Dreambase

Nu har vi äntligen kommit till ett bra internetställe, inuti Capitolio som är ett gigantiskt museum. Här har vi lyckats ladda upp ett knippe bilder (ca 180 nya) från våra utflykter i Kuba.
Ett tips är att läsa inläggen igen innan ni tittar på bilderna för att få en bättre helhet. Börja med inlägget ”Vinales” (idag på sidan 3) och jobba er fram till detta inlägg. Simma lugnt 😀

Bussresan från Varadero gick fort och tog cirka fyra timmar. Vi reste med en italiensk grupp som hade en karismatisk (fast oförstådd) guide. Efter halva resan gjorde vi ett stopp vid en fantastiskt utsiktsplats. Alla i bussen förutom vi gick direkt till en utomhusrestaurang och beställde Pina Colada som verkade vara en annan specialitet för rastplatsen. Vi gick istället ner till havet med kameran under armen. Vi fick se en fantastisk utsikt över klippor och hav. Det är något speciellt med Kubas klarblåa himmel. Den tar andan ur oss. Hela resan var en fröjd för ögat. Landskapet är så vackert med varierad karaktär. Vi åker mellan dalar och toppar, palmklädda slätter och havsdränkta klippor. Det är inte ett dugg jobbigt att sitta på en buss med en sådan här utsikt.

När vi kommer fram till huvudstaden, släpper chauffören av hela gänget och kör sedan oss till vårt Casa Particulares. Han vill ha 30 kronor för besväret. Vi tackar för oss knallar mot vårt casa. Ett äldre kubanskt par möter oss vid grinden och hälsar oss välkomna. Dom kan ingen engelska så vi använder vårt kroppsspråk som vid detta laget fungerar väl nog. Läget är perfekt. Huset ligger centralt i Havanna (Vedado) vid en lummig och grönskande bakgård. Rummet är fräsch med högt i tak och det känns som om tiden har backat tillbaka till 1500-talets Frankrike. Vi tar en långpromenad till Old Havanna och sätter oss på en italiensk restaurang. Vi äter dagens andra lunch (då den första var oätlig). Maten var den godaste på länge … och det behövde vi.
Det är lärdag och staden är livad med hög musik och glada människor. Vi går igenom en konstutställning och ser underbara målningar. Det är riktigt varmt ute och vi promenerar runt i old Havanna och njuter av obeskrivligt vackra byggnader och hus. På Malecon ser vi ungdomar som badar bland klipporna, folk som metar fisk och förälskade par som sitter på muren och väntar på solnedgången. Det är så väldigt vackert och romantiskt att gå på denna kilometerlånga gata. Vi går hand i hand och pratar om vårt nästa resmål, Dominikanska Republiken. Vi flyger dit den 2a april och landar sent 23:59. Vi har ordnat boende via Couchsurfing och ska övernatta hos ett jämngammalt par i huvudstaden Santo Domingo. Två veckor senare, 18 april för vi kosan vidare mot Mexico (oja, vi ska till centralamerica sedan) 😉 Ciao tills dess!

Se alla bilder här!

Dagen efter vår lilla dispyt tog vi våra badkläder och gick ner till stranden. Nu är påsken över och det märks även här. Stranden är nästan tom på folk och vi hittar en privat liten glänta att ligga på. Frukostrestaurangen som vi har för vana att gå till ligger precis på stranden. Maten är inte direkt god men bättre än de flesta frukostställena. Dom eviga frukostmackorna (som är torra utan smör) med ost är slut så vi beställer en tallrik pommes och kaffe istället. Uffe vräker på med tabasco som för närvarande blivit hans bästa vän. Under frukosten får vi njuta av restaurangens liveband som spelar glad sambamusik. Vi köper deras cd efteråt. Vi lägger oss på playan och gassar och badar i flera timmar. När vi kommer hem till vårt casa tar vi oss en behövlig dusch som tar bort en liter sand från oss. Vi sätter oss på terassen och tar varsin iskall öl. Uffe leker med husets två små hundar. Båda två är galna i Uffe och den ena kissar alltid på sig av glädjestress. Jag sitter och tittar på rummets stora tavla (som är en upphängd matta) av en ängel. Jag tycker hon ser ut som min mamma som ung men Uffe tycker att hon är en avbild av Eva.
På kvällen ska Uffe överraska mig och ta mig till en mysig liten italiensk restaurang. Han beställer in en Mojito till mig och tar själv ett glas Martini Rosso. Till varmrätt äter jag lasagne och Uffe slår på stora trumman och beställer restaurangens specialtalrik som består av 1/2 pizza, 1/2 lasagne, 1/2 spagetti och 1/2 canelloni. Vi dricker ett gott spanskt rödvin och mår som få. Efter maten promenerar vi till en av Varaderos många marknader. Jag älskar gatukonst och köper tre små tavlor.

