyckling mer, blä. Vi betalar för oss och köper istället varsin ost och tomat-pirog på stranden. I min andra tugga får jag dra ut ett svart hårstrå ur pirogen, blä blä. Vid detta laget har jag ändå ingen matlust och dricker hellre vatten. Maten är alltså inte anledningen till att du vill resa till Kuba, hehe.

När vi kommer hem tar vi oss en välförtjänt dusch och Uffe upptäcker att hans axlar är rejält brända. Jag baddar på lite av Kerstin Florian after-sun gel och vi klär på oss för att gå ut. VI sätter oss på en pitoresk uteservering med utsikt över Trinidads alla hustak och njuter av live-musik med salsarytm. Min mojito smakar äntligen normalt (efter att jag beställt en svag sådan) och Uffe sippar kubansk öl. Livet känns rätt bra 🙂

Se alla bilder här!

Stort grattis pa fodelsedagen pappa 😀 !!!! Vi sjunger en trudilutt for dig ifran Kuba och hoppas det hors anda fram till dig. Vi kan tyvarr inte ringa men skickar en liten halsning via cyberspace istallet. Ha en riktigt mysig dag med tarta och champis…det e du vard! Pussa en massa pa mamma oxa 😀 Massa kramar fran oss!!!

Bussfärden från Vinales till Trinidad (via Havanna) tog cirka 10.5 timmar och vi sov av den mesta tiden. När bussen stannar vid Trinidad hinner vi knappt stiga av förrän en kille frågar oss om boende. Vi sätter oss på hans ”taxicykel” och hamnar hos en kubansk familj som bor i centrum av Trinidad. Huset är stort och luxiöst i kubanska mått och det syns att vi kommit till en förmögen familj. Mannen i huset, Raol är jättegullig och kan lite engelska. Hans fru och barn är ganska tystlåtna men ler åt oss. Det är Raols mamma som står för all matlagning och hon berättar för mig att alla råvaror i huset är färska och direktköpta från antingen fiskaren, slaktaren eller fruktodlaren. Dom maler sitt egna kaffe och dricker juice från egen apelsinodling. Vi släcker lampan vid tio-snåret och somnar på stubinen.

Nästa morgon vaknar vi vid nio-tiden och jag kan inte förstå att jag sovit så bra. Jag sov nämligen ca 8 timmar i bussen och sov som en klubbad säl hela natten. Vårt rum är stort med högt i tak. Vi har varsin riktigt skön säng med fräscha sängkläder. I Vinales sov vi i en risig säng, utan täcke med kläderna på och det känns skönt att trivas i sömnen igen – det är så viktigt! Vi äter frukost och bestämmer oss för att utforska byn idag. Trinidad, som är kubas äldsta stad, är för mig en väldigt romantisk stad med små gränder och kullerstensgator.Staden är ”kulturmärkt” och det märks; nya affärer huseras i små hål i väggarna och utifrån kan man aldrig avgöra vad som finns inne i butikerna. Många av Trinidads hus och byggnader är låga med glada och blandade färger. Vi går omkring i timmar och jag ler åt vad vi ser. Det är mer känslan som gör mig glad här. Det är mysigt att se grönsakshandlaren stå på gatan och sälja sina tomater. Vid nästa korsning står en kvinna och säljer bakverk på en trävagn. Plötsligt swischar en häst med vagn förbi och det känns som om Trinidad har backat 100 år tillbaka i tiden. Solen skiner och det är riktigt varmt ute. Vi sätter oss på ett cafe och dricker lemonad.

Vi går förbi ett litet torg som har en minimarknad. Vi handlar lite souvenirer för en billig peng. Vi köper bl.a små maraccas, ett stort ölglas i trä, en basker och träansikten på en kubansk man och kvinna. Uffe försöker febrilt hitta en landsflagga till hans samling men får nöja sig med en öl-hållare (nu har vi typ 20st från olika länder) suck 😀

Se alla bilder här!

Vi äter frukost som mormor återigen tillagar. Idag fick vi prova en ny rätt som var en typ av kall pasta-röra med pickles, lök och rökt skinka. Jag drog på röran på mackan och njöt av den godaste kopp kaffe jag smakat. Vi möter därefter vår guide som tar oss på en 5-minuters promenad till platsen där hästarna står. Vi möts av en osannolik vy över Vinales dalar. Jag står helt stilla, totalt paralyserad av den magnifikt bländande naturen. Vi hoppar upp på hästarna och min häst vill gå först fram mest hela tiden. Naturen är sagolikt vacker och det känns otroligt läckert att se den från en hästrygg. Vår trio travar på mot en lokal tobaks- och kaffeodlare. Killen som äger farmen är i vår ålder och ser ut som en stereotypisk bonde från 60-talet med stövlar och stråhatt. Han hälsar oss välkomna och gör oss en drink från en avhuggen kokosnöt med rom, sirap och färsk grape-frukt i. Ingen av ingredienserna är någon storfavorti hos mig men drinken smakade jättegott. Vidare rullar han oss en cigarr och det känns inte helt fel att sippa kokosdrink just här och nu med en färsk cigarr i handen. Han visar oss runt på plantagen men vare sig bonden eller guiden kan någon engelska så vi försöker göra vårt bästa för att förstå vad de säger.

När vi sedan är åter på hästryggen berättar Uffe hur hästrädd han är, *asgarv*. Jag har märkt att han sett något stel ut när jag försökt få min häst att gå lite fortare fram. Och han ser extremt koncentrerad ut på sadeln och svarar endast kort och koncist vid tilltal. När min häst sedan stannar upp precis framför Uffes häst tror jag att jag ska garva ihjäl mig. Min häst passar nämligen på att ”göra stort” och eftersom Uffe inte vet hur han ska stoppa sin häst, kör han sitt ben rakt in i min häst och får hästskit över hela brallan, hahahah. Jag tror jag dör av skratt men slutar tvärt när jag ser en surmulen Uffe bakom mig. Han säger högt ”DET DÄR GJORDE DU MED FLIT!!” och jag försöker tänka ut vad oddsen är att detta kan hända i verkligheten.

Resten av utflykten hör jag Uffe, muttrandes bakom mig, försöka få hästen att gå dit han vill. Ibland bestämmer hästen sin egna väg in i ett snår som resulterar i att Uffe får rivmärken över hela armarna. Trots detta är vi på strålande humör och skrattar mest åt varandra. Denna utflykt har gjort resan till Vinales värt alla timmar i bussen och är bland det bästa vi gjort under dessa 6 månader på resande fot. Efter 4 timmar på hästryggen kan vi knappt ta oss ner på marken. Vi har så infernaliskt ont i knän, vrister och rumpa att vi får minne av utflykten i flera dagar efteråt.

Se alla bilder här!

Morgonens uppgift var att ta ut pengar och hitta en resa till Maria la Gorda som är en strandort söder om Vinales. Typiskt nog finns det bara ett hotell på stranden som givetvis var fullbokat de närmsta dagarna fram. Vi försökte hitta en annan strandort men alla som finns har bara ett hotell som också är fullbokade. Tydligen har vi rest till Kuba under högsäsong. Vi bestämde oss därför att på måndag ta en buss till Trinidad via Havanna. På resebyrån träffade vi på en svensk man, Sten, som är på resande fot i Kuba. Han kan landet väl och gav oss mängder av tips. Han har rest till Kuba i många år och rekommenderade boende i turistmeckat Varadero. Varadero är inte vårt eller hans förstaval men iom att vi inleder vår resa med att upptäcka ”det riktiga Kuba” samt att alla andra strandorter är fullbokade, känns Varadero som ett helt perfekt val. Han tipsade om ett boende längst bort ifrån hotellkomplexen med urvacker omgivning, nära till kritvita stränder som inte kostar skjortan. Men Varadero blir först efter Trinidad.

Efter att vi tagit ut pengar på banken satte vi oss på ett litet fik/restaurang. Uffe drack bärs (Cristal) som påminner om Carlsberg Hof. Jag beställde en lemonad med mynta som smakade precis som en svag Mojito. Mojiton som jag har druckit i Kuba har hittils varit väldigt stark så jag kan lika gärna utan rom, haha. På fiket började vi prata med tre norrmän som var urtrevliga. Vi satt säkert där i tre timmar innan vi gick tillbaka till vårt casa. Strax innan middagen var klar kom Annis morfar förbi och hälsade på. Han arbetar på ett tobaksplantage och hade med sig ett gäng nyrullade cigarrer. Det var helt surrealistiskt att sitta och försöka kommunicera med honom då vi inte kan spanska och han ingen engelska. Med mycket kroppsspråk och stor hjälp av språklexikon satt vi faktiskt i flera timmar, pratade och skrattade åt varandra. Han berättade att cigarrerna han hade med sig bestod av vanilj, rom, vatten, socker och honung. Han rullade en åt Uffe som var gudagod. Uffe är en fena på att kommunicera på spanska och kunde till slut få ihop hela meningar. Det var härligt att se dom där två febrilt bläddra i spanska-ordboken medans de rökte varsin nyrullad cigarr. Uffe var lyrisk och köpte 3 hemmagjorda cigarrpaket gjorda av bananblad (24 st). Morfarn blev så glad att han gav bort ett extra paket till honom. Så nu har Uffe ett 40-tal cigarrer som han måste hinna röka upp inom 20 dagar då vi inte kan ta ut mer än 10-15st ur landet. Rätt åt honom, haha.

Middagen var fantastisk och vi åt nygrillad fisk, svart bönsoppa, grönsaker och färsk frukt. Kvällen avslutades med kubansk karneval och överallt ser vi kvinnor, män och barn vicka på höfterna åt rytmen av salsa-musik … ibland blir det nästan genant att se folk i alla åldrar stå juckandes mot varandra i rader och det ser ut som dom har sex med kläderna på.

Se alla bilder här!

I plugget läste jag spanska på kvällskurs men pga av för få deltagare avbröts den. Synd. I Kuba hade vi verkligen behövt spanskakunskaper. Invånarna kan ingen engelska och vi kan ingen spanska. Vi känner oss som två dumma får överallt. Det finns en liten avdelning med spanska ord längst bak i vår Lonely Planetbok men det är bara 3 sidor och täcker bara de absolut enklaste meningarna. Uffe har idag suttit i telefon och försökt på knagglig spanska boka ett rum hos en kubansk familj (casa partikulares) i Vinales dit vi ska imorn. Ingen kan dock engelska och vi önskade verkligen att vi kunde mer spanska.

Vi gav upp iden att ringa till de privata boendena och beslöt oss för att istället gå till ett internet cafe och leta upp boende. Vad som utspelade sig där var en syn för gudarna haha. Uffe var i sitt esse och lyckades genom att spela ”gäster med gester” förklara för den icke engelsktalande receptionisten att vi behövde hjälp med boende i Vinales. Hon ringer upp sin dotter (som kan prata lite engelska) och Uffe berättar för henne vårt dilemma. Dottern förklarar vidare till hennes mamma som ringer upp och pratar med husägaren i Vinales. Tyvärr var det fullbokat och de föreslår ett annat boende. Mamman ringer upp sin dotter som förklarar detta för Uffe. Dottern ber mamman att ringa det andra boendet som turligt nog hade en plats åt oss 😀

Jag sitter framför datorn och ser i bakgrunden hur receptionisten försöker få personuppgifter från Uffe och han bläddrar febrilt i boken för att försöka hitta dom rätta meningarna. Vi lämnar internetcafeet med ett bokat rum imorgon hos en familj i Vinales. Paret som vi kommer bo hos, ska stå vid busstationen med en stor skylt som det står Christine på haha. En stor guldstjärna till världens bästa Uffe och en urhärlig receptionist som inte bara lyckas med att boka ett rum på annan ort åt oss utan dessutom lyckas få fram till värdparet vilken buss vi ska ta och vilken tid vi kommer anlända haha.

Som sagt, det finns sina fördelar med att kunna spanska i Kuba. Nästa utmaning blir att hitta en spansk-engelsk ordbok (som vi naturligtvis redan borde ha inköpt) suck.

PS. Lite nya filmer är upplagda se filmflik Ds.

Vi tillbringar hela förmiddagen på museumet och vältrar oss i den kubanska historien som innehåller decennier av framtvingade revolutioner efter spanska och amerikanska ockupationer. Sedan i slutet av 1800-talet har USA försökt att få Kuba till en av de amerikanska staterna. USAs inflytande blir allt större med hjälp av den dåvarande diktatorn Batista. Batistas styre leder landet till total misär med svält, fattigdom och sjukdomar. Till slut lyckas landet frigöra sig från det imperialistiska förtrycket från USA när Castro med hjälp av bl.a Che Guevara leder revlutionen som driver Batista ut ur landet.

Det är skrämmande att se hur USA fortfarande förbjuder sina invånare att besöka Kuba, 47 år efter att lagen upprättats. Den amerikanska (politiska) filosofin är ”If you are not with us, you are against us”. Det tänkandet har förstört många länder …
Den kommunistiska ideologin är väldigt bra i teorin, dvs alla människor har lika värde, alla har möjlighet till inkomst och inga klasskillnader uppstår. I praktiken har vi genom tiderna sett att det inte alltid fungerar men det är jävligt läckert att se ett land utvecklas självständigt efter alla ockupationsförsök från stormakter.

I Kuba har tiden stått stilla, bilarna ser ut att vara från 60-talet. Byggnaderna i Havanna är fantastiskt vackra, gamla och välbevarade. Staden är väldigt ren utan tiggare och hemlösa. För oss västerlänningar som alltid är vana vid lättillgänglighet (dvs vi kräver att få det vi vill ha när vi vill ha det) är det krångligt med ett helt statligt styre. Butiker stänger tidigt eller är helt stängda på helger (invånare vill vara lediga). USA är den raka motsattsen till Kuba då amerikanarna är så vana vid snabba och tidseffektiva lösningar.
Förr i tiden sparade man flera veckor eller månader för att ha råd med en efterlängtad sak. I dagens samhälle ska det gå fort och därför handlar många på kredit. Jag tycker att känslan av att längta och kämpa för en sak ibland är viktigare än själva ägandet. Det är läskigt att se hur Sverige blir alltmer likt USA. Det är naturligtvis svårt att motstå samhällets köphets där allt ska förnyas. Din TV ska bli större, din dator ska bli mindre och i slutändan förstår du inte varför du fortfarande vill ha mer. När blir man nöjd?

Jag tror inte svaret är ett helt statligt styre, men det skulle inte skada med ett något mindre materialistiskt samhälle. Dina lyckligaste stunder har oftast inte med en ägodel att göra. En av mina bästa stunder i livet var precis efter att ha klarat av klostertiden i Thailand. Jag var så jävla lycklig över känslan att förtjäna något efter att ha kämpat för det. Aldrig någonssin har jag varit så lycklig över en helt vanlig kopp kaffe! 😀

Visa bilder Museo de la Revolucion!

Denna dag har vi dedikerat till cityvandring i Havanna. Morgonen inleds med att jag tar en iskall dusch då strömmen oturligt nog har gått. Vi lämnar lägenheten och går kvatreret runt och hittar ett bageri och köper varsin nybakad småfranska. Tanten i bageriet tittar blygt på oss och vi försöker på skrocklig spanska förklara och peka på vad vi vill ha. Hon skiner upp och skrattar hjärtligt åt oss när vi säger ”gracias”.

När vi anlände till Kuba i söndags var det inte speciellt varmt så idag har klätt på oss med långbrallor och jumper. Fel val. Solen strålar och vi väljer att ta en taxi till innerstan istället för en långpromenad. När vi anländer till Museo de la Revolucion så är vi 40 minuter för tidiga och bestämmer för att sätta oss på ett fik. Vi beställer varsin cappucino, apelsinjuice och grillad ostbaguette. Kafeet är litet och mysigt. På vår vänstra sida sitter tre äldre män som dricker kaffe och röker cigarr, på vår högra sitter sitter ett ungt par och blossar. Under dagen upptäcker vi att väldigt många kubaner i alla åldrar, i alla miljöer röker cigarr och det doftar ljuvligt.

Senare tog vi en promenad till Plaza del la Revolucion och Ministry of the Interior (se bilder).

Visa bilder Havanna!

