Dreambase

Imorgon ska vi ta oss till Alleppey för att åka husbåt i kanalerna med omnejd. Vi har hyrt en egen båt, två våningar med ac och egen kock (!!!) 😛 Det är en enormt cool båt med sovrum och allt. Turen är under två dagar så vi kommer även sova där. Uffe envisas med att han ska bada i kanalen vlket jag naturligtvis tycker är helt vansinne med tanke på hajangrepp etc *burr*.

Vi har hittat en urgullig man som jobbar på en resebyrå som har hjälp oss enormt mycket under tiden i Kovalam. Vi har nämligen försökt att hitta en resa till Maldiverna. Maldiverna är ett land som är extremt svår, närmast omöjligt att resa på egen hand. Hela landet är uppbyggt på ett ”all package” system vilket betyder att det är billigare att boka paketresa dit med transport, boende och mat. I och med att det är 100 ggr billigare att resa dit härifrån än från Sverige så är det nästan dumt att inte åka dit. Problemet är bara att alla jävla hotell är fullbokade just nu.

Idag fick vi svar från resebyrå-mannen att det eventuellt finns en öppning den 15 februari till Maldiverna. Problemet är inte att hitta en ledig flygbiljett dit utan att finna ett ledigt hotell som inte är apdyrt. Så istället för att vänta kvar i Kovalam drar vi istället ut på lite utflykter i Kerala. Först åker vi en tur med husbåten och efter det ska vi besöka Periyar Wildlife Sanctuary som är ett viltmarksreservat för spännande djur som tigrar, leoparder, noshörningar etc. Oddsen för att se en tiger är säkert jävligt liten med vi kan ju alltid hoppas 🙂
Därefter drar vi troligtvis norrut mot Munnar som är en urvacker plats för teplantage.

Sedan får vi se om om åker till Maldiverna eller far norrut mot Goa. Våra planer ändras som bekant stup i kvarten så denna är en tillfällig prognos haha.

Här följer lite blandade bilder från Kovalam och Trivanrum!

Visa bilder

Igår klättrade vi upp de sjuttiotolv trappstegen som ledde upp till den bästa utsikten över Kovalams strand; Lighthouse Beach. Det var en smal, snirklande trappa som avslutades med en lodrät stege som tog oss ända upp i toppen. Jag (Uffe) stirrade konstant in i väggen då jag varken kunde titta upp eller ner när vi gick i trapporna pga min höjdskräck. Jag försökte dra igång ett samtalsämne med Tinna men hon hade fullt upp med att andas andfått. ”Jag kan inte prata nu, jag DÖÖÖÖÖR… ”.

Väl uppe var det bara ett räcke som avskilde oss från fritt fall ner på stranden och jag höll mig tätt emot fyr-väggen. Vi brände av ett par fina kort och hade fantastisk utsikt över både stranden i norr och i söder. Hade jag haft sinnesnärvaro hade jag säkert kunnat notera Tinnas utlägg om hur fina och avslappnade örnarna var på denna höjd. (jag kan flyga jag är inte rädd).

Väl nere (PUUUUST) gjorde en skock får oss följe ner mot stranden igen. Vi gick och satte oss på en mysig strand-restaurang/pub och intog vår första öl på flera veckor. Eftersom det var så längesedan bestämde vi att det var fullt tillräckligt att dela på en. Senare gick vi upp till lägenhetsägarna och avbokade vår lägenhet. Möjligtvis var vi intresserade av den vid ett senare tillfälle men inte just nu.

När vi kom ner till stranden igen hade det dragits igång en konsert/uppvisning nere vid vattnet. Vi slank in på en cool restaurang och satte oss på deras terass så vi kunde se uppträdandet därifrån. Vi beställde in varsin drink, jag drack Gin/Tonic och Tinna en Mango-drink med chili och annanas. Därefter avnjöt vi varsin kycklingrätt med god sås och pommes (!!). Efter middagen åkte världskartan upp och vi smidde reseplaner tills solen gick ner.

Visa bilder

Senast imorse var vi inställda på att stanna ett bra tag i Kerala men idag rann bägaren över. Idag var första dagen som vi kunnat ligga och sola på stranden och det var minst sagt en jobbig upplevelse.

Äckliga jävla män i alla åldrar går omkring längst stranden och glor ögonen ur sig. Männen går i klungor, ibland upp till 10 personer och stirrar ogenerat på oss (mig). Jag har absolut ingen utmanande klädsel men jag antar att det kvittar för dom. Dessa äckliga män promenerar längst vattnet, fullt påklädda fast det finns en trottoar precis i närheten. Dom går precis vid kanten av våra solstolar och fast vi har parasoll så stirrar dom in och vänder t.om på sig efter att dom gått förbi.

Beteendet är helt ofattbart och tillslut får jag ta på mig en handduk för att dom stirrar på mina bikinitrosor. I vissa fall går dom hand i hand och låtsas vara tillsammans för att sedan glo ögonen ur sig när dom går förbi för den 10:e gången.

Tidigare har jag blivit besvärad av att alla glor och tar på mig när vi är ute och går men det är ju helt jävla omöjligt att sola här. Dessa vidriga män har även med sig sin kamera och fotar kvinnor som solar. Det är ca 20 sekunders mellanrum varje ”gäng” och ibland ser man även män med fruar och barn som helt ogenerat ställer sig och glor på bikiniklädda kvinnor.

Förutom dessa karlar blir vi totalt attackerade av försäljare, arma kvinnor som vill ha pengar samt handikappade män som vill ha hjälp. Vi får inte en lugn stund, inte ens i 5 minuter!

Hur i helvete ska vi stå ut här???

Jag är så jävla trött på dessa äckliga karlar och jag är rent ut sagt redan trött på detta landet. Våra guideböcker har förvarnat oss om männen och deras beteende. Följande text finns i Lonely Planet-boken ”Women are likely to grow tired of the parade of male Indian day-trippers who stroll along the beach in hope of glimpsing female flesh”

I boken står det även att kvinnor ska inte under några omständigheter promenera ensamma pga av gruppvåldtäkter som regelbundet förekommer.
Jag blir så jävla arg när jag läser detta och blir äcklad av dessa indiska män som går och flinar med dräggel i mun.

Jag vet att detta är en stark generalisering men att HELA tiden känna sig iaktagen blir till slut creepy.
Vi har därför valt att förkorta Indienresan radikalt (har visum för 6 månader) och kommer lämna Kovalam redan imorgon. Vi reser norrut till Varkala och ska göra lite utflykter runt omkring Kerala-området.

Just nu känns det inte som om vi orkar vara kvar i Indien längre än 2-3 månader. Förhoppningsvis är det annorlunda i Goa, vi har ju hört så mycket gott om det området.
Varken jag eller Uffe får några härliga vibbar av dessa platser vi har besökt. Och om känslan fortsätter finns det absolut ingen anledning för oss att vara kvar här!

Igår snubblade vi över en indier som frågade om vi är intresserade av att hyra en lägenhet på Lighthouse beach. Vi tyckte det lät som en riktigt bra ide och hängde med honom runt hörnet. Rummet ligger på första våningen och består av ett litet rum ca 30 m2 med en utomhusterass. Rummet är ”nybyggt” dvs ingen har bott där innan oss och sängen har fortfarande inplastade madrasser och kuddar. Det finns en liten kokvrå fast utan spis eller kylskåp. När vi skulle förhandla fram priset, lyckades vi få ägaren att handla in ett kylskåp/frys, balkongmöbler, sängkläder samt lite lampor.

Vi kommer bo på denna adress en månad från och med söndag. Månadshyran är 9000 rupies vilket motsvarar ca 60 kr/dagen för två personer. Det är ett otroligt billig hyra då vi idag bor på ett guesthouse med sämre standard för 120 kr/natten.
Skulle vi mot all förmodan inte orka stanna en hel månad har vi ändå råd att dra ifrån stället tidigare.

Kerala och framförallt lighthouse beach är känt för sina ayur-veda, yoga- och meditationskurser. Hit reser folk för att få behandlingar eller gå längre kurser inom ayur-veda. Ayurveda är en urgammal hälsovetenskap som sätter in den enskilda människan i ett helhetssammanhang. Ayurveda beskriver människan som en helhet sammansatt av många egenskaper och kroppstyper som vata, pitta och kapha. Förståelse för sin egna kroppstyp är nyckeln till förståelse för hur dessa personliga särdrag sätter sin prägel på ens liv. Genom utbildning, rätt kost och kroppsbehandlingar lär du dig att leva ett liv i balans utan att påverkas av yttre stressfaktorer.
Varken jag eller Uffe har provat någon behandling ännu men vi kommer defintivt göra det här!

Lighthouse beach är en strand med mycket turister. Vi har redan pratat med ett svenskt par från Umeå som är här på en kort visit. Fördelen med denna strand är att det finns mågna mysiga fik med riktigt gott bröd. Äntligen kan vi äta frukost som påminner om den hemma.
I närheten av vår lägenhet finns strandens bästa internetcafe samt ortens vårdcentral. Uffe träffade en läkare imorse som skrev ut lite mer hostmedicin till honom.
Förövrigt är denna strand inte i närheten av den vackraste vi sett…men vi har iaf inte långt att gå till den.

Vi har ordnat ett nytt mobilnummer som gäller för både Uffe och mig.
Numret är +91 989 580 3442 och är det enda nummer ni använder för att nå oss på.
Mamma och Karin: när ni ringer oss så betalar inte vi längre!

Många kramar från oss!

Här kommer lite bilder från Kerala. I slutet av bildspelet finns bilder på lägenhetshuset!

Se album

Igår vid 8-tiden tog vi taxin till Bhubaneshwar, vilket tog ca 2 timmar. Fräsch bil (finaste vi sett hittills i detta landet). Utsikten var inte riktigt lika fin, vägkanterna kantades av folk som satt o sket och duschade bort nattens smuts. Det var riktigt kyligt utomhus och vi förstår inte att folk inte fryser mer än de gör. Visserligen ser man en och annan indier med skidmask och vantar men de flesta har ett påslakan virat runt midjan och inget mer. BRRRRRR. Flyget gick i tid och var rent och fräscht. Vi flög till Hyderabad och mellanlandade där, folk gick av och på och sedan lyfte vi igen efter en halvtimma.

Vid 15-tiden klev vi ur planet i Bangalore. Vi var fortfarande osäkra om vi skulle stanna här eller fortsätta samma dag men vi chansade och fick tag i en billig biljett till Trivandrum 18.35 redan samma dag. Två Kaffe Latte och lite fika senare checkade vi in på samma flygplats som vi nyligen gått ut ifrån.

Vänthallen var hysteriskt varm med illaluktande dofter överallt samt en hysterisk kvinna i högtalaren som ropade ut ”FINAL CALL FOR …. ” i ett , i ett , I ETT!!!
När vi till slut skulle gå ombord på vårt flyg hann vi knapp ta en lättande suck från den hysteriska kvinnan förrän Tinna påbörjade en panikattack.
Planet vi skulle flyga med var ett litet, skruttit propellerplan som såg ut som något som knappt överlevt första världskriget. Tinna greppade ett fast tag om den den nerpackade papp-påsen, försedd med texten ”Get better soon”. Vi har inte sett flygvärdinnor visa kräkpåsar förut men på detta plan var det uppenbarligen en del av säkerhetsinstruktionen.

Flygresan gick dock riktigt bra och ingen av oss behövde begagna någon av påsarna. Vi såg en av de häftigaste solnedgångarna någonsin, ovanför fluffiga moln på ca 4000 meters höjd. Till höger hade vi en apelsingul/orange sol som höll på att gå ner och i vänstra fönstret en perfekt rund fullmåne. Otroligt coolt!

När vi landade i Trivandrum hade vi flygit 200 mil med 2 mellanlandningar och varit på resande fot i 12 timmar. Vi kände oss dock väldigt glada med vårt beslut att åka vidare direkt då vi kände den varma luften utanför flygplatsen. Stor skillnad mot kalla Puri!

Efter att vi hämtat ut vårt bagage kastade vi oss in i en taxi som skulle ta oss till Kovalam dit vi hade hittat ett intressant guesthouse. Gubben bakom ratten ville dock släppa av oss på ett annat lyx-hotell men vi ville vidare. Efter att ha kört några hundra meter längre stannar han och hävdar att han inte längre hittar till stället han lovat att köra oss till.
Vi stannar och en massa människor samlas runt omkring bilen och försöker prata chauffören tillrätta. Gubbfan vägrar dock och vill DESSUTOM ha MER pengar än vi kommit överens om. Förmodligen skulle han fått lite provision på första stället han stannade på. Hursomhelst, chauffören fick inte ett korvöre mer än utlovat och vi drog på oss ryggsäckarna och gick ner på stranden för att leta reda på hotellet.

En timma senare (efter att ha blivit guidade runt av 40 olika indier som alla ”visste” vart hotellet låg) hittade vi det till slut. Att kalla det hotell är lika fel som att kalla varmkorv för gourmet-mat. Men vi var dock rejält trötta och ville bara få lite sömn i oss.
Rummet och sängen var så jävla äckliga att ingen av oss ville ens duscha av oss innan läggdags. Runt sängen fanns ett fastspikat myggnät som en gång i tiden varit vitt fast idag var beigebrunt. Kuddarna luktade spya och hela natten låg vi på rygg för att slippa lukta på kuddarna.

Innan vi fick nyckeln till rummet var vi tvugna att skriva varsin självbiografi…..dvs ägaren ville ha i stor sett all information som fanns i våra pass samt visuminfo. Helt hysteriskt!
Vi var båda extremt trötta och har aldrig varit med om denna byrokrati innan, framförallt inte efter att vi betalat för rummet och sagt att vi bara ska stanna en natt.

Innan ”kontraktskrivningen” hade nämligen en man kommit in i rummet och sagt att han ville ha betalt i förväg för rummet. När vi morgonen efter ska checka ut och dra, säger receptionisten att han vill ha betalt (!!!!) Vi brusar upp och säger att vi redan har betalat. Han fortsätter att säga att vi måste betala för rummet och då kokar bägaren över. Vi fyrar av en kanonad av svordommar, slänger grinden efter oss och lämnar platsen utan att ha gett mannen ett korvöre.

Vi promenerar längst stranden och hittar ett mysigt och billigt guesthouse med havsutsikt. Vi checkar in och går därefter till ett helt underbart cafe och äter nygräddade småfranskor och dricker det godaste kaffet hittills på vår resa; kanelkaffe!
Kanelkaffet sattes dock i halsen när hela hotellpersonalen med ägare plötsligt står brevid bordet och undrar varför vi inte har betalat. Vi förklarar lugnt och sansat att det har vi visst gjort och beskriver tom utseendet på mannen som fick pengarna.
”Aha” säger ägaren och vet direkt vem vi syftar på. Mannen jobbar inte på hotellet utan försökte blåsa både hotellet och oss på hyran. En promenad senare träffar vi på ägaren på en motorcykel och hejar på oss. Han berättar att han har fått tag i den skyldige och fick pengarna tillbaks från honom.
*SUUUUUUCK & PUUUUST *!!!!

När vi igår hade landat var vi så jävla nöjda över hur smidigt flygresan gått över hela Indien. Inte hade vi trott att den jobbigaste biten skulle vara dom sista 300 m.

Ps. Jag hostar fortfarande och Tinna är lite risig….men vi är på god väg att tillfriskna! Dom kalla nätterna i Puri hjälpte inte direkt och hoppas att Keralas värme gör bättre för oss.

Idag vaknade vi upp efter en hostig natt. Efter att vi dragits med en besvärlig och envis förkylning i 2 veckor börjar vi bli lessna på detta. Vi trodde att vi kunde vänta ut viruset men det hela känns väldigt tjatigt.

I Sverige hade vi varit friska för länge sedan men här nere behövs stark antibiotika. Vi fick hjälp av hotellet och blev skjutsna till (vad vi trodde var sjukhuset). När vi kommer fram tror vi inte att vi hamnat rätt. Vi är mitt på ett torg kryllandes av djur & folk och chaffören pekar på en kiosk som ska vara vårt svar på läkarstation haha. Vi får sätta oss bland höns och kor och prata med ”läkaren”. Efter att han kollat våra halsar med bordslampan beslutar han att Uffe har ett halsvirus och jag problem med mandlarna. Svårt att egentligen förstå vad han sa men vi lämnade kiosken påsar fyllda med medicin.

Uffe ska äta antibiotika i 3 dagar, dricka hostmedicin samt gurgla halsen med en vätska som har en förlamande och ganska skön effekt i halsen. Jag ska äta två antibiotikamediciner i 5 dagar och gurgla halsen med samma vätska. Vi köpte även med oss ett ton strepsil halstabletter och åksjuktabletter till mig.
Medcinen är stark och fungerar pålitligt. Det känns som vi går på bomull haha.

Imorgon tar vi flyget till Bangalore och det ska bli riktigt skönt att lämna Puri. Nu ser vi fram emot nya och friska äventyr 🙂

Vi är fortfarande sjuka vilket betyder att vi inte kan ta oss någonstans. Vi har däremot bestämt nästa anhalt som blir Bangalore. Vi tar flyget den från Bhubaneshwar Airport den 22 januari och hoppas att vi är krya tills dess.

Vi tror hela tiden att ”nästa dag” är vi friska men under natten attackerar kölden och febern oss. Det beror på det omväxlande klimatet; asvarmt på dagen och iskallt på kvällen.
Det är svårt att sova om nätterna för Puri låter som en spökstad när det är mörkt ute. Vi hör vilda hundar som bråkar, skriker och ylar om vartannat. Konstiga djurläten håller oss vakna och någon spelar indisk musik kl 04.00….vem fan sitter och plinkar på sin orgel då?
Vi har dock tur att vara på ett sådant mysigt guesthouse för annars hade det varit riktigt jobbigt här. Staden är inte speciellt trevlig och invånarna är milt sagt konstiga.

Bangalore ligger ganska långt söderut och vi kommer bara stanna där en natt för att senare åka vidare till Kerala. Kerala verkar vara en jättehärlig plats med dom finaste stränderna i Indien och med ett rikt djurliv. Där ska vi utforska naturen mer med safari och trecking. Indien är ett jättehäftigt land med vilda noshörningar, tigrar, pantrar, krockodiler, elefanter etc som vi hoppas kunna se. Runt Keralaområdet finns det även otroligt vackra teodlingsplätter som vi gärna vill se live. Det finns även möjlighet att hyra husbåt och åka omkring i kanaler och uppleva indiskt leverne nära naturen.

Vår plan är att utforska Keralaområdet i någon månad för att sedan resa till Goa feb/mars. Vi får dock se hur bra vi trivs på de platser vi kommer till. Hittills gillar vi inte direkt det vi sett….inte pga av den svåra fattigdomen utan för att den manliga delen av befolkningen verkligen oroar mig. Dagligen läser vi om gruppvåldtäkter och sexuella övergrepp på kvinnor runt om i Indien och ärligt talat blir jag lite rädd.

Indian Express råder alla kvinnliga turister att absolut inte gå själva på gatorna och jag är inte bekväm med att göra det heller. Det är olustigt att se dreglade män som stirrar ögonen ur sig. En del kommer fram och försöker ta på mig eller önskar ta en bild. I Puri har detta beteende bidragit till att jag helst tittar ner i marken när vi är ute och går och vi undviker att vara ute sent på kvällen.
I grund och botten måste männen i detta land ha en ganska skev kvinnosyn.

Vi är fortarande i Puri och bor på samma mysiga hotell som tidigare. När vi först checkade in hade dom bara lediga rum för 950 Rupies, vilket är lite för dyrt för oss. Men efter första övernattningen kunde vi byta till ett billigare rum för 650 R (ca 100kr) som vi tyckter är mycket mysigare 😀 Här har vi en egen balkong med sol på hela dagen och kvällen.

Jag hade lagom tillfrisknat från min förkylning när Uffe blev sjuk i Calcutta. Uffe är fortfarande ganska risig och jag börjar få ont i halsen igen. Detta har resulterat i att vi mest spenderat vår tid på hotellrummet och beställt rumsservice. Utanför dörren får vi en morgontidning varje dag som heter Indian Express (med engelsk text) och det känns otroligt lyxigt att sitta och äta frukost på sin egna balkong och läsa indiens svar på svenska DN. Det är dom små sakerna som påminner om ”hemma” som gör det lättare att aklimatisera sig i nya miljöer.

Igår åt jag något så fruktansvärt gott till middag att jag nästan började lipa, nämligen oststuvad blomkålshuvud. Det påminde mig om mammas husmanskost och det var gudomligt gott! Förövrigt har vi mest ätit chicken ticka masala som är benfri stekta kycklingbitar i stark curry som du doppar med vitlöks naambröd. Otroligt gott!

Hotellet vi bor på har riktigt schysst meny. Frukosten påminner om den svenska, fruktsmoothie och osttoast. Jag älskar deras tomatsoppa och Uffe käkar helst spagetti med tomatsås. I Thailand drack jag uteslutet Lipton istee och Uffe dyrkade Gatorade (sliskig gulgrön vätska) och när vi kom till Indien fanns det inget av ovan. Däremot finns det en supergod mangodryck som heter Slice som jag älskar och Uffe har en ny favorit som är en typ av kolsyrad citronsaft. Vi har även hittat ett substitut för fikabröd. Chockladgräddad tjockpannkaka med banan i – supergott!

Det är ett ganska litet hotell med en massa personal som springer omkring och vattnar alla vackra blommor och växter. Trädgården betraktas som deras livsverk och det är alltid någon som klipper blomstjälkar eller tar bort vissna blad från krukor och buskar. 90 % av personalen är män och jag var lite orolig ibörjan då jag har fått en sådan illa bild av indiska män. Men dom är verkligen jättetrevliga och nästan lite blyga för oss.

Vi vet inte hur länge vi måste vara kvar i Puri….till vi är helt friska iaf. Vi kommer därefter troligtvis ta oss till västra sidan av Indien. Goa eller Kerala ligger bäst till (pga värmen) och vi tar oss dit antingen med flyg eller tåg.

Ha det gött hemma, kram från oss!