Kvällen efter går vi tillbaka till den italienska restaurangen och jag äter en hyfsat god scampi-pasta och Uffe en Spagetti Bolognese. Snart ska vi resa till Havanna och vi är verkligen glada att vi åkte till Varadero. Strandens kritvita sand och turkosgröna vatten kommer ligga kvar på våra näthinnor långt efter vi lämnat Kuba.

Se alla bilder här!

Häromdagen bröt tredje världskriget ut hos Svensson/Lund. Vi hade redan tidigare bestämt att forska efter en biljett till Mexico (efter Dominikanska Republiken) i Varadero . Internet har dock varit nere i flera dagar och vi har därför inte hittat någon prisinformation. När vi till slut kommer fram till ett apdyrt internetställe börjar vi smågnabba med varandra. Jag är trött efter att ha gått en mil för att komma fram till en grinkärring som krävde passnummer, visuminformation samt hotelladress för att låna ut sin internetdator. Jag skriker på svenska ”Jag är så trött på denna byråkrati”. Uffe kontrar ”Jag är så jävla trött på dig!”. Jag surar och går raka vägen hem. Uffe sitter kvar och letar biljetter.

Två timmar senare kommer Uffe hem med en surmulen min. Alla biljetter till Mexico var tre gånger dyrare än vad vi räknat med. Uffe säger att vi kan åka till Centralamerika istället och jag tappar fattningen direkt. ”Jag har sagt att jag inte vill åka dit”. Uffe som har tjatat om centralamerika i två månader kontrar ”Du har inte ens bemödat dig att öppna guide-boken om Centralamerika”. Grälet pågår hela dagen/kvällen och efter många välvalda ord kom vi fram till vad det egentligen handlar om. Uffe tycker att han backar upp mina önskemål om resmål medans jag inte gör det lika mycket tillbaka. Jag blir sur och säger att jag inte är någon tankeläsare. Vi sitter i timmar och försöker om och om igen att bli sams men vi lyckas inte bli det. Jag tycker synd om mig själv och tycker Uffe är en renodlad skitstövel, vilket jag uttryckligen förklarar för honom. Han är envis och vägrar ”ge med sig”. Sedan sätter han sig och förklarar varför han vill att vi båda ska backa upp varandra. Inte bara han. Poletten landar och jag inser att han har rätt. Det handlar inte om vart vi reser utan att vi lyssnar på varandras önskemål. Dagen därpå börjar jag bläddra i Centralamerika-boken … 😀

Efter en sex timmars bussfärd hamnar vi till slut i norra delen av Kuba, Varadero. Varadero ska vara som Mexicos Cancun eller Thailands Phuket så vi är beredda på en helomvänd miljö. Kuba vill behålla turisttillströmningen med hotellboenden varför det är olagligt med Casa Particulares här. I vår Lonely Planetbok står det dock att vi kommer bli välkomnade på busshållplatsen av folk som erbjuder privat boende. På busshållplatsen är dock folk tysta och vet inget om Casa Particulares. Vi tar en taxi och ber chauffören hitta ett privat boende åt oss. Vi åker runt en kvart medan han frågar folk på gatan och till slut hittar vi ett boende på en bakgata, två kvarter från huvudstranden och ett kvarter från en supermarket. Perfekt!! Nästan bättre läge än somliga hotell här … Vi betalar 25 CUC per natt och rummet har AC, kylskåp och fräsch dusch/badrum. Vi ”checkar in” och går ner till restaurangerna och tar en pizza var. VI gick sedan ner på stranden för att kolla in vattnet. Herregud!!!! Kilometerlång strand, kritvit pudersand och turkost vatten, vackraste strand vi någonssin sett. Det är inte alls som Phuket och stranden har inte speciellt mycket turister på sig. En del folk tältar på stranden, en del ligger på sängar som tillhör de löjligt dyra all-inclusivehotellen. Det är enkelt att urskilja turisterna från kubanerna.