Herregud vilken dag! När vår taxi till Ft. Lauderdales flygplats inte dök upp, ringer vi till taxi 05;30 och får reda på att chauffören inte hittar hit. 40 minuter senare dyker han upp och muttrar över att det är så svårt att hitta till i kvarteret. Flyget gick förvånandsvärt bra och vi landar i Bahamas Airport redan 45 minuter efter att vi stått på amerikansk mark. Vi väntade cirka 2 timmar i Bahamas tills vårt flyg till Kuba skulle lyfta. Inne på flygplatsen (i Bahamas) möts vi av ett live-band som spelar med breda smilband. Ovanligt och härligt välkomnande. När vi till slut landar i Havanna vid tre-tiden lokal tid så var vi totalt utsvultna. Det fanns dock inte någon form av matserveringen på flygplatsen så vi bestämmer oss för att ta första bästa taxi (till vår lägenhet i området Vedado).

Vi hinner lagom ta ut väskorna ur taxin när vår host kommer utspringandes och hälsar oss välkomna. Han visar oss runt i lägenheten som består av ett sovrum, allrum, kök, tvrum , toalett och utomhusterass. Det är inget flott ställe men det duger perfekt för oss. Vi ska bo här i fyra dagar och därefter dra oss söderut mot Vinales och Maria la Gorda. Nu har det gått cirka en och en halv timma sedan vi landade och vi håller på att avlida av hunger. Oturligt nog är det söndag och nästan inget är öppet.

Vi kommer just på att vi har dåligt med pengar på VISA-korten så vi måste hitta ett internetcafe för att föra över pengar samt växla till kubansk valuta. Det var lättare sagt än gjort. Inget internet är öppet på söndagar och ingen affär/restaurang tar emot VISA-kort. Till slut hittar vi en telefon och kan ringa till vår telefonbank. Därefter uppsöker vi ett växlingskontor men får där reda på att vi måste ha våra pass med oss för att kunna ta ut pengar. Nu håller våra magar på att sprängas av hunger så vi muttrar tillbaka till lägenheten för att hämta våra pass. Om ni undrar varför inte har några kontanter så gick dom vi hade oavkortat till hyran.

Efter mycket om och men får vi till slut våra pengar och nästa utmaning blir att hitta en mataffär. När vi frågar efter vägen till en mataffär tittar lokalbefolkningen konstigt på oss och säger att det inte finns någon. Flera kvarter senare hittar vi en liten bod som säljer burkmat och torrvaror. Vi köper med oss spagetti, ketchup, vatten och en flaska rödtjut. Kvällen avslutas med hemlagad pasta och Lonely Planet-läsning.

Inatt hade jag en återkommande dröm om morfar. Han stod precis framför mig men vi samtalade genom en telefon. När jag vaknade överfylldes jag av en stark saknad till mormor och Ami.
Så mamma, nästa gång du hälsar på dom lova att ge en extra stor kram från mig. Kärlek Tinna.

Det går ju inte att vara i USA utan att uppleva en riktigt ordentlig junkfood-kväll. Igår beställde vi hempizza och herregud vad den var big! Vi tänke att vi beställer en traditionell variant med lite toppings på…men det kvittade. Pizzan var stor som fan och dröpte med smält ost. Men den var väldigt god 😀

Vi hade även köpt hem ”lite” glass. Glassbyttan var typ större än mitt huvud och när jag var klar, syntes det knappt att jag rört paketet haha.

Förra veckan tog Lisa oss till en internationell matbutik som har en del varor från Sverige. Snacka om att vi var i himmelen när vi hittade kexchoklad, blåbärssoppa, lingonsylt, inlagd gurka och smågodis. Vi köpte bl a hem saltlakrids, malacos fiskar och skogsbär (!!) som jag älskar 😛 Efter en helkväll med skräp i magen la vi oss i sofforna och kollade på Top Gun.

Ikväll var det storfirande på gång då Skellefteå AIK blev klara för elitserieslutspel efter en gastkramade match mot HV71. Uffe hyperventilerade och fick lite Asti Cinzano för att lugna nerverna och fira vinsten 🙂 Till kvällsmat lagade vi grillad halloumiost som förrätt och smördegsinbakad fläskfile med småpotatis, sparris och gorgonzolasås. Medans jag stod i köket satt Uffe och kollade på en film i världsklass; Den vilda jakten på juvelen haha. Till dessert käkade jag Brownie Cheesecake och Uffe öppnade en ny Ben & Jerry glass; Coffee heath bar crunch.

Nu har vi fixat med boende i Havanna. Vi hittade på nätet ett Casa particulares dvs vi bor tillsammans med en kubansk familj (vi har dock fått turen att bo i egen lägenhet i ägarens byggnad) för en liten peng. Vi kommer att vara i Havanna i 4 dagar innan vi drar oss mot södvästra delen av Kuba.

Se alla bilder här!

Det är många tankar och reflektioner som dyker upp i huvudet när vi är ute och reser. Vi gör många jämförelser med andra länders kultur, religion och politiska situationer.
Det är vanligt att vi blir vansinnigt förälskad i ett land dom första veckorna som vi är där. Vi ser dom positiva aspekterna av ett land i början av vistelsen tex i Thailand som har dom mest underbara stränderna, människor och maten. Men det är en fruktansvärd fattigdom som råder i landet och befolkningen är extremt beroende av turism. Detta resulterar i invånarna gör ALLT för att behålla utlänningar. Kvinnor prostituerar sig och i många familjer tvingas dottern försörja hela släkten genom detta sätt.

Indien är ett land som växer otroligt fort och kommer inom en snar framtid gå om Kina i antal invånare. Landet bjuder på otroliga kulturarv, fantastiska vyer och underbara maträtter. Vi har sällan sett vackrare kläder än i just Indien. Vi har dessvärre också upplevt en hel del saker som gör oss hemkära. Vi har samtalat med 25-åriga sexbarnsmödrar som är på flykt undan sina män. De får inte skilja sig då detta är en skam för hela familjen, oavsett om mannen misshandlat kvinnan eller vad som har hänt. Hon får gifta sig en gång och det ska vara resten av livet. Kvinnan är alltid lägre stående än mannen.
Det är inte bra att få döttrar då dessa kostar mer pengar vid ett giftemål, maken kräver ibland en avgift (dowry) för att bli kvinnans äkta man. Här ser vi klara skillnader gentemot Sverige där vi är i topp när det gäller jämställdhet!
Homosexualitet är strängt förbjudet enligt lag och straffet kan bli livstids fängelse (se källa). I vår guide-bok Lonely Planet läste vi att analsex resulterar i 10 års fängelse, hur man nu ska efterfölja en sådan lag? I vår dagliga morgontidning läste vi om sexuella trakasserier och gruppvåldtäkter mot kvinnor och när västerländska kvinnor går på stan får de ständigt skyla sig för att inte bli utstirrade/bli tafsade på. Det finns inget som helst pensionssystem i vare sig Thailand eller Indien varför vi ser alldeles för gamla människor på gatan, sliter och arbetar när de borde vara hemma och njuta av den lediga tid som de förtjänar efter år av jobb.

I USA är det lätt att se dom materiella fördelarna som råder dvs det finns vackra villor, stora båtar och andra överflödiga egendomar. En medelinkosttagare i Sverige kan lätt leva som en ”miljonär” i USA. Med miljonär menar vi att du har råd med en vacker strandtomt med pool, flera bilar, städhjälp samt den största tv:n du någonsinn sett.
Det är lätt att bli förblindad och svårt att förstå varför vi svenskar betalar ”så mycket” för ”så lite”. Efter att vi levt i ett land i några veckor och pratat med invånarna inser vi att så är inte fallet. Vi svenskar har det så jävla bra. Det är många svenskar som anser att det är trist med att ha en medelinkost, betala mycket skatt och få för få ören kvar att leva på. Men vad många länder i världen har som vi INTE har är: Klasskillnader. Klasskillnader uppstår när rika människor har fantastiska möjligheter att bli rikare samt fattiga har svårare att hålla sig ovanför vattenytan.

I USA råder det extrema klasskillnader som uppstår när människans överlevnad helt och hållet är upp till dig själv. Dvs du betalar för egen sjukvård som gör att människor inte har råd att gå till läkaren när de är sjuka. En del arbetsgivare betalar deras sjukförsäkring varför amerikanare är dödsrädda för att förlora sina jobb. Som mamma har du rätt att stanna hemma i 2 veckor (!!!) efter förlossning. Ingen mammaledighet alltså. Som amerikan har du om du har tur rätt till 2 veckors semester om året och man jobbar i regel 60-70 timmar/veckan.

USA är ett perfekt land att leva i om du är rik, frisk och välutbildad. Och ett horribelt land ifall du plötsligt drabbas av en sjukdom, livskris eller lever som ensamstående. Som ensamstående har du oftast två jobb och arbetar 80 timmar/veckan. Inte konstigt att många kvinnor gifter sig av ekonomiska skäl. Det är dessutom norm att kvinnan i äktenskapet inte arbetar vilket resulterar i att hon hamnar i en beroendeställning: hon har ingen utbildning, ingen arbetserfarenhet och har därmed inte ”råd” att skilja sig. Detta har samhället löst genom att (vanligtvis) kvinnan har rätt till 50 % av vad mannen har tjänat under äktenskapets tid.
Vi trodde innan vi kom till USA att amerikanarna betalar lite skatt. Men efter att vi pratat med våra vänner (som bor i Florida och är medelinkomstagare) säger dom att ca 28 % av deras lön går till skatt. Det är alltså inte mycket mindre än vad de flesta svenskar betalar. Svenskar har i jämförelse gratis sjukvård, 5 veckors semester, mammaledighet, pension mm. Och som svensk går dina skattepengar till att utveckla bättre sjukvård och infrastruktur. I Sverige kan du resa överallt i landet med buss eller tåg och du behöver inte förpesta miljön med att alltid ta bilen.

Det finns tusen anledningar till att USAs ekonomi är avsevärt försämrad. Kriget är naturligtvis en av de stora orsakerna. Bush har lånat pengar av Kina (bla för att ge varje invånare en ”gåva” på 300 dollar. En annan orsak är att många amerikaner handlar på kredit. I genomsnitt äger amerikanen 30% av sina egendomar, resten är på kredit. Deras kredit är i snitt högre än deras boendekostnader (!!!)
Vi ser ”house on sale” överallt i hela Florida då folk inte har råd att bo kvar. Den rörliga boenderäntan är skyhög och folk betalar bara av räntan.
Vi hör klagomål på CNN och CBS att bensinkostnaden är för dyr och självklart är den det när många kör gigantiska bilar som drar 2-3 liter besin/mil. I Sverige är bensinpriset galet mycket högre men många av våra bilar drar mindre besin och bensinkostnaden blir därför i slutändan lägre.

Vi såg häromdagen filmen ”An unconvenient truth” av Al Gore som vi rekommenderar alla att se. Så jävla skrämmande att se hur världen lider för vårt ovarsamma miljötänkande. Grönland och Alaska håller på att smälta bort och om isen fortsätter smälta så påverkar det Golfströmmen (för kalla strömmar) saltet sjunker och en ny Istid kan uppstå. Med detta i åtanke är det skrämmande att se ointresset för ämnet i USA (och resten av världen).
Våra homosexuella vänner i USA tycker att det är helt ofattbart att två svenska homosexuella personer har rätt att gifta sig. I USA är det lagligt att vara homosexuell men inte att gifta sig/skaffa barn. Det finna ingen chans att njuta av pensionen på ålderns höst utan att spara ihop till den själv. Pensionen från staten är löjligt låg och det är därför amerikanare jobbar ihjäl sig under sin livstid för att kunna ha råd att pensionera sig. Du måste som förälder även spara pengar för att kunna ge ditt barn möjligheten att utbilda sig efter högstadiet.

Det fantastiska med att göra denna resa är att vi verkligen uppskattar vad vi har hemma. Vi är så otroligt lyckligt lottade över att ha vuxit upp i ett tryggt samhälle med jämställdhet, fungerande välfärdssystem och infrastruktur i världsklass. Svenskar har ett otroligt gott rykte om sig ute i världen och varje gång vi berättar varifrån vi kommer möts man med ett leende.

Tänk på det nästa gång du klagar över att skatten är för hög! haha 😉 Nu förstår vi vart pengarna går.

Vilken underbar dag!!! Vi drog tidigt igår morse till Everglades och spenderade hela dagen med alligatorer, delfiner, fåglar och en helt övermäktig natur.

Dagen kunde dock ha börjat bättre…Uffe hade dagen innan beställt en taxi från Lisas hus till platsen som safariföretaget (deras hemsida) skulle hämta upp oss på. Naturligtvis hade taxin uteblivit och vi började bli smått stressade eftersom vi hade en tid att passa. Uffe ringer taxiföretaget och undrar var taxin är. En jävligt sur kvinna förklarar för honom att hon har ingen aning då hon just börajde sitt pass (???) Men att hon skickar iväg en taxi så fort som möjligt.

Tjugo minuter senare har fortfarande ingen taxi dykt upp och vi är nu jävligt stressade. Uffe ringer till Safarie-företaget och säger att vi troligtvis blir några minuter sena. Även hon har vaknat upp på sin värsta sida och meddelar att vi måste vara i tid annars kommer vi inte med (Vi har redan betalat för safarin så dom skiter väl i om vi kommer med eller inte). Vi ringer tillbaka till taxin och nu är den 30 minuter försenad *suck*. Hon säger till Uffe att hon inte vet vart taxin är och iom att han har ”en ton” mot henne så ska hon se till att taxin blir ytterligare 20 minuter försenad….What? Vilken jävla apa!

Taxin dyker tillslut upp och vi hoppar in till en taxichafför som verkar hög och sluddrar bakom ratten. Vi förklarar att vi har bråttom och måste hinna i tid. Han säger irriterat att han inte vet vart platsen ligger så Uffe måste ringa till Safarietjejen som förklarar vägen till chaffören.

07.45 skulle bussen lämna parkeringen. 07.56 svänger våran taxi in till parkeringen och där står minibussen. Det andra sällskapet var nämligen också försenade som tur var! Vår adrealinnivå låg ganska högt den närmsta timman.

Bussen plockar därefter upp resterade sällskap och vi blir samanlagt 8 personer på safarin.
Vi åker först till ett ställe där vi ska hoppa på en ”airboat” (med propeller där bak) som ska ta oss ut till träsken. Vi får dock först chansen att hålla en liten alligator (se bilder).
Träsken var inte speciellt djupa men fyllda med gyttja, gräs, alligatorer och vackra fåglar. Ute i träsket stannar vi till vid en liten bebyggnad som låg på bryggor. Där fick se en gigantisk 50-årig alligator vid namn Big Papa. Han var otroligt fotogeniq och på gott humör (se den skrattande alligatorn på bild). Här såldes också indiankläder, drömfångare och halsband som två indiankvinnor satt och tillverkade. Väl klara tog vi airboaten tillbaka till kajen och minibussen för att ta oss till nästa anhalt.

Efter en kvart svängde vi av på en mindre väg och stannade till vid vägkanten. Nu var vi långt inne i Everglades och naturen här var otrolig. Vi tog oss genom ett litet snår och där såg vi en gyttjepöl fylld med små vilda bäbis-alligatorer. Dom såg ut att må gott och plaskade runt i pölen. En överväldigande känsla kom över oss när vi såg miltals av träsk bestående av små illgröna träd med en klarblå himmel som bakgrund.

Nästa stopp var egentligen bara en liten rastplats med en liten damm och ett långt dike vid vägkanten. Här fanns det dock otroligt mycket djurliv och vi fotade alligatorer, fåglar och svartgula insekter. Otroligt mycket djurliv med tanke på att det bara var 3-4 meter ifrån vägkanten. Vid det här laget höll vi på att dö av hunger och nästa stopp var Everglades City och ett lunch-hak.

Till appertiser serverades friterad alligator och vi smakade båda nyfiket på de små bollarna. Smakade exakt som kyckling och vi var nog båda lite besvikna på att köttet inte hade mer särskiljande smak. Uffe åt en sallad och jag tog en riktig amerikansk hamburgare.
Vid bordet satt ett par andra pensionärer och diskuterade deras timeshare-lägenheter. Vi nämde inte att vi varit på ett timeshare-möte efterssom de verkade vara så nöjda med deras lägenheter. Efter halva lunchen bytte vi tallrik och avslutade varandras lunch haha. Magen var nöjd och vår färd fortsatte.

Sista stoppet var vid hamnen i Everglades City. Vi hoppade på en båt som tog oss ut i mexikanska golfen. Vi såg massor av delfiner, manetees (snarlik sjölejon se denna bild), otroligt många fåglar. Det var svårt att ta bilder på delfinerna men en liten fena fastnade bestämt på en av bilderna. Båtfärden var en av höjdpunkterna och det var underbart att sitta i solen och känna vinden i håret när man såg allt djurliv omkring sig.