Visa alla bilder

Hela gårdagen försökte vi döda tid genom att flumma omkring i Calcuttas overkliga stad. Vi blev bl a bjudna på indisk tee och satt och skvallrade med butiksägarna samt en engelsk tjej som var på resande fot. Senare under dagen bevittnade vi en trafikstockning på Indiskt vis….en hel skock får kom springades nerför huvudgatan haha. Inte något man ser varje dag!

Taxiresan till tågstationen var surrealistisk med kvinnor som skrek och bankade på bilen för att få pengar av oss. Taxichauffören verkade helt obrydd och hade tom vevat ner fönsterrutan så att de arma kvinnorna lättare kunde minska avståndet mellan oss.

När vi äntligen kommer fram släpper han av oss 500 meter ifrån tågstationen så vi får gå med packning genom slum- och fattigmanskvarteren. Väl inne i väntsalen kryllar det av folk som sitter på marken då det inte finns några stolar, bord eller dyligt.
Jag och Uffe följer de andra och sätter oss ner och väntar. Jag läser min bok och Uffe sitter och samtalar med diverse folk omkring honom. När vi tillslut är omringade med 10 nyfikna indier som antingen vill fota oss, röra vid oss eller be om pengar får vi nog och ber alla att backa lite. Jag har medvetet inte deltagit i några samtal pga att alla indier sitter och stirrar på mig och ställer frågor till Uffe om mig. Innan vi går på tåget ska alla 10 indier ta mig i handen….vilket känns lite obekvämt.

Vi går med raska fotsteg mot tåget och får mer eller mindre en chock när vi hittar vår vagn/platser. Fy fan rent ut sagt!
Vi har båda två den övre ”sängen” och får klättra upp på en liten stege för att komma upp. Väl på sängen går det knappt att sitta upprätt och taket är full med fläktar och spindelväv.
Nedanför sitter en indisk familj och käkar stormiddag. Ris och kycklinggryta flyger all världens väg och när dom är klara kastar dom ut allt genom fönstret, ner på tågrälsen.

När klockan börjar närma sig sovdags, släcks hela vagnen ner och en bastant man börjar snarka järnet. Jag menar inte något sött litet myssnark nej nej nej. Detta är hardcore snarkning till den milda grad att jag hör flera människor omkring mig sucka högt. Killen ger sig inte utan snarkar hela 10 timmar i streck; från 21.00-07.00 tills vi är framme i Puri.
Tro det eller ej men vi frös rumpan av oss under natten. Temperaturen låg på ca 10 grader och utan några sängkläder blev det lätt kallt där vi låg.

När vi kommer fram tar vi en treljuling ”rikshaw” till hotell Gangdara som visar sig vara ett jättemysigt krypin. Underbar trädgård omringar hela hotellet och vi kan äntligen andas ut. Vi tar oss en välförtjänt dusch och skrubbar bort all smuts från våra kroppar. Vi tar på oss nytvättade kläder och går ner till trädgårdsrestaurangen och äter en härlig frukost bestående av citrontee, grillad tomat- och osttoast och bananpannkaka! Efter frukosten går vi tillbaka till vårt rum, sätter oss på balkongen och myser av alla blommor och fjärilar som omringar oss.

Närmast på agendan är att utforska staden/byn mer och försöka lista ut vilken resebyrå som arrangerar tiger- och lejonsafari (!!!) 😀

Visa alla bilder!

Uffes nya mobilnr är +919 74843 1344
Tinna nya mobilnr är +919 74843 2670

Hjälp mig från detta ställe! Det är sjukt vidrigt här…
På ett sätt är det fascinerande att beskåda ett samhälle som är så långt ifrån Sverige man kan komma. Men herregud!!

Allt och jag menar ALLT är så extremt skitigt här tom snoret jag snyter är svart från stadens smuts. Det är overkligt att se hur dessa stackars människor lever på gatorna. De flesta här är tiggare; män med amputerade kroppsdelar, unga kvinnor med spädbarn som skriker och hemlösa hundar med rabies.
På trottoarerna ser man folk som tappar upp vatten från pumpar och ”duschar” sig rena med kläder på.
Det är heller inte ovanligt att se små bäbisar uppsminkade med kajal och läppstift.

De indiska männen är väldigt fascinerade av mig…inte mig som person utan som västerländsk kvinna. Dom glor helt utan blygsel på mig hela tiden och ropar efter mig. Det hela känns ganska obekvämt då jag aldrig får vara ifred. Bilar tutar, cyklar ringer, människor skriker och mitt i denna hysteri försöker jag och Uffe oss på lite sightseeing – funkar knappast!

Vi har checkat in på ett ruckel av guest house. Rummet är litet med en stor säng utan täcke. Toletten är inte direkt mysig och saknar toalettpapper. Luften är kvävande och stanken av avgas, smuts och stekt mat fyller rummet.

Denna extrema fattigdom tar knäcken på mig. Det är omöjligt att vandra omkring dessa människor oberört. Kvinnor sliter tag i Uffes kläder och följer med oss flera kvarter och vill att vi ska ge pengar eller mat till dom. Igår såg jag en 5 åring sitta och bajsa på en dagstidning – som en jävla hund.

Du vill knappt äta något för allt är smutsigt. Igår handlade vi hem lite chips och coca cola men det slutade med att vi inte kunde äta något för tom chipspåsen är full med avgasdamm.
Varken jag eller Uffe orkar eller kan vara kvar här längre. Vi har bokat en tågbiljett till en hamnstad som heter Puri som ligger söder om Calcutta. Vi åker med ett nattåg som lämnar pavaljongen 21.00 ikväll och vi är framme ca 05.00.

Vi bokade den billigaste hytten som betyder att vi kommer sova tillsammans med ytterligare 6 personer. Det känns milt sagt sådär.

Det är väldigt nyttigt att se världen som den verkligen är. Kulturkrocken är gigantisk och vi har medvetet valt att inte bo på lyxiga hotell för att pröva på det primitiva levernet. I denna situation är det larvigt och tom oförskämt att kalla vårt leverne primitivt….Vi behöver bara titta ut genom vårt hotellfönster för att vara tacksamma!

Visa alla bilder!

Inatt lämnade vi Bangkok och Thailand bakom oss utan att direkt veta vad som väntade oss på andra sidan Myanmar/Bangladesh. Vi fick lite sömn på flyget som tog 3-4 timmar innan vi landade i Kolkata. När vi väl tagit oss ut från flygplatsen fick vi nästan en chock, otroligt smutsiga gator, totalt galen trafik (Bangkok är en lugn och fridfull stad att köra bil i jämförelsevis).
Resan till Sudder St tog en dryg timma och det var två fågelholkar som satt i baksätet och bara var stumma över hur det såg ut på gatorna. Vi har träffat folk som kommit ifrån Kolkata till Bangkok och förundrats över hur RENT (!!!) det var i Bangkok, bara en sån sak. Vi har på ett par timmar sett folk sova, duscha, äta, skita och tigga på gatan utanför vårt sov-ställe.

På Sudder St (som är backpacker-gatan i Kolkata) bor vi på Super Guest House, men bara för en natt för här vill vi inte stanna. Imorgon åker vi med tåget 20:55 till Puri för att få lite lugn och ro (?). Info om Puri: http://wikitravel.org/en/Puri . Det är en sleeper-vagn så vi får sova i ett rum med 4 andra personer, hyfsat billigt var det åtminstonde.

Vi håller på att fixa mobil-nummer men det är ganska omständig procedur, vi behöver lämna in kopia på våra pass, kvitto från vårt hotell, 2st passfoto för att ens få köpa ett kontantkort, sjukt!

Ikväll försöker vi bara stänga ute allt tutande från gatorna och kikar på ett par avsnitt av vår nya favorit-serie Nip/Tuck!

”Blöt nyårsafton” syftar på kvällens dåliga väder samt att alla drinkar på menyn provades flitigt.

Vi hade oturligt nog regn hela eftermiddagen och delar av kvällen. Jag och Uffe brydde oss inte direkt utan njöt istället av att hotellet kompenserade alla gäster med 2000 bath som vi oavkortat lade på drinkar 😀

Maten var över alla våra förväntningar! Vi lassade på våra tallrikar med fetaostsallad, grillad anka med stekt potatis. Mumma!
Vi fick drinkar som serverades i kokosnötter som säkert fyllde en halvliter goda (och starka)fruktcocktails!
Vi fick även små fina presenter från personalen. Jag fick värmeljus i form av orkideer och Uffe fick en solfjäder haha.
Hela kvällen spelades det livemusik som varvades med dansuppträdande i olika former.
Tillslut upphörde regnet och vi gick ner på stranden och fick tända egna varmluftsballonger som vi skickade upp till himmelen. Tanken är att samtidigt som du skickar i väg dem, får du chansen att be om en önskan som ska uppfyllas till det kommande året. Jag bad om att fortsätta min yoga- och meditationsträning varje dag och Uffe bad om att utmana sina inre rädslor (som han uppenbarligen redan gjort när han dök med tjurhajar…idiot! 🙂

När 12- slaget närmade sig fick varje gäst en hel flaska champagne *yay*. Vi träffade ett brittiskt par i vår ålder som vi skålade med. Kvällen slutade med att vi fortsatte våra skålar tills baren stängde och vi hämtade sprit från våra egna kylar. Vi fick alla tillslut nog när vi satt och groggade fulla glas med bailys… burr! Sarah & David menade att bailys är den brittiska form av whiskey och drack för fulla muggar medans jag och Uffe bara kunde ta ett par klunkar av dena sötsliskiga dryck.

Kvällens höjdpunkt var ändå när jag och Rutis pratade i telefon 😀 Lilla skruttfian joddrade lite i andra änden medans syrran tolkade i bakgrunden haha. Jag saknar verkligen världens sötaste tjej och jag hoppas verkligen att jag & Uffe hinner hem till att nästa underverk presenterar sig 😀 !!!

Nyårsdagen var seg och vi slappade hela dagen i sängen efter ett snabbbesök till Burger King *blä*. Våra magar klarar inte av skräpmat längre…vi blir helt förslappade och orkar inte göra någonting medans magen försöker bryta ner denna bombattack.

Den 2 januari checkade vi ut från hotellet och försökte förbereda oss för den mest jobbigaste resdagen hittills. 19 timmar tog det oss att åka från Koh Samui till Bangkok med båt och buss. Båtresan var ingen picknick direkt. Vågorna var lika höga som båten och flera gånger trodde jag att vi skulle kantra. Första gången som båten var nära att kantra fick alla 200 passagerare panik och skulle samtidigt slita på sig flytväst och springa upp till övre däck. Många satt och grät och var livrädda. Både jag och Uffe var beredda på att hoppa över bord och satt och förberedde oss på hur vi bäst kunde simma till land. Bakom oss satt ett gäng unga svenska killar och vi hörde deras konversation. Den ena kille sa att ”han inte fixade detta längre” varav den andra svarade ”men du är ju seglare”. Då först började jag och Uffe bli lite stressade och höll lite hårdare i relingen.

Båtturen skulle ta oss till Suratani med pga av det dåliga vädret fick vi stanna till i en annan ort och åka minibuss till bussstationen. När vi väl kom fram till bussstationen var det helt hysteriskt. Det var säkert 500 personer som stod och väntade på försenade bussar. Jag och Uffe väntade säkert i 3 timmar på vår bussjävel. Vi anlände till Bangkok kl 05.00 och checkade in på ett ganska risigt hotell nära Khaosan road. Idag har vi bytt till ett jättemysigt guesthouse som vi tidigare bott på som var fullbokat igår. Här kommer vi vara till den 10:e januari. Vi har nämligen hittat en billig flygbiljett den dagen till Indien 🙂 Det var en vild chansning för den 10:e går vårt Thailändska visum ut och vi kan tidigast få vårt Indiska visum den 9:e *pust*. Vi får verkligen hålla tummarna att allt går smidigt till för som vanligt är det på marginalen allt ska lösa sig för oss.

Ps. Till mamma & pappa//
Vi har skickat hem ett paket med våra grejer till er adress. Det väger 3 kg och är redan betalt för. Det kommer till V-vik med bananbåten om 2-3 månader (!!!)

Puss & kram!

Visa alla bilder

Nu har vi laddat upp lite fler bilder från dyket på Koh Tao och Chumpon Pinnacle. Har fått reda på i efterhand att det var tjurhaj vi dök med. Bilderna jag tog var fruktansvärt dåliga och ljuset på dom var allt annat än bra. Fick lite bilder från de andra som dök dock och som hade såna där gigantiska kameror med blixtar som stora spröt. Hade jag vetat i förhand att det var tjurhaj vi dök med hade jag nog aldrig vågat.

BRRR!!!

Visa dyk-bilderna

I förrgår satt vi och tog en latte på ett cafe när en kille från dykstället brevid kom fram och pratade med oss. Han såg att jag hade en dyk-tröja på mig och frågade om jag var sugen på att dyka. Jag var väl inte direkt inställd på dykning, speciellt inte på fullständigt galna (ALLA dyker där) Koh Tao. Sen nämde han att det var möjlighet att se haj, då var jag såld. Jag pröjsade för dyket och vi gick hem. Ärligt talat var jag supernervös inför möjligheten att dyka med hajar och jag sov väl inte så jättebra den natten.
Klockan 06:30 ringde det i telefonen och bussen stod utanför och väntade på mig. Fyra och en halv timma senare (med 2 båtar och en buss) låg vi i vattnet redo för nedstigning vid Chumporn Pinnacle 4 km utanför Koh Tao. Jag dök med instruktören Leigh, ett ungt par samt en kille som såg exakt ut som David i serien Six feet under.
Väl nere på botten var det ganska dålig sikt, betydligt sämre än runt Koh Muk i söder. Det första jag såg när jag rättat till utrustningen samt fyllt västen var en HAJ!! Superlugnt simmade den 3-4 meter ifrån oss och verkade spana in oss alla fem. Tjejen i paret klamrade sig fast vid sin kille och jag förbrukade säkert halva tanken bara vid synen av den. Efter ett par minuter försvann den in i dimman.
Efter att ha smält första anblicken på hajen kom de i jämn ström, vi såg haj under oss, ovanför oss , till vänster och till höger. De var överallt och totalt såg jag 6 st hajar.
Svårt att bedömma hur stora de var men definitivt större än alla dykare.
Jag förbrukade upp luftan ganska fort och efter 32 minuter var vi åter på ytan.
Väl på båten fick vi reda på att vår grupp var den enda som sett haj den dagen och alla var jättenyfikna (och besvikna över att inte själva sett haj).

Jag hade lånat en UV-kamera men alla bilderna är inte riktigt klara ännu, återkommer med de bilderna.
Andra dyket var vid Japaneese garden utanför Koh Tao. Ganska tråkigt dyk, nästan fler dykare än fiskar. De flesta fiskar var rätt ointressanta efter ett haj-dyk om man säger så.
Överallt var det dyk-klasser med elever som satt på botten och tömde masken, övade flytförmågan eller övade på tecken till varandra. Inget att rekommendera alltså.

Alltsom allt var det en MYCKET bra dykdag, jag menar hur ofta får man sådan närkontakt med hajar?
Tinna hade haft en Tinna-dag med massage, yoga, meditation och solande på stranden. Klockan 18 på kvällen var jag tillbaka i stugan och vi diskuterade dagen som gått. Vi avslutade med en mycket god middag på La Dolce Vita (italiensk restaurang).

Efter att vi kollat klart på Snövit och de sju dvärjarna, tar vi oss en julscrub i duschen och klär på oss för att gå till det Svenska julbordet på restaurang Tre Kronor.
När vi kommer fram får vi en liten välkomstdrink; glögg…mm så gött det var! Lite ovanligt bara att dricka glögg i 40 graders värme haha. Det var fri sittning så vi sätter oss ner brevid ett urmysigt sällskap från Umeå.

Det kändes väldigt surrealistiskt att höra julsånger, dricka julmust (med is) och snacka svenska i en omgivning som är väldigt långt ifrån ett Sverige i december. När julbordet dukades upp började små ryckningar i kroppen infinna sig. Doften från nystekta köttbullar, prinskorv, gravad lax, potatissallad, julskinka med svensk stark senap. Vi var i himmelen!
Vi vet inte om detta julbord skulle ha så stor konkurrens hemma men här nere smakade det otroligt gott!
Till maten drack vi beer chang och skånsk nubbe. I bakgrunden hördes det plötsligt en välbekant sång och gissa om vi blev häpna när tomteverkstaden tillsammans med resten av kalle anka gänget visades på tvn.

Timmarna sprang förbi. Vi njöt av gott sällskap, underbar mat och härlig julstämning när vi med stor förvåning såg att klockan redan var 20.00 och nästan sittning skulle börja.
Vi skildes åt och jag och Uffe drog oss tillbaka till vårt hotell för nästa julbord *suck*

Vi anlände lagom till att dessertbordet dukats fram och vi satte oss till bords med fullproppade magar redo för en ny tallrik. Det blev den dyraste efterrätt vi någonsin ätit.
Under tiden som vi mumsar i oss dessert släcks alla lampor ner och kvällens show börjar. Jag höll på att sätta jordgubben i halsen när ”skorpionmannen” intar scenen och tar fram ett tiotal skorpioner som han stoppar i munnen (!!!) Senare leker han med kobror som han bla släpper ner i sina byxor (se under film-fliken).

När klockan närmar sig midnatt är vi rejält trötta och går till sängs med all världens fyrverkerierna utanför fönstret. Jag somnar med ett leende på läpparna….det var härligt att prata med ni där hemma, jag saknar er otroligt mycket!

Visa hela albumet

God jul och gott nytt år!!!

Vi hoppas ni där hemma får en jättemysig dag med kalle anka, julglögg, julgran…snyft, nu börjar jag bli lite sentimental här!
Vi är ordentligt avis på er och vi försöker att försvenska vår tillvaro här nere så mycket det bara går idag. Vi inledde morgonen med julklappsöppning i sängen. Som bakgrundsmusik hade vi vår eminenta bror/svåger Stefan Lundhs inspelade julskiva *asgarv*. För att ni alla ska få ta del av dessa harmoniska jullåtar kan ni få ett smakprov här.

http://www.atomvinternatt.se/stefansjulskiva.rar

Igår tog vi en taxi till ett stort köpcentrum i Chaweng beach, Koh Samui för lite julklappsinköp. Vi gick åt varsitt håll och 5 timmar senare möttes vi upp med händerna fulla av presentpåsar. Det var svårt att hålla sig från att inte försöka lista ut vad Uffe hade köpt men det blev desto roligare idag. Jag fick en härlig spaserie med lavedelscrub, ansiktsmask med ingefära, mango lipbalm och kroppslotion. Jag fick även en kabel till min ipdod (så att jag kan ändra mina spellistor) öronskydd, glasögonfodral och ett tandborstfodral som jag letat efter i fyra månader haha.
Uffe fick av mig en t-shirt, kalsonger, tidningen Stuff (som är en teknik & pryltidning) och dvdfodral till filmer.

Imorse smugglade vi med lite dansk julost (som vi även hittade i köpcentrumet igår) och fransk senap till hotellrestaurangen. Helt klart den grymmaste frukosten sedan fyra månader tillbaka; toast med OST (!) och senap. Jag låtsades om att baconet var julskinka haha.
Ikväll ska vi på två julbufféer, suck. Vi är nämligen tvungna att betala för hotellets julmiddag för att kunna bo här, vilket var helt ok för oss tills vi fann en svensk restaurang ett kvarter från oss. Helt omöjligt att motstå svenskt julbord med janssons, köttbullar, prinskorv…åhhh va gott det ska bli!

Vi har även inhandlat lite substitut för Kalle Anka och Karl-Bertil Johnssons julafton. Vi har köpt på dvd Snövit och de sju dvärjarna, Narnia, Nanny Mcphee OCH hela första säsongen av Six Feet Under som är vår favoritserie (!!!!!!!)
För övrigt har vi lärt oss ett nytt kortspel som vi älskar! Canasta heter det och det är extremt kul, klurigt och beroendeframkallande.

Ha en underbar jul allesammans! Vi saknar er alla extremt mycket!!!
Kärlek från oss

Ps. Här är länken till vårt hotell ifall ni vill se vart vi är!

Visa bilder

Lite bilder från ön vi kom ifrån i förrgår. Notera den otroligt söta hunden.

Visa albumet

Ljusets krigare glömmer aldrig att vara tacksam.
Under striden fick hon änglarnas hjälp.
De himmelska härskarna lät allt falla på plats så att hon kunde ge sitt yttersta.
Därför faller hon på knä i solnedgången och tackar Den skyddande manteln omkring henne.
Kamraterna säger ”Hon har sådan tur”!
Men hon förstår att ”turen” är att kunna se sig omkring och söka rätt på sina vänner.
För det är genom dem som änglarna talade.

”Smaragden” av Paulo Coelho

————————————————————–

Här kommer lite foton från Hat Yao!

Visa bilder

Vi har nu varit i Koh Phangan i fyra dagar och börjar smått komma tillbaka till verkligheten. Vi har bosatt oss på den norra delen av ön, Hat Yao som är en stilla & lugn strand. Det finns ett fåtal partyställen och ett tiotal restauranger vilket passar oss utmärkt. När vi steg in i vår bungalow tyckte vi att boendet liknade paradiset med rinnande vatten, dusch, säng och tv haha. Verandan är enorm och vi har placerat ut våra yoga-mattor på golvet. Där ligger vi ofta i skuggan och slappar med en god bok. På morgonen har vi försökt att meditera 30 minuter innan frukost alternativt träna yoga (olika yogalärare varannan morgon *asgarv*)

Igår tog vi en taxi till öns södraste del, Hat Rin för att träffa upp vänner från klostret. Uffe tog en välförtjänt klippning medans jag letade efter nya dvd-filmer. Det visade sig dock att polisen hade föregående kväll stängt ner alla butiker som säljer olagliga dvd filmer, vilket resulterade att det var omöjligt att hitta några filmer i stan.
Hat Rin känns som en gigantiskt ungdomsgård där folk vallfärdas till strandens fullmoon partys. Vi tog ett djupt andetag och gladdes åt att vi inte valt att bo på denna sida av ön.
Det var otroligt kul att träffa våra klostervänner och vi stannande hela kvällen på en grekisk restaurang och käkade falafel med tzatsiki.