På kvällen slappar vi hemma, tittade på Dexter och somnade … tills vi väcktes av paret i rummet brevid. I flera timmar låg vi sämnlösa och tvingades lyssna på tjejens skrik, helt utan hämningar. Efter att vi har varit i Kuba i två veckor har vi förstått att deras sexualitet spelar en central i deras liv. I och med att deras frihet är begränsad på så många olika sätt, de får t.ex inte resa utomlands, ogifta par får inte ta in på hotell, dom har begränsat inköp av kläder och mat etc gör att dom gör revolt på det sätt som är lättast, nämligen sexualiteten. Kvinnor i alla åldrar och viktklasser klär sig utmanande och är väldigt kroppsmedvetna. Männen uppmuntrar gärna och vickar på höfterna ibland mer än kvinnorna när dom dansar. Alla dansar i alla åldrar och ibland ser vi 4-5åriga flickor stå och vicka utmanande på höfterna. Landet har världens högsta skiljsmässo-procent och vår guidebok förklarar att detta delvis beror på att de är så trångbodda med morföräldrar, föräldrar och barn i samma hus/rum. Paret brevid vårt rum hade troligtvis en affär eller bor tillsammans med sina föräldrar för dom höll fanimig på NONSTOP i 5 timmar!!!

Dagen därpå åt vi frukost på en kafeteria, juice kaffe och ostmacka innan vi la oss på stranden. Där låg vi i säkert 4-5 timmar och njöt av den extremt starka solen. Jag tog en massage på stranden och det mesta känns nu helt ok 😀 .
Kubaner dricker oavsett klockslag gärna och mycket. Det är vanligt att se folk, unga som gamla, sitta med en flaska rom eller en bärs i handen på stranden. Dom sitter i grupper och har med sig en massa kylväskor med käk och dryck i. Alla är på gott humör och vi har ännu inte sett någon bli ”otrevligt” full.

På kvällen gick vi till en fondue-restaurang och åt ost-fondue. Tinna doppade räkor och jag bröd och grönsaker. Den är inte i samma liga som Eva och Johans ost-fondue men den var ett välbehövligt avbrott från svarta bönor och ris!

Se alla bilder här!

Våra dagar i Trinidad har varit väldigt varma så idag bestämde vi oss för att åka till stranden. Playa Ancon ligger cirka 10 minuters bilväg söder om Trinidad. Vi hade inga direkta förväntningar då Lonely Planet knappt skrivit något om den. VI betalade taxichauffören hans 20kr och promenerade mot vattnet. Sanden är vit, vacker och förvånandsvärt ödslig. Playa Ancon är ett par kilometer lång och har inte direkt många solstolar på sig. Det finns ett fåtal all-inclusive-hotell på stranden och det känns obekant att se en sådan fin strand med smaragdgrönt vatten utan tusentals solstolar och parasoller. VI hittar två plastliggstolar och lägger oss och gassar. Det är riktigt varmt men vindbrisen underlättar läget för oss. Ett par timmar senare dyker fler solälskare upp men stranden är lång ifrån full. Efter ett dopp i ett 27-gradigt vatten, sätter vi oss på en liten utomhusbar och beställer lunch.

Efter ett fatalt misstag i Havanna då vi beställde varsin vidrig kycklingrätt (som såg ut som en skål med ben i, se bilder) har vare sig Uffe eller jag varit sugen på kyckling. Uffe beställer alltid vegetariskt och jag fiskrätter på Casa Particulares. Men denna dagen känner vi oss modiga och delar på en kycklingrätt med ris som servitören lovar är vitt kött utan några ben. Första tuggan jag tar blir i ett broskben och jag får kväljningar, Shit! Nu kommer jag aldrig kunna äta kyckling mer, blä. Vi betalar för oss och köper istället varsin ost och tomat-pirog på stranden. I min andra tugga får jag dra ut ett svart hårstrå ur pirogen, blä blä. Vid detta laget har jag ändå ingen matlust och dricker hellre vatten. Maten är alltså inte anledningen till att du vill resa till Kuba, hehe.