När vi återvände till kajen var alla rejält trötta och vi slumrade till på hemvägen. Guiden som hade pratat konstant hela dagen gjorde rätt i att passa på att andas. Vi pratade lite med de andra i bussen som kom från Virginia och Colorado och hade kommit ner till Florida för att fly undan det kalla vädret de hade hemma.
Guiden körde oss ända vägen hem så vi slapp ta en taxi, vi dricksade och tackade för dagen.

Visa alla bilder från Everglades!

Nu har vi äntligen hittat våra biljetter till äckligt vackra Karibien 😀 Den 9e mars lyfter flyget mot Havanna, Kuba med mellanlandning i Bahamas. Då det är omöjligt att resa till Kuba från USA (amerikanarna är strängt förbjudna att resa dit eller rättare sagt spendera några pengar i Kuba och hotas med fängelsestraff och dyra böter ifall de gör det) var vi tvugna att resa via Bahamas….vilket inte är helt fel! 😛

Vi kommer stanna i Kuba i sammanlagt i 25 dagar innan flyget tar oss vidare till Dominikanska Republiken via Costa Rica. I och med att dom flesta länder och öar i Karibien, Centralamerika och Sydamerika kräver en vidarebiljett för inträde i landet så var det lite meckit att hitta bra biljetter. Vi satt nog framför datorn i 8 timmar innan vi bestämde oss för denna rutt.

Jag (Tinna) har alltid velat åka till Kuba som naturligtvis är den krångligaste samt dyraste ö att resa till. När vi väl landar är dock kostnaderna väldigt låga. Dvs det är dyrt att resa in och ut ifrån landet men billigt att leva där. Vi var dessutom tvugna att hitta en biljett ut från Kuba då deras immigration kräver det. Efter många heta disskusioner om vilket land vi därefter skulle resa till bestämde vi oss för att åka till D.R då verkar vara en väldigt vacker och inte alltför dyrt land att leva i.

Tanken är att vi därefter ska ta oss till Brasilien då vi båda väldigt gärna vill uppleva Amazonas men det var sjukt dyrt att resa dit från Kuba. Antingen så avslutar vi vår karibienrutt efter D. R eller så tar vi en sväng ner till S:t Lucia och Trinidad. Vi får helt enkelt se vilken plan som blir bäst!

Igår var det en Mr Ulf Tommy Lundh som var i himmelen (se bilder). För en vecka sedan beställde han två stockar Grov portion på nätet och har sedan dess sprungit till postlådan som en skottspole. Igår kom belöningen och han var som en tioåring på julafton!

Eftersom det är lördag så bestämde vi oss för att unna oss lite extra mumsfilibabba och cyklade till matvarubutiken för att handla till ingridienser till middagen. Det är inte ofta vi får chansen att tillaga mat själva och passade på att slå på stort. Oxfile med brytbönor, timjanklyftpotatis med rosepepparsås och parmesangrillad tomat. Rosepepparkornen var svåra att hitta så vi köpte en mixed pepparburk som stackars Uffe fick sortera ur. Innan denna måltid fick jag en champagnedrink och Uffe drack inhemsk öl (som utlovat i gästboken)…Lindemans Shiraz har blivit en favorit då den kostar här 30 spänn (!!!) Galet gott och galet billigt 😀
Till dessert: Keylime cheeskake 😛

Då våra magar inte direkt är vana vid denna sortens mat låg vi som två paddor på sofforna efteråt. Lisa har typ 500 tvkanaler så det slutade med att vi kollade på Dödligt vapen 2, The Mumie, Con Air, Snakes on a plane och Boogie nights – riktiga klassiker hehe.

Visa bilder

Idag tog Raul oss på en dagstur till Miami. Första anhalt var ett gammalt hus, Vizcaya , som också är ett museum. Det tillhörde en av USA´s första tobaks-importörer och var otroligt magnifikt. Mycket av inredningen är hämtad från Europa och Asien. Huset byggdes 1916 och hade bl.a Floridas första telefon, elektricitet till alla rum och hiss. Huset omringades av en gigantisk trädgård som hade grekisk/italiensk stil med stenstatyer och fontäner.
Husets ägare, James Deering , hade ofta storslagna fester som celebriteter såsom Frank Sinatra , John F Kennedy, Ronald Reagan samt påven (!!) deltog i. Raul sa hela tiden att detta var hans drömhus och att han en dag skulle bygga ett likadant hus i Mexico. Killen har ju ”bara” redan ett tiotal hus i USA och Mexico. 🙂

Efter ett tag började det dugga och vi bestämde oss för att gå tillbaka till bilen för att ta en sväng ner till South Beach, Miami (Ocean Drive). Där besökte vi bl.a huset där Versaci bodde (idag hotell) och det var ruggit att stå på platsen där han blev kallblodigt mördad. Se bild på grindarna.
Vidare besökte vi hotel Victor som Raul tidigare har jobbat på. Det hade en väldigt stilrent, lyxigt och snygg design och kändes mer som en nattklubb än ett hotell.

När klockan började närma sig fem höll vi på att dö av hunger och åkte till en grekisk restaurang och käkade drömmat! Sent på kvällen körde Raul oss till Lisas hus och vi slängde oss i sängs och somnade innan huvudet hunnit landa på kudden.

Visa alla bilder!

I måndags tog vi våra väskor och flyttade in hos Raul för två nätter. Han plockade upp oss i Fort Lauderdale och körde oss till hans favoritrestaurang som serverar äkta mexikansk mat. Raul är nämligen från Mexico och ville att vi skulle få smaka på det riktiga käket som finns i hans hemland. Det var starkt, starkt och starkt men riktigt gott!! Vi åt flera rätter men det som jag tyckte var godast var dessa tacoformade (fast mjuka) bröd som var fyllda med någon typ av kött (biffstroganoff) och jalapeno-salsa.

Efter att ha fyllt våra magar till bristningsgränsen åkte vi hem till Rauls lägenhet som är beläget mer eller mindre på stranden. Hela kvarteret består av idiothöga skyskrapor och även om området är extremt lyxigt med galet dyra lägenheter så är det ganska opersonligt. Många lägenhetsägare har dessa boenden några veckor om året och det är mer eller mindre bara pensionärer som har sina boenden här. Raul har bott i USA i tre år och valde att flytta hit pga av sitt jobb. Munnen går i ett och han pratar vitt och brett om alla världskändisar han känner och hur mycket pengar hans familj har. Under ytan är han en otroligt snäll och generös människa och man får ta resten av hans personlighet med en klackspark 😀

Vi (jag, uffe, raul och hans polare freddie) gick ner till stranden och solade & badade. Stranden är jättefin men i och med att hela Florida en gång varit ett stort träskmark, känner man att man sjunker ner lite i sanden. Stranden är gigantisk och du kan se ända fram till Miami och Fort Lauderdale från där du står. När solen gick i moln, hoppade vi i den 30 gradiga poolen som tillhör huset. Mycket skönt!

På kvällen fick vi besök av Thom och Bill som kom med världens största lasagne. Vi käkade och hade ändlösa disskusioner om USA och hur det politiska läget har försämrats sedan Bush tillträde. Det bästa med att resa runt i olika länder är att vi får lära oss så mycket om andra människors leverne, kultur, religion och politik. Speciellt genom couchsurfingboende. Det är betydligt lättare att förstå hur människor lever i ett land när du bor tillsammans med dom. Du baserar inte dina åsikter genom surret från media utan istället hör och ser folk som dagligen får ta konsekvenserna av STORA felaktiga politiska beslut.

Efter flera timmars prat tog vi en promenad längst stranden och fick se en urvacker fullmåne som lös upp delar av havet. Dagen efter kom Freddie förbi med mat från Venezuela (hans hemland). Se bilder. Det påminde om kroppkakor fast med annan fyllning. Häftigt att smaka något som hans mamma tillagat från Venezuela!

Visa bilder

Igår tog Lisa oss till en ”get together”-kväll arrangerat av couchsurfing. Vi åkte till Thom som bor i Hollywood (inte i Kalifornien) strax utanför Fort Lauderdale. Det var liknande ett knytkalas där var och en tog med sig en typisk maträtt från sitt hemland. Vi var sammanlagt ett 20-tal personer, vissa som hostar (har surfare boende hos sig) och andra som gör som vi (är inneboende).

Jag och Uffe gjorde skagenrullander (skagenröra i tunnbröd) och Lisa gjorde en kikärtssallad och en jordgubbstårta. På buffebordet fanns det rätter från hela världen, thailändsk currygryta, italiensk kycklinglasagne, mexikansk salsa, brittisk shepherds pie och en massa amerikanska rätter.

Det var riktigt kul att träffa nya människor som vi kunde byta reseberättelser med och få se bilder från platser som dom varit på. Under kvällens gång fick vi dessutom en massa bra tips om vilka platser som är värt att besöka i Karibien, Centralamerika och Mexico.

Igår hade vi planerat att resa till Miami i morgon. Vi har genom couchsurfing hittat ett par som bor i ett hus strax utanför Miami City som vi får bo hos. Men när vi kom hem från festen igår frågade Lisa om vi vill bo i hennes hus medans hon är på semester i Peru. Hon åker på onsdag och kommer vara borta i 12 dagar (!). Vi tackade naturligtvis ja och det ska bli otroligt lyxigt och skönt att ha ett helt hus för oss själva. Lisa är extremt givmild och det känns otroligt häftigt att hon har denna tillit till oss att vakta hennes hus under tiden som hon är borta.

Vi kommer dock behöva lämna huset imorgon för att komma tillbaka på torsdag. Troligtvis ska vi bo hos en kille som vi träffade igår på festen. Han heter Raul och bor i ett strandhus i Hollywood. Lyxigt värre 😀 !
Under tiden som vi är Fort Lauderdale ska vi försöka göra lite dagsutflykter till bl.a Everglades.

Ikväll är det Oskarsgalan i USA och vi har laddat upp med chips och dipp. Det är galet vad många olika sorters chips och dippsorter det finns i detta land. Man får totalt beslutångest och det slutar oftast med att jag inte köper något alls.

Här är några bilder från igår!

Gush, igår var det stekvarmt i Fort Lauderdale. Stackars Ryan sprang Maraton i denna hetta men lyckades komma i mål utan skador fast med svåra kramper i benen. Jag och Uffe tog cyklarna till stranden och höll på att svimma av värmeslag när vi kom fram. Det kändes dock inte lägligt att klaga på värmen när vi träffade upp Ryan efter hans sprinterlopp.

Lite senare satte vi oss på samma ställe som vi var på igår och Uffe och jag tog varsin Margarita medans Ryan drack cola. Något som jag tyckte var lite konstigt var kosten som erbjöds till samtliga maratonslöpare efter att de kommit i mål. Vid målsnöret delades det ut öl, läsk, kakor, chips och muffins (!!!) Lite skillnad från våran blåbärsoppa och energidrycker.

Eftersom Ryans kramper fortsatte ett bra tag efter han kom i mål, hade han svårt att sitta stilla alltför länge. Vi bestämde oss därför att strunta i att cykla och istället promenerade hem med honom. Detta tog ett bra jävla tag (ca 2 timmar) i kokhet värmebölja så när vi kom hem var vi helt färdiga. Lisa hade satt igång jacuzzin på verandan och det var bra härligt att lägga sig i den lagom till att himlen öppnade sig och regndropparna började falla. Urskönt! På kvällen blev det grillade hamburgare 😀 (se film)

Imorgon ska vi åka till Orlando och besöka Disney World och kanske MGM Studios. Vi lyckades hitta ett idiotbra erbjudande i en morgontidning. Vi får bo på ett lyxigt 5 stjärningt hotell ett stenkast från Disneyworld i 2 nätter inkl inträde till Disney World för ca 300kr/person. Galet billigt! Enda haken är att vi måste delta i ett lägenhetsförsäljningsmöte i 90 minuter, haha. Normalpris för inträde till parken är ca 500kr/person. Vi lyckades dessutom hitta med Ryans hjälp en billig flygresa tur&retur till Orlando för 190kr/person. Som taget 😀 ! Vi kommer tillbaka till Lisa på torsdag och vi kommer ha kvar de mesta av våra grejer där.
På fredag drar vi till Everglades med Lisa!

Visa alla bilder!

OBS!! NYTT USA-NUMMER !!!!! (+1) 954 305 0637
Vi har nu bott hos Lisa i 4 nätter och vi trivs ofattbart bra här. Lisa är så extremt gullig och vill ta hand om oss hela tiden. Vanligtvis går hon till jobbet runt 5 på morgonen och när hon slutat jobbet vid lunchtid brukar vi hitta på något tillsammans. I förrgår åkte vi ut till USAs största supermall och shoppade lite småsaker. Stället var något så extremt stort och jag tror vi såg 5 % av det hela. Jag handlade lite lotion och Uffe en Lonelyplanet bok ”Central America on a shoestring”.

Igår var det en av årets finaste dagar, supervarmt men ändå lite blåsigt. Vi tog en långpromenad mot stranden och efter att gått i 2 timmar började vi lite lätt lessna. Till slut kom vi iaf fram till Fort Lauderdale beach som kryllade av folk. I om det att det var lördag och ”President weekend” så var det milt sagt fler än vi som var där. När vi gick igenom standen för att komma till beachen kunde vi se miljonkronors villor överallt med sina galet stora båtar brevid husen. Det kändes ganska surrealistiskt att folk har råd att leva på detta vis. Lisa sa dock på kvällen att de flesta inte ens bor i husen och använder dom som ”sommarstugor” (!!!). Ett av husen vi gick förbi hade nyligen renoverats för 4 miljoner $. Helt ofattbart!

Nere på strandgatan var vi helt slut och bestämde att slå oss ner på ett litet fik/restaurang. Vi beställde lite mexikansk mat och tinna beställde en Rasberry Margarita. Tror aldrig vi sett en så gigantisk drink förut, den var ärligt talat större än hennes huvud och såg helt makaber ut! När vi skulle beställa in maten frågade servitören om vi ville ha lite nachos att knapra på innan. Det lät som en bra ide tills han kommer in med en gigantisk korg med nachos och två stora koppar med dipp. Seriöst – varför dessa idiotstora portioner??? Vi hade lätt klarat oss på att dela på förrätten bara. Till lunch åt jag sedan en (stor) ceasarsallad och Uffe käkade en cheesburito med betoning på chees *pust*.

På kvällen Hade Lisa gjort pasta då Ryan ska springa Maraton idag. Startskottet gick för ca en timme sedan så vi ska försöka hinna ner till stranden och hurra på han innan han kommer i mål.

Visa alla bilder!

Vi har väl inte riktigt återhämtat oss från tidsomställningen från Indien (på ca 10 timmar) ännu. Vi sover som kungar i vår galet sköna säng men när mörkret börjar falla blir vi blixttrötta. Inatt satt jag och Lisa uppe till 02.30 och skvallrade men likt förbannat vaknade jag upp 07.00 imorse. Inte konstigt att man blir trött på dagen 😉

Igår tog vi oss en långpromenad till city. Med citykartan i handen såg vi ut som sanna turister och det var riktigt kul att vandra omkring som vilsna utomjordningar. Typiskt nog dog vår kamera efter första kortet och när vi skulle byta till reservbatteriet visade det sig att även det vara urladdat *mutter*. Så vi kunde inte ta några bilder 🙁

Efter att vi vandrat i en timme sprang vi på ”The Cheescake factory”. Jag som älskar cheeskakae höll på att få ett epeleptiskt anfall av lycka. Vi steg in i en cheescake-restaurang och fick möjligheten att välja mellan ett 30-tal små underverk. Jag valde en Key Lime Cheescake och Uffe tog en Chocolate chip cookei dough cheescake. Till det drack jag en white chocolate raspberry latte och Uffe drack en vanlig kaffe med mjölk. Tårtbitarna var gigantiska och vi höll på att storkna redan efter halva kakan.

Jag är normalt inte någon efterättsperson men här i USA låter allting så extremt gott! Jag kommer med all säkerhet käka någon form av dessert varje dag och det kommer sluta med att jag rullar fram. Portionerna är 100 gånger större än Sverige. Hemma får vi tex innan förrätten en liten brödbit att knapra på medans i USA får du en hel jävla baguette. Drycken serveras i enlitersglas (!!!) och jag förstår inte hur folk kan orka dricka upp all denna dryck till maten.