Idag bestämde vi oss för att åka till en liten fiskeby norr om Hat Yao. Vi tog en taxi som guppade fram längst den oasfalterade lervägen. När vi tillslut kom fram fick vi se något som gladde oss omedelbart, nämligen en filmbutik. Då ägaren egentligen inte sålde filmer utan istället hyrde ut dom, fick vi efter att smörat en del köpa en gäng filmer för bra pris. Nu kan vi äntligen njuta av en biokväll hemma i sängen 😀

Därefter tog vi oss en välförtjänt lunch bestående av thailändsk kycklinggryta med basilika. När vi ska sätta oss till bords kom en liten hundvalp och hälsade på oss. Den var så livlig och glad och pussade på oss hela tiden.

Visa bilder

Då många har missat bilder från klostret så lägger vi en länk till dom här. Observera dom sköna sängarna hehe 😀

Ps. Vi lägger även upp nya filmer & dikter regelbundet

> Bilder från klostret </a>

Peace is within oneself to be found in
the same place as agitation and suffering

It is not found in a forest or on a hill top
nor is it given by a teacher.

Where you experience suffering,
you can also find freedom from suffering.

Trying to run away from suffering is actually to run toward it.

One ought not long for what has passed away,
Nor be anxious over things that are yet to come.
The past has left us, the future has not arrived.

Effort is the duty of today,
Even tomorrow death may come,
for it is against out power
to delay Death and its great armies.

The sages of peace speak of that one who strives
Never lazy throughout the entire day and night
”Praise the one who truly lives for even a single night”

Anländer 30/11

Vi sätter väckarklockan 06.30 för att hinna med bussen som avgår 07.00. Efter en jobbig natts sömn med hoppande loppor i sängen så masar vi oss upp för sängen. När vi tillslut kommer fram till klostret anmäler vi oss och varje person får varsin nyckel till sitt egna ”rum”. Eller ska vi kalla det cell. Med betong i hela rummet utan säng och en skruttig trädörr så kvalificeras nog detta rum som en fängelsecell.
När jag tar mitt första kliv över tröskeln möts jag av ett spindelnät i ansiktet, mysigt. Och mycket riktigt så kryllar det av spindlar i mitt rum. Då vi inte får döda några levande varelse (inkl myggor & spindlar) så bestämmer jag mig för att kursen inte riktigt har börjat denna dag (anmälningsdag) utan krossar likgiltigt en spindel direkt. Dom i taket lät jag vara.
Jag tackar min lyckostjärna för att jag tog med mitt egna myggnät och liggunderlag. Utan dessa ting hade jag nog kräks bara av tanken att sova i rummet.

Kl 12.30 serveras lunch som var ganska god; ris med vegetarisk röra, desserten bestod av banan inlindat i klibbigt ris som var sött och äckligt ifall du frågar mig. Efter lunchen blev det en rundvandring över klosterområdet och det finns tre utomhusmeditations”tempel” och två yoga”tempel”. Vi sitter på dynor i sanden och vi är närmare 120 personer som deltar.
I området finns det även varma källor som du kan njuta av på din ”fritid”. Du måste dock använda en sarongliknande dress för att skyla hela kroppen med. Denna härliga dress är du dessutom tvungen att ha på dig när du ska duscha. Eller, jag vet inte om du kan kalla (en plastbuke fylld med vatten som du ska hälla över huvudet) för en dusch. Som sagt, extremt primitivt boende.

Under rundturen fick jag även tipset att alltid titta upp i taket och under din säng precis när du gått in i ditt rum. Det finns nämligen gott om skorpioner, orm och spindlar HERRE GUD!! Och om vi skulle se en orm så får vi naturligtvis inte skrika eller ropa på hjälp. Tyyyyystnad i alla lägen!
Kvinnor separeras från män och Uffe och jag bor i skilda hus. I sovbyggnaderna finns det en liten gräsplätt med sex stora runda betongkar där allt regnvatten samlas i. I detta vatten (med alla tänbara insekter i) ska vi borsta tänder och utföra duschritualen genom att kasta vatten från en hink över sig.
Toaletterna är rent vidriga och det går inte att spola dom. Det thailändska sättet att torka sig efter ett dassbesök är att hälla en bunke vatten över ryggen för att sedan använda tre av dina fingrar för att torka sig. Dont think so! Jag har laddat upp med ett lager toapapper för säkerhetsskull.

Jag börjar smått prata med två tjejer (på engelska) och efter ett tag förstår vi att vi alla är svenskar. Inte nog med det. När pratar om vart vi kommer ifrån visar det sig att tjejerna kommer från Gamleby (!!!). Dom enda fyra svenskarna på klostret och tre av dom är från Gamleby. Helt otroligt! Dom är dock betydligt yngre än mig utan några storasyskon så vi har troligtvis inte träffast förut.
När sista meditationslektionen är över går jag tillbaka till mitt rum och är förvånandsvärt inte trött. Jag lägger mig ner och läser lite om den buddistiska meditationsmetoden när plötsligt lampan släcks. Dom stänger nämligen av elen prick 21.30 och 21.29 lyckades jag tappa hela min vattenflaska på min bädd. Allt är dygnsurt och plötsligt blir det nattsvart. Tack & godnatt sa jag till mig själv! suck

Dag 1
Fy fan vad dåligt humör jag är på. Det var inga problem att stiga upp 04.00 för naturligtvis tändes lampan upp när strömmen sattes igång.
När jag kommer till meditationsplatsen kryllar det av spindlar på mina dynor och jag får typ klappa bort dom.
Om någon sa till mig för ett år sedan att jag fick 1000 kr för att gå in barfota i deras utomhustoaletter hade jag vänligt men bestämt tackat NEJ. Det kryllar av äckliga gigantiska spindlar och kackerlackor. Jag håller på att bli galen!

Maten tycker jag numera är äcklig. Rissoppa till frukost *blä* och någon vidrig gryta till lunch. Det serveras ingen middag eller mellanmål. Sista måltiden är 12.30 och kl 18.00 serveras en kopp varm chocklad som är helt ok.
Jag har haft spränghuvudvärk hela dagen och är redan trött på att meditera 10 timmar om dagen. Dessutom lyckas jag slå alla rekord genom att redan efter första dagen ropa hej till gruppledaren när det är absolut tystnad som gäller. Bra jobbat!

Dag 2
Jag vaknar upp med ett leende. Jag har sovit hela 6 timmar och är utvilad trots klockan bara är 04.00. Igår kändes meditationen hopplös, du ska bara andas in & ut och fokusera på din andning hela tiden. Låter lätt med det är extremt svårt för alla precis alla tankar och musiklåtar kommer till dig just då. Jag är väldigt överaskad att jag inte har någon värk i kroppen. Ryggen och nacken har plågat mig i 3 månader men är nu helt försvunna. Bisarrt med tanke på att nästan alla andra har muskel- och ledvärk från den stillasittande meditationsställningen. Jag är även positiv överaskad hur bra yogan går för mig. Igår tyckte jag att det var fysiskt jobbigt att aktivera mig 05.00 i nattmörkret. Men idag kände jag mig väldigt rörlig och det är härligt att se soluppgången när du blickar ut över småsjöarna sittandes på yogamattan.

Frukosten bestod av två salladsblad, en kopp varmt vatten och en banan. Inte särskilt gott. Jag har dock en specialtrick att inför varje måltid dra i mig en liter vatten så magen tror att den är mätt haha.
Senare under kvällen hade vi gående gruppmeditation. Det är nattsvart ute och alla deltagare prominerar runt två små sjöar som finns på klosterområdet. Till att börja med kanske hälften av deltagarna använde ficklampa för att överhuvudtaget kunna se vart man går (eller snarare vem man går på) tills jag vid min förskräckelse upptäcker att jag är den ENDA av 120 personer som har sin ficklapa på, suck.

Det är en jättegullig tjej som typ väger 30 kg och som jag misstänker har ätstörningar. Hon äter nästan igenting och jag har hört henne kräkas flera gånger. Jag undrar om detta verkligen är rätt ställe för henne för om hon har bullimi så underhålls den enkelt här genom äcklig mat och ingen som ifrågasätter. Jag tror att om meditation ska fungera så måste du tycka om dig själv & andra och inte självplåga dig medvetet.

Jag saknar Uffe något otroligt mycket. Det känns konstigt att vara omkring varandra utan att få se, höra eller kännas vid han. Samtidigt är jag otroligt stolt över mig själv för att kunna sova ensam. Jag är löjligt nog extremt mörkrädd och vanligtvis klänger mig fast vid Uffe om jag bara så måste gå på toa mitt i natten. Nu är det ”ensam är stark” som gäller. Nu går jag på toaletten ensam mitt i natten utan lyse eller tofflor på mig bland mörka äckliga spindlar.

Till lunch åt jag ris med stark sås. Inte speciellt gott. Jag känner mig nästan som en fånge här när jag sitter med min plåttallrik och sked i absolut tystnad. Hela förmiddagen har varit jättehärlig. Jag hade två bra mediationer och botade min egen huvudvärk. Efter lunchen vänder turen dock.
När jag kommer in i mitt rum får jag se en jättespindel som är lika stor som min handflata i taket. Jag brister i gråt och tårarna forsar ner för kinderna. Det finns inget jag kan göra. Jag kan inte ropa på någon. Jag kan inte döda den och den är alldeles för stor för att försöka schasa bort. Denna panikångest har jag aldrig stött på tidigare. Jag sätter mig i mitt myggnät och skriver en dikt (finns under tinnas dikter) för att försöka lugna ner mig själv. Nu är det inte längre en insekt utan ett monster som jag måste tampas med…så känns det iallefall. Den kan ju rent av vara giftig och farlig!!! Jag önskar jag hade någon jag kunde prata med som kan trösta mig lite, snyft.
Jag bestämmer mig för att det inte är en spindel utan en skalbagge med extrem fetma och åtta ben, blä.

Under senkvällen så ska vi praktisera gående gruppmeditation igen. Men denna gång var vi tvungna att ta av oss skorna. För mig är det väldigt svårt att koncentrera mig och hänge mig åt meditationen när jag är tvungen att prominera barfota i nattmörker. Det sista jag kan göra då är att meditera. Det enda som fyller mitt huvud är vilket djur jag kommer trampa på och vem av dom biter mig i foten.
Jag lyckas dessutom ge mig själv en ordentlig käftsmäll då locken från håret rörde mitt ansikte som jag trodde var en dissorienterad fladdermus, suck.
Det är verkligen synd att allt ska vara så jävla primitivt. Jag förstår tanken ” leva MED naturen” men jag har verkligen svårt att meditera med alla kryp omkring mig, Jag vill fördjupa min kunskaper och lära mig att slappna av men det är verkligen svår här. Om jag fick sitta i en meditationssal inomhus skulle jag nog lära mig både snabbare och mer. Jag hör nog inte hemma här!

Dag 3
Jag har sovit hela natten igen, jippi! Men jag är otroligt trött under både meditationen och yogan. Jag är konstigt nog aldrig hungrig. Jag äter väl 80 % mindre här än i vanliga fall men maten är så äcklig att du inte vill äta den. Jag häller i mig vatten istället.
Det är ganska kallt på morgonen innan solen har gått upp, ca 15 grader och utan sockar, tjock tröja och långbrallor blir det kyligt att sitta still. Tur att det inte finns några speglar här för jag kan ju inte se riktigt klok ut. På morgonen har jag på mig tre jumprar i olika färger och stilar (jag köpte nämligen fem fotbollströjor på rea) och de machar INTE direkt den övriga klädseln. Tur att det inte är någon skönhetstävling här!

Jag undrar om jag har loppor i sängen för det kliar nämligen överallt på mig. Jag måste vädra ”sängkläderna” och ha öppen dörr för att få in frisk luft (och nya insekter).
Efter lunchen som för delen var ganska god idag så stötte jag på mitt första eldprov. Jag hade redan bestämt mig att om den stora spindeln i mitt rum lämnar mig ifred så gör jag detsamma. Men när jag går in i rummet ser jag med förskräckelse att den har flyttat sig från taket ner mot golvet. Helvete säger jag till mig själv. Jag kan omöjligt ha den springades omkring på golvet. Jag försöker in i det sista lösa problemet själv med full utrustning bestånde av plasthandskar, mopp, sopskyffel, hink, bunke och två kvastar i olika storlekar. Det går inge vidare. Spindeln är helt enkelt för stor. För en sekund slår tanken mig att jag helt enkelt dödar den så är alla problem ur vägen. Men det känns hellre inte bra, jag ska fan mig klara 11 dagar utan något dödande. Tillslut tillkallar jag hjälp från klostret föreståndare. Hon bara garvar åt mig och hjälper mig med att förflytta spindeln ut till det fria. Snacka om att jag var stolt över mig själv. Inte nog med att jag höll mig från att skrika huvudet av mig, jag fick bort spindeln utan att döda den. Resten av dagen gick jag på moln.

Dag 4
Det är konstigt hur små förändringar kan smyga sig på en. Tidigare hatade jag att gå barfota. Fötterna blir smutsiga och jag tar varje tillfälle i akt att tvätta dom. Men nu plötsligt börjar jag tycka att det är ganska trevligt att känna gräset under fötterna och sanden mellan tårna. Jag tvättar dom dock flera gånger om dagen så helt ”ekologisk anpassad ” är jag inte ännu 😉
Meditationen går inte speciellt bra för mig. Jag har svårt att koncentrera mig och tankarna attackerar mig från alla håll. Det låter enkelt att bara andas in & ut men svårigheten ligger i att du bara ska fokusera på det.

Ovälkomna tankar som dyker upp under meditation:

1 Hur länge har jag suttit här?
2 Jag måste byta sittställning snart
3 Jag måste koncentrera mig nu
4 Vad heter nu igen den där skådespelaren från den där filmen?
5 Undra om det är snö hemma?
6 Nu måste jag andas in…andas ut
7 Syrrans nötkladdkaka!
8 Drömde jag nu igen?
9 Hur många dagar har jag avverkat nu?
10 Minnen, minnen, minnen
11 Dikter, dikter, dikter
12 Musik på hösta volym (speciellt någon jävla marchmusik)

Jag har lyckats ta sönder min ficklampa. Detta händer naturligvis kvällstid i mitt rum innan jag ska ut. Senare när elen stängts av ligger jag inne i myggnätet och hör prassel från påsen på golvet. Vem fan är där tänker jag. Ingen ficklampa och starinljuset är utanför nätet som jag inte vågar mig ut ifrån. I dessa ögenblick dyker plötsligt lady (vår underbara cockerspaniel som är avliden sedan 17 år tillbaka) upp i mitt huvud. Hennes närvaro är så stark och hon lägger sig brevid mig och myser och känslan av trygghet och kärlek infinner sig direkt. Jag saknar verkligen den hunden.

Det börjar bli markbart att många har droppat av. Idag under frukosten var säkert 30 % av den kvinnliga delen borta.

Så plötsligt hände det!
Jag börjar bli ordentligt less på att inget händer i meditationen. Alla föreläsare förklarar dom olika stadier som du kan uppleva och vilken underbar upplevlse det kan vara. På eftermiddagen under den fjärde dagen gav jag mig tusan på att det skulle fungera. Under en av våra gående meditationer sa jag till mig själv att under dessa 30 minuter ska jag inte tänka en enda tanke. Jag ska träna upp min koncentration till max (för jag vet att det är det brister för mig…alltid otålig och rastlös). När jag sedan skulle meditera sittande så gick det mycket lättare. Jag hade för första gången bra fokus på andningen och knuffade brutalt bort alla tankar och låtar som kom. Plötsligt känner jag en stickande känsla i tummen och sedan domnar hela kroppen bort. Jag är lätt som en fjäder fast ändå väldigt stabil i kroppen. Jag behöver inte längre tänka på andningen – jag svävade. Den mest underbara känsla infann sig sig i hela kroppen. Det är svår att beskriva med ord hur fantastiskt jag mådde. Hela jag kändes flytande och kände inte någon muskelvärk fast jag satt sprikrak i ryggen utan stöd. Äntligen! Nu förstår jag vad alla pratar om. När rasten kom vägrade jag lämna min possition utan satt och mediterade fram till nästa lektion. Efter meditationen kände jag mig mer levande än någonsin. Även omgivningen kring mig verkade mer levande. Träden var färgrikare och vackrare, gräset grönare och dagsljuset klarare. Jag har nog aldrig känt mig så beskymmersfri i både kroppen & knoppen!

Dag 5
En riktigt skitdag. Varje gång jag försöker fokusera mig så bombas jag av tankar. Jag är på uselt humör och vill bara att denna dag ska ta slut. Myggen äter upp mig och jag håller på att klia ihjäl mig (vad hade jag gjort utan mammas aloevera gel)? När jag sedan upptäcker en spindel på mina glasögon känns det som väntat.
En av våra föreläsare berättar en fin anekdot om styrkan av att ha mindfulness, dvs kunna behålla lugnet i alla lägen.

En dag när hon står och tvättar inne på toaletten fryser hon plötsligt till och ser en kobra i ögonhöjd med henne. Kobran är vid dörröppningen och hon kommer inte ut. I detta ögonblick blev hon naturligtvis vettskrämd men ställde sig varsamt upp och tog ett steg bakot (kunde inte direkt ta flera). Sedan skickade hon kärlek till kobran att den skulle lämna henne ifred och mycket riktigt slingrades den sig ut från toaletten. Min första reaktion var ju inte direkt ”Bra jobbat tjejen” utan en total inre panik spred sig i kroppen istället. Nu får det fan mig vara nog KOBRA!!! Jag är som ni redan förstår inte ”ett med naturen”.

Senare på kvällen möter jag mitt andra eldprov. När jag är i sovbyggnaden slår plötsligt strömmen ut och allt blir idiotsvart. En kvart senare får jag akut magknip. Jag fattar inte varför för det är flera timmar sedan jag åt och det borde inte påverka mig nu. Värken blir värre och värre och svetten forsar ner för pannan och jag är spyfärdig. Där och då måste jag besöka toaletten. Ingen el-inget ljus. Så där sitter jag och krampar med en ficklampa och håller gå i tusen bitar. Det är bara så jävla typiskt och jag undrar var oddsen är att detta ska hända. Just innan magknipen var jag hos en rumskompis och fick hjälp med att plåstra om min tå. Jag har lyckats genom yogan riva bort övre hudlagret på stortån och hon erbjöd sig att hjälpa mig. Väl inne i hennes rum berättar hon att hon har en flitig besökare om kvällarna. En tarantella spindel brukar sitta på taket över hennes säng och hon sa att det även finns en på en av toaletterna. Efter denna informativa upplysning får jag magknip och måste just besöka TOALETTEN.
Snart hörs klocktornet ringa och vi ska samlas för ytterligare två timmars meditation. Jag har med mig full ammunition bestående av ljuslykta, ficklampa, tändare, tändstickor, toapapper, handduk ifall ny attack uppstår. I detta läge skiter jag hellre i skogen än på toaletten.
Jag lyckas emellertid heala bort värken under meditationen och kan varsamt och säkert dra mig tillbaka till min betongsäng. Godnatt!!

Dag 6
Bästa dagen hittills. Har mediterat flera gånger utan problem. Om någon sa till mig för ett år sedan att jag skulle spendera 11 dagar och nätter på ett kloster, ensam i en cell bland spindlar och kackerlackor så hade satt alla mina besparingar emot. Men jag är glad att jag vågade för det är först när du möter dina innersta rädslor som du blir av med dom.

Yogan är så himla härlig. Första kursdagen var jag stel som en pinne men bara efter en vecka så är det en mirakulöst skillnad. Jag är smidig, vig och mår fantastikt bra i kroppne. Jag ska definitivt fortsätta med yogan. Meditationen går bättre än alla mina förväntningar. Jag har längre inte svår att koncentrera mig och det tar mig bara någon minut att nå ”klimax”. Det är verkligen en befriande känsla att tömma hela huvudet för att sedan fylla den med total frid. Efteråt är du harmonisk, klarsynt och bokstavligen skuttar fram och känner dig lätt som en fjäder. Skräptankarna är längre inte permanenta och jag knuffar bort bort dom mycket lättare. För att förklara närmare så är det som en våg av energi som pulserar i din kropp. Den kan vara väldig energiskt eller superlugn. Din aptik förminskas dramatiskt (eller snarare frosseriet). Ditt sug efter alkohol, cigg och godis förminskas drastiskt (jag har tom slutat använda lipsyl utan att tänka på det). Visst kan jag känna hunger & törst men okynnes ätandet/drickandet försvinner. Din klarsynthet växer, egot blir mindre och ödmjukheten inför andra människor/djur/växter blir större. Du har större kärlek till dig själv och andra helt enkelt!

Denna känsla är högst temporär dvs den lever sin storhetstid inom klostrets väggar med flera dagar/timmar meditation & yoga, nyttig kost och ordentlig sömn. Den stora utmaningen är att få klarsyntheten att bestå ute i den ”verkliga världen” med alla livets frestelser. Jag vet att jag måste öva meditation dagligen för att öka medvetandet. Men som sagt, jag har ju inget annat än tid…

Dag 7
Idag satt jag i total nattmörker och mediterade när plötsligt en kackerlacka kolliderar med mitt ansikte. När jag sedan är i mitt rum attackerar ytterligare en stor kackerlacka mig. Det var den största kackerlacka jag sett och jag trodde inte dom kunde bli så stora. Jag orkar inte bry mig för att jag är så in i norden trött och låter den vara och lägger mig och somnar direkt.