När vi kommer hem tar vi oss en välförtjänt dusch och Uffe upptäcker att hans axlar är rejält brända. Jag baddar på lite av Kerstin Florian after-sun gel och vi klär på oss för att gå ut. VI sätter oss på en pitoresk uteservering med utsikt över Trinidads alla hustak och njuter av live-musik med salsarytm. Min mojito smakar äntligen normalt (efter att jag beställt en svag sådan) och Uffe sippar kubansk öl. Livet känns rätt bra 🙂

Se alla bilder här!

Stort grattis pa fodelsedagen pappa 😀 !!!! Vi sjunger en trudilutt for dig ifran Kuba och hoppas det hors anda fram till dig. Vi kan tyvarr inte ringa men skickar en liten halsning via cyberspace istallet. Ha en riktigt mysig dag med tarta och champis…det e du vard! Pussa en massa pa mamma oxa 😀 Massa kramar fran oss!!!

Idag hämtades vi upp med stadens vanligaste transportmedel utanför vårt casa. Raol (vår värd) hade fixat så att vi skulle få upptäcka Trinidads omgivning på häst med vagn. Vi red genom urmysiga gränder och fick se invånarna förbereda sig för dagen som just börjat. Inte ett moln på himlen gjorde denna dag till en av de hetaste på länge. Efter 10 minuter är vi ute ur citykärnan får vi se ett landskap som tar häpnaden ur oss. Kusken parkerar hästen strax nedanför en utsiktskulle och vi knallar upp den sista sträckan. När vi väl är uppe på berget kan vi knappt tro våra ögon. En fantastisk utsikt över Trinidads dalar, sjöar, berg och plantage möter oss. Vi fotar en hel del och fortstter sedan in mot byn och besöker en keramikverkstad. Inne i butiken sitter män och skulpterar kubansk keramik. Alltifrån vaser, figurer, talrikar mm. Vi hittar ett coolt askfat format till en trasig sko som vi köper för en billig peng.

Två timmar senare släpper kusken av oss och vi fortsätter till fots till Museo de Romantico. Huset eller snarare herrgården påminner om Vizcayahuset i Miami som har en liknande innegård central i huset. Det gammelrosa huset är från mitten av 1800-talet och ägdes av en förmögen spanjor som ägde tobaks- och kaffeplantage i Trinidad. Huset har haft olika ägare fram tills det blev ett museum i mitten av 1990-talet. Vi fick se inredning och möbler mestadels från Spanien, Frankrike och England. Otroligt vackra mahognybyråer, skåp och porslinsprydnader fanns i alla rum. Utsikten från huset var slående vacker och sträckte sig över Trinidads låga hustak ända bort till havet och tobaksplantagen.

Efter att ha strosat omkring med guide på museumet någon timma var vi törstiga och gick för att sätta oss på ett fik. Fiket visade sig även vara en dansskola så vi fick lite underhållning till våra (starka) Mojitos. När dessa var urdruckna gick vi till internetställe , Mojito Club, och tog två öl var och diskuterade kommande resplaner.

Se alla bilder här!

Bussfärden från Vinales till Trinidad (via Havanna) tog cirka 10.5 timmar och vi sov av den mesta tiden. När bussen stannar vid Trinidad hinner vi knappt stiga av förrän en kille frågar oss om boende. Vi sätter oss på hans ”taxicykel” och hamnar hos en kubansk familj som bor i centrum av Trinidad. Huset är stort och luxiöst i kubanska mått och det syns att vi kommit till en förmögen familj. Mannen i huset, Raol är jättegullig och kan lite engelska. Hans fru och barn är ganska tystlåtna men ler åt oss. Det är Raols mamma som står för all matlagning och hon berättar för mig att alla råvaror i huset är färska och direktköpta från antingen fiskaren, slaktaren eller fruktodlaren. Dom maler sitt egna kaffe och dricker juice från egen apelsinodling. Vi släcker lampan vid tio-snåret och somnar på stubinen.