Efter denna chockfika promenerade vi till en av Fort Lauderdales största matvaruhus för att hitta ingredienser till kvällens middag. Vi ville bjuda Lisa på en typiskt svensk måltid på Alla hjärtansdag. Det var dock inte det lättaste att hitta svenska råvoror och vi sprang omkring som vilsna katter för att få ihop matvarorna. Två timmar senare lämnade vi butiken med ca 8 kassar (i vaje kasse lägger dom som mest 2 saker). Hela dagen svettades vi i köket för att få ihop matlagningen till en smak som påminner om den hemma. Jag har sedan länge längtat efter att laga mat och det var underbart att ”känna sig som hemma” igen. Till förrätt gjorde vi toast skagen och till varmrätt *trumpinne* köttbullar med brunsås och potatis.

Uffe var eld och lågor för att han äntligen skulle få sina kära köttbullar så det blev min allahjärtansdag present till honom 🙂 Det blev kanske inte som hans ”all time favorite” men jag var ganska nöjd ändå. Lisa verkade gilla det men jag tror hon föredrog förrätten framför varmrätten haha.

Idag ska vi ut på cykeltur med Lisa. Vädret har gjort en tvärvändning och det finns inga direkta spår efter tornadon. Det är ett behagligt varmt klimat på ca 25-30 grader om dagarna. Ikväll ska en ny kille från Kanada komma och stanna ett par nätter. Han ska bla springa maraton som är på söndag. Han är på resande fot och har nyss varit i Guatemala så vi ska pumpa honom på information. Antingen går vi alla fyra ut ikväll eller så stannar vi hemma och grillar på verandan.

Som vi förespådde blev det en väldigt jobbig resa på totalt 44 timmar. Resan inleddes med en 2 timmar försening i Goa till Bombay. När vi väl kom fram till Bombay blev vi stillasittande i 9 timmar på flyget till Milano. En extremt seg flygning där jag lyckats få en trasig flygstol som inte gick att luta bakåt. Innan vi hade bestämt oss för att resa till USA hade vi kollat upp på internet om visumregler och dyligt. I och med att vi är svenska medborgare har vi rätt att stanna i landet i 90 dagar utan visum. Med detta i baktanke var vi lugna med att resa dit. På flygplatsen i Bombay hade vi turen att hitta en Lonely Planet om USA. Och tur var väl det! Det första vi läste var att vi var tvugna att ha en returbiljett ut ur landet för att ens kunna komma in i USA. Med stressande svettpärlor i pannan kom Uffe på en brilliant ide. Vi tog oss till närmsta internetcafe och bokade en bussbiljett från San Diego till Tiuana i Mexico. Biljetten kostade oss 80 spänn och vi kunde pusta ut!

Vi kom med flyget till Milano och när vi landande där kändes det som om vi var på Grönland…dvs det var otroligt kallt. Vi tog varsin (svindyr) italiensk baguette med parmaskinka och mozarellaost som smakade himmelsk.

När vi skulle gå ombord planet till New York uppstod det milt sagt stora problem. Inte nog med att planet skulle lyfta om 15 minuter, vi lyckades stoppa upp hela kön eftersom biljetten till Mexico inte gällde som ”returbiljett”. Vi fick gå bakom kulliserna och prata med chefen för incheckningen. Hon förklarade att biljetter till grannländerna som Canada, Mexico och Karibien inte kan användas som en returbiljett. Personalen rekommenderde oss att uppsöka närmaste resebyrå och inhandla en annan biljett. Flyget skulle vi då naturligtvis missa.

Vi var lyckligtvis väldigt lugna och förklarade att vi inte visste om dessa regler. Hon verkade tursamt känna sympati med oss och sa att vi själva skulle få förklara vårt dilemma för den amerikanska passkontrollen. Med detta i ”bagaget” satt vi 9 timmar och övade på en rationell förklaring. Vi målade upp värsta scenariot att vi var tvugna att resa tillbaka till kalla Italien och förlora alla våra flygpengar.
Att ”ta dagen som den kommer” har ibland sina nackdelar *suck*.

9 timmar senare landande vi i Fort Lauderdale och var milt sagt två nervvrak. 5 minuter senare hade vi båda passerat passkontrollen utan att säga ett pip. I passet fick vi en stämpel som garanterade oss 3 månaders uppehållstillstånd *yay*. Vad sjutton hände?

I JFK var vi tvugna att byta byggnad för incheckning vilket innebar en 5 minuters löpstrecka med flippfloppsandaler i snöstorm. Det var så jävla kallt att jag nästan tappade andan. Väl inne i byggnaden fick vi genomgå flera säkerhetskontroller och vi var inte lugna förrens vi satt på planet till Fort Lauderdale. Vi blev dock sittande i planet ett bra tag då vingarna hade frusit till is och behövdes värmas upp. Vi landade med 2 timmars försening i ett tornado-drabbat Florida.

Ni hörde rätt, storm och regn öste ner och på tvn såg man hustak bortslitna av en tornado som skulle passera Fort Lauderdale under natten. Inte sant, tänkte vi!

På flygplatsen blev hämtade av världens raraste Lisa (som faktiskt jobbar på flygplatsen). Det visste förstås inte vi när satt och berättade om våra resebrydderier. Hon bara skrattade och tyckte att vi hade haft stor tur med oss!

Lisa bor i ett fint och tryggt område med närhet till stranden. Hon och henns man har just separerats och hon bor i en stor villa med härlig poolterass och stor segelbåt som ligger i kanalen 15 meter utanför köket. Vi har fått ett eget rum (!!!!) med en gigantisk säng, idotstor teve och egen toalett & dusch. Lyxigt värre!
Lisa är urmysig och är väldigt generös av sig. Vi får äta vad vi vill ur hennes kök och vi får vara hemma i huset medans hon jobbar. Hon har tom lämnat en nyckel så vi kan komma och gå när vi vill. Vi köpte lite indiska saker till henne (kuddfodral och rökelser) som kanske är i minsta laget men hon blev iaf jätteglad.

Samma kväll som vi anlände hade även en tjej från Australen anlänt till Lisa. Hon hade ett läckert namn; Skye och sov bara över en natt då hon skulle vidare till Peru. Vi hade urkul ihop och satt uppe hela kvällen och drack rödvin och utbytte reserfarenheter.

Idag är det Valentines day i USA som är en stooor händelse. Vi ska ta oss till en stort matvaruhus (som jag har längtat till! Tänk att få gå omkring bland miljontals matvaror och välja ut en massa goda grejer) för att inhandla ingredienser till kvällens måltid: svensk husmanskost 😀

PS. Vi har inte skaffat Amerikanska simkort ännu så bästa sättet att nå oss är genom Uffes svenska mobilnr +46707182008

Visa alla bilder!

Nu är det inte långt kvar till vår maratonresa. Vi kommer vara på resande fot i 42 timmar och börjar med en taxi till Goas flygplats kl 12.00 imorn. Därefter har vi en ganska lång väntetid på ca 10 timmar tills flyget lyfter från Bombay-Milano. I Milano blir vi sittande i ca 5 timmar tills vi flyger till New York. I New York får vi vänta i 6 timmar tills kosan går mot Florida. Vi landar lokaltid 19.50 och kommer bli upphämtade av Lisa som vi ska stanna hos de första dagarna. Hon låter oss bo hos henne till hela 10 (!!!) dagar, vilket är väldigt generöst av henne. Men vi får se hur länge vi stannar i Fort Lauderdale. Vi ska även försöka ta oss norrut till Orlando (Disney World) och söderut till Miami och Key West.

Ikväll ska vi käka vår sista indiska kvällsmåltid. Igår var vi på ”Magic Italy” och åt den godaste pastan och pizzan på väldigt länge. Vi beställde pestoinbakad ravioli med parmesanost som var galet gott samt vedugnsbakad pizza med chili, oliver, vitlök och parmesanost! Supergott och superonyttigt!
Till frukost käkar jag helst nutellapannkaka och fruktsallad medans Uffe gärna drar i sig indisk frukost som består av parathabröd med curd & pickels.
Nedan finns lite matbilder!

Förövrigt har jag äntligen klippt bort mina risiga toppar (på vad jag trodde var en frisörsalong). Frisörskan hade dock svårt att urskilja luggen med resten av håret och klippte därför mitt hår i lite olika längder. Lite lustigt med tanke på att jag sa att jag vill ha håret i samma längd *suck* Hursomhelst, brydde jag mig inte hårt på salongen utan märkte ”mästerverket” när jag kom hem. Det ska bli skönt att vänta ytterligare 6 månader innan jag kan klippa håret jämt igen *bitter*.

Ps. Tack till alla er som skriver inlägg till oss – det värmer hjärtat 🙂

Vi har nu varit i Indien i en månad och vi har som ni redan förstått inte tagit Indien till vårt hjärta. Vi har bestämt att lämna landet betydligt tidigare än vad vi tidigare förutspått. Det var först när vi kom till Goa som vi kunde andas ut…men vi vill ändå inte stanna här alltför länge.

Efter ett par dagar i Goa bestämde vi oss för att hitta en biljett ifrån Indien. Vi har alltid varit fascinerad av Karibien och Sydamerika varför vi frågade resesäljaren om billiga biljetter dit. Vi hittade en billig biljett till Miami, Florida den 12 februari med mellanlandning i Milano och New York. Flygresan tar 28 timmar (exkl transport från Goa-Bombay) *pust*. Det känns otroligt spännande och häftigt att påbörja en ny form av resa på en helt ny kontinent.

Uffe har varit i USA tidigare fast då var han en liten kille. Jag däremot har aldrig varit där men alltid haft en hemlig dröm att resa till Disney World i Florida (haha) och åka safari i Everglades träsken. Vi kommer troligtvis inte stanna särskilt länge i Florida pga att det är så dyrt där. Dollarn är visseligen extremt låg just nu men vår dagsbudget tillåter ingen längre vistelse där. Vår plan är att därefter ta oss ner till de Karibiska öarna och lapa till sol 😛

Vi har fixat boende dom första 10 dagarna genom couchsurfing. Det är en organisation som arrangerar gratis boende för resernärer runt om i hela världen. En jättemysig och trevlig kvinna i Fort Lauderdale låter oss bo i hennes gäststuga de första 10 dagarna. Ni behöver inte vara oroliga….hon har goda referenser och vi har noga läst om hennes tidigare inneboende. Om ni är intresserade couchsurfing, klicka på denna länk

kram från oss!

Vi har nu varit i Goa några dagar och vi slappar mest hela tiden. På dagarna solar vi på stranden och på kvällarna strosar vi omkring bland souvenirbutikerna. Vi har lyckats sälja några av våra tunga böcker vilket våra ryggar kommer tacka oss för senare.

Goa är ett typiskt turistresemål med allt du behöver för sol & bad. Stränderna är långt ifrån det vackraste vi sett men i detta läge kvittar det. Vi tycker att det är riktigt skönt att ligga och gassa i solen men en kall king fisher utan att någon besvärar oss. Det är riktigt varmt om dagarna och eftersom all solbränna har försvunnit måste vi smörja in oss med solskyddsfaktor.

Uffe har hittat en superduktig skräddare här nere. Jag har sytt fast några söta och färgglada ödlor på min ryggsäck och Uffe har sytt fast lite fler flaggor och en text på sin.

Vårt hotellrum är en skön oas att dra sig tillbaka till. Rummet är inge vidare trevligt i svenska mått men för oss är det riktigt lyxigt att duscha i varmvatten och kolla på CNN och Animal planet på tv:n. Uffe kom igår hem med en väldigt speciell tandkräm (se bild). Det tog honom inte många sekunder att spotta ut den 😀

Se alla bilder här!

Efter en lång transportdag på 10 timmar är vi nu i Goa. Vi tog en taxi från Kumily till flygplatsen och det väldigt skönt att slippa åka kommunalt. Incheckningen gick smidigt och plötsligt var vi framme. Vi träffade en svenskt par på flygplatsen och vi delade en taxi till Goas södraste strand, Palolem.

Vi bodde första natten på ett ganska slitet med okey guesthouse för 60 kr. Idag hittade vi av ren slump ett annat hotell som är mycket fräshare med balkong, tv och kyl och kostar 100 kr/natt. Det är egentligen lite mer än vad vi tänkt oss men maten i Goa är betydligt billigare så vi ska nog fixa dagsbudgeten ändå.

Vi kommer nog vara i Goa ca en vecka och ska mest slappa på stranden. Vår solbränna har mer eller mindre försvunnit efter 3 veckors förkylningsvirus. Stranden i Palolem ska vara den vackraste i Indien enligt alla guideböcker och den är helt okey. Det finns en hel del shopping och restauranger men det är inte alls störande. Maten vi har ätit är den godaste hittills i Indien vilket är lite förvånande. Alla säger att Goa går inte att klassas som ”det verkliga” Indien då staden är så turistinriktad – och det väl tur det. Vi tycker att det är väldigt skönt att komma hit och visst är det stor skillnad från övriga Indien.

Till Palolem kommer många som vi – som är på resande fot. Det finns en del svenskar här och det är väldigt skönt att vara i en miljö som liknar mer den typiska semesterorten. Indien är ett land som jag har haft svårt att ta till mig och därför känns det skönt att kunna andas ut lite nu. Visst finns det försäljare här som är väldigt påstridande men det är ingenting jämfört med vad vi tidigare upplevt. Här finns möjlighet att gå på gatan utan att känna sig iaktagen hela tiden.

För några dagar sedan bestämde vi oss för att skicka hem lite grejer till Västervik. Sakerna vägde ca 1 kg och innehöll mest filmer och kläder. När vi äntligen kommer fram till posten så säger dom att dom inte tillhandahåller några kartonger alls utan hänvisar oss till en klädesbutik 50 meter bort. Vi knallar vidare till klädesbutiken som langar fram en tjockbottnad kartong och berättar för oss att vi är tvugna att sy en påse till kartongen. Butiksägaren mäter ut en bit tyg som vi ska ta med oss till byns skräddare (!!!). Detta jävla projekt tar oss halva dagen, haha. När vi tillslut har våra saker inslagna i en kartong och tygpåse så kan vi bege oss till posten igen. Där får vi fylla i ett antal blanketter för att sedan förstå att detta är på allvar. Det är på detta sätt som posthanteringen fungerar i Indien. Det är iof ett bra system för att höja arbetsmarknaden men samtidigt väldigt strulig metod för den som vill skicka iväg något 🙂

Idag har vi haft en helt fantastisk dag!
Ägaren på vårt homestay ordnade en utflykt till Manayath kryddträdgård. Vägen dit var helt otrolig med en vy över berg och dalar. Hela vägen dit kunde vi känna härliga dofter från citronbuskar och teplantage. Guiden (som även var vår chaufför) kunde allt om dessa växter och örter som fanns i trädgården.

Vi fick provsmaka både välkända och nya kryddor. Han skalade bla av balken från ett kanelträd som vi fick knapra på och vi fick smaka på roten från gurkmejan och ingefära. Vi fick även testa vanilj direkt från stjälken och åt kardemummaböner, nejlika, stjärnanis, kaffe och svart- grön och rödpeppar. Jag provade även att smörja in armen med aloe vera direkt från plantan. När vi smakade på chilifrukten höll vi på att avlida…tänk att endast en litet frö kan vara så idiotstark!

Tiden flög förbi och vi var säkert där i 2-3 timmar. Därefter körde han oss till en av dom högre bergstopparna med utsikt över hela Tamil Nadu (grannstaten) och delar Periyar wildlife santuary.

Visa alla bilder

Uffe har hittat ett superbra och billigt guesthouse som vi bor på sedan två nätter tillbaka. Igår åkte vi till reservatet och försökte få glimpt på en…tiger!!! Men naturligtvis såg vi ingen. Istället fick vi se vilda apor, vildsvin och elefanter. Vi tog en båttur på den välkända floden som flyter genom Periyars vilmarksområde och såg … ett par elefanter på några hundra meters avstånd.

Djurlivet var tyvärr fattigt vilket jag kan förstå när en brummande båt kommer längst floden. Däremot har vi sett en hel del apor i byn (se film) som är totalt orädda för oss. Imorse till frukosten fick vi även se ett gäng bisonoxar som stod och käkade gräs.

Bergsluften här uppe på 1200 meter höjden är väldigt ren och lite kyligare. Överallt i byn kommer ofattbart goda dofter från alla kryddor som odlas häruppe. Utanför byn kryllar det av teplanatage som vi förhoppningsvis hinner att besöka innan vi åker imorgon. Igår hittade vi nämligen en billig flygbiljett till Goa. Vi tar en taxi kl 05.00 imorgonbitti till Kochi flygplats. Planet lyfter 11.40 och tar ca 2 timmar.