Dag 8
Jag behöver inte längre blunda för att meditera. Jag känner känslan hela tiden, när jag äter, går eller står. När jag sätter mig ner och blundar kommer den direkt med en enorm kapacitet. Känslan gör mig lite rädd för när jag är i ”trans” så är trycket i ansiktet så starkt att jag tror jag exploderar. Mina tänder isar och jag svårt att njuta att meditationen. Så jag bestämde mig för att ta hjälp av vår meditationslärare Ben. När jag berättar vad jag känner och ser så sa hon att processen har gått extremt snabbt för mig och att jag håller på att träda in i ett nytt meditationsstadie (4) som de flesta inte gör under dessa 11 dagar. Medan jag pratar med henne fylls mina ögon av tårar och jag gråter hejdlöst. Jag vet inte riktigt varför jag gråter men tårarna forsar ur mig. Sedan säger hon att det är vanligt att stora sorger gör sig påminda under dessa omständigheter och då finns det ingen hejd på mig.
Jag gråter av saknaden för mina barn, mina älskade barn som är i himmelen. Jag gråter för att det är konstigt att ha så starka moderskänslor utan (levande) barn. Jag gråter som jag har gjort så många gånger tidigare fast nu tömmer jag hela bägaren.
Efter ett tag har jag samlat mig och allt känns mycket bättre.

Trycket i ansiktet vill inte förvinna och jag får dras med det hela dagen. Det är ingen huvudvärk utan snarare ett inåtsug mellan mina ögon.
Senare på kvällen under sittande meditation får jag uppleva den mest fantastiska upplevelse. När jag slöt mina ögon kom trycket tillbaka och tänderna domans bort och det är inte någon trevlig känsla alls. Trycket är så starkt att jag knappt vågar andas för att uppmuntra det ännu mer. När jag nästan är på väg att ge upp, tystnar allt omkring mig och en total frid infinner sig. Trycket försvinner helt, min kropp svävar och det känns som om jag är på en plats mellan himmel & jord. Plötsligt dyker ett stort vackert öga med långa ögonfransar upp mellan mina ögon. Ögat ler åt mig och jag ler tillbaks. Efter det ser jag en enorm sol i min panna. Den vackraste sol jag någonsin skådat och den lyser upp hela mig med sina gyllene strålar. Sedan ser jag två starka händer som lämnar över en naken bäbis till mig. Känslan är obeskrivlig och tårarna rinner ner för kinderna av det vackra jag just fått bevittna.
När jag kommer tillbaka är jag i total harmoni och hjärnan och hjärtat har funnit total frid.

Dag 9
Denna dag är helt dedikerat till meditation dvs inga föreläsningar, personliga intervjuer eller chanting från 04.00-21.30. Meditation fungererar sämst när du är mätt i magen (du somnar lättare då) så denna dag serveras endast ett mål mat…kl 08.30!!! Jag blir först chockad med förtröstar mig med att det säkert kommer serveras något delikat. Tänk om vi kunde få en brödskiva eller färsk frukt till dessert? Fel igen. Maten var direkt oätlig och helt klart den vidrigaste rätten som serverats hittills. Jag skulle ge mitt lillfinger för en svensk hederlig frukostbuffé med scones, ost, yghurt, kakor, kaffe (!!) Näpp, nu måste jag sluta skriva om mat om jag inte vill ha hela dagboken full av dregel.

Resten av dagen har jag ett fruktansvärt tryck i ansiktet och orkar inte meditera en sekund mer än vad som behövs. Jag börjar få ordentliga matorgier när jag drömmer om mat och ibland i en meditation ser jag en gigantiskt grevéost eller saftig hamburgare.

Dag 10
Sista dagen!!!!! Jag är så jävla trött på detta ställe nu. Till frukost åt jag smutslig ljummet vatten *blä*. Allt luktar unket nu; kläderna, handduken, tandborsen, jag.
Jag vill aldrig se en skål ris i hela mitt liv. Jag vill ha min frihet tillbaks!
Jag fick just veta att vi måste gå upp 04.00 imorgon igen för morgonmöte och meditation. Jag blir så jävla less på detta. Detta är inga 10 dagar som står utannonserat. Vi kom i fredags den 30:e tidigt på morgonen och lämnar klostret tisdag den 11:e vid 10 tiden. Det är 11 dagar, suck. Jag orkar inte mera snart..

Dag 11
Denna morgon var fullständigt överhärlig. Idag släpps vi ur ”fängelset” och är tillbaka i friheten. Jag har fått kontakt med en kanadensisk tjej, Christina och nu kunde vi äntligen prata med varandra. En underbar tjej som också gör sin livsresa med sin pojkvän. Vi kommer definitvit träffas upp under vårt resande. Dom kommer att vara i Indien jan-feb så vi lär mötas där och efter det åker dom till Korea (där hon bor sedan 4 år tillbaks) och då får vi bo hos dom. Hennes pojkvän Tim är från Sydafrika och nästa år ska dom bostätta sig där permanent och då lär vi besöka dom även där. När vi skulle säga farväl kändes det jobbigt för jag vill verkligen forstätta att umgås med henne. Jag hoppas dom besöker oss på Koh Samui 🙂

Som jag har beskrivit i min dagbok så är det väldigt starka känslor och upplevelser på klosteret. Du mår antingen toppen eller botten. Mörker eller ljus – inga gåra nyanser. Jag tror dock att att de mörka upplevelserna kan vara lita viktiga som dom ljusa. Även i stundens panik av rädsla kan du dagen efter se tillbaka med ett leende och känna stor stolthet.
Dessa 11 dagar har inte varit någon picknick. Dom fysiska förhållanderna var bra mycket värre än jag föreställt mig. Men dom själsliga, emotionella och mentala upplevelerna överträffar det mesta!

Det är en konstig känsla att komma tillbaks till verkligheten. Att kunna köpa vad du vill och prata hur högt du vill. Idag har vi tagit oss till Ko Pha Ngan tillsammans med några av deltagarna från klostret. Vi är dock på olika ställen och kommer mötas upp en kväll i veckan och parta lite. Ikväll ska vi softa ordentligt och njuta av en kall öl på verandan och prata om ….allt!

Buddism
Jag är väldigt skeptisk till den buddistiska religionen. Jag har full tillit till att meditation kan ha olika stadier som du själv kan reglera med mycket övning, rätt kost, motion och sömn. Men den budistiska läran menar att du måste avstå från livets sk ”frestelser” för att få livsinsikt. Fresteleser förenas med god mat/dryck, sexuell beröring eller tankar, musik, dans, make up användning. Jag anser att det är en väldigt självplågande tro dvs du måste avstå från livets alla underbaraste för att bli upplyst. Det är inte en slump att många munkar är oskulder och de säger själva att dom som provar sex hittar inte tillbaka till sin tro. En sann budist går upp kl 04.00 varje morgon och mediterar, sover på träkudde (för att inte njuta av sömn) och äter en mål mat om dagen. Allt går ut på att behärska sig, ha beslutsamhet och lida annars hamnar du i helvetet. Du lever alltså i synd ifall du äter god mat, har sex och lyssnar på musik.

Min åsikt är att livet inte går ut på att gå hungrig om dagarna, sova som ett djur om nätterna och göra så lite som möjligt resten av tiden. Jag tycker att meditation är en ypperlig metod för att finna inre frid och livsinsikt men jag har svårt att förlika med tanken av ”livets lidelse”. Du ska avstå från livets mest primära en människa behöver dvs sömn, mat och fortplantning för att få inträde till himmelriket. Jag kan dock hålla med om att vi västerlänningar har tagit oss an lite för mycket av det goda. Lättja, frosserie, girighet och avund är alltför vanliga egenskaper hos människan. Men det måste väl finnas en sund leverne därimellan.

Vill bara först säga att den text som är kursiv nedan har jag lagt till i efterhand. Kursiv text skrev jag alltså inte i klostret. Ha också i tanken att vistelsen är en otrolig känslomässig bergochdalbana. Parental guidance is adviced. 😉

Bilder från klostret finns här!

20071130 – Dagen innan

Sitter nu på klostersängen, mycket enkelt boende med myggnät över mig. Vi har valt arbetsuppgifter och jag kommer att sopa matsalen efter frukost och Tinna krattar stigen mellan meditationshall 3 och 5. Vi har fått välja meditationsplats vid sal 5 och jag kände mig bekväm och trygg med en pelare bakom min vänstra axel. Känslan just nu är mycket bra, vi kommer att klara alla dagar här.

Jag bor i rum 241.

Har varit och ätit maten, gott ris med stark majs-blandning. Efterrrätten bestod av banan och ”sticky-rice” i bananblad. De sa att det även var nötter i bananen, såg lila ut.

kväll/natt: Nu är vi tysta allihop, ingen får säga ett ord. Tinna och jag har sagt hej då. Känns fruktansvärt jobbigt men vi ser ju varandra morgon middag och kväll.

God natt Suan Mokkh!!

20071201 – Dag 1

Vaknade när kyrkklockorna slog 04:00, har sovit förvånandsvärt gott inatt och var snabbt på fötterna. Så snabb att jag var först av alla i meditationssal 5. En av ”oss” läste en text, vi mediterade och sedan pratade en munk. Efter det gjorde vi yoga som ska hjälpa oss sitta i meditationsställningen. Ytterligare lite tal och meditation i sal 5 och sedan frukost. Ris-soppa bestående av majs ,bönor och vatten. Inte bästa frukosten jag ätit men mättande. Gurkor och sallad åkte ner i soppan samt en banan till efterrätt. Tinna ser ut att må bra. Jag mår bra. Sist vi gick sähär länge utan att prata med varandra var vi ursinniga på varandra.

Jag duschade igår kväll och nyss (09:00).

Runt 18-tiden; Mycket jobbig dag. Svårt att bli av med rastlösheten. Vi har chantat (sjungit buddistiska sånger) och druckit choklad.

20071202 – Dag 2

Vaknade nog halv 4 idag då gubbfan i rum 240 har med sig en reseväckarklocka och ska givetvis hinne med att raka sig, kamma sig, bleka tänderna samt stryka sin fina skjorta och byxor. Här på klostret får man inte döda något som lever …. men ibland så …

Med de där fina byxorna kan han inte göra mycket övningar på yogan *suck*

Frukosten smakar fortfarande sådär , vi har precis ätit denoch jag har sopat i matsalen. Jag har även duschat i kallt vatten och känner mig förvånandsvärt fräsch och ren. Jag älskar och saknar världens underbaraste Christine.

Nu sitter gubbfan och viskar i sin mobiltelefon i rummet brevid!!!

Har kommit från chokladen nyss och har ännu inte gjort stort på toaletterna. Jag gillar munken som pratar precis efter lunchen. Idag fann jag riktigt nöje i att meditera (anapanasati) , tack vare hans tips (andas in 3 sekunder och ut 3 sekunder). Otroligt skönt att slappna av så djupt. Ska duscha imorgon bitti. Duschade imorses, det får räcka.

Jag är förvånad över munkarna, de är helt ”vanliga” människor med mycket humor och självdistans, samtidigt mycket kloka. Inte alls så allvarliga jag trodde. Iofs så ser dom rätt allvarliga ut när de mediterar.

Jag saknar Tinna.

20071203 – Dag 3

Efter frukost; Frullen börjar väl kännas LITE okej, men långt ifrån god. Jag hade en bra meditations-stund precis innan frukost.

Jag och Tinna stötte ihop vid toaletterna (handfaten utanför) vid matsalen. Hon skrattade, jag skrattade och stänkte vatten på henne. Hon är lugn, det syns.

Man börjar vänja sig vid nya rutiner men jag sover mycket, 20 minuter här 25 minuter där. Tror jag sover 2-3 gånger på dagen och sedan på natten förstås. Har aldrig somnat såhär fort/bra.

Efter lunch; Älskar riset de har, segt på ngt sätt. Tyvärr kör dom mkt tofu också vilket jag inte gillar så bra.

På vägen till mitt rum såg jag en skorpion vid vägkanten. Jag tog lite längre steg efter det haha.

Efter chokladen; Börjar tycka meditation är mkt kul nu. Dock kommer samma sak in i huvudet på mig. Jag läser en konstig bok som jag inte tycker har någon logik i språket, det är även ganska suddig text så jag måste koncentrera mig för att kunna läsa texten. Är dock nyfiken så jag läser boken och försöker förstå.

Träffade Tinnan när vi skulle diska koppar. Hon gjorde OK-tecken och tumme upp. Sedan tecknade hon ett hjärta. Jag älskar henne.

PS. Min rygg och ben gör inte lika ont vid meditationen, ibland känner jag dom inte alls. Har dock lite ont i nacken efter ”kuddarna”

PS.2 Nu sprutar gubbfan ner hela sitt rum med parfym!!!

20071204 – Dag 4

Meditationsdagen , otroliga känslostormar i meditationen, eufori.

Vaknade 03:50 pga dukkha (lidande) ; gubbfan ställt sin väckarklocka. Yrvaken gick jag bort till sal 5, placerade 2 stearinljus vid Tinnas plats, vet att hon inte hade några. Igår kväll hade vi kul med charader, jag försökte med händerna visa henne vart el-uttag fanns i hennes byggnad. Jag antog att herrarnas och damernas byggnad såg likadana ut. Hoppas hon hittade det.

Frukosten smakar fortfarande inte mysli med päron-youghurt men man äter ju ändå, man vill inte bli hungrig på ett sånt här ställe. Man äter vid 8 och sen lunch vid 12. Thats it!

Abbotten driver mig till vansinne; ”This (30 sek tystnad) world (30 sek) has (30 sek) SUFFERING (lidande) !!! Allt han säger handlar om suffering. Det är lite dubbelt, när han pratar om suffering är DET suffering för oss som lystnar. Klockan 05:00 vill jag ge honom lite suffering tillbaka men då glr jag väl honom en tjänst, verkar gilla sånt där han. GRRRRRR

Vår tyska yoga-instruktör är som E-type, han håller ett tonläge i en och en halv timma; ”Feel the sensation on the left side ….. of your body …. AAAAAAAAAND RIILAX ……… RIIIIIIIIIILAX.

Nu ringer klockorna, dags för meditation i sal 5. Komiskt att se att det ALLTID är samma personer först i matkön, samt tar extremt mkt mat av den sort som är begränsad.

(Gjorde idag Indian Thai-style på toaletterna (se bilder) hahahahahhahahah)

20071205 – Dag 5

Sovit ganska då¨ligt inatt, det var mkt varmt o så satt det en skrikare utanför mitt rum. Vaknade av mig själv 03:58. Tydligen har kroppen ställt om sig redan. Försökte skippa yogan imorses, smög iväg till mitt rum men Kevin hittade mig och skickade mig till yogan. Har haft problem med nacken ett par dagar och hade helst sluppit stå-på-nacken-övningarna.

Har precis tvättat mina kläder. Känns skönt men samtidigt ovant att inte bero på yttre lyx som diskmaskin, tvättmaskin, rinnande vatten eller spolande toaletter. Jag tror det händer något med en när man sitter på huk tillsammans med 10 andra i tystnad och tvättar sina kläder för hand i regnvattnet. Det är egentligen helt naturligt men vi har gjort det till något onaturligt. Märkligt.

Nu ringer klockan för Dhamma Talk (10-11).

Åt nyss en av de bästa luncherna i Thailand; ris , currysås och vegetarisk biff, typ falaffel. Stekt hård och platt. GRYMT. Köpte nya fishermanpants idag, de andra är inte torra så jag använde de röda shortsen (som inte räcker ner under knäna) vilket inte var populärt. Tog ett dopp i varma källorna efter lunch. Varmt som fan. Jag visade de andra hur man använder baksidan av ett löv för att skrubba sig, haha. Vilken kille va !!! Sen duschade jag av mig i regnvattnet. Det må vara enkelt men jag gillar detta levernet!! Tan Dhammavidu är en av de mest humoristiska människor jag träffat (engelska munken).

Fortsatt otroliga meditationer, eufori känslostormar men nu tror jag att jag lärt mig styra bort IFRÅN gråt och ledsna känslor.

När jag satt och mediterade på bryggan ut till den lilla ön i dammen kom underbara, orgasmiska vågor emot mig en efter en med någon minuts mellanrum. Har ingen koll på hur många men helt säkert mer än fem. Mitt i den sista kände jag ett bett i foten… jag kastades ut ur tillståndet och såg att en myra tuggade på min fot. Jag ryckte och drog och fick till slut bort honom och kastade instinktivt honom i vattnet. Fiskarna slängde sig på stackarn och blev genast uppäten. Cirka fem myror gick samma öde tillmötes.

(Thailändska) Kungen fyller 80 år idag men det märks knappt.

Innan choklad-dags på love and kindness-övningen skulle vi skicka kärlek och förlåta. Vi skulle även be om förlåtelse samt be oss själva om förlåtelse för olika saker. Jag skickade till en del personer jag gjort illa, som gjort illa mig samt förlät mig själv de gånger jag gjort fel.

Jag förlåt också myrorna efterssom de bet mig, bad om deras förlåtelse för att jag gjorde fiskmat av dom samt förlät mig själv som gjorde det. Nu ösregnar det ute.

Jag gick ut för att se om min tvätt blev blöt av regnet och såg gubbfan … min granne. Jag svalde hårt och förlät, gav honom två klädnypor då han inte hade några.

Vid 21-tiden; Jag förstår verkligen inte gående meditation. Meditera (genom anapanasati), då ska man enbart fokusera på en enda sak, inget annat. När man går måste man ju titta för att hålla balansen, annars ligger jag snart i gruset med stenar i pannan. Och tittar man får man ca 190.000 nya intryck per sekund efterssom vi befinner oss ute i djungeln med dess djurliv. Att meditera gående är som att äta ärtsoppa med en pilbåge, det går säkert om man är envis nog, men varför inte använda skeden när den finns där? SITT NER !!! säger jag.

Jag och Tinnan är grymma på att meditera, vi är båda på steg tre (tror jag) av anapanasati.

Tror Rustö åkte hem idag, eller så åker han imorgon bitti. Det är ganska många som åkt nu men det känns bra att vara kvar!!!!

20071206 – Dag 6

Efter frukost; Mer än halva tiden har nu gått och även om det är tufft så njuter jag av att vara här. Abottens talstund är väl lägsta punkten på dagen. När vi mediterat och lyssnat på talet och utövat yoga gick jag i rask takt till frukost för att vara först i kön. Idag hade de ett fåtal av de falaffelbiffarna jag älskade igår och jag lassade på ordentligt.

När vi bett matbönen kom jag att tänka på en sak. Hur kan jag vara så irriterad på de som alltid är först i kön och tar den godaste maten om jag sedan själv gör samma sak? Jag fick dåligt samvete, men lovade mig själv att inte tänka illa om dem, de har nog en anledning till att göra så precis som jag hade anledning idag.

Har precis tvättat mina fillingar utanför rummet. Otrolig frihetskänsla att sitta ett par personer och lära av varandra, dela med sig av tvättmedel och klädnypor. Såg en 60-nånting man lära sig att tvätta sina kläder av en 18-19-nånting. Ålder, utseende, etnisitet etc spelar ingen roll här inne för i slutändan sitter vi iallafall alla framför en bytta och blöter våra kläder. Vi vet inte ens vad någon annan heter.

20 minuter sendare; Nybadad från de varma källorna och nyduschad från samma hink jag tvättade kläderna i. Nya kläder som jag tvättade igår. Mår underbart och känner mig renare än på länge. Nu ringer klockorna, måste gå till Dhamma Talk.

Den lilla mannen är kortare än de flesta, även de flesta barn. Han har för korta hälsenor och trippar fram på tå. Han ler alltid, alltid glad. Äter sist, badar sist, anländer sist. Kan inte gå som vi andra, är glad ändå. Saknar längd men har gott om glädje. Når sällan men hjälper alltid. Han har små kängor, specialtillverkade för honom, de sitter bra men ”fiser” och är varma. Jag har aldrig pratat med mannen och ingen annan heller (efterssom ingen får prata med någon), men för de flesta av oss är han ingen liten man.

Efter choklad; Har nyss badat i varma källorna, skönt som fan. Sen öste jag tre stora hinkar med regnvatten över mig. Tre bad i källorna blev det idag, nog sjutton ska man vara ren då?

Jag och Tinna har upplevt ”PITI” (det jag tidigare beskrev som känslovågor av eufori )!!!!

Jag mår jättebra och börjar fundera på om inte detta är det bästa på vår resa hittills !!!!

20071207 – Dag 7

Inatt drömde jag att jag och min familj åkte skidor i Sälen. Vi tog vägen genom skogen precis som när jag var liten. Blev så glad !!!

Efter frukost; Vaknade av att lampan i väggen tändes 03:50. Har kommit på att om jag somnar med lampan på släcks den 21:30 och tänds av sig själv på morgonen. Fan vad jag är smart! Förmodlen kom de andra på detta efter tre dagar 🙂

Hade svårt att meditera idag efterssom jag var så hungrig. Kevin pratade idag (en av de som hjälper till på klostret). Har fått en ganska negativ bild av honom men efter talet har han min respekt. Han berättade om sitt liv och hur han kom att stanna på Suan Mokkh. Till frukosten serverades det kex och som alltid när det är något nytt på borden blir folk som galna och plockar på sig som små hamstrar (inkl jag). Tror att folk är så vana från omvärlden att om jag inte passar på kommer någon annan att ta alla kex. Så det är lika bra att jag 10 st även om jag bara kan proppa i mig 8 och egentligen bara vill ha 3. Man börjar dock så smått förändra sitt sätt här inne.

Fick en blomma av Tinnan imorses!!! Blev jätteglad och rörd. Den låg på min meditationsplats imorses 04:10. Jag gick upp i full lotusställning idag men det gör lite för ont för att använda till meditation ännu.

Efter lunch; RIS RIS RIS, frukost ris, lunch ris, efterrätten är gjord på ris. Allt ris hade blivit godare att skälja ner med lite ris-whiskey, men sånt får vi ju inte såklart. Får nöja oss med en lite piti.

På kvällarna erbjuder munkarna laxerande te, vilket jag inte fattar. De rekommenderar ju att man ska ”göra stort” enligt Thai Indian style (alltså skita, hälla vatten på ryggen så det rinner ner på rätt ställen och sköljer bort det mesta, resten tar man bort med händerna). Om man nu ska använda den metoden skulle jag rekommendera att vara så HÅRD i magen som möjligt!!! Det blir så mycket mindre ”pill” då.