Nästa morgon vaknar vi vid nio-tiden och jag kan inte förstå att jag sovit så bra. Jag sov nämligen ca 8 timmar i bussen och sov som en klubbad säl hela natten. Vårt rum är stort med högt i tak. Vi har varsin riktigt skön säng med fräscha sängkläder. I Vinales sov vi i en risig säng, utan täcke med kläderna på och det känns skönt att trivas i sömnen igen – det är så viktigt! Vi äter frukost och bestämmer oss för att utforska byn idag. Trinidad, som är kubas äldsta stad, är för mig en väldigt romantisk stad med små gränder och kullerstensgator.Staden är ”kulturmärkt” och det märks; nya affärer huseras i små hål i väggarna och utifrån kan man aldrig avgöra vad som finns inne i butikerna. Många av Trinidads hus och byggnader är låga med glada och blandade färger. Vi går omkring i timmar och jag ler åt vad vi ser. Det är mer känslan som gör mig glad här. Det är mysigt att se grönsakshandlaren stå på gatan och sälja sina tomater. Vid nästa korsning står en kvinna och säljer bakverk på en trävagn. Plötsligt swischar en häst med vagn förbi och det känns som om Trinidad har backat 100 år tillbaka i tiden. Solen skiner och det är riktigt varmt ute. Vi sätter oss på ett cafe och dricker lemonad.

Vi går förbi ett litet torg som har en minimarknad. Vi handlar lite souvenirer för en billig peng. Vi köper bl.a små maraccas, ett stort ölglas i trä, en basker och träansikten på en kubansk man och kvinna. Uffe försöker febrilt hitta en landsflagga till hans samling men får nöja sig med en öl-hållare (nu har vi typ 20st från olika länder) suck 😀

Se alla bilder här!

Idag träffade vi en kubansk man när vi satt på en av Vinales uteserveringar. Han kunde ingen engelska men var väldigt nyfiken på oss så vi började med vårt invanda teckenspråk samt engelsk-spanska ordbok. Efter en stund kom hela tjocka släkten med hans fru och två barn, syster med man och barn. Barnen kunde lite engelska så de satt och översatte åt oss. Vi blev bjudna på kubanska cigaretter och inhemsk rom. Vi bjöd dem på bärs och Grov portion 🙂 . Ni skulle sett deras miner när de doftade på dosan. Vi blev sittandes i flera timmar och skrattade åt varandras språk-förbistringar. Dom frågade oss om våra jobb, hobbies och om våra familjer i Sverige. Det visade sig att den kubanska familjen är vanligtvis mycket större än den svenska och de skaffar barn i tidigare ålder.

Då kubaner inte får lov att resa utomlands var de nyfikna på vår resa runtom i världen. Vårt intryck av det kubanska folket är att de är väldigt öppna, positiva och sociala människor. Dom är nyfikna och öppnar gärna en konversation med dig oavsett om du kan spanska eller ej. När vi kommer hem har mormor gjort middag åt oss och har med sig en liten present; nymalt kaffe från Vinales!!! Vi kommer att sakna henne….

Se alla bilder här!

Vi äter frukost som mormor återigen tillagar. Idag fick vi prova en ny rätt som var en typ av kall pasta-röra med pickles, lök och rökt skinka. Jag drog på röran på mackan och njöt av den godaste kopp kaffe jag smakat. Vi möter därefter vår guide som tar oss på en 5-minuters promenad till platsen där hästarna står. Vi möts av en osannolik vy över Vinales dalar. Jag står helt stilla, totalt paralyserad av den magnifikt bländande naturen. Vi hoppar upp på hästarna och min häst vill gå först fram mest hela tiden. Naturen är sagolikt vacker och det känns otroligt läckert att se den från en hästrygg. Vår trio travar på mot en lokal tobaks- och kaffeodlare. Killen som äger farmen är i vår ålder och ser ut som en stereotypisk bonde från 60-talet med stövlar och stråhatt. Han hälsar oss välkomna och gör oss en drink från en avhuggen kokosnöt med rom, sirap och färsk grape-frukt i. Ingen av ingredienserna är någon storfavorti hos mig men drinken smakade jättegott. Vidare rullar han oss en cigarr och det känns inte helt fel att sippa kokosdrink just här och nu med en färsk cigarr i handen. Han visar oss runt på plantagen men vare sig bonden eller guiden kan någon engelska så vi försöker göra vårt bästa för att förstå vad de säger.