Visa bilder

I onsdags tog vi tåget från Trivandrum till Allapey. Oturligt nog så fick vi vänta 5 timmar på tågstationen och när vi äntligen skulle gå på tåget var det helt hysteriskt med folk. Varje platsrad har fyra trånga sittplatser men folk trängde sig in på de obefintliga utrymmerna som inte fanns. Efter att vi tillslut satt fyra i rad (jävligt trångt) kommer en kvinna och en man som ska klämma sig i mellan. Slutligen sitter vi fem i rad och jag och Uffe sitter med halva skinkan utanför haha. Tåget stank med diverse dofter från dels varma passagerare och från mat som hela tiden folk kom och sålde. Men framförallt så luktar hela tåget urin från rälsen som används som toalett. Färden tog 3.5 timme och när vi kom fram var vi helt färdiga!

Vi sov över på ett litet gusethouse som fungerade bra för en övernattning…personalen var jättetrevlig men rummet var i sämre skick. Nästkommande dag åkte vi husbåt mellan kanalerna som var en helt ofattbar upplevelse. Husbåten var riktigt kunglig med två våningar, fräsht sovrum och vardagsrum (!!) där man kunde sitta och stitta på tv. En trappa upp fanns två idiotsköna solstolar med en härlig utsikt.

Det helt klart det bästa vi gjort sedan vi anlände i Indien. Det var så totalt fridfullt att sitta på övre däck, njuta av den fenomenala utsikten med en bärs i handen. Ibland kom kocken upp för att servera lunch, eftermiddagskaffe eller mer öl. Så himla lyxigt att vara som enda passagerarna på båten! På kvällen struntade vi blanka fan i tv:n och lyssnade istället på musik från egna högtalare och såg en fantastisk solnedgång.
Det var inga problem att sova på båten och nästkommande morgon vaknade vi upp ganska tidigt och fick frukost serverat innan vi kom i land.

När vi kom fram tog vi en rihshaw till en annan båt som skulle ta oss till Kochi. Båtturen tog 2.5 timme och när vi äntligen kom fram, letade vi upp en buss till Kumily (Periyar wildlife santuary). Denna jävla busstur var det värsta jag har varit med om. Chaffören var helt galen och körde hysteriskt. Han gjorde omkörningar i kurvor (med mötande bussar hela tiden) och gasade extra mycket när ravinerna var som djupast. Självklart spelade idioten indiskmusik på HÖGSTA volym medans han lekte rallyförare. Jag var så jävla åksjuk och svängde fram och tillbaka som en vante mellan sätena.

Efter 3.5 timme pallade jag inte längre utan spydde som en kalv i bussen. Stackars Uffe höll på att få en sammanbrott när han febrilt försökte hitta en påse i ryggsäcken som var fastkedjan på bagagehyllan. (se film)

Visa bilder

Imorgon ska vi ta oss till Alleppey för att åka husbåt i kanalerna med omnejd. Vi har hyrt en egen båt, två våningar med ac och egen kock (!!!) 😛 Det är en enormt cool båt med sovrum och allt. Turen är under två dagar så vi kommer även sova där. Uffe envisas med att han ska bada i kanalen vlket jag naturligtvis tycker är helt vansinne med tanke på hajangrepp etc *burr*.

Vi har hittat en urgullig man som jobbar på en resebyrå som har hjälp oss enormt mycket under tiden i Kovalam. Vi har nämligen försökt att hitta en resa till Maldiverna. Maldiverna är ett land som är extremt svår, närmast omöjligt att resa på egen hand. Hela landet är uppbyggt på ett ”all package” system vilket betyder att det är billigare att boka paketresa dit med transport, boende och mat. I och med att det är 100 ggr billigare att resa dit härifrån än från Sverige så är det nästan dumt att inte åka dit. Problemet är bara att alla jävla hotell är fullbokade just nu.

Idag fick vi svar från resebyrå-mannen att det eventuellt finns en öppning den 15 februari till Maldiverna. Problemet är inte att hitta en ledig flygbiljett dit utan att finna ett ledigt hotell som inte är apdyrt. Så istället för att vänta kvar i Kovalam drar vi istället ut på lite utflykter i Kerala. Först åker vi en tur med husbåten och efter det ska vi besöka Periyar Wildlife Sanctuary som är ett viltmarksreservat för spännande djur som tigrar, leoparder, noshörningar etc. Oddsen för att se en tiger är säkert jävligt liten med vi kan ju alltid hoppas 🙂
Därefter drar vi troligtvis norrut mot Munnar som är en urvacker plats för teplantage.

Sedan får vi se om om åker till Maldiverna eller far norrut mot Goa. Våra planer ändras som bekant stup i kvarten så denna är en tillfällig prognos haha.

Här följer lite blandade bilder från Kovalam och Trivanrum!

Visa bilder

Senast imorse var vi inställda på att stanna ett bra tag i Kerala men idag rann bägaren över. Idag var första dagen som vi kunnat ligga och sola på stranden och det var minst sagt en jobbig upplevelse.

Äckliga jävla män i alla åldrar går omkring längst stranden och glor ögonen ur sig. Männen går i klungor, ibland upp till 10 personer och stirrar ogenerat på oss (mig). Jag har absolut ingen utmanande klädsel men jag antar att det kvittar för dom. Dessa äckliga män promenerar längst vattnet, fullt påklädda fast det finns en trottoar precis i närheten. Dom går precis vid kanten av våra solstolar och fast vi har parasoll så stirrar dom in och vänder t.om på sig efter att dom gått förbi.

Beteendet är helt ofattbart och tillslut får jag ta på mig en handduk för att dom stirrar på mina bikinitrosor. I vissa fall går dom hand i hand och låtsas vara tillsammans för att sedan glo ögonen ur sig när dom går förbi för den 10:e gången.

Tidigare har jag blivit besvärad av att alla glor och tar på mig när vi är ute och går men det är ju helt jävla omöjligt att sola här. Dessa vidriga män har även med sig sin kamera och fotar kvinnor som solar. Det är ca 20 sekunders mellanrum varje ”gäng” och ibland ser man även män med fruar och barn som helt ogenerat ställer sig och glor på bikiniklädda kvinnor.

Förutom dessa karlar blir vi totalt attackerade av försäljare, arma kvinnor som vill ha pengar samt handikappade män som vill ha hjälp. Vi får inte en lugn stund, inte ens i 5 minuter!

Hur i helvete ska vi stå ut här???

Jag är så jävla trött på dessa äckliga karlar och jag är rent ut sagt redan trött på detta landet. Våra guideböcker har förvarnat oss om männen och deras beteende. Följande text finns i Lonely Planet-boken ”Women are likely to grow tired of the parade of male Indian day-trippers who stroll along the beach in hope of glimpsing female flesh”

I boken står det även att kvinnor ska inte under några omständigheter promenera ensamma pga av gruppvåldtäkter som regelbundet förekommer.
Jag blir så jävla arg när jag läser detta och blir äcklad av dessa indiska män som går och flinar med dräggel i mun.

Jag vet att detta är en stark generalisering men att HELA tiden känna sig iaktagen blir till slut creepy.
Vi har därför valt att förkorta Indienresan radikalt (har visum för 6 månader) och kommer lämna Kovalam redan imorgon. Vi reser norrut till Varkala och ska göra lite utflykter runt omkring Kerala-området.

Just nu känns det inte som om vi orkar vara kvar i Indien längre än 2-3 månader. Förhoppningsvis är det annorlunda i Goa, vi har ju hört så mycket gott om det området.
Varken jag eller Uffe får några härliga vibbar av dessa platser vi har besökt. Och om känslan fortsätter finns det absolut ingen anledning för oss att vara kvar här!

Igår snubblade vi över en indier som frågade om vi är intresserade av att hyra en lägenhet på Lighthouse beach. Vi tyckte det lät som en riktigt bra ide och hängde med honom runt hörnet. Rummet ligger på första våningen och består av ett litet rum ca 30 m2 med en utomhusterass. Rummet är ”nybyggt” dvs ingen har bott där innan oss och sängen har fortfarande inplastade madrasser och kuddar. Det finns en liten kokvrå fast utan spis eller kylskåp. När vi skulle förhandla fram priset, lyckades vi få ägaren att handla in ett kylskåp/frys, balkongmöbler, sängkläder samt lite lampor.

Vi kommer bo på denna adress en månad från och med söndag. Månadshyran är 9000 rupies vilket motsvarar ca 60 kr/dagen för två personer. Det är ett otroligt billig hyra då vi idag bor på ett guesthouse med sämre standard för 120 kr/natten.
Skulle vi mot all förmodan inte orka stanna en hel månad har vi ändå råd att dra ifrån stället tidigare.

Kerala och framförallt lighthouse beach är känt för sina ayur-veda, yoga- och meditationskurser. Hit reser folk för att få behandlingar eller gå längre kurser inom ayur-veda. Ayurveda är en urgammal hälsovetenskap som sätter in den enskilda människan i ett helhetssammanhang. Ayurveda beskriver människan som en helhet sammansatt av många egenskaper och kroppstyper som vata, pitta och kapha. Förståelse för sin egna kroppstyp är nyckeln till förståelse för hur dessa personliga särdrag sätter sin prägel på ens liv. Genom utbildning, rätt kost och kroppsbehandlingar lär du dig att leva ett liv i balans utan att påverkas av yttre stressfaktorer.
Varken jag eller Uffe har provat någon behandling ännu men vi kommer defintivt göra det här!

Lighthouse beach är en strand med mycket turister. Vi har redan pratat med ett svenskt par från Umeå som är här på en kort visit. Fördelen med denna strand är att det finns mågna mysiga fik med riktigt gott bröd. Äntligen kan vi äta frukost som påminner om den hemma.
I närheten av vår lägenhet finns strandens bästa internetcafe samt ortens vårdcentral. Uffe träffade en läkare imorse som skrev ut lite mer hostmedicin till honom.
Förövrigt är denna strand inte i närheten av den vackraste vi sett…men vi har iaf inte långt att gå till den.

Vi har ordnat ett nytt mobilnummer som gäller för både Uffe och mig.
Numret är +91 989 580 3442 och är det enda nummer ni använder för att nå oss på.
Mamma och Karin: när ni ringer oss så betalar inte vi längre!

Många kramar från oss!

Här kommer lite bilder från Kerala. I slutet av bildspelet finns bilder på lägenhetshuset!

Se album

Idag vaknade vi upp efter en hostig natt. Efter att vi dragits med en besvärlig och envis förkylning i 2 veckor börjar vi bli lessna på detta. Vi trodde att vi kunde vänta ut viruset men det hela känns väldigt tjatigt.

I Sverige hade vi varit friska för länge sedan men här nere behövs stark antibiotika. Vi fick hjälp av hotellet och blev skjutsna till (vad vi trodde var sjukhuset). När vi kommer fram tror vi inte att vi hamnat rätt. Vi är mitt på ett torg kryllandes av djur & folk och chaffören pekar på en kiosk som ska vara vårt svar på läkarstation haha. Vi får sätta oss bland höns och kor och prata med ”läkaren”. Efter att han kollat våra halsar med bordslampan beslutar han att Uffe har ett halsvirus och jag problem med mandlarna. Svårt att egentligen förstå vad han sa men vi lämnade kiosken påsar fyllda med medicin.

Uffe ska äta antibiotika i 3 dagar, dricka hostmedicin samt gurgla halsen med en vätska som har en förlamande och ganska skön effekt i halsen. Jag ska äta två antibiotikamediciner i 5 dagar och gurgla halsen med samma vätska. Vi köpte även med oss ett ton strepsil halstabletter och åksjuktabletter till mig.
Medcinen är stark och fungerar pålitligt. Det känns som vi går på bomull haha.

Imorgon tar vi flyget till Bangalore och det ska bli riktigt skönt att lämna Puri. Nu ser vi fram emot nya och friska äventyr 🙂

Vi är fortfarande sjuka vilket betyder att vi inte kan ta oss någonstans. Vi har däremot bestämt nästa anhalt som blir Bangalore. Vi tar flyget den från Bhubaneshwar Airport den 22 januari och hoppas att vi är krya tills dess.

Vi tror hela tiden att ”nästa dag” är vi friska men under natten attackerar kölden och febern oss. Det beror på det omväxlande klimatet; asvarmt på dagen och iskallt på kvällen.
Det är svårt att sova om nätterna för Puri låter som en spökstad när det är mörkt ute. Vi hör vilda hundar som bråkar, skriker och ylar om vartannat. Konstiga djurläten håller oss vakna och någon spelar indisk musik kl 04.00….vem fan sitter och plinkar på sin orgel då?
Vi har dock tur att vara på ett sådant mysigt guesthouse för annars hade det varit riktigt jobbigt här. Staden är inte speciellt trevlig och invånarna är milt sagt konstiga.

Bangalore ligger ganska långt söderut och vi kommer bara stanna där en natt för att senare åka vidare till Kerala. Kerala verkar vara en jättehärlig plats med dom finaste stränderna i Indien och med ett rikt djurliv. Där ska vi utforska naturen mer med safari och trecking. Indien är ett jättehäftigt land med vilda noshörningar, tigrar, pantrar, krockodiler, elefanter etc som vi hoppas kunna se. Runt Keralaområdet finns det även otroligt vackra teodlingsplätter som vi gärna vill se live. Det finns även möjlighet att hyra husbåt och åka omkring i kanaler och uppleva indiskt leverne nära naturen.

Vår plan är att utforska Keralaområdet i någon månad för att sedan resa till Goa feb/mars. Vi får dock se hur bra vi trivs på de platser vi kommer till. Hittills gillar vi inte direkt det vi sett….inte pga av den svåra fattigdomen utan för att den manliga delen av befolkningen verkligen oroar mig. Dagligen läser vi om gruppvåldtäkter och sexuella övergrepp på kvinnor runt om i Indien och ärligt talat blir jag lite rädd.

Indian Express råder alla kvinnliga turister att absolut inte gå själva på gatorna och jag är inte bekväm med att göra det heller. Det är olustigt att se dreglade män som stirrar ögonen ur sig. En del kommer fram och försöker ta på mig eller önskar ta en bild. I Puri har detta beteende bidragit till att jag helst tittar ner i marken när vi är ute och går och vi undviker att vara ute sent på kvällen.
I grund och botten måste männen i detta land ha en ganska skev kvinnosyn.

Vi är fortarande i Puri och bor på samma mysiga hotell som tidigare. När vi först checkade in hade dom bara lediga rum för 950 Rupies, vilket är lite för dyrt för oss. Men efter första övernattningen kunde vi byta till ett billigare rum för 650 R (ca 100kr) som vi tyckter är mycket mysigare 😀 Här har vi en egen balkong med sol på hela dagen och kvällen.

Jag hade lagom tillfrisknat från min förkylning när Uffe blev sjuk i Calcutta. Uffe är fortfarande ganska risig och jag börjar få ont i halsen igen. Detta har resulterat i att vi mest spenderat vår tid på hotellrummet och beställt rumsservice. Utanför dörren får vi en morgontidning varje dag som heter Indian Express (med engelsk text) och det känns otroligt lyxigt att sitta och äta frukost på sin egna balkong och läsa indiens svar på svenska DN. Det är dom små sakerna som påminner om ”hemma” som gör det lättare att aklimatisera sig i nya miljöer.

Igår åt jag något så fruktansvärt gott till middag att jag nästan började lipa, nämligen oststuvad blomkålshuvud. Det påminde mig om mammas husmanskost och det var gudomligt gott! Förövrigt har vi mest ätit chicken ticka masala som är benfri stekta kycklingbitar i stark curry som du doppar med vitlöks naambröd. Otroligt gott!

Hotellet vi bor på har riktigt schysst meny. Frukosten påminner om den svenska, fruktsmoothie och osttoast. Jag älskar deras tomatsoppa och Uffe käkar helst spagetti med tomatsås. I Thailand drack jag uteslutet Lipton istee och Uffe dyrkade Gatorade (sliskig gulgrön vätska) och när vi kom till Indien fanns det inget av ovan. Däremot finns det en supergod mangodryck som heter Slice som jag älskar och Uffe har en ny favorit som är en typ av kolsyrad citronsaft. Vi har även hittat ett substitut för fikabröd. Chockladgräddad tjockpannkaka med banan i – supergott!