Idag regnar det en hel del, t.ex just nu då jag skriver.

Vid sal 5 idag kom det en lös hund och sprang och nosade på alla. Ett par tjejer fick rädda en groda från att bli hundmat. Just nu hade jag nog ätit de grodlåren …. men INTE med ris 🙂

(efter jag skrivit detta somnade jag och vaknade inte av klockorna så jag kom för sent till Tan Dhammavidus tal om anapanasati.)

Efter Chokladen; Nu ösregnar det ute och vi går genom skog och gräs barfota, det är ju i regn som ormarna kommer fram. BRRRR

Hoppas jag kan sova inatt. Jag sjunger med ordentligt på chantingen, skönt att använda rösten till något. Nattens gående grupp-meditation blev inställd då det regnat vilket resulterade i en timma och 45 minuters stående meditation. KUL !!! NOT !!

20071208 – Dag 8

Har sovit som en epeleptiker inatt. Tror säkert jag gjort lite slitage i betongsängen så när jag vaknade var jag SÅÅÅ sugen på att sitta med benen i kors i en tävling om vem som kan hålla sig vaken längst. Myggorna drogs till mig som gravitation. Just nu ser jag ut osm en oerfaren biodlare. Yogan var så jävla irriterande, hade varit bättre om de bytt ut Fraulein Robotishroest mot en affisch med instruktioner. Visserligen lika förutsägbar men betydligt trevligare att titta på. Föreställ dig (med Arnold Swartzeneggers röst) fröken UR-sätt att prata; ”Welcome to the yoga exercise of the ….. EIGHTH …. day”. Att han dessutom ser ut som Marty Feldman gör inte saken mer intressant.

Och till frukost fick vi *trumvirvel* RIS!!! Jag är så jävla trött på ris nu …

Ärligt talat är jag trött på buddism (religion som lär upp folk att vara veklingar låter alla trampa på en, samt passar på att trampa lite på sig själv också) och Anapanasati (Michael Hutchens från INXS upplevde nog också PITI och Rapture när han dog då dessa båda säkerligen kan förklaras med syrebrist och / eller kvävenarkos och ingen av dessa tillstånd kräver vidare kunskap inom anapanasati!!!

(Här måste jag tillägga att jag var i en djup svacka och var otroligt bitter på allt och alla, ta inte det alltför allvarligt. 🙂 )

SÅ!!!!känns lite bättre nu, har tagit en dusch och är på bättre humör. Behöver nog bara skämma bort mig lite snart.

Efter lunch; Sådärja då var man tillbaka i samma humör. Den här jävla maten kan få vilken matälskande gourmand att bli anorektiker. De senaste 17 måltiderna har bestått av ris. Ris är min största dukkha (lidande)

Funderingar krin buddism; Munkar strävar mot ett liv utan dukkha – Nibbana. Djur lever sina liv utan dukkha, ändå klassas de som lägst på skalan. Och visst finns det heliga djur inom buddismen? Hur kan de då både vara heliga samt oupplysta / ignoranta?

Jag vill tro på något som är logiskt och just nu är inte buddism speciellt logiskt. Endast ett fåtal lyckliga kan bli munkar blir det för att bli upphöjda, upplysta. Samtidigt hävdar de att det inte får finnas personliga egocentriska känslor. hur går det ihop?

Hela ”instruktionen” till buddism är som ett 2500-bitars pussel föreställande färgen blå (och det är givetvis en förenkling av instruktionen efterssom endast den som är upplyst kan tolka den korrekta instruktionen).

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Efter chokladen; Schema för dag 9 har kommit upp och tydligen har mina böner blivit besvarade. Imorgon får vi inte ris till lunch !!!! Vi får tamigfan INGENTING till lunch !!! Det innebär att vi kommer få proppa oss fetmätta på ännu äckligare ris-soppa till frukost. Dessa två dagar som återstår kommer att kräva all fokusering och mindfulness jag hittils lärt mig för att jag inte ska explodera …

Nyss strömavbrott i hela klostret. Är helt kolsvart överallt. Alla har givetvis stearinljusen men oro råder. Känns som att det kommer bli en spännande avslutning haha.

Två timmars meditation på raken imorn, måste fixa en sittställning jag kan sova i.

Efter nattmeditationen; Mellan 20-21 är fistimman, alla vet det (tror jag) för alla lägger av rediga fisar. Ingen vet vem som la den efterssom det är kolsvart och man vet bara på ett ungefär vilket håll ljudet kom ifrån. Typiskt att man ska andas med näsan när man utövar anapanasati. Imorgon får vi inte skriva alls (normalt sett får vi ENDAST göra noteringar kring övningar, ALDRIG dagbok). Jag tänker inte skriva något utan bara försöka överleva dagen. God Natt!

20071209 – Dag 9

Idag ska vi egentligen inte skriva men jag måste. Fy fan vilken värdelös innehållslös idiotisk dag. Vi har sammanlagt haft sex timmars ”fri” meditation idag. Normal har vi ca två under ledning av en av munkarna. Resultatet blev att nästan alla satt på bryggan och tittade på fiskarna, badade i varma källorna, smög runt och viskade eller bara satt och sov i gräset.

Mig gjorde det inget att det inte var någon lunch idag, inte när den smakar så fördjävligt. Satt vid varma källorna med franska (tror jag) killen med ddreadlocks. Satt med tårna i kokheta vattnet och blundade när jag känner något som trampar mig på smalbenet. Samma sekund viskar fransmannen ” Dont move, he cant see you” !!

100.000 hemska filmer passerade revy.

VAD KUNDE INTE SE MIG ???????

Jag öppnade ögonen och såg en stor varan/ödla som klättrade över benet på mig. Som tur hade jag redan gjort stort idag 😉

När ödlan klättrat förbi mig drog jag snabbt upp fötterna. Han såg detta och satte iväg mot skogen via mitt ben igen (som jag ju dragit undan, dumma varan-fan)!!!

Nu är det inte långt kvar, känns som att denna vistelse både lyckats få mig att avsky ris OCH buddism.

20071210 – Dag 10

Efter lunch; Så otroligt långtråkigt. Dagen började som vanligt med läsning, meditation , yoga, Dhamma Talk och frukost.

Sedan 30 min meditation och sedan en och en halv timma fri meditation dvs alla går runt och ser uttråkade då vi alla är aptrötta på detta och vill göra någonting annat.

Nu har vi härnäst 30 min meditation och sedan två timmar fri meditation. Tror jag ska försöka sova lite någonstans. Till lunch hittade jag en liten skål med MAKARONER !!!! men jag tror dessa var till som tillbehör men jag lassade på en halv hundskål av dessa. Bättre än ris iallafall. Ska bli så underbart skönt att komma ut härifrån snart!!

Musik som spelas i mitt huvud; ”No more rice” med Alice Deejay , ”R.I.C.E” med Thai Village People, ”You give rice a bad name” med Bon Jovi.

Efter choklad; Har precis chantat för sista gången. JIIIIIHHHHAAAAAAA!!!!

Klockan är 18:20 nu, 19:15 ska folk få gå fram och prata om deras upplevelse på klostret, sen är dagen slut. Dusch nu!!

Nyduschad och fräsch. Har inte ägnat en tanke åt vart vi ska sova imorn natt, hmmm. Kanske blir det en natt i Surat (Thani)? Fast inte på säng-lopp-stället. Bäst hade ju varit om stället vi ska till på Kho Phan-Ngan den 12 dec hade ledigt rum den 11:e också. Just nu vill nog alla bara gå och lägga sig och vakna upp för att gå på mötet. Efter det får vi officiellt PRATA IGEN !!!!!

Jag var INTE förberedd på hur bra talen skulle vara. Otroliga tal direkt från hjärtat. Vansinnigt roliga, andra fruktansvärt hjärtskärande. Alla otroligt mänskliga och utelämnande!

När jag kom tillbaka till rummet såg jag den största ödla jag någonssin sett (större än den som gick på mitt ben) ovanför min säng. Alla samlades i mitt rum för att kika på den. Var väl inte så förtjust i att den skulle vara där så jag föste bort den med en kvast. Den väste lite elakt men försvann till slut ut genom fönstret (som förresten bara är galler). Det är tur att vi inte kan prata på klostret för jag fick veta i efterhand att en tjej hade sett (vad hon trodde först var ett sött ankhuvud) ett stort boaormshuvud i en av dammarna.

Tog ett tag att somna 🙂

20071211 – Avslutning

Gick idag till meditationssalen och mediterade och sedan till våra rum för att packa våra saker. Packade ner och lämnade även tillbaka filt och myggnätet. När vi kom till matsalen där alla samlades började alla prata (vi fick det). Alla pratade med alla och lärde känna alla man umgåtts med de senaste 11 dagarna. Märklig känsla att umgås så länge utan att ens veta vad det heter eller prata med varandra. MYCKET könslosamt farväl av allihopa och vi tog oss gemensamt med ett par andra till Surat Thani med en Sonthaew. Där åt jag bananpankaka, drack kaffe och lemon-juice. Kändes som att komma ut ur fängelse … kändes konstigt att kunna köpa precis vad man ville. Otroligt skumt att höra musik och se en sån massa människor överallt. Det kändes som att vi hade tillbringat 11 dagar på en annan planet, i en annan galax. Vi kom fram till färjan till Koh Phan-Ngan och där träffade vi på ett gäng andra som varit på klostret. Vi satt hela vägen till ön och snackade om vistelsen. Vi var alla otroligt glada, euforiska och samtidigt trevande i den ”nya” världen. Väl i land på ön bytte vi epostadresser och de gav sig av till Hat Rin medans vi åkte norrut till Hat Yao. Bungalowen vi har är OTROLIGT lyxig med våra ögon. Vi ska vara här till den 22 dec.

DETTA HAR VI FÖRTJÄNAT !!!!!

Vi är trötta men otroligt lyckliga att ha klarat av dessa 11 dagar på ett thailändskt buddisktiskt kloster. Vi har fått så otroligt mycket nya insikter och tankar. Vi har lärt oss så mycket och jag vill tacka alla på klostret som varje dag hjälpt mig och Tinnan genom att ge oss deras leenden. Leenden därinne kunde få en positiv när man t.ex på morgonen hittat en kackerlacka och var lite sur.

Skulle jag återvända till Suan Mokkh? Inte den närmsta tiden!

Skulle jag rekommendera andra åka till Suan Mokkh? Alla jag känner !!!

Idag stod vi upp vid halv sju-tiden för att äta frukost på hotellet i Karon (Karon View Resort). Kl 07:35 kom vår minibuss och plockade upp oss för att köra oss till Surat Thani. Resan tog drygt fem timmar och jag hann läsa ut ”Män som hatar kvinnor” medans Tinnan satt djupt försjunken i andra hörnet av bussen med iPod-lurarna i öronen.

När vi kom fram till vårt guesthouse satt de helt överrumplade över att vi kom på besök, trots att vi redan betalt rummet i Phuket. Tydligen hade virrpannan på resebyrån där vi bokat på glömt att informera guesthouse’et om att vi skulle komma. Det redde ut sig iallafall och vi fick ett av de 6 rum de hade till förfogande.

Här i Surat Thani har vi nu köpt bussbiljett till Chaiya (staden vid klostret), handlar batterier samt ficklampor, fyllt på våra kontantkort, köpt t-shirtar att ha på klostret, ätit pizza (då det är tveksamt om vi kommer äta mycket annat än ris på klostret) samt hunnit med att sitta lite på internetkafe.

Det är nog först senaste dygnet man fattat vad man ska göra och hur spartanskt vi kommer leva. Det är med en blandning av livrädd och jävlaranamma vi åker dit. Egentligen får man inte skriva/läsa/prata under dessa 10 dagar men jag och Tinna ska försöka smyga lite. Vi har en plan som går ut på att mellan 21 och 22 varje kväll ska vi ligga i våra små rum och läsa böcker, skriva dagbok och skicka sms till varandra. Det är också då vi ev. kan svara på sms, men detta är ytterst eventuellt. Räkna inte med att ha någon kontakt med oss alls de närmsta 10 dagarna. Vi kommer ut ur klostret den 10 dec och då är vi återigen kontaktbara.

Här är klostrets hemsida http://www.suanmokkh.org/ ifall ni läsa mer om stället!

Jag och Tinnan kommer tänka en massa på er därhemma under vår vistelse på klostret. Skicka varma tankar till oss!! 😀

Mamma!
Jag tänkte ge dig lite tips inför helgen 😀

Deg:
1 dl sur mjölk
ett ägghelvete
så lite smör som möjligt
socker
ingen jävla mandel i alla fall
2 dl bakpulver
1 pkt fula russin
1 dl allerginötter

Fyllning:
1 dl vaniljsocker
melon eller något annat
mycket sprit

Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med elvisp en hel timme. Grädda direkt i skålen, skit i att smöra och bröa, kakhelvetet fastnar i alla fall. Dunka utav bara fan för att få ut skiten på bordet. Garnera med krossad melon och sprit. Om kakfan inte lossnar, släng ut bunkhelvetet genom fönstret och drick upp spriten!

Nu har vi landat i Phuket efter en lång dag i minibuss. Vi har checkat in på ett litet mindre hotell som ligger strax bakom Phuket Island View. När vi kom fram sprang vi till vår favoritrestaurang och jag beställde efterlängtade tigerräkor och Uffe åt gula nudlar.

Ikväll ska vi ta det lugnt och bestämma oss vad nästkommande plan blir. Antingen åker vi till Chaiya redan imorgon eller så sover vi ytterligare en natt i Phuket. Vi har lämnat in lite tvätt idag så det blir avgörande när den är klar för att hämtas ut imorgon.

Uffe var och hämtade ut sina bortglömda ägodelar idag på Phuket Island View. Receptionisten var jättegullig och hade lagt undan hans bankdosa, telefonkort och dykcert och fick en mindre belöning för besväret.

De nästkommande dagarna innan klostret ska vi försöka hitta ett ordentligt myggnät och något ”bekvämt” liggunderlag. Troligtvis åker vi till Phuket City imorn och shoppar lite där.

Njut ni hemma av era sköna sängar, goda mat och mysiga tv-soffor för det kommer INTE vi göra dom närmaste dagarna. Tänk positiva tankar till oss så kanske vi klarar några extra dagar i klostret, hehe.

Många kramar från oss

Så plötsligt kom jag
Från Er
Till andra
Efterlängtad börda
Börda för systrar
Jag letar
Spegelbilden var nära fast bortom förstånd
Tiden blir år
Jag söker
Jag finner
Jag förstår
Förstår mig
Förstår Er
Ni är glädje
Balsam för själen
Ni är utvalda
Ni är önskade
Arvet blir kärlek
Jag hoppas jag för det vidare…

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ligger på betong-sängarna och försöker sova. Fram tills nyligen har det känts ganska lugnt att åka till klostret men just nu är det ganska nervöst, iallafall för mig, Tinnan är ganska lugn. Vi kommer leva ganska spartanskt och spendera dagarna med att meditera och göra våra arbetsuppgifter men det är inte levernet som gör mig nervös, utan det faktum att vi inte får prata med varandra.
Vi kommer se varandra på avstånd varje dag och planerar ha någon sorts teckenspråk så vi kan kommunicera med varandra.
Maten kommer att bestå av ris och någon frukt till frukost, lunch kommer bestå av ris och någonting annat. Middag finns inte alls, dock är vi glada att klostret enbart erbjuder vegetarisk mat.

Kommunikationen med omvärlden kommer att vara helt bruten, vilket också gör det jobbigare. Vi kommer att föra dagbok inne i klostret som vi lägger ut här när vi är ute igen.
Ifall det skulle vara så att en av oss vill avbryta och lämna klostret så avbryter vi båda två, utan diskussion. Det är den dealen vi har. Kanske blir vi kvar 2 dagar, kanske 10 , vi får se.

Det vi ser fram emot mest efter klostret är sköna sängar, god mat och sköna dagar på Koh Phan-Ngans stränder. De kilona vi går ner på klostret kommer garanterat vara tillbaka på plats efter ett par dagar i frihet.

Vi har en önskan som jag hoppas så många som möjligt av er skulle vilja ställa upp på;
Under tiden i klostret vill vi att ni skriver vad som händer en helt vanlig vardag hos er, hur löjligt det än låter så skulle vi uppskatta att läsa om ALLT som händer hemma i Sverige. Vad ni läser i Aftonbladet, vad ni åt till middag eller vad ni handlade på stan etc etc. Ni kan maila till ulf@dreambase.com eller tinna@dreambase.com. Vi uppskattar ALLA mail 😀 men det allra roligaste är ifall ni vill skriva i Gästboken.

Lite bilder som andra resenärer tagit från rummen där vi kommer att bo 10 (förhoppningsvis) dagar i december. Som ni ser får man ha med sig ganska mycket egna saker.

Vad händer annars? Vi solar (jag har fått en stor blåsa på underläppen efter att ha bränt mig i solen och ser just nu ut som en boxare), äter god mat (igår var det mexikanskt på temat så då drog vi i oss burritos, tacos och diverse goda diper) och spenderar dagarna med att inte göra någonting. Idag åker vi in till Saladan och säljer lite böcker vi läst ut. Jag har precis läst ut ”The Damage Done” som handlade om en kille som åkte fast i Thailand med 8kg Heroin, fruktansvärt otrevlig bok men ändå riktigt bra läsning. Att läsa om de thailändska fängelserna tror jag hjälper oss att acceptera kloster-sängarna 😉

Just nu har jag börjat läsa ”Män som hatar kvinnor” av Stig Larsson och hittills gillar jag den skarpt! Tinna läser ”Att hjälpa sig själv” av Dave Pelzer (som också skrev ”Pojken som kallades Det”. Vi avverkar böcker i rasande fart just för att slippa bära dem i väskan senare. Vi har förmodligen läst ut 15-20 böcker var hittills. En del av dem skriver vi om under Bokrecensioner.

Vi skriver mer imorgon, då är vi på Phuket igen och brottas med skräddarna. Jag ser framför mig landstigningen av Normandie från filmen ”Rädda menige Ryan”. Byt bara ut amerikanska soldaterna mot svenska turister och kulorna emot försäljare/skräddare så förstår ni vad jag menar. Jag ryser vid tanken , men ”its a dirty job but someones gotta do it” 😉

Han ser mig
Jag blir rädd
Rädd för att han ska stanna
Kärleken var obeveklig
Jag vill motstå
Förtränga smärtan
Bestrida mörkret
Han väntar
Väntar på mig
Jag förstummas
Jag häpnas
Nu förstår jag
Förstår kärleken
Jag skrattar
Jag njuter
Jag vågar
Jag lever
Han är livet
Jag är hans
Vi leker
För evigt

Du är min stöttepelare och jag är så otroligt lyckligt lottad som har dig vid min sida. Det är otroligt hur livet har förändrat mig de senaste 3 åren. Innan jag träffade dig var jag rädd …för allt. Genom ditt stöd har jag börjat våga ta för mig. Vågar ta risker. Våga misslyckas. Våga blottas. Våga leva. Våga vara lycklig. Våga älska.

”Det är skönare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”

Jag är bortskämd med att skratta varje dag! Tack min kärlek

Igår tittade vi på ett ormprogram på Animal Planet där vi fick bevittna en galen man plocka ner en svart mamba från en träd. Uffe, som har en ordentlig ormfobi börjar nervöst sträcka på sig när vi ska gå ut från bungalown. Det är nämligen extremt dålig belysning (kvällstid) mellan vår bungalow och hotellets reception (man måste gå igenom en liten trädgårdspark) och Uffe börjar hoppa jämnfota för att se till att alla eventuella ormar i närheten ska höra att han kommer – och försvinna illa kvickt därifrån.

Jag skrattar hysteriskt åt detta beteende och säger sarkastiskt ”det finns inga ormar här älskling”. Hur som helst klarar vi oss till receptionen och bestämmer oss för att leta upp en bankomat som ska finnas ca 300 meter från hotellet. Vi måste då promenera på en mindre skogsväg för att komma ut till den stora bilvägen. När vi har gått ca 100 meter stöter vi på några taxichafförer som frågar om vi vill ha skjuts. Vi tackar vänligen nej för att spara in en mindre peng (ca 5 kr) *suck*

Bakom oss hör vi en trehjulad mopedist närma sig och jag och Uffe kunde inte längre gå brevid varandra (vägen är inte tillräckligt bred). Jag går före Uffe och precis när mopedisten ska köra förbi mig håller jag på att trampa på en slingrande orm (!!!!!!!!!).
Jag hoppar upp en meter i luften och blir så jävla vettskrämt att jag inte får ur mig ett enda ord. Uffe säger i sitt lugnaste tonläge ”du höll på att trampa på en orm”. Jag skriker ” EN ORM!!!! SÅG DU ORMHELVETET UTAN ATT SÄGA TILL MIG??! Inte nog med att jag nästan håller på att bli överkörd av en moped, jag ska dessutom bli attackerad av en orm i samma sekund!!
Uffe är helt radiostyrd och promenerar i rask takt rakt fram utan att säga ett ord och jag förstår att han är lika skärrad som jag.

När vi äntligen kommer fram till stora vägen bestämmer vi oss för att ta en taxi till stan istället för att leta upp en bankomat. När vi väl kommer fram bestämmer vi oss för att unna oss något rejält efter denna mardröms-upplevelse. Uffe har i helmlighet gått och spanat in en liten bärbar dvd spelare. Jag tycker idéen är absurd men efter att jag stått inne i butiken och spanat in alla nya filmer (som går på bio hemma) tycker även jag att det är ett strålande förslag. Vi lyckas pruta ner priset rejält och får 6 filmer på köpet. Dvd kan vi dessutom koppla in till hotell tv:n och det är inte helt fel att ligga i sängen, kolla på film och käka svenskt smågodis! 😀

När vi ska åka tillbaka till hotellet, tar vi en taxi och tror ni inte att jag ser ytterligare två ormar på samma ställe som innan. Detta är bara för mycket för mig och jag svär att från och nu kommer jag aldrig håna Uffes ormfobi *asgarv*

Ps. Vi har hittat ett svenskt mathak på stranden. Uffe har käkat svenska köttbullar med potatismos & brunsås och jag åt stuvade mackaroner med korv :p

Visa bilder

du är vacker
du är stark
du växer
från deras rädsla
du vinner
vinner deras förlust
du lider
du kämpar
du gråter
ur tårar kommer styrka
ur kraft kommer insikt
ur vetande kommer kärlek
kärlek till dig själv
kärlek från nära
kärlek från mig
du kommer tacka dom en dag
du bestred
du höll inte tyst
du vågade
du vann!