När vi sedan är åter på hästryggen berättar Uffe hur hästrädd han är, *asgarv*. Jag har märkt att han sett något stel ut när jag försökt få min häst att gå lite fortare fram. Och han ser extremt koncentrerad ut på sadeln och svarar endast kort och koncist vid tilltal. När min häst sedan stannar upp precis framför Uffes häst tror jag att jag ska garva ihjäl mig. Min häst passar nämligen på att ”göra stort” och eftersom Uffe inte vet hur han ska stoppa sin häst, kör han sitt ben rakt in i min häst och får hästskit över hela brallan, hahahah. Jag tror jag dör av skratt men slutar tvärt när jag ser en surmulen Uffe bakom mig. Han säger högt ”DET DÄR GJORDE DU MED FLIT!!” och jag försöker tänka ut vad oddsen är att detta kan hända i verkligheten.

Resten av utflykten hör jag Uffe, muttrandes bakom mig, försöka få hästen att gå dit han vill. Ibland bestämmer hästen sin egna väg in i ett snår som resulterar i att Uffe får rivmärken över hela armarna. Trots detta är vi på strålande humör och skrattar mest åt varandra. Denna utflykt har gjort resan till Vinales värt alla timmar i bussen och är bland det bästa vi gjort under dessa 6 månader på resande fot. Efter 4 timmar på hästryggen kan vi knappt ta oss ner på marken. Vi har så infernaliskt ont i knän, vrister och rumpa att vi får minne av utflykten i flera dagar efteråt.

Se alla bilder här!

Morgonens uppgift var att ta ut pengar och hitta en resa till Maria la Gorda som är en strandort söder om Vinales. Typiskt nog finns det bara ett hotell på stranden som givetvis var fullbokat de närmsta dagarna fram. Vi försökte hitta en annan strandort men alla som finns har bara ett hotell som också är fullbokade. Tydligen har vi rest till Kuba under högsäsong. Vi bestämde oss därför att på måndag ta en buss till Trinidad via Havanna. På resebyrån träffade vi på en svensk man, Sten, som är på resande fot i Kuba. Han kan landet väl och gav oss mängder av tips. Han har rest till Kuba i många år och rekommenderade boende i turistmeckat Varadero. Varadero är inte vårt eller hans förstaval men iom att vi inleder vår resa med att upptäcka ”det riktiga Kuba” samt att alla andra strandorter är fullbokade, känns Varadero som ett helt perfekt val. Han tipsade om ett boende längst bort ifrån hotellkomplexen med urvacker omgivning, nära till kritvita stränder som inte kostar skjortan. Men Varadero blir först efter Trinidad.

Efter att vi tagit ut pengar på banken satte vi oss på ett litet fik/restaurang. Uffe drack bärs (Cristal) som påminner om Carlsberg Hof. Jag beställde en lemonad med mynta som smakade precis som en svag Mojito. Mojiton som jag har druckit i Kuba har hittils varit väldigt stark så jag kan lika gärna utan rom, haha. På fiket började vi prata med tre norrmän som var urtrevliga. Vi satt säkert där i tre timmar innan vi gick tillbaka till vårt casa. Strax innan middagen var klar kom Annis morfar förbi och hälsade på. Han arbetar på ett tobaksplantage och hade med sig ett gäng nyrullade cigarrer. Det var helt surrealistiskt att sitta och försöka kommunicera med honom då vi inte kan spanska och han ingen engelska. Med mycket kroppsspråk och stor hjälp av språklexikon satt vi faktiskt i flera timmar, pratade och skrattade åt varandra. Han berättade att cigarrerna han hade med sig bestod av vanilj, rom, vatten, socker och honung. Han rullade en åt Uffe som var gudagod. Uffe är en fena på att kommunicera på spanska och kunde till slut få ihop hela meningar. Det var härligt att se dom där två febrilt bläddra i spanska-ordboken medans de rökte varsin nyrullad cigarr. Uffe var lyrisk och köpte 3 hemmagjorda cigarrpaket gjorda av bananblad (24 st). Morfarn blev så glad att han gav bort ett extra paket till honom. Så nu har Uffe ett 40-tal cigarrer som han måste hinna röka upp inom 20 dagar då vi inte kan ta ut mer än 10-15st ur landet. Rätt åt honom, haha.