Det är ett ganska litet hotell med en massa personal som springer omkring och vattnar alla vackra blommor och växter. Trädgården betraktas som deras livsverk och det är alltid någon som klipper blomstjälkar eller tar bort vissna blad från krukor och buskar. 90 % av personalen är män och jag var lite orolig ibörjan då jag har fått en sådan illa bild av indiska män. Men dom är verkligen jättetrevliga och nästan lite blyga för oss.

Vi vet inte hur länge vi måste vara kvar i Puri….till vi är helt friska iaf. Vi kommer därefter troligtvis ta oss till västra sidan av Indien. Goa eller Kerala ligger bäst till (pga värmen) och vi tar oss dit antingen med flyg eller tåg.

Ha det gött hemma, kram från oss!

Visa alla bilder

Hela gårdagen försökte vi döda tid genom att flumma omkring i Calcuttas overkliga stad. Vi blev bl a bjudna på indisk tee och satt och skvallrade med butiksägarna samt en engelsk tjej som var på resande fot. Senare under dagen bevittnade vi en trafikstockning på Indiskt vis….en hel skock får kom springades nerför huvudgatan haha. Inte något man ser varje dag!

Taxiresan till tågstationen var surrealistisk med kvinnor som skrek och bankade på bilen för att få pengar av oss. Taxichauffören verkade helt obrydd och hade tom vevat ner fönsterrutan så att de arma kvinnorna lättare kunde minska avståndet mellan oss.

När vi äntligen kommer fram släpper han av oss 500 meter ifrån tågstationen så vi får gå med packning genom slum- och fattigmanskvarteren. Väl inne i väntsalen kryllar det av folk som sitter på marken då det inte finns några stolar, bord eller dyligt.
Jag och Uffe följer de andra och sätter oss ner och väntar. Jag läser min bok och Uffe sitter och samtalar med diverse folk omkring honom. När vi tillslut är omringade med 10 nyfikna indier som antingen vill fota oss, röra vid oss eller be om pengar får vi nog och ber alla att backa lite. Jag har medvetet inte deltagit i några samtal pga att alla indier sitter och stirrar på mig och ställer frågor till Uffe om mig. Innan vi går på tåget ska alla 10 indier ta mig i handen….vilket känns lite obekvämt.

Vi går med raska fotsteg mot tåget och får mer eller mindre en chock när vi hittar vår vagn/platser. Fy fan rent ut sagt!
Vi har båda två den övre ”sängen” och får klättra upp på en liten stege för att komma upp. Väl på sängen går det knappt att sitta upprätt och taket är full med fläktar och spindelväv.
Nedanför sitter en indisk familj och käkar stormiddag. Ris och kycklinggryta flyger all världens väg och när dom är klara kastar dom ut allt genom fönstret, ner på tågrälsen.

När klockan börjar närma sig sovdags, släcks hela vagnen ner och en bastant man börjar snarka järnet. Jag menar inte något sött litet myssnark nej nej nej. Detta är hardcore snarkning till den milda grad att jag hör flera människor omkring mig sucka högt. Killen ger sig inte utan snarkar hela 10 timmar i streck; från 21.00-07.00 tills vi är framme i Puri.
Tro det eller ej men vi frös rumpan av oss under natten. Temperaturen låg på ca 10 grader och utan några sängkläder blev det lätt kallt där vi låg.

När vi kommer fram tar vi en treljuling ”rikshaw” till hotell Gangdara som visar sig vara ett jättemysigt krypin. Underbar trädgård omringar hela hotellet och vi kan äntligen andas ut. Vi tar oss en välförtjänt dusch och skrubbar bort all smuts från våra kroppar. Vi tar på oss nytvättade kläder och går ner till trädgårdsrestaurangen och äter en härlig frukost bestående av citrontee, grillad tomat- och osttoast och bananpannkaka! Efter frukosten går vi tillbaka till vårt rum, sätter oss på balkongen och myser av alla blommor och fjärilar som omringar oss.

Närmast på agendan är att utforska staden/byn mer och försöka lista ut vilken resebyrå som arrangerar tiger- och lejonsafari (!!!) 😀

Visa alla bilder!

Uffes nya mobilnr är +919 74843 1344
Tinna nya mobilnr är +919 74843 2670

Hjälp mig från detta ställe! Det är sjukt vidrigt här…
På ett sätt är det fascinerande att beskåda ett samhälle som är så långt ifrån Sverige man kan komma. Men herregud!!

Allt och jag menar ALLT är så extremt skitigt här tom snoret jag snyter är svart från stadens smuts. Det är overkligt att se hur dessa stackars människor lever på gatorna. De flesta här är tiggare; män med amputerade kroppsdelar, unga kvinnor med spädbarn som skriker och hemlösa hundar med rabies.
På trottoarerna ser man folk som tappar upp vatten från pumpar och ”duschar” sig rena med kläder på.
Det är heller inte ovanligt att se små bäbisar uppsminkade med kajal och läppstift.

De indiska männen är väldigt fascinerade av mig…inte mig som person utan som västerländsk kvinna. Dom glor helt utan blygsel på mig hela tiden och ropar efter mig. Det hela känns ganska obekvämt då jag aldrig får vara ifred. Bilar tutar, cyklar ringer, människor skriker och mitt i denna hysteri försöker jag och Uffe oss på lite sightseeing – funkar knappast!

Vi har checkat in på ett ruckel av guest house. Rummet är litet med en stor säng utan täcke. Toletten är inte direkt mysig och saknar toalettpapper. Luften är kvävande och stanken av avgas, smuts och stekt mat fyller rummet.

Denna extrema fattigdom tar knäcken på mig. Det är omöjligt att vandra omkring dessa människor oberört. Kvinnor sliter tag i Uffes kläder och följer med oss flera kvarter och vill att vi ska ge pengar eller mat till dom. Igår såg jag en 5 åring sitta och bajsa på en dagstidning – som en jävla hund.

Du vill knappt äta något för allt är smutsigt. Igår handlade vi hem lite chips och coca cola men det slutade med att vi inte kunde äta något för tom chipspåsen är full med avgasdamm.
Varken jag eller Uffe orkar eller kan vara kvar här längre. Vi har bokat en tågbiljett till en hamnstad som heter Puri som ligger söder om Calcutta. Vi åker med ett nattåg som lämnar pavaljongen 21.00 ikväll och vi är framme ca 05.00.

Vi bokade den billigaste hytten som betyder att vi kommer sova tillsammans med ytterligare 6 personer. Det känns milt sagt sådär.

Det är väldigt nyttigt att se världen som den verkligen är. Kulturkrocken är gigantisk och vi har medvetet valt att inte bo på lyxiga hotell för att pröva på det primitiva levernet. I denna situation är det larvigt och tom oförskämt att kalla vårt leverne primitivt….Vi behöver bara titta ut genom vårt hotellfönster för att vara tacksamma!

Visa alla bilder!

”Blöt nyårsafton” syftar på kvällens dåliga väder samt att alla drinkar på menyn provades flitigt.

Vi hade oturligt nog regn hela eftermiddagen och delar av kvällen. Jag och Uffe brydde oss inte direkt utan njöt istället av att hotellet kompenserade alla gäster med 2000 bath som vi oavkortat lade på drinkar 😀

Maten var över alla våra förväntningar! Vi lassade på våra tallrikar med fetaostsallad, grillad anka med stekt potatis. Mumma!
Vi fick drinkar som serverades i kokosnötter som säkert fyllde en halvliter goda (och starka)fruktcocktails!
Vi fick även små fina presenter från personalen. Jag fick värmeljus i form av orkideer och Uffe fick en solfjäder haha.
Hela kvällen spelades det livemusik som varvades med dansuppträdande i olika former.
Tillslut upphörde regnet och vi gick ner på stranden och fick tända egna varmluftsballonger som vi skickade upp till himmelen. Tanken är att samtidigt som du skickar i väg dem, får du chansen att be om en önskan som ska uppfyllas till det kommande året. Jag bad om att fortsätta min yoga- och meditationsträning varje dag och Uffe bad om att utmana sina inre rädslor (som han uppenbarligen redan gjort när han dök med tjurhajar…idiot! 🙂

När 12- slaget närmade sig fick varje gäst en hel flaska champagne *yay*. Vi träffade ett brittiskt par i vår ålder som vi skålade med. Kvällen slutade med att vi fortsatte våra skålar tills baren stängde och vi hämtade sprit från våra egna kylar. Vi fick alla tillslut nog när vi satt och groggade fulla glas med bailys… burr! Sarah & David menade att bailys är den brittiska form av whiskey och drack för fulla muggar medans jag och Uffe bara kunde ta ett par klunkar av dena sötsliskiga dryck.

Kvällens höjdpunkt var ändå när jag och Rutis pratade i telefon 😀 Lilla skruttfian joddrade lite i andra änden medans syrran tolkade i bakgrunden haha. Jag saknar verkligen världens sötaste tjej och jag hoppas verkligen att jag & Uffe hinner hem till att nästa underverk presenterar sig 😀 !!!

Nyårsdagen var seg och vi slappade hela dagen i sängen efter ett snabbbesök till Burger King *blä*. Våra magar klarar inte av skräpmat längre…vi blir helt förslappade och orkar inte göra någonting medans magen försöker bryta ner denna bombattack.

Den 2 januari checkade vi ut från hotellet och försökte förbereda oss för den mest jobbigaste resdagen hittills. 19 timmar tog det oss att åka från Koh Samui till Bangkok med båt och buss. Båtresan var ingen picknick direkt. Vågorna var lika höga som båten och flera gånger trodde jag att vi skulle kantra. Första gången som båten var nära att kantra fick alla 200 passagerare panik och skulle samtidigt slita på sig flytväst och springa upp till övre däck. Många satt och grät och var livrädda. Både jag och Uffe var beredda på att hoppa över bord och satt och förberedde oss på hur vi bäst kunde simma till land. Bakom oss satt ett gäng unga svenska killar och vi hörde deras konversation. Den ena kille sa att ”han inte fixade detta längre” varav den andra svarade ”men du är ju seglare”. Då först började jag och Uffe bli lite stressade och höll lite hårdare i relingen.

Båtturen skulle ta oss till Suratani med pga av det dåliga vädret fick vi stanna till i en annan ort och åka minibuss till bussstationen. När vi väl kom fram till bussstationen var det helt hysteriskt. Det var säkert 500 personer som stod och väntade på försenade bussar. Jag och Uffe väntade säkert i 3 timmar på vår bussjävel. Vi anlände till Bangkok kl 05.00 och checkade in på ett ganska risigt hotell nära Khaosan road. Idag har vi bytt till ett jättemysigt guesthouse som vi tidigare bott på som var fullbokat igår. Här kommer vi vara till den 10:e januari. Vi har nämligen hittat en billig flygbiljett den dagen till Indien 🙂 Det var en vild chansning för den 10:e går vårt Thailändska visum ut och vi kan tidigast få vårt Indiska visum den 9:e *pust*. Vi får verkligen hålla tummarna att allt går smidigt till för som vanligt är det på marginalen allt ska lösa sig för oss.

Ps. Till mamma & pappa//
Vi har skickat hem ett paket med våra grejer till er adress. Det väger 3 kg och är redan betalt för. Det kommer till V-vik med bananbåten om 2-3 månader (!!!)

Puss & kram!

Visa alla bilder

Efter att vi kollat klart på Snövit och de sju dvärjarna, tar vi oss en julscrub i duschen och klär på oss för att gå till det Svenska julbordet på restaurang Tre Kronor.
När vi kommer fram får vi en liten välkomstdrink; glögg…mm så gött det var! Lite ovanligt bara att dricka glögg i 40 graders värme haha. Det var fri sittning så vi sätter oss ner brevid ett urmysigt sällskap från Umeå.

Det kändes väldigt surrealistiskt att höra julsånger, dricka julmust (med is) och snacka svenska i en omgivning som är väldigt långt ifrån ett Sverige i december. När julbordet dukades upp började små ryckningar i kroppen infinna sig. Doften från nystekta köttbullar, prinskorv, gravad lax, potatissallad, julskinka med svensk stark senap. Vi var i himmelen!
Vi vet inte om detta julbord skulle ha så stor konkurrens hemma men här nere smakade det otroligt gott!
Till maten drack vi beer chang och skånsk nubbe. I bakgrunden hördes det plötsligt en välbekant sång och gissa om vi blev häpna när tomteverkstaden tillsammans med resten av kalle anka gänget visades på tvn.

Timmarna sprang förbi. Vi njöt av gott sällskap, underbar mat och härlig julstämning när vi med stor förvåning såg att klockan redan var 20.00 och nästan sittning skulle börja.
Vi skildes åt och jag och Uffe drog oss tillbaka till vårt hotell för nästa julbord *suck*

Vi anlände lagom till att dessertbordet dukats fram och vi satte oss till bords med fullproppade magar redo för en ny tallrik. Det blev den dyraste efterrätt vi någonsin ätit.
Under tiden som vi mumsar i oss dessert släcks alla lampor ner och kvällens show börjar. Jag höll på att sätta jordgubben i halsen när ”skorpionmannen” intar scenen och tar fram ett tiotal skorpioner som han stoppar i munnen (!!!) Senare leker han med kobror som han bla släpper ner i sina byxor (se under film-fliken).

När klockan närmar sig midnatt är vi rejält trötta och går till sängs med all världens fyrverkerierna utanför fönstret. Jag somnar med ett leende på läpparna….det var härligt att prata med ni där hemma, jag saknar er otroligt mycket!

Visa hela albumet

God jul och gott nytt år!!!

Vi hoppas ni där hemma får en jättemysig dag med kalle anka, julglögg, julgran…snyft, nu börjar jag bli lite sentimental här!
Vi är ordentligt avis på er och vi försöker att försvenska vår tillvaro här nere så mycket det bara går idag. Vi inledde morgonen med julklappsöppning i sängen. Som bakgrundsmusik hade vi vår eminenta bror/svåger Stefan Lundhs inspelade julskiva *asgarv*. För att ni alla ska få ta del av dessa harmoniska jullåtar kan ni få ett smakprov här.

http://www.atomvinternatt.se/stefansjulskiva.rar

Igår tog vi en taxi till ett stort köpcentrum i Chaweng beach, Koh Samui för lite julklappsinköp. Vi gick åt varsitt håll och 5 timmar senare möttes vi upp med händerna fulla av presentpåsar. Det var svårt att hålla sig från att inte försöka lista ut vad Uffe hade köpt men det blev desto roligare idag. Jag fick en härlig spaserie med lavedelscrub, ansiktsmask med ingefära, mango lipbalm och kroppslotion. Jag fick även en kabel till min ipdod (så att jag kan ändra mina spellistor) öronskydd, glasögonfodral och ett tandborstfodral som jag letat efter i fyra månader haha.
Uffe fick av mig en t-shirt, kalsonger, tidningen Stuff (som är en teknik & pryltidning) och dvdfodral till filmer.

Imorse smugglade vi med lite dansk julost (som vi även hittade i köpcentrumet igår) och fransk senap till hotellrestaurangen. Helt klart den grymmaste frukosten sedan fyra månader tillbaka; toast med OST (!) och senap. Jag låtsades om att baconet var julskinka haha.
Ikväll ska vi på två julbufféer, suck. Vi är nämligen tvungna att betala för hotellets julmiddag för att kunna bo här, vilket var helt ok för oss tills vi fann en svensk restaurang ett kvarter från oss. Helt omöjligt att motstå svenskt julbord med janssons, köttbullar, prinskorv…åhhh va gott det ska bli!

Vi har även inhandlat lite substitut för Kalle Anka och Karl-Bertil Johnssons julafton. Vi har köpt på dvd Snövit och de sju dvärjarna, Narnia, Nanny Mcphee OCH hela första säsongen av Six Feet Under som är vår favoritserie (!!!!!!!)
För övrigt har vi lärt oss ett nytt kortspel som vi älskar! Canasta heter det och det är extremt kul, klurigt och beroendeframkallande.

Ha en underbar jul allesammans! Vi saknar er alla extremt mycket!!!
Kärlek från oss

Ps. Här är länken till vårt hotell ifall ni vill se vart vi är!

Visa bilder

Ljusets krigare glömmer aldrig att vara tacksam.
Under striden fick hon änglarnas hjälp.
De himmelska härskarna lät allt falla på plats så att hon kunde ge sitt yttersta.
Därför faller hon på knä i solnedgången och tackar Den skyddande manteln omkring henne.
Kamraterna säger ”Hon har sådan tur”!
Men hon förstår att ”turen” är att kunna se sig omkring och söka rätt på sina vänner.
För det är genom dem som änglarna talade.

”Smaragden” av Paulo Coelho

————————————————————–

Här kommer lite foton från Hat Yao!