Jag saknar och tänker på er varje dag. Ur dom tuffaste upplevelserna kommer dom rikaste insikterna! Det har jag fått bevisat för mig mer än en gång 🙂

puss & kram tinna

Det finns en klok kinesisk berättelse om framgång. Den handlar om en fattig man som bodde med sin son och deras dyrbaraste ägodel – en häst.

En dag försvann hästen. När byborna kom för att beklaga det inträffade, frågade mannen hur de visste att det som skett var en motgång. Efter en tid kom hästen tillbaka i sällskap med en flock vildhästar. Mannen hade plötslig blivit rik. Åter kom byborna, och denna gång lyckönskade de mannen till hans stora framgång.
Återigen svarade han med en fråga: ”hur vet ni att detta är en framgång?”

När sonen började rida in hästarna blev han avkastad och bröt benet. Benet läkte ihop på ett felaktigt sätt och sonen blev halt.

Byborna kom nu för att beklaga motgången som hade drabbat familjen, och mannen svarade med att undra hur det kunde veta att det inträffade verkligen var en motgång.

När krig så bröt ut i landet, och alla unga män skickades till fronten, blev den haltande sonen befriad från att tjänstgöra som soldat och kunde stanna hemma i trygghet.

Ett ordspråk som jag älskar:

” Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse ”.

Skämt å sido…Igår när vi var i Saladan höll vi på att ramla av trottoaren när vi såg en skylt ”äkta svenskt smågodis” (!!!) Inne i Koh Lantas största dykaffär hade dom en vägg full av smågodis man kunde plocka ifrån. Vi trodde vi var i himmelriket, haha!!

Tråkigt nog visade sig att upplevelsen var extremt söt för oss då vi inte har ätit smågodis på ca 3 månader. Vi kunde bara få i oss en tiondel av vad vi kan äta hemma *asg*!

Det är häpnadsväckande hur en ö kan ändra sig på bara en månad. Vi var ju på Lanta med mamma & pappa i mitten av oktober. Nu är det galet mycket fler turister, nyöppnade restauranger och butiker som påminner mer om Sverige än Thailand.

Som svensk blir jag lite dubbel när det kommer till dilemmat att en orörd plats mer & mer liknar mitt hemland. Vid tillfällen när jag saknar det som finns hemma; mat, godis, prylar så blir jag extatisk av glädje när jag finner det. Samtidigt önskar jag ha kvar det inhemska som landet erbjuder!
Här finns det definitivt utrymme för dubbelmoral!

Jag och Uffe sitter och spånar (på skoj) vilken typ av verksamhet vi skulle kunna starta på Lanta. Vi skulle kanske öppna en godisbutik, delikatessaffär med ostar & viner eller varför inte en restaurang med köttbullar, plankstek & toast skagen på menyn haha

Ideerna blir bara bättre & bättre efter ett par beer chang i handen!

I nuläget bor vi på ett ställe som heter Lanta Island resort som är okey fast inte mer än så. Rummet är litet, utan tv och kyl med dessvärre sängkuddar som stinker spya. Inatt låg jag med en handduk som huvudkudde vilket jag faktiskt brukar göra när kuddarna är för höga att sova på. Ni hörde rätt…jag ska förklara mig: när jag bär min ryggsäck får jag lätt natt och ryggont så när kuddarna är för höga så lindrar inte det värken direkt. Så de närmaste 2 veckorna har jag haft min kära badhandduk som kudde:p

Idag kommer vi fortsätta dagen i stan, Uffe ska klippa huvudet & skägget och köpa något nhl-hockeyspel till sin psp. Jag ska leta efter myggnät som vi kan ha till klostret.

Vi har inte bestämt hur länge vi ska stanna på Lanta men troligtvis är vi här tills veckoslutet!
Många kramar från oss!

1. Varför finns det aldrig toalettpapper eller tvål på era toaletter? Är det därför man aldrig ska hälsa med västerhanden med en thaländare?
2. Varför får man inte spola ner toalettpappret i toaletten? …något ofräsht att lägga dasspapper i en korg brevid toaletten!
3. Varför censureras thailändsk teve ciggaretter i era filmer men gladeligen visar folk dra in linor av kokain?
4. Varför har ni soptunnor när ändå ingen tömmer dom?
5. Varför gissar en thailändare istället för att fråga när du tex:
   
   a) beställer in en maträtt, du tror du får det du beställt men det serveras något helt annat alternativt att grannen får det du har beställt.
   
   b) åker taxi och chaffören verkar veta vart du vill men istället för att verka osäker kör dig till helt fel plats som resulterar till försenade buss, tåg och båtar.
   
   c) ska resa inrikes och transporttiden alltid är 4-5 timmar än vad som utannonseras.

(Nu försöker vi igen, vi skrev nyss ett inlägg när datorn bestämde sig för att helt plötsligt starta om utan förvarning så allt förlorades. Men som Stacka Bo säger; here we go again…)

I onsdags gjorde jag mitt första dyk på jag vet inte hur länge, ett s.k Scuba Review med Alex på Princess Divers, Koh Muk. Kändes helt okej, vattnet var betydligt varmare än hemma i Svedala, medeltemperaturen i vattnet här är 30 grader.

Dagen efter följde jag med ut på en dykbåt och gjorde två dyk, det första på södra delen av Koh Kradan. Helt okej dyk men hade lite problem med avvägning i den tunna dräkten. Dök med en Instruktör från Sverige och det kändes lyxigt att snacka svenska.
Andra dyket gjorde vi vid Koh Waen (precis utanför Koh Ngai där vi låg o stekte på stranden med Svärmor och Svärfar för ett par veckor sedan). Också ett bra dyk där jag såg första muränan samt en stingrocka.

Helt slut efter de två dyken återvände jag till stranden på Koh Muk där jag trodde Tinnan legat och solat / blivit masserad hela dagen. ICKE!!! När jag kom in i bungalowen låg det en lapp på sängen som hon medvetet lagt fram till mig. Lappen visade sig vara ett certifikat på att hon genomfört Discover Scuba Diving (!) Snacka om att jag blev förvånad! Hon hade i hemlighet spenderat dagen i poolen och stranden med att lära sig dyka. Det ska tilläggas att vi har en överenskommelse att om hon tar dykcert så ska jag ta grönt kort ( golf).

Då Tinna inte är ett direkt vattendjur, hon blir jämt sjösjuk, ogillar öppet vatten och är rädd för fiskar -så trodde jag att det skulle ta ett bra tag innan hon ens övervägde att börja dyka.

Dagen efter åkte vi BÅDA ut på en dykbåt för att Tinna för första gången skulle få prova på att dyka i öppet vatten. Första dyket gjordes på norra delen av Koh Kradan, sikten var ca 15 meter och vi var nere på 7 meter. Ett ganska stillsamt dyk då denna plats är avsedd för nybörjare. Tinna höll på att avlida när hon bevittnade hur de andra kastade sig ner, baklänges från båten och sade ” I helvete tänker jag göra det där”. Jag har dock förevigat motsatsen på film
(observera dom snygga strumporna som hon dragit upp halvägs till knäna).

Det andra dyket var helt otroligt. Vi var nere på 11 meter ( galet långt ner, tinnas anm). Här fanns det otroligt vackra och gigantiska fiskar, muränor och ett trettiotal drakfiskar. Landskapet var kuperat med häftiga korallrev. Jag hade konstant ”cleaner fish” omkring benen som tvättade sår och dyl rena. Efter halva dyket tappade jag och Tinna bort varandra under vattnet (lugn mor och svärmor, vi hade var sin dykpartner). Efter ca 10 minuter så simmade vi dock på varandra igen. Tinna och hennes dykpartner hade simmat medsols kring ett rev medans jag och min hade simmat motsols. Detta dyket simmade Tinna helt själv och fick reglera avvägningen helt själv, vilket hon klarade galant och som hon dessutom tyckte var mycket roligare.

Skillnaden i dyken här och hemma, förutom den uppenbara temperatur-skillnaden, är att här är det riktigt bra sikt, tiotusentals fler fiskar och andra djur. Det underlättar också att man slipper ta på sig en heltäckande dräkt eftersom man här antingen har en kort dräkt som går till knäna och armbågarna eller dyker med shorts och t-shirt.

Samtidigt gillar jag dykningen hemma, dykningen hemma är lite mer en utmaning pga den dåliga sikten, det kalla vattnet och när man väl ser djurliv blir man helt fascinerad. Här nere simmar fiskarna nästan in i masken på dig.

För mig lär det bli fler dyk men Tinna har inte bestämt sig om det blir fler gånger. Även fast det gick jättebra så känner hon sig nog bekvämare på land. Frågan kvarstår om jag fortfarande måste öva på min sving? 😉

[youtube HmmfXM9URd0 nolink]

Imorse blev jag väckt av skönsång från Uffe med en nyplockad bukett blommor ( orkideer i olika färger) och färsk frukt på sängen.

Efter det fick jag gå till stranden för att njuta av den bästa massagen jag någonsin haft. En helt gudalik thailändska som masserade min stackars rygg, nacke och axlar som värkte efter allt ryggsäcks-bärande!

Sedan fick jag veta av Uffe att jag skulle infinna mig vid receptionen prick kl 10.00 och sedan gick han och packade en väska åt mig. Det visade sig att vi skulle tillsammans med två andra par få njuta av en helt underbar dag på sjön. Vi simmande bla in i en hemlig grotta som var helt becksvart och lystes enbart upp av guidens ficklampa. När vi hade simmat ett par hundra meter såg vi ljuset i tunneln och kom fram till en helt enslig lagun-strand. Vi hade simmat rakt in i vulkan med djungel runt omkring sig. Helt ofattbart häftig upplevelse men samtidigt ganska läskigt att simma i vattnet helt kolsvart – tur att jag hade flytvästen på mig och Uffe i handen!

När vi kom tillbaka till båten, njöt jag av att sola på däck medans kosan drogs till Koh Kradan som är en liten ö väster om Koh Muk. Där snorklade vi i ca en timme och sedan dukades det upp för lunch på stranden. Ett av paren som var från Norge (som påminde mig om mamma & pappa) var urhärliga och bjöd på lunchen eftersom det var min födelsedag 😀

När vi kommer tillbaka till bungalown möts jag av en ny bukett blommor på altanen och inne i sovrummet ligger det blommor utspridda på sängen i form av hjärtan. I badrummet ligger det blommor i handfatet, bland handdukarna och tom på toaletten. Mitt hjärta smälte och jag fick återigen bevisat att jag funnit världens bästa man!

Till middag valde jag file mignon med pommes och när jag trodde att middagen var över, släcks ljuset ner på hela stranden och in kommer en skönsjungande thailändare med en tårta med mitt namn på 🙂

Som sagt, en helt underbar födelsdag med världens bästa Uffe!

Visa album

[youtube McOrQEQLiMY nolink]

[youtube _vLX24Izzrg nolink]

Imorses steg vi yrvakna upp (såg Proof of Life igår natt, helt överraskade att malaysiska kanalen visade HELA filmen!!) vid 7-tiden och gick ner för att äta frukost. Vi hade tidigare handlat lite (nja) vin och öl på tax-free så väskorna var ovanligt tunga på ryggarna. Efter frukost bestående av de sedvanliga rostmackorna satte vi oss ner och väntade på minibussen som skulle ta oss till färjan mot Thailand, i Kuah town. Medans vi satt där passade vi på att lyxa oss med att stoppa polletter i massage-stolarna som fanns uppställda i hotellets lobby (gjorde förmodeligen mer on än gott men vi var ju tvugna att spendera de få ringit vi hade kvar).

I minibussen träffade vi på ett sweiziskt par som också skulle till Thailand och tjattrade ett tag med dem. Även de var ute på en långresa och hade börjat sin resa i Hong-Kong. Vi utbytte en hel del rese-tips med varandra och förhoppningsvis kommer vi ses igen. Resan från Langkawi till Satun i Thailand gick smärtfritt och betydligt smidigare än när vi passerade gränsen åt andra hållet, landvägen.

I Satun bokade vi även resan från Trang till Koh Muk men denna biljetten visade sig vara ganska värdelös eftersom vi i Trang fick reda på att båten till Koh Muk slutar gå vid 11.00. Där stod vi i Trang med bokad biljett utan möjlighet att ta oss dit. Lyckligtvis erbjöd sig en thailändare att skjutsa oss till piren och därifrån försöka ragga upp en båt-förare som skulle kunna ta oss till ön. Sagt och gjort, vi gick med på dealen och det slutade med att vi befann oss på hans bakgård, bytte bil och satte av mot piren.

Väl framme vid ön (ca två timmar senare) fick vi upphämtning av en mopedist med flak som knappt orkade ta sig fram med våra välfyllda väskor. Ön har inga bilvägar utan går rakt över djungeln på smala gång-vägar och naturligtvis körde vi ner i diket där det var som allra lerigast. Efter lite lyftande och lite knuffande var vi tillbaka på vägen igen.

Allt detta resande och jobb var dock inte förgäves. När vi anlände till Charlie Beach Resort på Farang Beach så var det bländande vackert! Vi har nog aldrig sett en så underbar solnedgång och äntligen visade det sig att vår nya kamera var ett riktigt bra köp!
Vi har till att börja med bokat vår bungalow tills på fredag men kommer förmodligen stanna längre än så! Förhoppningsvis möter Angeliqa och Stefan från Schweiz upp oss här.

OBS !! på Koh Muuk har vi INGEN mobiltäckning!!

Nedan följer lite fina bilder från ikväll;

Visa bilder från Koh Muk

Den 17:e är det nedsläpp i ladan igen efter uppehållet. Då står återigen Djurgården för motståndet och jag vette sjutton om inte hemmaplan väger ganska tungt! Det är lite konstigt att sitta och tänka på hockey nu när man sitter vid stranden och har runt 32-34 grader i luften.
Hursomhelst, när nu hockeyn drar igång igen är det väl dags för lite betting också. Phille och jag har redan lite gambling-affären igång (du har väl inte spenderat alla baht redan?) Den 17:e har du chansen att öka din vinstpott (även om jag tror stenhårt på en svart-gul seger! 🙂 )
Jag sätter 100 baht på Skellefteå-vinst. Vågar du anta utmaningen?

Imorse tog Uffe mig till ett otroligt ställe där dom utför Indisk massage, här kan ni läsa lite mer om stället.

Vi valde en behandling som heter Shiro Dhara som innebär att det rinner varm olja på pannan på oss medan vi ligger ner på träbänkar. Det var en massageliknande känsla att få rinnande olja på pannan. Behandlingen är speciellt bra mot sömnsvårigheter, depression, huvudvärk, migrän och förbättrat minne. I och med vi på senare tid blivit så tankspridda och glömt grejer överallt, tyckte vi att den behandling skulle passa oss väl.

Uffe hade dock bränt sig i pannan igår så för honom var behandlingen rena tortyren. Han var dessutom tvungen att ha en stringtrosa gjort av papper på sig så han var lagom glad för det. Jag tyckte att det var lite långtråkigt att ligga 45 minuter med en oljestråle i pannan och hade hellre haft längre kropps-oljemassage som vi fick därefter.

Efter massage kom behandlingens höjdpunkt. Vi var totalt inoljande över hela kroppen och håret och vi funderade hur fan vi ska få bort all olja.
Vi fick sätta oss på en träpall och massörerna hällde stora kar med varmt vatten över oss och shamponerade håret – urskön känsla. Därefter fick vi bodyscrub och möjlighet att skölja av oss själva ( riktigt komiskt att se uffe i sina string-papp-trosor med en kanna vatten över sig).

Efter en utmärkt start på dagen, fortsatte vi på samma Indiska tema och käkade vitlöksnaan bröd som doppades i starkt curry.

Här följer lite bilder!

Ps. Grattis på Farsdag!!! hoppas ni blir rejält bortskämda idag…Vi har skickat er en mer personlig hälsning på mejlen 🙂

Visa bilder

Idag var första dagen på väldigt länge som vi kunnat njuta av lite bad & sol. Jag somnade i solstolen och ser ut som en kräfta i ansiktet och Uffe låg och läste en bok som resulterade i stora vita ringar runt ögonen, hehe

Igår var vi på Underwaterworld där vi fick beskåda djur från Amazonas djungel. Vi fick med oss en del fina bilder innan batteriet i kameran dog ut.

Vi kan lätt förstå varför människor vill resa till Langkawi, det är helt ok stränder och det finns en del shyssta västerländska och indiska resturanger med god mat. Som vi tidigare har nämt är det en skattefri ö och det finns många butiker med otroligt billiga priser på bl a sprit, cigg och godis. Vi har redan handlat goda viner för ca 45 SEK och ett ciggpkt här kostar 3 kr asken (!). Jag har hitttat min favoritchoklad Ragusa och Uffe sin Martini Bianco; det är inte helt fel att sitta på hotellbalkongen och sippa god dryck och se solnedgången i horisonten.

Vi har förlängt vår vistelse i Langkawi med några dagar och kommer bege oss till Koh Mook ( jaa, vet att vi är hopplösa med att ändra våra planer) på måndag. Vi kommer stanna på Charlie Beach Resort som verkar vara ett härlig ställe att stanna på i några dagar.
Därefter besöker vi troligtvis Koh Kradan och innan vi åker till klostret måste vi göra en u-sväng till Phuket igen. Uffe har lyckats glömma sitt kreditkort, dykcert och bankdosa på hotellrummet *asg*!

Ha det gött, kram kram!

Visa alla bilder

Tro det eller ej men vi har lyckats överträffa det mesta med denna natts aktiviteter!
Som vi skrev igår så checkade in på ett riktigt rövställe som stank svinstia. Hur som helst trodde vi att vi kunde lura systemet och ha igång AC:n hela dagen under tiden som vi var på våra utflykter. NOT!

Vi försöker in i det sista att supa oss dungraka på balkongen för att klara av denna stank men det är omöjligt att sova för stanken kommer från AC:n och jag säger stilla men bestämt till Uffe att jag vägrar ha på den ( som ni vet har jag problem med illaluktande dofter). Det resulterar till att Uffe svettas som en ko och kan omöjligt sova.

Efter att Uffe vaknar upp 01.00,ursinnig över alla myggor som äter upp han ( vi var tvungna att ha balkongdörren öppen pga värmen) hade både han & jag fått nog!!

Vi tar ett beslut att detta inte funkar och vi bestämmer oss för att kolla ifall vi kan checka in på ett annat hotell som vi förbokat till nästkommande dag. Den sovande nattportiern är mer än vänlig och säger att det inte är några problem att få pengarna tillbaka ( jag antar att detta problem är inget nytt för dom). Det spöregnar ute, klockan börjar närma sig 02.00 och vi får skjuts av hotellets personal till det andra hotellet – som NATURLIGTVIS inte har öppet när vi kommer dit!

Vi träffar dock på en kille som bor i en av bungalowsen och han säger till oss att han känner ägaren och ska försöka ringa honom. Ägaren svarar inte – men killen vet vart han jobbar och han kör oss gärna dit. Nu börjar vi känna att det är liiiite väl pinsamt och vill inte ställa till med mer besvär, men killen insisterar och vi sätter oss i bilen och kör dit.

Vi hittar ägaren och där står vi ( som två idioter) mitt i natten och undrar om vi kan checka in en dag tidigare…Allt känns surialistiskt men han är ascool och ber oss följa med tillbaka till hotellet så ska han kolla om det finns en ledig bungalow. Och det finns det (!!!)
Ska tilläggas att hela stan är fullbokad pga av denna Indiska högtid varför vi har haft sådan otur med boendet.

Vi får nyckeln och flyttar in våra grejer i nya bungalown – mycket skönt!!

På morgonen ser vi en liten lapp på vår dörr där det står att vi genast måste kontakta receptionen där vi får reda på att det skett ett misstag och hotellet är fullbokat *yay*!!
Vi orkar inte ens bli besvikna utan ler lite mekaniskt tillbaka och säger ” sånt händer – inga problem”. Hotellet är jätteledsna och har försökt hela morgonen att hitta ett annat hotell till oss.

Det slutar med att receptionisten hittar stans enda lediga rum på hotellet där vi bodde på första natten i Langkawi. (som för övrigt sa att det var fullbokat resten av veckan – annars hade vi inte flyttat på oss överhuvudtaget)!!!
Rummet är pissdyrt men mycket fräscht ( för oss iaf haha).

Detta jävla hottande och flyttande har tärt en hel del på humöret och vi kan knappt minnas när vi sovit en hel natt i en riktigt skön säng.

Trots allt så mår vi jättebra och var inte oroliga hemma; Vi är fortfarande lika kära, haha.

Ps. Vi vill förtydla att Lankawi är jättehärligt ställe, vi har bara haft lite otur med boendet.

Idag checkade vi ut från vårt hotell då det var fullbokat denna dag där. Vi har bytt till ett riktigt rövställe som stinker fan rent ut sagt. Tyvärr är det fullbokat vid de enklaste hyddorna vid stranden, annars har vi tagit dom istället, så illa är det! Uffe och jag hade en mindre dispyt på hotellrummet om vems fel det var att vi betalat för rummet tre dagar framöver…jaja shit happens.

Hur som helst har vi haft en riktigt skön dag idag. Vi åkte till Langkawis krokodilfarm och fick se några riktigt stora bjässar där. Vi vandrade omkring där i säkert 2 timmar och fick även se en liten show där tre unga killar försökte få liv i den största krockodilen på hela farmen. Dom är imponerande stora som ni kan se på bilderna (och under film-fliken).