Middagen var fantastisk och vi åt nygrillad fisk, svart bönsoppa, grönsaker och färsk frukt. Kvällen avslutades med kubansk karneval och överallt ser vi kvinnor, män och barn vicka på höfterna åt rytmen av salsa-musik … ibland blir det nästan genant att se folk i alla åldrar stå juckandes mot varandra i rader och det ser ut som dom har sex med kläderna på.

Se alla bilder här!

I onsdags bokade vi en bussbiljett som skulle ta oss från Havanna till Vinales. Resebyrån vi hade knallat in på sålde dock inga lokal-bussbiljetter så vi hamnade på en utflyktsbuss (för ungefär samma pris) till Vinales. Vi vaknade upp 05.30 på torsdagsmorgonen (bussen skulle gå 07.00). Städerskan skulle hämta lägenhetsnycklarna 06.30 och när hon inte dök upp blev vi lite stressade. Vi ringde upp vår värd och frågade hur vi skulle lösa situationen. Vi fick genom honom veta att våra klockor är felinställda (samma dag som vi reste från Florida gick USA över till sommartid). Turligt nog hade vi inte förlorat en timma utan vunnit en.

Vi hämtades upp av en riktig lyxbuss med sköna säten och AC. Plötsligt började guiden prata tyska och engelska i mikrofonen då 98% av sällskapet var tyskar. Genom vår lilla tur lyckas vi besöka en tobaksfabrik, en hästranch samt en utsiktspunkt utan att lägga ett öre extra, haha. Ibland ska man ha lite flax.
Vi blev avsläppta två timmar försenat och ingen skylt med ”Christine” fanns på busshållplatsen. VI började traska och märkte att byn var inte större än att vi direkt hittade ett annat Casa Particulares. Vi bor nu hos ett ungt par, i ett rum med egen toalett/dusch ett kvarter från ”centrum”. Vi fick veta att just denna helg är det karneval i stan (en gång om året) så det var ren tur att vi hittade ett boende. Vår värd Anni är en rar tjej som kan lite men tillräcklig engelska så vi kan förstå varandra. Vi fick en välkomstdrink ”Mojito” och samma kväll lagade hennes mormor middag åt oss. Vi åt den godaste fisk vi ätit på länge med friterad rotfrukt, svart bönris, minnestronesoppa, sparrissallad samt färsk frukt. Supergott!!

Vi satt uppe och rökte cigarr på terassen och gick till sängs strax efteråt. Natten var lång och jobbig. Utanför vårt fönster försöker tuppar och grisar överrösta diskomusiken från gatorna. Vi vaknar upp som två yra troll av doften från nylagad frukost. Vi åt småfranska med hemmagjord mjukost, smör och marmelad. Kaffet som var nymalet var grymt gott och vi drack någon typ av nektar-juice med en eftersmak av kokos.

Se alla bilder här!

I plugget läste jag spanska på kvällskurs men pga av för få deltagare avbröts den. Synd. I Kuba hade vi verkligen behövt spanskakunskaper. Invånarna kan ingen engelska och vi kan ingen spanska. Vi känner oss som två dumma får överallt. Det finns en liten avdelning med spanska ord längst bak i vår Lonely Planetbok men det är bara 3 sidor och täcker bara de absolut enklaste meningarna. Uffe har idag suttit i telefon och försökt på knagglig spanska boka ett rum hos en kubansk familj (casa partikulares) i Vinales dit vi ska imorn. Ingen kan dock engelska och vi önskade verkligen att vi kunde mer spanska.