Visa bilder

Vi har nu varit i Koh Phangan i fyra dagar och börjar smått komma tillbaka till verkligheten. Vi har bosatt oss på den norra delen av ön, Hat Yao som är en stilla & lugn strand. Det finns ett fåtal partyställen och ett tiotal restauranger vilket passar oss utmärkt. När vi steg in i vår bungalow tyckte vi att boendet liknade paradiset med rinnande vatten, dusch, säng och tv haha. Verandan är enorm och vi har placerat ut våra yoga-mattor på golvet. Där ligger vi ofta i skuggan och slappar med en god bok. På morgonen har vi försökt att meditera 30 minuter innan frukost alternativt träna yoga (olika yogalärare varannan morgon *asgarv*)

Igår tog vi en taxi till öns södraste del, Hat Rin för att träffa upp vänner från klostret. Uffe tog en välförtjänt klippning medans jag letade efter nya dvd-filmer. Det visade sig dock att polisen hade föregående kväll stängt ner alla butiker som säljer olagliga dvd filmer, vilket resulterade att det var omöjligt att hitta några filmer i stan.
Hat Rin känns som en gigantiskt ungdomsgård där folk vallfärdas till strandens fullmoon partys. Vi tog ett djupt andetag och gladdes åt att vi inte valt att bo på denna sida av ön.
Det var otroligt kul att träffa våra klostervänner och vi stannande hela kvällen på en grekisk restaurang och käkade falafel med tzatsiki.

Idag bestämde vi oss för att åka till en liten fiskeby norr om Hat Yao. Vi tog en taxi som guppade fram längst den oasfalterade lervägen. När vi tillslut kom fram fick vi se något som gladde oss omedelbart, nämligen en filmbutik. Då ägaren egentligen inte sålde filmer utan istället hyrde ut dom, fick vi efter att smörat en del köpa en gäng filmer för bra pris. Nu kan vi äntligen njuta av en biokväll hemma i sängen 😀

Därefter tog vi oss en välförtjänt lunch bestående av thailändsk kycklinggryta med basilika. När vi ska sätta oss till bords kom en liten hundvalp och hälsade på oss. Den var så livlig och glad och pussade på oss hela tiden.

Visa bilder

Då många har missat bilder från klostret så lägger vi en länk till dom här. Observera dom sköna sängarna hehe 😀

Ps. Vi lägger även upp nya filmer & dikter regelbundet

> Bilder från klostret </a>

Peace is within oneself to be found in
the same place as agitation and suffering

It is not found in a forest or on a hill top
nor is it given by a teacher.

Where you experience suffering,
you can also find freedom from suffering.

Trying to run away from suffering is actually to run toward it.

One ought not long for what has passed away,
Nor be anxious over things that are yet to come.
The past has left us, the future has not arrived.

Effort is the duty of today,
Even tomorrow death may come,
for it is against out power
to delay Death and its great armies.

The sages of peace speak of that one who strives
Never lazy throughout the entire day and night
”Praise the one who truly lives for even a single night”

Anländer 30/11

Vi sätter väckarklockan 06.30 för att hinna med bussen som avgår 07.00. Efter en jobbig natts sömn med hoppande loppor i sängen så masar vi oss upp för sängen. När vi tillslut kommer fram till klostret anmäler vi oss och varje person får varsin nyckel till sitt egna ”rum”. Eller ska vi kalla det cell. Med betong i hela rummet utan säng och en skruttig trädörr så kvalificeras nog detta rum som en fängelsecell.
När jag tar mitt första kliv över tröskeln möts jag av ett spindelnät i ansiktet, mysigt. Och mycket riktigt så kryllar det av spindlar i mitt rum. Då vi inte får döda några levande varelse (inkl myggor & spindlar) så bestämmer jag mig för att kursen inte riktigt har börjat denna dag (anmälningsdag) utan krossar likgiltigt en spindel direkt. Dom i taket lät jag vara.
Jag tackar min lyckostjärna för att jag tog med mitt egna myggnät och liggunderlag. Utan dessa ting hade jag nog kräks bara av tanken att sova i rummet.

Kl 12.30 serveras lunch som var ganska god; ris med vegetarisk röra, desserten bestod av banan inlindat i klibbigt ris som var sött och äckligt ifall du frågar mig. Efter lunchen blev det en rundvandring över klosterområdet och det finns tre utomhusmeditations”tempel” och två yoga”tempel”. Vi sitter på dynor i sanden och vi är närmare 120 personer som deltar.
I området finns det även varma källor som du kan njuta av på din ”fritid”. Du måste dock använda en sarongliknande dress för att skyla hela kroppen med. Denna härliga dress är du dessutom tvungen att ha på dig när du ska duscha. Eller, jag vet inte om du kan kalla (en plastbuke fylld med vatten som du ska hälla över huvudet) för en dusch. Som sagt, extremt primitivt boende.

Under rundturen fick jag även tipset att alltid titta upp i taket och under din säng precis när du gått in i ditt rum. Det finns nämligen gott om skorpioner, orm och spindlar HERRE GUD!! Och om vi skulle se en orm så får vi naturligtvis inte skrika eller ropa på hjälp. Tyyyyystnad i alla lägen!
Kvinnor separeras från män och Uffe och jag bor i skilda hus. I sovbyggnaderna finns det en liten gräsplätt med sex stora runda betongkar där allt regnvatten samlas i. I detta vatten (med alla tänbara insekter i) ska vi borsta tänder och utföra duschritualen genom att kasta vatten från en hink över sig.
Toaletterna är rent vidriga och det går inte att spola dom. Det thailändska sättet att torka sig efter ett dassbesök är att hälla en bunke vatten över ryggen för att sedan använda tre av dina fingrar för att torka sig. Dont think so! Jag har laddat upp med ett lager toapapper för säkerhetsskull.

Jag börjar smått prata med två tjejer (på engelska) och efter ett tag förstår vi att vi alla är svenskar. Inte nog med det. När pratar om vart vi kommer ifrån visar det sig att tjejerna kommer från Gamleby (!!!). Dom enda fyra svenskarna på klostret och tre av dom är från Gamleby. Helt otroligt! Dom är dock betydligt yngre än mig utan några storasyskon så vi har troligtvis inte träffast förut.
När sista meditationslektionen är över går jag tillbaka till mitt rum och är förvånandsvärt inte trött. Jag lägger mig ner och läser lite om den buddistiska meditationsmetoden när plötsligt lampan släcks. Dom stänger nämligen av elen prick 21.30 och 21.29 lyckades jag tappa hela min vattenflaska på min bädd. Allt är dygnsurt och plötsligt blir det nattsvart. Tack & godnatt sa jag till mig själv! suck

Dag 1
Fy fan vad dåligt humör jag är på. Det var inga problem att stiga upp 04.00 för naturligtvis tändes lampan upp när strömmen sattes igång.
När jag kommer till meditationsplatsen kryllar det av spindlar på mina dynor och jag får typ klappa bort dom.
Om någon sa till mig för ett år sedan att jag fick 1000 kr för att gå in barfota i deras utomhustoaletter hade jag vänligt men bestämt tackat NEJ. Det kryllar av äckliga gigantiska spindlar och kackerlackor. Jag håller på att bli galen!

Maten tycker jag numera är äcklig. Rissoppa till frukost *blä* och någon vidrig gryta till lunch. Det serveras ingen middag eller mellanmål. Sista måltiden är 12.30 och kl 18.00 serveras en kopp varm chocklad som är helt ok.
Jag har haft spränghuvudvärk hela dagen och är redan trött på att meditera 10 timmar om dagen. Dessutom lyckas jag slå alla rekord genom att redan efter första dagen ropa hej till gruppledaren när det är absolut tystnad som gäller. Bra jobbat!

Dag 2
Jag vaknar upp med ett leende. Jag har sovit hela 6 timmar och är utvilad trots klockan bara är 04.00. Igår kändes meditationen hopplös, du ska bara andas in & ut och fokusera på din andning hela tiden. Låter lätt med det är extremt svårt för alla precis alla tankar och musiklåtar kommer till dig just då. Jag är väldigt överaskad att jag inte har någon värk i kroppen. Ryggen och nacken har plågat mig i 3 månader men är nu helt försvunna. Bisarrt med tanke på att nästan alla andra har muskel- och ledvärk från den stillasittande meditationsställningen. Jag är även positiv överaskad hur bra yogan går för mig. Igår tyckte jag att det var fysiskt jobbigt att aktivera mig 05.00 i nattmörkret. Men idag kände jag mig väldigt rörlig och det är härligt att se soluppgången när du blickar ut över småsjöarna sittandes på yogamattan.

Frukosten bestod av två salladsblad, en kopp varmt vatten och en banan. Inte särskilt gott. Jag har dock en specialtrick att inför varje måltid dra i mig en liter vatten så magen tror att den är mätt haha.
Senare under kvällen hade vi gående gruppmeditation. Det är nattsvart ute och alla deltagare prominerar runt två små sjöar som finns på klosterområdet. Till att börja med kanske hälften av deltagarna använde ficklampa för att överhuvudtaget kunna se vart man går (eller snarare vem man går på) tills jag vid min förskräckelse upptäcker att jag är den ENDA av 120 personer som har sin ficklapa på, suck.

Det är en jättegullig tjej som typ väger 30 kg och som jag misstänker har ätstörningar. Hon äter nästan igenting och jag har hört henne kräkas flera gånger. Jag undrar om detta verkligen är rätt ställe för henne för om hon har bullimi så underhålls den enkelt här genom äcklig mat och ingen som ifrågasätter. Jag tror att om meditation ska fungera så måste du tycka om dig själv & andra och inte självplåga dig medvetet.

Jag saknar Uffe något otroligt mycket. Det känns konstigt att vara omkring varandra utan att få se, höra eller kännas vid han. Samtidigt är jag otroligt stolt över mig själv för att kunna sova ensam. Jag är löjligt nog extremt mörkrädd och vanligtvis klänger mig fast vid Uffe om jag bara så måste gå på toa mitt i natten. Nu är det ”ensam är stark” som gäller. Nu går jag på toaletten ensam mitt i natten utan lyse eller tofflor på mig bland mörka äckliga spindlar.

Till lunch åt jag ris med stark sås. Inte speciellt gott. Jag känner mig nästan som en fånge här när jag sitter med min plåttallrik och sked i absolut tystnad. Hela förmiddagen har varit jättehärlig. Jag hade två bra mediationer och botade min egen huvudvärk. Efter lunchen vänder turen dock.
När jag kommer in i mitt rum får jag se en jättespindel som är lika stor som min handflata i taket. Jag brister i gråt och tårarna forsar ner för kinderna. Det finns inget jag kan göra. Jag kan inte ropa på någon. Jag kan inte döda den och den är alldeles för stor för att försöka schasa bort. Denna panikångest har jag aldrig stött på tidigare. Jag sätter mig i mitt myggnät och skriver en dikt (finns under tinnas dikter) för att försöka lugna ner mig själv. Nu är det inte längre en insekt utan ett monster som jag måste tampas med…så känns det iallefall. Den kan ju rent av vara giftig och farlig!!! Jag önskar jag hade någon jag kunde prata med som kan trösta mig lite, snyft.
Jag bestämmer mig för att det inte är en spindel utan en skalbagge med extrem fetma och åtta ben, blä.

Under senkvällen så ska vi praktisera gående gruppmeditation igen. Men denna gång var vi tvungna att ta av oss skorna. För mig är det väldigt svårt att koncentrera mig och hänge mig åt meditationen när jag är tvungen att prominera barfota i nattmörker. Det sista jag kan göra då är att meditera. Det enda som fyller mitt huvud är vilket djur jag kommer trampa på och vem av dom biter mig i foten.
Jag lyckas dessutom ge mig själv en ordentlig käftsmäll då locken från håret rörde mitt ansikte som jag trodde var en dissorienterad fladdermus, suck.
Det är verkligen synd att allt ska vara så jävla primitivt. Jag förstår tanken ” leva MED naturen” men jag har verkligen svårt att meditera med alla kryp omkring mig, Jag vill fördjupa min kunskaper och lära mig att slappna av men det är verkligen svår här. Om jag fick sitta i en meditationssal inomhus skulle jag nog lära mig både snabbare och mer. Jag hör nog inte hemma här!

Dag 3
Jag har sovit hela natten igen, jippi! Men jag är otroligt trött under både meditationen och yogan. Jag är konstigt nog aldrig hungrig. Jag äter väl 80 % mindre här än i vanliga fall men maten är så äcklig att du inte vill äta den. Jag häller i mig vatten istället.
Det är ganska kallt på morgonen innan solen har gått upp, ca 15 grader och utan sockar, tjock tröja och långbrallor blir det kyligt att sitta still. Tur att det inte finns några speglar här för jag kan ju inte se riktigt klok ut. På morgonen har jag på mig tre jumprar i olika färger och stilar (jag köpte nämligen fem fotbollströjor på rea) och de machar INTE direkt den övriga klädseln. Tur att det inte är någon skönhetstävling här!

Jag undrar om jag har loppor i sängen för det kliar nämligen överallt på mig. Jag måste vädra ”sängkläderna” och ha öppen dörr för att få in frisk luft (och nya insekter).
Efter lunchen som för delen var ganska god idag så stötte jag på mitt första eldprov. Jag hade redan bestämt mig att om den stora spindeln i mitt rum lämnar mig ifred så gör jag detsamma. Men när jag går in i rummet ser jag med förskräckelse att den har flyttat sig från taket ner mot golvet. Helvete säger jag till mig själv. Jag kan omöjligt ha den springades omkring på golvet. Jag försöker in i det sista lösa problemet själv med full utrustning bestånde av plasthandskar, mopp, sopskyffel, hink, bunke och två kvastar i olika storlekar. Det går inge vidare. Spindeln är helt enkelt för stor. För en sekund slår tanken mig att jag helt enkelt dödar den så är alla problem ur vägen. Men det känns hellre inte bra, jag ska fan mig klara 11 dagar utan något dödande. Tillslut tillkallar jag hjälp från klostret föreståndare. Hon bara garvar åt mig och hjälper mig med att förflytta spindeln ut till det fria. Snacka om att jag var stolt över mig själv. Inte nog med att jag höll mig från att skrika huvudet av mig, jag fick bort spindeln utan att döda den. Resten av dagen gick jag på moln.

Dag 4
Det är konstigt hur små förändringar kan smyga sig på en. Tidigare hatade jag att gå barfota. Fötterna blir smutsiga och jag tar varje tillfälle i akt att tvätta dom. Men nu plötsligt börjar jag tycka att det är ganska trevligt att känna gräset under fötterna och sanden mellan tårna. Jag tvättar dom dock flera gånger om dagen så helt ”ekologisk anpassad ” är jag inte ännu 😉
Meditationen går inte speciellt bra för mig. Jag har svårt att koncentrera mig och tankarna attackerar mig från alla håll. Det låter enkelt att bara andas in & ut men svårigheten ligger i att du bara ska fokusera på det.

Ovälkomna tankar som dyker upp under meditation:

1 Hur länge har jag suttit här?
2 Jag måste byta sittställning snart
3 Jag måste koncentrera mig nu
4 Vad heter nu igen den där skådespelaren från den där filmen?
5 Undra om det är snö hemma?
6 Nu måste jag andas in…andas ut
7 Syrrans nötkladdkaka!
8 Drömde jag nu igen?
9 Hur många dagar har jag avverkat nu?
10 Minnen, minnen, minnen
11 Dikter, dikter, dikter
12 Musik på hösta volym (speciellt någon jävla marchmusik)

Jag har lyckats ta sönder min ficklampa. Detta händer naturligvis kvällstid i mitt rum innan jag ska ut. Senare när elen stängts av ligger jag inne i myggnätet och hör prassel från påsen på golvet. Vem fan är där tänker jag. Ingen ficklampa och starinljuset är utanför nätet som jag inte vågar mig ut ifrån. I dessa ögenblick dyker plötsligt lady (vår underbara cockerspaniel som är avliden sedan 17 år tillbaka) upp i mitt huvud. Hennes närvaro är så stark och hon lägger sig brevid mig och myser och känslan av trygghet och kärlek infinner sig direkt. Jag saknar verkligen den hunden.

Det börjar bli markbart att många har droppat av. Idag under frukosten var säkert 30 % av den kvinnliga delen borta.