Efter farmen drog vi till Langkawis Linbanor. Helt galen id’e egentligen då vi båda är extremt höjdrädda. Tanken var att vi skulle åka till ett zoo från början men vi hittade ingen taxi och en kille i närheten frågade om vi ville följa med honom till linbanorna istället och det lät som en bra plan.
Vilken otroligt vacker upplevelse det var att sitta i denna lilla bur och skåda djungeln, vattenfallen, stränderna och havet under sig. I vissa fall var vi tom högre än molnen och det var en mäktig känsla att gå på en relativt smal bro mellan bergstopparna. Vi väljer att hellre visa med bilder & filmer hur vackert det var där!

På väg hem, tittade vi in i en tax-free butik ( Langkawi är en skattefri ö) och vi handlade hem två flaskor billigt rödvin som vi direkt korkade upp när vi klev över tröskeln till svinstian (hotellrummet)…Om inte det fungerar som bedövning så vet jag inte vad, hehe.

Ikväll blir det återigen Indisk mat, galet gött!!

Visa alla bilder

[youtube e5ARRbHEIfg nolink]

Tänk framför er denna morgon…
Går upp 06.30 för att hinna med en färja till fastlandet. När vi äntligen kommer fram till Lumut så kommer vi på att vi inte har några pengar kvar och måste hitta en bankomat 10 minuter innan bussen går!!! Jag håller på att bli galen av ilska när Uffe vimsar omkring och försöker hitta en bankomat (som för övrigt är lika vanliga i Malaysia som boaormar i Sverige, ulfs anm.)

När vi till slut hittar en, ska Uffe naturligtvis ta ut för mycket pengar så att bankomaten säger ifrån och jag hoppar stressat brevid och säger ”TA FÖR FAN INTE UT FÖR MYCKET NU”! Äntligen på väg springandes till bussen ( jag springer, Uffe lunkar) så lyckas jag att ta ”en genväg” genom ett lerfält och ramlar raklång i leran med min astunga ryggsäck på mig!!!! (det var ungefär här som molnen började svartna, ulfs anm.) Det var ett gäng malaysiska killar som bevittnade denna händelse och funderade på att fråga om jag behövde hjälp…Jag hör naturligtvis inte dom utan skriker till Uffe alla svenska akademins svordommar. Killarna vänder med rask takt om och går åt motsatt håll.

Vi hinner fram till bussen och jag sitter i 11 timmar (!!!!!) med leriga ben, fötter, armar och alla bussens flugor mumsar på mig. Som sagt, morgonen kunde ha börjat bättre!

Efter att ha bytt buss i Butterworth samt i Alor Setar samt Kuala Kedah tog vi båten ut till Langkawi och möts återigen av spöregn – lovely!
Vi tog en svarttaxi till vårt hotell och lagom tills att vi sätter oss i taxin, startar han motorn och drar på världens tyska techno i spelaren på högsta volym….vilken annan dag som helst hade detta bara varit komiskt men idag kändes det nästan som väntat.

Vi kommer tillslut fram till vårt hotell och får reda på att just denna vecka är det något Indiskt nationalfirande, så nästan hela jävla öns hotell är fullbokade. Vi har alltså gått från hotell till hotell, desperata att få vilket hotell som helst. På det sjunde hotellet hittade vi ett slitet rum för en hyffsad summa. Som sagt, jag/vi hoppas på bättre fortsättning på denna vecka.

Vi överväger starkt att återvända till Thailand i förväg ( vi har våra visum-tider att tänka på, varför vi inte kan dra dit hur som helst)!
Trots denna dag så mår vi bra och kan skratta åt eländet ( efter att jag tvångsmässigt har skrubbat av mig leran i duschen).
kram från oss!

Efter en del research så ligger Langkawi näst på tur på agendan. Östkusten har monsunregn och vi även på Pulau Pangkor har vi haft ordentliga skurar sedan vi kom. Langkawi är den plats som drabbas minst av regnperioden, varför vi troligvis drar dit. Igår åskade det och spöregnade hela kvällen och natten. Vi vaknade upp flera gånger av ordentliga smällar just utanför fönstret så vi längar efter att lapa lite sol nu.

Imorse var vi med om en häftig upplevelse. Vi käkade frukost på balkongen, lite färsk frukt och kaffe på burk. Medans vi satt och åt fick vi besök av en urfin fågel som blev intresserad av vår frukost. Inte mindre än 6 (!!) st näshornsfåglar satt på vårt balkongräcke och gluppsade i sig stjärnfrukter på löpande band. Vi filmade en liten sekvens åt er!

Vi vill passa på att verkligen tacka er som ger oss resetips – det är ovärdelig information för oss!!! Om ni orkar och vill så skulle vi vara supertacksamma ifall ni vill tipsa om platser/destination som ni själva varit på eller hört talas om. Skriv gärna och berätta!!!! Massa kärlek från oss.

Visa fler bilder 

[youtube 5-d-VgJhx68 nolink]

Ni når oss inte längre på våra Thai-nummer (men spara dem eftersom vi kommer använda dem när vi återvänder till Thailand i December.
Tinnas nummer är +60 1759 83 590 och Uffes nummer är +60 1754 15 494 .

Vi hörs!

Nu befinner vi oss på Pangkor som vi sett fram emot att komma till. Ärligt talat är det inte speciellt fint/trevligt här. ”Hotellen” och ”Resorten” kan man snarare kalla guesthouses (mycket primitivt boende med skitiga lakan, ej fungerande duschar och allmänt undermåliga rum).
Stranden är inte speciellt fin heller, så vi planerar att åka härifrån ganska snart. Ifall maten varit bättre kan man ha överseende med resten, men inte heller den är speciellt god.
Nu uppskattar vi faktiskt Thailands mat och boende betydligt mer.

Även människorna i Malaysia är annorlunda än i Thailand, på gott och ont. De är mer reserverade och man märker att turismen inte är lika stort i detta land. I vissa fall är det jätteskönt att slippa jagande försäljare men det gör det även svårare att få hjälp av hotellpersonal och resebyråer då de är allmänt ointresserad av dig.

I Georgetown blev det dock lite shoppat! Vi (Ulf) har haft ögonen på en ny kamera och vi hittade en riktigt billig som vi inhandlade. Det blev en Canon EOS 400D med en hel väska full med tillbehör (extra minneskort, extra batteri, UV-lins, väska, display-skydd etc). Priset landade ca 4000 kr under svenskt pris vilket jag var otroligt nöjd med. Garanti runt hela världen gällde såklart. Vi har redan tagit otroligt fina bilder med den, dock inga av de vi lägger upp nu då vi inte har minneskortläsare till kameran ännu.

Vi har fortfarande inte skaffat malaysiskt telefonkort eftersom man måste visa upp pass när man köper det och vi har oftast inte med oss det när vi handlar, dock ska vi skaffa det idag och lägger upp vårt nya tfn-nummer här inom kort!!

Tanken var att vi skulle stanna här på Pangkor i ett par veckor men varken jag eller Tinna känner att vi pallar det, så troligtvis drar vi till Langkawi imorgon eller på tisdag. Busssfärden mellan Phuket och Georgetown tog 14 timmar och mellan Georgetown och Pangkor är det ytterligare 4 timmar så vi längtar verkligen till sol och bad när vi väl kommer till Langkawi.

Hoppas alla ni har det bra hemma och vi saknar er alla jättemycket!!

Visa alla bilder

[youtube oIaOVLJwXZI nolink]

Vi befinner oss just nu i Georgetown som är en storstad på ön Palau Penang i Malaysia. Vårt Thai-nummer når inte ända hit så därför svarar vi inte i mobilerna. Imorgon Lördag 3/11 tar vi bussen från Butterworth (på fastlandet innanför ön) till Lumut 170km söder om där vi nu befinner oss. Från Lumut tar vi sedan en båt ut till ön Pangkor där vi planerar stanna för att få lite sol på oss ett par veckor.

Idag har vi varit på Komtar shoppingcenter i Georgetown och efter intrycken från tullen igår handlade vi ett gäng lås att sätta på våra väskor. Billig peng för att förhindra stölder men framför allt för att undvika att personer stoppar på oss ”saker” strax innan tullen. På vår biljett stod det längst ner med röda bokstäver ”all smuggling av knark straffas med döden”. Som sagt, en billig försäkring.

Vi försökte skaffa biljett till Pangkor ifrån Georgetown men alla resebyråer skakade på huvudet och log, sa att man endast kunde köpa biljett till Lumut ifrån Butterworth. Bortskämda som vi var (iom att vi har vant oss vid thailändarnas tillmötesgående resebyråer) kändes det konstigt att behöva bege sig till grann-staden för att kolla upp tider som bussarna avgår.

Väl tillbaka från Butterworth promenerade vi tillbaka till hotellet där vi bor (och för övrigt stinker av inpyrd rök, detta för att de inte skiljer på rökrum och rökfria *suck* ) hittade vi en choklad-fabrik som sålde all möjlig sorts hemgjord choklad. Vi möttes som kungar och fick en rundtur bland all choklad. Vi provsmakade säkert 20 olika sorters choklad och när rundturen var färdig var vi så proppmätta att vi inte direkt hade lust att köpa någon choklad. För att inte göra henne ledsen köpte vi ändå en vit och mörk choklad med mango-fyllning som var riktigt god.

Vårt intryck av Georgetown är väl inget vidare utan det känns riktigt bra att åka imorgon.
Ha det gott sålänge och bombardera gästboken/mailkorgen!!!!

För 11 dagar sedan landande mamma och pappa på Phuket Airport och vi har haft en kort men härlig semester tillsammans. Vi checkade in på hotel Phuket Island View som ligger ett stenkast från stranden. Jag har väl aldrig sett mamma bada så mycket som hon gjorde här nere. Som fyra vantar famlade vi runt på Karon beach otroliga strandvågor. När solen gick i moln och Thailands regnperiod gjorde sig påmind, dök vi rätt ner i hotellpoolen och plaskade i timmar.
En kväll spelade vi minigolf på Dino park och pappa vann med ( enligt mamma) ett slag från hennes andra placering. Jag kom på en hedrande tredje plats och Uffe kom sist haha. Efteråt satte vi oss på tillhörande Dino restaurang och mamma och pappa tog en skaldjurskorg med hummer, krabba, musslor, fisk och bläckfisk i medans jag åt en gratinerad hummer och Uffe tog en pepparstek. Kvällen slutade med paraplydrinkar och UNO.

Vi stannade i Phuket i två dagar och begav oss därefter till Koh Lanta där dom fick känna på backpacker-livet på nära håll. Vi tog båten till Phi phi Island och bytte till en mindre båt till Lanta. Vi hade lite otur med vädret om dagarna så istället för lata dagar i solen, badade vi desto mer och aktiverade oss med elefantridning, strandpromenader, massage/pedikyr/manikyr, shopping på marknader och kortspel. På kvällarna njöt vi av underbar mat som förtärdes i små hyddor ( i början satt mamma och pappa som två S men lärde sig snabbt att det är okej att ligga ner och dricka öl) 😀

Det var fantastisk att se hur lätt dom acklimatiserade till ”luffarlivet”. Aldrig ett klagomål hördes och den thailändska maten tog dom till sitt hjärta nästan direkt.

Efter att vi spenderat 4 dagar och nätter på Lanta ville vi visa dom vår paradisö Koh Ngai med sina vackra vita sandstränder och turkosfärgade vatten. Vi fick dom bästa bungalowen nära till både vattnet och hotellpoolen. Här relaxade vi rejält med en hel del bad, snorkling, bokläsning, drinkar vid poolen och ljumma promenader runt ön. Vi blev kära i tre små kattungar som lekte runt i restaurangmatsalen och på en av våra promenader träffade vi på en vild liten hundvalp tillsammans med sin mamma. Hon var så söt och nyfiken på oss!

Dagarna sprang förbi och plötsligt var vi tillbaka till Phuket efter en 7 timmars lång bussresa. Dom sista dagarna njöt vi av god mat & dryck och dedikerade tid till shopping. Mamma och pappa köpte bl a hem sängöverkast, kuddar, handväskor, halsband (!!) kläder etc. Jag och Uffe köpte några lampor och ölhållare som följde med packningen till Sverige.

Resan från flygplatsen tillbaka till hotellet var omvälvande och tårfylld. Aldrig tidigare har jag känt saknaden från mina föräldrar så starkt. Det har troligtvis att göra med att vi är flera tusen mil ifrån varandra och det är svårare att ta varandra för givet. Jag tror att mamma och pappa är så starkt förknippat med trygghet för mig och nu för första gången är jag på egna ben och det är lite läskigt men för det mesta väldigt väldigt härligt!!

Tusen tack för allt ni bjöd på här nere, ni är bäst!!

Visa albumet

Nu har vi anlänt till Phuket efter ett par otroliga dagar i Koh Lanta och Koh Ngai. Vi har umgåtts intensivt med ett par från Holland; Ties och Nancy samt Miriam och Eran från Israel. Vi träffades alla i minibussen från Krabi till Lanta och eftersom jag och Uffe har varit där tidigare tipsade vi om vårt ställe i Palm Beach och dom bestämde sig för att hänga på. Jag och Nancy var nästan fastklistrade i varann från första stund och det kändes som jag träffade min själsvän. Nancy är bland mycket annat ett medium och ni kan tänka er hur många otaliga timmar vi disskuterade allt från himmel och jord. Det är ovanligt att möta så många underbara människor på en och samma gång och ibland kändes det som om vi var på en skolresa och gjorde allt tillsammans. Efter att vi haft tre fantastiska dagar i Koh Lanta bestämde sig jag och Uffe för att dra till Koh Ngai och Ties & Nancy följde med dit. Vi njöt av en härlig och öde strand som vi fick nöjet att tillbringa helt ensamma på. Vi snorklade och solade mest om dagarna och drack bärs och löste livets frågor på kvällarna. En dag bestämde sig Uffe och Ties att det skulle fånga fisk ( som riktiga jägare) och tillbringade hela förmiddagen med att bygga egna fiskfällor. Ties sydde ihop ett fisknät och gjorde en håv och Uffe skapade en slags egengjord flaska med bete i för att locka in fisken. Det var otroligt facinerande att se dessa två män bli 10 år gamla och skutta omkring för att hitta olika saker för att bygga ihop fiskfällor. Dom thailändska fiskgubbarna skrattade åt dom och deras redskap men gjorde tummen upp när grabbarna återkom med varsin fisk.
En av våra bästa dagar i livet upplevde vi tillsammas med dom!

Idag sätter sig mamma och pappa på planet till Phuket och jag och Uffe ska sätta väckarklockan imorgon bitti för att möta upp dem på flygplatsen 🙂
kram kram

Visa bilder (show pictures)

[youtube FZVmbVOtntM nolink]

Idag var vi ute på en kajak-tur runt halvön. Vi hyrde en smidig liten plastbåt direkt efter frukosten och var ute ca en timma. Vi paddlade runt öar, utstod svallvågor från longail-båtar och gick iland på en egen liten strand där vi tog oss ett skönt dopp. När vi kom tillbaka var vi helt slut och gick och lade oss för att fånga lite sol resten av dagen.

Vid lunchtid åt jag en Red Curry (tinna hävdar å det bestämdaste att det INTE var red curry) med kyckling, Tinna åt krabba med curry-powder, se bilderna nedan.
Imorgon tar vi en longtail in till piren och därifrån en minibuss till Lanta för ett kärt återseende av vår älskade strand. Där trivs vi bäst!!!

Visa Bilder

Efter en 9 timmar lång bussfärd igår (som dessutom anlände ca 4 timmar försent till busshållplatsen i Hua Hin) anlände vi sent igår kväll till Krabi bussstation. Människorna där informerade oss om att såhär sent går det inga båtar till Railay beach och bara en mycket dyr båt skulle ta oss dit. Sista båten till stranden går vid 17:00. Efter en hel del disskuterande om priset kunde vi tillslut ta oss till hamnen i Krabi. Och vi var inte särskilt kaxiga när vi satte oss i en liten skruttbåt som körde i fullt ös framåt mot en becksvart omgivning. Vi såg typ ingenting framför oss och vi tänkte bara ” Hajen 4″ .

Vi steg iland på stranden runt 23:00 på kvällen. Hotellet hade som tur var inte glömt bort oss och väl iland blev vi väl emottagna. Vi bor på Raily bay resort , ett jättefint hotell som ligger på den västra sidan av halvön.

Vi stupade isäng och fick aldrig en blick av hur det såg ut på ”ön” förrän idag. Vilken grym syn som mötte oss imorses, hela halvön är omringad av gigantiska klippväggar som skjuter rakt upp mot himlen, titta på korten så förstår ni. Stranden är hyfsat lugn och inte direkt invaderad (åtminsonde inte såhär tidigt på säsongen) av turister.

Efter en av de bättre frukostarna här i Thailand lade vi oss på hotellets strand-område och lapade lite sol. Inte nog med att detta var en av de vackraste stränderna vi besökt under denna resa, halvön bjöd idag också på det varmaste och skönaste vädret hittils.
Det var dock extremt förvånande att se hur vattnet drog sig tillbaka på eftermiddagen ( ca 200 meter) och vi tog oss en tur ut på ”botten” och fick några sköna bilder på vad som egentligen ska vara vattenfyllt område.

Efter att gassat i solen några timmar, beslöt vi oss för att ta en tur runt halvön och träffade på ett gäng nyfikna apor (!) ascoolt!
När vi duschat av oss sandstranden gick vi ut och käkade en riktigt god thaimåltid, röd- respektive gröncurry soppa. Gött efter alla italienska pizzor vi drog i oss i Hua Hin.

Om en dryg vecka kommer Tinnas föräldrar och innan dess planerar vi en sväng till Koh Lanta. Ha det gött hemma, mycket kärlek från oss!

Visa bilder från Railay Beach

Nu har vi varit i Hua Hin i 5 dagar och det har varit skönt att få i sig lite västerländsk käk. Efter en månads thaimat är det gött med lite variation. Vi har blivit stammisar på ett litet italienskt hak vars pastarätter är grymma.
Vi bor på ett medelklasshotell som heter Thipurai som är helt okej. Stranden ligger 5 minuters gångväg ifrån hotellet men den är inte särskilt lockande för oss. Brunt vatten och hästskit på stranden gör att vi hellre badar i hotellets pool. Och ärligt talat är det skönt med lite variation. Vi ligger på sköna dynor, har nära till vårt hotellrum och slipper envisa strandförsäljare.

Hua Hin är ett turistparadis med betoning på turist och inte paradis. Här finner du mer västerländsk kultur än hemma. Det är ett äldre klienterie och många pratar svenska, finska eller danska här. Staden är fylld till bredden av mäklarfirmor som vill sälja beachvillor till förmögna västerlänningar.

Aldrig tidigare har vi sett den thailändska prostitutionen så öppet. Här går många ensamma män hand i hand med unga flickor. Vi verkar dock vara dom enda som tar illa upp av detta fenomen.
Hur kan det bli så här? Varför är det ingen som reagerar? Hur kan dom se sig själva i spegeln…Varje kväll bevittnar vi äckliga gubbar i 60 årsåldern som går tillsammans med flickor under 20 år. Dom sitter på restaurang och försöker se så naturliga ut som möjligt, hur nu det är möjligt? Och det är inte ett fåtal personer som sysselsätter sig med detta vidriga beteende, det är ta mig fan för många!!!!!!!!!

Tyvärr finns det ett alldeles för stort utbud av flickor/pojkar som säljer sina kroppar (och själar). Många av dom prostituerar sig pga av svår fattigdom, dom är tvugna att försörja sin släkt & familj. Dom gör det INTE för att det är kul eller för att dom är kåta som vissa män verkar intala sig. Allt säljs och går att köpa för tillräckligt hög summa i detta land (en thailändsk månadslön motsvarar 3 öl i Sverige).

Vi visste naturligtvis om den thailändska prostitutionen innan vi reste hit men det är chockerade hur ogenerat öppen den är. Jag (tinna) reagerar väldigt starkt på detta och jag blir gråtfärdig nästan varje gång jag bevittnar tjejer som marknadsför sig som köttstycken på gator & barer.  Det är svårt och deprimerande att känna sig så maktlös!

Närmast på tur ligger Krabi och Rai ley beach som vi reser till på måndag morgon med buss. En lång tur på 9 timmar! Innan dess ska vi försöka ta oss till en av Hua Hins många golfbanor och slå lite på rangen.

Imorgon lördag siter vi med webbcam mellan kl 10-12 (svensk tid) så ni med msn eller skype-konton, kom online så vi kan snacka 😀 !

 kram kram

Visa albumet

Det blir aldrig som man har tänkt sig.
Det är väl tur det.
Sorgen gör sig inte längre påmind varje minut och jag är lättare.
Jag flyter med och släpper kontrollen.
Jag låter livet levas och bestämmer mig för att inte styra.
Hon väntar på mig, jag väntar på henne.
Under tiden lever jag, andas, njuter och skrattar.
Jag vet att livet aldrig blir som man har tänkt sig.
Det är okej.
Tårarna gör mig starkare.
Jag tömmer min bitterhet och fylls åter av lugn och stillhet.
Jag vet att allt är som det ska vara.
Det är meningen.
Jag bestämmer mig för att minnas det fina.
Hon är det bästa som har hänt mig.
Det underbaraste och det mest fruktansvärda.
Jag är lycklig.
Jag är lycklig att jag känner.
Låter mig känna alla känslor.
Då lever jag.
Jag är lyckligt lottad.
Jag är älskad av mina älskade.
Fallet kändes högt men jag landade mjukt.
Mina bitar plockas upp av syster.
Hon lägger ihop mig. Så många gånger som det behövs.
Jag hittar tillbaka.
Tillbaka till leendet.
Jag ser klarare.
Allt är plötsligt glasklart.
Jag slutar vara rädd.
Jag slutar vara något som jag inte är.
Jag klär av mig allt som inte känns rätt.
Jag lämnar det ointressanta och letar efter min väg.
Han följer med.
Han känner likadant.
Vi går på samma väg.
Jag hoppas det går bra!