Så plötsligt hände det!
Jag börjar bli ordentligt less på att inget händer i meditationen. Alla föreläsare förklarar dom olika stadier som du kan uppleva och vilken underbar upplevlse det kan vara. På eftermiddagen under den fjärde dagen gav jag mig tusan på att det skulle fungera. Under en av våra gående meditationer sa jag till mig själv att under dessa 30 minuter ska jag inte tänka en enda tanke. Jag ska träna upp min koncentration till max (för jag vet att det är det brister för mig…alltid otålig och rastlös). När jag sedan skulle meditera sittande så gick det mycket lättare. Jag hade för första gången bra fokus på andningen och knuffade brutalt bort alla tankar och låtar som kom. Plötsligt känner jag en stickande känsla i tummen och sedan domnar hela kroppen bort. Jag är lätt som en fjäder fast ändå väldigt stabil i kroppen. Jag behöver inte längre tänka på andningen – jag svävade. Den mest underbara känsla infann sig sig i hela kroppen. Det är svår att beskriva med ord hur fantastiskt jag mådde. Hela jag kändes flytande och kände inte någon muskelvärk fast jag satt sprikrak i ryggen utan stöd. Äntligen! Nu förstår jag vad alla pratar om. När rasten kom vägrade jag lämna min possition utan satt och mediterade fram till nästa lektion. Efter meditationen kände jag mig mer levande än någonsin. Även omgivningen kring mig verkade mer levande. Träden var färgrikare och vackrare, gräset grönare och dagsljuset klarare. Jag har nog aldrig känt mig så beskymmersfri i både kroppen & knoppen!

Dag 5
En riktigt skitdag. Varje gång jag försöker fokusera mig så bombas jag av tankar. Jag är på uselt humör och vill bara att denna dag ska ta slut. Myggen äter upp mig och jag håller på att klia ihjäl mig (vad hade jag gjort utan mammas aloevera gel)? När jag sedan upptäcker en spindel på mina glasögon känns det som väntat.
En av våra föreläsare berättar en fin anekdot om styrkan av att ha mindfulness, dvs kunna behålla lugnet i alla lägen.

En dag när hon står och tvättar inne på toaletten fryser hon plötsligt till och ser en kobra i ögonhöjd med henne. Kobran är vid dörröppningen och hon kommer inte ut. I detta ögonblick blev hon naturligtvis vettskrämd men ställde sig varsamt upp och tog ett steg bakot (kunde inte direkt ta flera). Sedan skickade hon kärlek till kobran att den skulle lämna henne ifred och mycket riktigt slingrades den sig ut från toaletten. Min första reaktion var ju inte direkt ”Bra jobbat tjejen” utan en total inre panik spred sig i kroppen istället. Nu får det fan mig vara nog KOBRA!!! Jag är som ni redan förstår inte ”ett med naturen”.

Senare på kvällen möter jag mitt andra eldprov. När jag är i sovbyggnaden slår plötsligt strömmen ut och allt blir idiotsvart. En kvart senare får jag akut magknip. Jag fattar inte varför för det är flera timmar sedan jag åt och det borde inte påverka mig nu. Värken blir värre och värre och svetten forsar ner för pannan och jag är spyfärdig. Där och då måste jag besöka toaletten. Ingen el-inget ljus. Så där sitter jag och krampar med en ficklampa och håller gå i tusen bitar. Det är bara så jävla typiskt och jag undrar var oddsen är att detta ska hända. Just innan magknipen var jag hos en rumskompis och fick hjälp med att plåstra om min tå. Jag har lyckats genom yogan riva bort övre hudlagret på stortån och hon erbjöd sig att hjälpa mig. Väl inne i hennes rum berättar hon att hon har en flitig besökare om kvällarna. En tarantella spindel brukar sitta på taket över hennes säng och hon sa att det även finns en på en av toaletterna. Efter denna informativa upplysning får jag magknip och måste just besöka TOALETTEN.
Snart hörs klocktornet ringa och vi ska samlas för ytterligare två timmars meditation. Jag har med mig full ammunition bestående av ljuslykta, ficklampa, tändare, tändstickor, toapapper, handduk ifall ny attack uppstår. I detta läge skiter jag hellre i skogen än på toaletten.
Jag lyckas emellertid heala bort värken under meditationen och kan varsamt och säkert dra mig tillbaka till min betongsäng. Godnatt!!

Dag 6
Bästa dagen hittills. Har mediterat flera gånger utan problem. Om någon sa till mig för ett år sedan att jag skulle spendera 11 dagar och nätter på ett kloster, ensam i en cell bland spindlar och kackerlackor så hade satt alla mina besparingar emot. Men jag är glad att jag vågade för det är först när du möter dina innersta rädslor som du blir av med dom.

Yogan är så himla härlig. Första kursdagen var jag stel som en pinne men bara efter en vecka så är det en mirakulöst skillnad. Jag är smidig, vig och mår fantastikt bra i kroppne. Jag ska definitivt fortsätta med yogan. Meditationen går bättre än alla mina förväntningar. Jag har längre inte svår att koncentrera mig och det tar mig bara någon minut att nå ”klimax”. Det är verkligen en befriande känsla att tömma hela huvudet för att sedan fylla den med total frid. Efteråt är du harmonisk, klarsynt och bokstavligen skuttar fram och känner dig lätt som en fjäder. Skräptankarna är längre inte permanenta och jag knuffar bort bort dom mycket lättare. För att förklara närmare så är det som en våg av energi som pulserar i din kropp. Den kan vara väldig energiskt eller superlugn. Din aptik förminskas dramatiskt (eller snarare frosseriet). Ditt sug efter alkohol, cigg och godis förminskas drastiskt (jag har tom slutat använda lipsyl utan att tänka på det). Visst kan jag känna hunger & törst men okynnes ätandet/drickandet försvinner. Din klarsynthet växer, egot blir mindre och ödmjukheten inför andra människor/djur/växter blir större. Du har större kärlek till dig själv och andra helt enkelt!

Denna känsla är högst temporär dvs den lever sin storhetstid inom klostrets väggar med flera dagar/timmar meditation & yoga, nyttig kost och ordentlig sömn. Den stora utmaningen är att få klarsyntheten att bestå ute i den ”verkliga världen” med alla livets frestelser. Jag vet att jag måste öva meditation dagligen för att öka medvetandet. Men som sagt, jag har ju inget annat än tid…

Dag 7
Idag satt jag i total nattmörker och mediterade när plötsligt en kackerlacka kolliderar med mitt ansikte. När jag sedan är i mitt rum attackerar ytterligare en stor kackerlacka mig. Det var den största kackerlacka jag sett och jag trodde inte dom kunde bli så stora. Jag orkar inte bry mig för att jag är så in i norden trött och låter den vara och lägger mig och somnar direkt.

Dag 8
Jag behöver inte längre blunda för att meditera. Jag känner känslan hela tiden, när jag äter, går eller står. När jag sätter mig ner och blundar kommer den direkt med en enorm kapacitet. Känslan gör mig lite rädd för när jag är i ”trans” så är trycket i ansiktet så starkt att jag tror jag exploderar. Mina tänder isar och jag svårt att njuta att meditationen. Så jag bestämde mig för att ta hjälp av vår meditationslärare Ben. När jag berättar vad jag känner och ser så sa hon att processen har gått extremt snabbt för mig och att jag håller på att träda in i ett nytt meditationsstadie (4) som de flesta inte gör under dessa 11 dagar. Medan jag pratar med henne fylls mina ögon av tårar och jag gråter hejdlöst. Jag vet inte riktigt varför jag gråter men tårarna forsar ur mig. Sedan säger hon att det är vanligt att stora sorger gör sig påminda under dessa omständigheter och då finns det ingen hejd på mig.
Jag gråter av saknaden för mina barn, mina älskade barn som är i himmelen. Jag gråter för att det är konstigt att ha så starka moderskänslor utan (levande) barn. Jag gråter som jag har gjort så många gånger tidigare fast nu tömmer jag hela bägaren.
Efter ett tag har jag samlat mig och allt känns mycket bättre.

Trycket i ansiktet vill inte förvinna och jag får dras med det hela dagen. Det är ingen huvudvärk utan snarare ett inåtsug mellan mina ögon.
Senare på kvällen under sittande meditation får jag uppleva den mest fantastiska upplevelse. När jag slöt mina ögon kom trycket tillbaka och tänderna domans bort och det är inte någon trevlig känsla alls. Trycket är så starkt att jag knappt vågar andas för att uppmuntra det ännu mer. När jag nästan är på väg att ge upp, tystnar allt omkring mig och en total frid infinner sig. Trycket försvinner helt, min kropp svävar och det känns som om jag är på en plats mellan himmel & jord. Plötsligt dyker ett stort vackert öga med långa ögonfransar upp mellan mina ögon. Ögat ler åt mig och jag ler tillbaks. Efter det ser jag en enorm sol i min panna. Den vackraste sol jag någonsin skådat och den lyser upp hela mig med sina gyllene strålar. Sedan ser jag två starka händer som lämnar över en naken bäbis till mig. Känslan är obeskrivlig och tårarna rinner ner för kinderna av det vackra jag just fått bevittna.
När jag kommer tillbaka är jag i total harmoni och hjärnan och hjärtat har funnit total frid.

Dag 9
Denna dag är helt dedikerat till meditation dvs inga föreläsningar, personliga intervjuer eller chanting från 04.00-21.30. Meditation fungererar sämst när du är mätt i magen (du somnar lättare då) så denna dag serveras endast ett mål mat…kl 08.30!!! Jag blir först chockad med förtröstar mig med att det säkert kommer serveras något delikat. Tänk om vi kunde få en brödskiva eller färsk frukt till dessert? Fel igen. Maten var direkt oätlig och helt klart den vidrigaste rätten som serverats hittills. Jag skulle ge mitt lillfinger för en svensk hederlig frukostbuffé med scones, ost, yghurt, kakor, kaffe (!!) Näpp, nu måste jag sluta skriva om mat om jag inte vill ha hela dagboken full av dregel.

Resten av dagen har jag ett fruktansvärt tryck i ansiktet och orkar inte meditera en sekund mer än vad som behövs. Jag börjar få ordentliga matorgier när jag drömmer om mat och ibland i en meditation ser jag en gigantiskt grevéost eller saftig hamburgare.

Dag 10
Sista dagen!!!!! Jag är så jävla trött på detta ställe nu. Till frukost åt jag smutslig ljummet vatten *blä*. Allt luktar unket nu; kläderna, handduken, tandborsen, jag.
Jag vill aldrig se en skål ris i hela mitt liv. Jag vill ha min frihet tillbaks!
Jag fick just veta att vi måste gå upp 04.00 imorgon igen för morgonmöte och meditation. Jag blir så jävla less på detta. Detta är inga 10 dagar som står utannonserat. Vi kom i fredags den 30:e tidigt på morgonen och lämnar klostret tisdag den 11:e vid 10 tiden. Det är 11 dagar, suck. Jag orkar inte mera snart..

Dag 11
Denna morgon var fullständigt överhärlig. Idag släpps vi ur ”fängelset” och är tillbaka i friheten. Jag har fått kontakt med en kanadensisk tjej, Christina och nu kunde vi äntligen prata med varandra. En underbar tjej som också gör sin livsresa med sin pojkvän. Vi kommer definitvit träffas upp under vårt resande. Dom kommer att vara i Indien jan-feb så vi lär mötas där och efter det åker dom till Korea (där hon bor sedan 4 år tillbaks) och då får vi bo hos dom. Hennes pojkvän Tim är från Sydafrika och nästa år ska dom bostätta sig där permanent och då lär vi besöka dom även där. När vi skulle säga farväl kändes det jobbigt för jag vill verkligen forstätta att umgås med henne. Jag hoppas dom besöker oss på Koh Samui 🙂

Som jag har beskrivit i min dagbok så är det väldigt starka känslor och upplevelser på klosteret. Du mår antingen toppen eller botten. Mörker eller ljus – inga gåra nyanser. Jag tror dock att att de mörka upplevelserna kan vara lita viktiga som dom ljusa. Även i stundens panik av rädsla kan du dagen efter se tillbaka med ett leende och känna stor stolthet.
Dessa 11 dagar har inte varit någon picknick. Dom fysiska förhållanderna var bra mycket värre än jag föreställt mig. Men dom själsliga, emotionella och mentala upplevelerna överträffar det mesta!

Det är en konstig känsla att komma tillbaks till verkligheten. Att kunna köpa vad du vill och prata hur högt du vill. Idag har vi tagit oss till Ko Pha Ngan tillsammans med några av deltagarna från klostret. Vi är dock på olika ställen och kommer mötas upp en kväll i veckan och parta lite. Ikväll ska vi softa ordentligt och njuta av en kall öl på verandan och prata om ….allt!

Buddism
Jag är väldigt skeptisk till den buddistiska religionen. Jag har full tillit till att meditation kan ha olika stadier som du själv kan reglera med mycket övning, rätt kost, motion och sömn. Men den budistiska läran menar att du måste avstå från livets sk ”frestelser” för att få livsinsikt. Fresteleser förenas med god mat/dryck, sexuell beröring eller tankar, musik, dans, make up användning. Jag anser att det är en väldigt självplågande tro dvs du måste avstå från livets alla underbaraste för att bli upplyst. Det är inte en slump att många munkar är oskulder och de säger själva att dom som provar sex hittar inte tillbaka till sin tro. En sann budist går upp kl 04.00 varje morgon och mediterar, sover på träkudde (för att inte njuta av sömn) och äter en mål mat om dagen. Allt går ut på att behärska sig, ha beslutsamhet och lida annars hamnar du i helvetet. Du lever alltså i synd ifall du äter god mat, har sex och lyssnar på musik.

Min åsikt är att livet inte går ut på att gå hungrig om dagarna, sova som ett djur om nätterna och göra så lite som möjligt resten av tiden. Jag tycker att meditation är en ypperlig metod för att finna inre frid och livsinsikt men jag har svårt att förlika med tanken av ”livets lidelse”. Du ska avstå från livets mest primära en människa behöver dvs sömn, mat och fortplantning för att få inträde till himmelriket. Jag kan dock hålla med om att vi västerlänningar har tagit oss an lite för mycket av det goda. Lättja, frosserie, girighet och avund är alltför vanliga egenskaper hos människan. Men det måste väl finnas en sund leverne därimellan.

Mamma!
Jag tänkte ge dig lite tips inför helgen 😀

Deg:
1 dl sur mjölk
ett ägghelvete
så lite smör som möjligt
socker
ingen jävla mandel i alla fall
2 dl bakpulver
1 pkt fula russin
1 dl allerginötter

Fyllning:
1 dl vaniljsocker
melon eller något annat
mycket sprit

Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med elvisp en hel timme. Grädda direkt i skålen, skit i att smöra och bröa, kakhelvetet fastnar i alla fall. Dunka utav bara fan för att få ut skiten på bordet. Garnera med krossad melon och sprit. Om kakfan inte lossnar, släng ut bunkhelvetet genom fönstret och drick upp spriten!

Nu har vi landat i Phuket efter en lång dag i minibuss. Vi har checkat in på ett litet mindre hotell som ligger strax bakom Phuket Island View. När vi kom fram sprang vi till vår favoritrestaurang och jag beställde efterlängtade tigerräkor och Uffe åt gula nudlar.

Ikväll ska vi ta det lugnt och bestämma oss vad nästkommande plan blir. Antingen åker vi till Chaiya redan imorgon eller så sover vi ytterligare en natt i Phuket. Vi har lämnat in lite tvätt idag så det blir avgörande när den är klar för att hämtas ut imorgon.

Uffe var och hämtade ut sina bortglömda ägodelar idag på Phuket Island View. Receptionisten var jättegullig och hade lagt undan hans bankdosa, telefonkort och dykcert och fick en mindre belöning för besväret.

De nästkommande dagarna innan klostret ska vi försöka hitta ett ordentligt myggnät och något ”bekvämt” liggunderlag. Troligtvis åker vi till Phuket City imorn och shoppar lite där.

Njut ni hemma av era sköna sängar, goda mat och mysiga tv-soffor för det kommer INTE vi göra dom närmaste dagarna. Tänk positiva tankar till oss så kanske vi klarar några extra dagar i klostret, hehe.

Många kramar från oss

Så plötsligt kom jag
Från Er
Till andra
Efterlängtad börda
Börda för systrar
Jag letar
Spegelbilden var nära fast bortom förstånd
Tiden blir år
Jag söker
Jag finner
Jag förstår
Förstår mig
Förstår Er
Ni är glädje
Balsam för själen
Ni är utvalda
Ni är önskade
Arvet blir kärlek
Jag hoppas jag för det vidare…