/ tinna 2 okt-07

Igår lämnade vi Chiang Mai till förmån för Chiang Rai. Vi drog från hotellet 07:15 igår med gyllene triangeln som delmål. Gyllene triangeln är Thailands motsvarighet till Treriksröset; här möts Laos, Burma (Myanmar) och Thailand. Endast en flod delar upp de tre länderna och bildar en naturlig gräns. Denna plats smugglades det mycket opium/heroin genom men nu är det illegalt (sedan 50 år tillbaka). Vår guide berättade om hans farmor som under maffia-eran bevittnade många lik flyta förbi i floden. Vi höll hårt i våra väskor och var aningen paranoida över att någon skulle lägga något i dom (jaja vi har sett Bangkok Hilton ett par gånger för mycket).
Det känns ganska konstigt att å ena sidan veta hur extremt hårda Thailändarna är när det kommer till knarksmuggling, å andra sidan höra hur hårt knutet det är till deras historia. Vi besökte ett Opium-museum där de förklarade hur opium odlades, framställdes och hur man nyttjat det genom tiderna. I Sverige hade detta museum setts som drog-propaganda. Kändes som sagt lite konstigt.

Efter detta åkte vi upp till gränsen till Burma (Myanmar) där vissa i bussen förlängde sitt visum med 30 dagar men eftersom det återstår mer än 30 dagar på vårt första visum var det ingen ide för oss att skaffa en ny stämpel ännu.

Vi besökte även under denna bilresa, varma källor och två olika folkstammar. Och närmare 8 timmar från att vi startade från Chang Mai var vi framme i Chang Rai. Vi checkade in på ett guest house som heter Golden Triangel Inn . Inget speciellt med det, utan snarare aningen dyrt för 750 baht.

Vi har nyss bokat flyg från Chiang Rai – Bangkok och vi flyger på söndag (30/9). Flyget tar 1 timma och 45 min ( att jämföra med buss+tåg = 4 + 12 timmar).
På måndag planerar vi att anlända till Hua Hin för lite sol och bad igen. Ska bli skönt att bada av sig bergens all lort och lera.

Visa alla bilder

Igår (25/9) var vi ute på en trekking-tur uppe i bergen. Vi åkte till Lamphun som ligger en timmes färd söder om Chiang Mai. Vi började med att vandra upp på berget genom skog över floder och uppför tuffa backar. Vi besökte Hmong-folket som förr i tiden försörjde sig på att odla opium. Detta är olagligt idag så istället försörjer dom sig på att tillverka kläder av hampa-plantor. Trekkingen pågick i ca två timmar och när vi kom ner från bergstoppen ( 800 meter över havet) så dröp vi av svett. Vi hade inför denna tur inhandlat varsin ryggsäck med inbyggt vattensystem, vilket var helt suveränt att ha när vi vandrade.

Efter trekkingen åkte vi till ett elefantläger för att rida på dom. Vi hade tänkt att det skulle bli en avslappnande tur och skönt att få sätta sig ner efter att vandrat i ett par timmar…men ICKE. Vi lyckades få den mest bångstyriga elefanten i lägret ( gissar vi på) då hon ville ta egna vägar genom djungeln och konstant skvätta upp lera och vatten genom snabeln på oss!! Vägarna var ganska kuperade så vi fick bokstavligen hänga oss kvar på elefantens rygg för att inte ramla av. Idag har vi ordentlig träningsverk i ryggen efter den turen ( och leran försvann inte i tvätten, *morr* ).

Näst på tur stod en helt underbar lunchbuffë med mycket chili i ( uttersprutta deluxe…i djungeln)…inte att rekommendera! När vi hade ätit klart begav vi oss till ett magnifikt vattenfall där vi duschade under vattenfallets strålar. Galet häftigt och otroligt starka krafter som gjorde riktigt ont på ryggen.
På väg tillbaka till bussen fick Tinna lite panik då chilin gjode sig påmind. Hon begav sig i rask takt till vad hon trodde var fräscha toaletter…Det var ett hål i backen, utan belysning MED spindlar everywhere. En genomblöt Uffe och en rödgråten Tinna satte sig sedan i bussen för att bege sig till det sista stoppet: Forsränning på bambuflottar!
När jag ( tinna) äntligen kom på denna flotte hade vi en galen guide som hade bestämt sig för att tracka mig. Han kastade gummiormar och skrek att jag hade spindlar på mig HELA tiden. Det blev inte bättre av att Uffe faktiskt hade spindlar på ryggen som JAG var tvungen att ta bort ( då jag satt bakom honom i flotten). Vi hade sett fram en lugn och avkopplade färd på floden men det blev en jobbig tur.

När vi kom tillbaka till hotellet tog vi oss en välförtjänt dusch och vi har väl aldrig scrubbat oss så hårt rena tidigare!

Idag tog vi oss en kanaltur med longtail på floden Mae Ping som flyter genom stan. Vi fick besöka en farm där dom odlade en massa grönsaker, örter och frukter. På denna farm spelades även Rambo IV då stället tidigare var en ormfarm.

Imorgon väntar en minibuss norrut till den Gyllene Triangeln ( landsgränsen till Burma, Laos & Thailand). Vi ska även besöka olika folkstammar och slutligen hoppa av i Chang Rai. Där kommer vi vara kvar i två dagar.
På återseende! kram kram

Visa bilder från Chiang Mai

[youtube OXOkrR55b6I nolink]

Det var en gång en fågel. Den hade vackert formade vingar och en glänsande, färggrann och underbar fjäderdräkt. Med andra ord, en varelse skapt för att flyga fritt på himlen, till glädje för betraktaren.
En dag fick en kvinna syn på denna fågel och förälskade sig. Hon stod och betraktade den flygande fågeln med häpet gapande mun, bultande hjärta och ögon som glänste av sinnesrörelse. Hon bad den komma och flyga med henne, och de flög omkring i skyn i fullständig harmoni. Hon beundrade, vördade och lovprisade fågeln.

Men så tänkte hon: den kanske vill flyga sin kos och se några avlägsna berg! Och kvinnan blev rädd. Rädd att aldrig mer känna detsamma för en annan fågel. Och hon blev avundsjuk, avundsjuk på fågelns förmåga att flyga. Och hon kände sig ensam. Och tänkte: jag ska göra en fälla. Nästa gång fågeln dyker upp kommer den inte att flyga bort igen.
Fågeln, som också var förälskad, återvände nästa dag, gick i fällan och blev instängd i en bur.
Varje dag betraktade hon fågeln. Där var föremålet för hennes kärlek, och hon visade den för sina vänninor, som sade: ” men du har ju allt. ” En märklig förändring började emellertid äga rum: eftersom hon nu hade fågeln och inte längre behövde fånga dess uppmärksamhet började hon tappa intresset. När fågeln inte längre kunde flyga och uttrycka meningen med sitt liv började den sakta tyna bort, tappa lystern i fjäderdräkten och blev ful – och kvinnan såg den knappt längre, hon tänkte bara på att ge den mat och hålla buren ren.
En vacker dag dog fågeln. Hon sörjde djupt och tänkte på den hela tiden. Men inte på buren hon kom bara ihåg dagen när hon såg den för första gången, då den glad flög bland molnen.
Om hon gav akt på sig själv skulle hon märka att det som grep henne så starkt hos fågeln var friheten, energin hos vingarna när de rörde sig, inte den fysiska kroppen.
Utan fågeln förlorade också hennes liv mening, och döden kom och bultade på hennes dörr. ” Vad gör du här” frågade hon döden.
” Jag har kommit för att du åter ska få flyga med fågeln i skyn”, svarade döden. ” Om du hade låtit den komma och flyga bort som den ville skulle du älska och beundra den ännu mer; nu däremot behöver du mig för att finna den igen.”

[youtube 9_qG2u5dtgk nolink]
Idag vaknade vi upp med en efterlängtad god natts sömn. Vi har lyckats dämpa ner AC:ns ljudnivå och tagit ur batterierna från väggklockan så att Tinna slipper höra tick tack tick *suck*! Efter frukosten checkade Uffe sig in på en frisörsalong och klippte håret, skägget och näshåren *asg* för 20 kr. Därefter tog vi en taxi till den stora helgmarknaden som ligger nordost om downtown. När kom fram tyckte vi att den här marknaden var väl inte så stor men när vi väl kom in i smeten upptäckte vi hur enormt gigantisk den är. Med 200 000 besökare varje helg föstår man att det behövs lite yta. Säg något som inte fanns där….allt från möbler, böcker, mat, djur, filmer, kläder, väskor ect. Vi spenderade säkert 5 timmar där och som alltid när vi har aktiverat oss för hårt krävs en yatzy- och chang-rast. Vi har dragit ner ölintaget i antal per dag till 2 st. Ni kan se på bilderna varför!

Vi handlade dock inte så mycket saker då vi har en stram budget fast det är svårt att hålla händerna i styr och vi lämnade marknaden med en ny väska till Uffe, varsin skjorta och mjukistofflor till Tinna ( till mitt fösvar: det är skönt att ha mjuka tofflor i en sandig bungalow…så det så). Uffe skrek till av förtjusning när han hitttade ett stånd med bara köttbullar. Med detsamma fick han hemlängtan i blicken! Ni ser köttbullarna på spett bland bilderna. Jag provade en inhemsk green curry-rätt med kyckling. Jag höll på att kvävas av att den var så extremt stark. Tanten som sålde rätten bara garvade åt mig.

Idag slogs det rekord i yatzy. När vi kom till Thailand så sa vi att den person som lyckas få över 300 poäng får en massage. Tinna var överlycklig när vi räknat ihop poängen och fick hela 306 poäng (!!). Glädjen blev kortvarig då Uffe kom upp till 309 poäng. Satans perkele!!!!

Idag fick vi även våra tågbiljetetter till Chang Mai. Vi bestämde oss för att åka i andra klass på dagtid utan sovsäten med AC och betalade ca 120 kr/person. Resan tar ca 12 timmar och vi drar 08.30 och är framme 20.30. Det blir en låååång resa med mycket kortspel, bokläsning och ett nytt yatzy rekord att slå 🙂 Vi har förbokat ett hotell i Chang Mai första natten som verkar helt ok. Det kostar 150kr/natt inkl frukost och hämtning vid tågstn.

Hoppas ni alla därhemma har det gött! Vi tycker det ska bli skönt att lämna Bangkok och se en ny stadsmiljö. Det ska ju vara jättevacker natur och trekkingområden där! Massa kramar från oss!

Visa bilder från marknaden

[youtube vu91TGRMdvk nolink]

Igår kväll var vi ute på stan och tog ett par bira på Kao San Rd. Det är en hektisk gata på dagarna men nästan galet på natten! Vi åt båda mat från vagnar på gatan, jag åt padtai, ped nit noi (nudlar, som är LITE starka). Tinna var sugen på (lite) grillad kyckling och hittade en tant som grillade kyckling över en kolgrill. Jag tyckte personligen det bara var millimeter innan hon högg av sina egna fingrar där hon stod och delade upp kycklingen. Det slutade med att Tinna gick med en plastpåse med en hel grillad kyckling i. Språkmissförstånd … Padtai
är garanterat smidigare att äta på gatan med plastgaffel.

Idag vaknade vi tidigt eftersom vi sover ganska dåligt på hotellet vi bor på nu. 06:30 gick vi ner och åt frulle. Efter detta tog vi en taxi till ormfarmen som låg en bit bort. Givetvis ska vi alltid vara på plats 2 timmar innan saker öppnar och aldrig har vi koll på detta. Vi fick därför komma in tidigare i parken och guidade oss själva när vi plötsligt upptäckte ormar överallt i burar och simmandes i vattnet. Vi beslutade att ta en liten promenad UTANFÖR farmen istället och komma tillbaka när stället öppnade.

När vi kom tillbaka såg vi diabildsvisning av en massa ormar och hur man framställer serum mm. Därefter var själva orm-”showen” där en karismatisk thailändare fick igång hela publiken. Plötsligt kommer de ut med en kungskobra (den stora långa på bilderna) som var fyra meter lång (!!!). Den var dock ganska trött så den hade säkert precis tagit en femma. Nästa ut var ett par pigga kobror. Betydligt mer på alerten än deras farfar till kungskobra. De högg ordentligt i luften som ni ser på filmen vi filmade ovan. Kolla också in bilden på killen med 4 fingrar, ett hade han amputerat bort efter att blivit biten av kungskobran. Alla på farmen hade blivit bitna minst 2 gånger av giftormar, vilket vi inte har svårt att tro.
När showen var över fick vi alla tillfälle att hänga en boa runt halsen, jag och Tinna tackade dock nej till detta vänligt men bestämt. Vi har vår beskärda del av traumatiska minnen från Phukets ”ormfarm” (som egentligen bara var ett ruckel med en massa infångade, livsfarliga kobror i) haha.

Nästa på agendan är att leta upp tågtider till Chang Mai. Vi planerar att åka ifrån Bangkok på söndag morgon. Vi tror det är ganska gott om plats på hotellen i Chang Mai även om gemene man på gatan här försöker få oss att tro annorlunda och vill få oss att boka så fort som möjligt på ”deras” resebyrå.

Alldeles nyss bokade vi hotell på Koh PhanNgan 12-22 december. Vi tycker det är lika bra att ha december månad klar redan nu, speciellt när det gäller de populära öarna. Dessutom kommer vi vara rätt snurriga efter 11 dagar på klostret och vill bara ha room service, cable-tv och en massa Beer Chang 🙂 .

Visa albumet

Som ni redan har listat ut drog vi inte till Koh Chang utan for tillbaka till huvudstaden. Efter att vi såg den kommande väderprogosen på Koh Chang ( med regn & åter regn) så kändes det mer lockande att utstå regnet i en storstad än på en semesterö. Vi kom igår och bor på en medelklass hotell ett stenkast ifrån den (ö)kända gatan Kao Sanroad.
Vi har shoppat en hel del då vi fortfarande behöver kläder för alla väderlekar. Vi har bl a inhandlat långbrallor, jumper, t-shirt, laddare till tinnas ipod (vi trodde att ipoden gått sönder först, men tydligen fungerar inte uffes laddare till båda ipodarna, pust).
När vi var inne på Burger King (!!!!!) så lyckades Tinna ytterligare en gång glömma kvar sin väska med pengar, visa-kort, mobiltelefon etc. 20 minuter senare kom hon på det men hade stenkoll på vart den var. Vi halvsprang tillbaka och mycket riktigt fanns den där bakom disken, utan att något i den saknades. När vi kom tillbaka till hotellet hade Burger King t.om ringt och informerat receptionen att vi glömt den där. Hur de fått reda på att vi stannade på just det hotellet är fortfarande ett mysterium.

Idag åkte vi båt på floden Chao Phraya som flyter igenom hela Bangkok. Turen kostade 6 kr/pers t & r. Efter vi hoppat av på en hållplats såg vi en tant stå och mata fiskar på håll. När vi kom närmare såg vi att antalet måste varit i tusentals. Stora fiskar !!!!! Ni ser på ett av korten fiskarna slåss om maten som vi och tanten kastade i. Vi har säkert promenerat en mil idag så därför var det extra gött att avsluta dagsutflykten med varsin kall chang!

Imorgon tänkte vi åka på en ormfarm och ser med glädjande fasa fram emot att se giftormar mjölkas på gift och en boaorm bli matad (blä :=).  

Hotellet där vi bor på är sisodär, egentligen helt okey säng fast galet stenhårta kuddar som tinna i sömnen försökte klubba/platta till. Vi betalar 1000 bath per natt inkl frukost och filmkanal *yay* AC och kylskåp. Vår budget har vi hittills klarat ganska bra. När vi var i Koh Samet låg vi tom plus fast efter 2 dagar i Bangkok ligger vi något minus i räkningen. Detta för att vi handlat nödvändiga kläder. Maten är billigare här i storstan ( idag har vi ätit för 8 kr tillsammans och dryckit bärs för 28 kr, hehe).
Kram kram !!

 Visa bilder från Bangkok

Som ni redan förstått så är vi fortfarande i Koh Samet. Vi kommer troligtvis dra till Koh Chang på onsdag, vara där i några dagar för att sedan åta oss en mer omfattande vistelse i Bangkok. Sedan kommer vi fara norrut, troligtvis med tåg till Chang Mai och Chang Rai…spännande resa som kommer visa en annan sida av Thailand än södra delens sol & bad.  Efter en par veckor kommer vi sakta men säkert dra söderut via Hua hin, Cha Am och Chumpon för att landa i Phuket i mitten av oktober. Där kommer vi stifta bekantskap med nyanlända och förhoppningsvis bra mycket blekare mamma o pappa 😛 . Vi har redan nu bestämt oss vart vi kommer spendera jul och nyår. Efter 11 dagar i kloster kommer vi spendera lika många dagar på Koh Samui och förhoppningsvis komma åt lite köttbullar och svenskt (!) kaffe lagom till jul.  Ni som känner för att hälsa på oss under den tiden, är varmt välkommna !!!! Se till att boka hotell/bungalow tidigt, det har vi gjort på http://www.r24.org/thailandguiden.se/samui/moon/pictures/ .

Många kramar från oss!!! 

Nu har vi varvat ner och blivit ett med det thailändska lugnet! Idag var jag och Uffe med om ett maratonlopp…Vi skulle nämligen ta vår vanliga morgonpromenad, denna gång söderut på ön. När vi kom fram till stranden söder om vår, bestämde vi oss för att fortsätta vandringen på klipporna längs havet. En helt fantastikt vy mellan strand, skog och klippväggar. Vi fortsatte att gå och tänkte inte så mycket på hur långt vi gått förrän vattenflaskan tog slut och vi bara såg klippor framför oss. Efter en timme kom vi tillslut fram till en otroligt vacker strand och pustade ut och längtade till en välförtjänt frukost. Tji fick vi, för vi hann knappt ta några steg på stranden förrän en vakt dök upp och frågade vart vi hörde hemma. Vi svarade att vi har varit ute och gått på klipporna och letade efter den ”stora vägen” tillbaka till Ao Thien. Han förklarade på knagglig engelska att jag hade fel klädsel på mig ( shorts och bikiniöverdel) och att han skulle leda oss ut ur hotellkomplexet som visades vara ett apdyrt ställe där en vattenflaska kostade 1200 % (!!) mer än i vanliga affärer. Trots att vi led av akut vattenbrist, avböjde vi snällt och gick vidare till nästa strand ( 30 minuter promenad i galet varmt klimat i uppförsbackar!!!!!). När vi kommit fram till vår bunge såg vi att vi varit borta i 3 timmar i 40 graders värme…idioter! Efter en ordentlig frukost med yoghurt, frukt och förskpressad juice, tog vi oss ett ordentligt dopp och snarkade i solstolen 🙂

Ps Jag tog med en mysig vov-bild till dig Angi 😀

Visa albumet 

 Äntligen har vi kommit fram till ön Koh Samet. Vi har varit här i 3 dagar och trivs extremt väl! Vi njuter av 40 grader värme och 34 grader i vattnet. Vi tog tips från en resetidning om att gå lite längre söderut på ön, lite krångligare ( vi fick promenera de sita 10 minuterna över stränder och skog) men det var helt klart värt besväret! Vi fann en mysig och liten strand, bungalown ligger 20 fotsteg från vattnet och vi njuter ordentligt här! Vi betalar 850 bath ( 170 kr) per natt i en superfräsh bungalow med ac, kylskåp, tv, dusch och ägaren till stället heter Micke och är svensk (!) och har bott här sedan 17 år tillbaka med thailänsk familj. På dagarna solar/badar vi, läser böcker, spelar kort och njuter av underbar mat, miljö och alla trevliga människor. Vi har påbörjat vår träningskarriär (asgarv) och inleder varje morgonen med en 2 timmar promenad innan frukosten och efter det är vi rätt så slöa! Vi planerar att stanna på ön i ca 2 veckor för att sedan bege oss norrut mot Bangkok igen. Jag ( tinna) har nytt mobilnr och nås på + 66877847602 och jag blir överlycklig ifall ni vill slå en signal eller skicka sms någongång!

Vi längtar inte hem som ni kan förstå fast vi saknar er alla oerhört mycket!! Ta hand om er och må bäst!! En massa kärlek från ett par rejält slöa kräftor 🙂 xxx

Visa alla bilder

Efter en ordentligt natts sömn, käkade vi frukost på hotellrestaurangen – suveränt god sådan. Dom hade det mesta på menyn och vi käkade bla bacon, äggröra, yoghurt med färsk frukt, juicer, kaffe…som sagt vi blev rejält mätta. Efter det tog vi första bästa tuk tuk till köpcentret MBK. Taxichaffören skulle ha 20 bath för turen ( 4 kr) mot att vi på vägen till MBK stannade till på hans ”sponsringställen”, vilket resulterade i en stopp på en juvelerarbutik, skräddare samt en resebyrå haha. Turen var jättetrevlig och vi fick se lite mer av Bangkok än vad vi först trott. Det blev dock inget handlat på ställena vi stannade på så chauffören fick säkert ingen provision , men vi åkte billigt och det var ju det viktigaste 😀

På MBK köpte Tinna en ny ryggsäck och så handlade vi lite dricka och kaffe. Vi letade efter lås att låsa våra ryggsäckar med men det är oväntat svårt att hitta dessa.

I närheten av vårt hotell ligger många smågator och gränder där det finns marknader hela dagarna. Vi handlar mat och dryck där, det finns alltifrån grisar och kycklingar till vårrullar. Vår favorit hittils är just vårrullarna (i påse med stark sås till, ätes med en pinne). Vanliga smårätter som man äter kanske 2-3 ggr på en dag kostar ca 10-30 bath (2-6kr). Äter man en påse vårrullar (20 bath) står man sig ett par timmar.

Jag (ulf) har nytt mobilnummer ,thailändskt abonnemang, numret är +66 832 96 5002. Lägg gärna in det i era mobiler! Har som sagt haft lite problem med att sms tidigare, får se om det fungerar bättre med det nya simkortet.

Imorn åker vi till Koh Samet med bussen från centralstationen. Resan tar ca 5-6 timmar och kostar ca 40kr per person (150kr ifall man bokar via resebyrån som tuk-tuk chaufören ville att vi skulle handla av). Mycket bath går att spara in !!

Höres en annan dag !!! Bye bye !!

Visa bilder från Bangkok