Vi gav upp iden att ringa till de privata boendena och beslöt oss för att istället gå till ett internet cafe och leta upp boende. Vad som utspelade sig där var en syn för gudarna haha. Uffe var i sitt esse och lyckades genom att spela ”gäster med gester” förklara för den icke engelsktalande receptionisten att vi behövde hjälp med boende i Vinales. Hon ringer upp sin dotter (som kan prata lite engelska) och Uffe berättar för henne vårt dilemma. Dottern förklarar vidare till hennes mamma som ringer upp och pratar med husägaren i Vinales. Tyvärr var det fullbokat och de föreslår ett annat boende. Mamman ringer upp sin dotter som förklarar detta för Uffe. Dottern ber mamman att ringa det andra boendet som turligt nog hade en plats åt oss 😀

Jag sitter framför datorn och ser i bakgrunden hur receptionisten försöker få personuppgifter från Uffe och han bläddrar febrilt i boken för att försöka hitta dom rätta meningarna. Vi lämnar internetcafeet med ett bokat rum imorgon hos en familj i Vinales. Paret som vi kommer bo hos, ska stå vid busstationen med en stor skylt som det står Christine på haha. En stor guldstjärna till världens bästa Uffe och en urhärlig receptionist som inte bara lyckas med att boka ett rum på annan ort åt oss utan dessutom lyckas få fram till värdparet vilken buss vi ska ta och vilken tid vi kommer anlända haha.

Som sagt, det finns sina fördelar med att kunna spanska i Kuba. Nästa utmaning blir att hitta en spansk-engelsk ordbok (som vi naturligtvis redan borde ha inköpt) suck.

PS. Lite nya filmer är upplagda se filmflik Ds.

Vi har nummer +53 7 8328085 till vår lägenhet i Havanna. Vi kommer dock bara vara där fram tills på torsdag. Enklast når ni oss mellan kl 14-15 (svensk tid) eller från midnatt svensk tid.

Vi tillbringar hela förmiddagen på museumet och vältrar oss i den kubanska historien som innehåller decennier av framtvingade revolutioner efter spanska och amerikanska ockupationer. Sedan i slutet av 1800-talet har USA försökt att få Kuba till en av de amerikanska staterna. USAs inflytande blir allt större med hjälp av den dåvarande diktatorn Batista. Batistas styre leder landet till total misär med svält, fattigdom och sjukdomar. Till slut lyckas landet frigöra sig från det imperialistiska förtrycket från USA när Castro med hjälp av bl.a Che Guevara leder revlutionen som driver Batista ut ur landet.

Det är skrämmande att se hur USA fortfarande förbjuder sina invånare att besöka Kuba, 47 år efter att lagen upprättats. Den amerikanska (politiska) filosofin är ”If you are not with us, you are against us”. Det tänkandet har förstört många länder …
Den kommunistiska ideologin är väldigt bra i teorin, dvs alla människor har lika värde, alla har möjlighet till inkomst och inga klasskillnader uppstår. I praktiken har vi genom tiderna sett att det inte alltid fungerar men det är jävligt läckert att se ett land utvecklas självständigt efter alla ockupationsförsök från stormakter.

I Kuba har tiden stått stilla, bilarna ser ut att vara från 60-talet. Byggnaderna i Havanna är fantastiskt vackra, gamla och välbevarade. Staden är väldigt ren utan tiggare och hemlösa. För oss västerlänningar som alltid är vana vid lättillgänglighet (dvs vi kräver att få det vi vill ha när vi vill ha det) är det krångligt med ett helt statligt styre. Butiker stänger tidigt eller är helt stängda på helger (invånare vill vara lediga). USA är den raka motsattsen till Kuba då amerikanarna är så vana vid snabba och tidseffektiva lösningar.
Förr i tiden sparade man flera veckor eller månader för att ha råd med en efterlängtad sak. I dagens samhälle ska det gå fort och därför handlar många på kredit. Jag tycker att känslan av att längta och kämpa för en sak ibland är viktigare än själva ägandet. Det är läskigt att se hur Sverige blir alltmer likt USA. Det är naturligtvis svårt att motstå samhällets köphets där allt ska förnyas. Din TV ska bli större, din dator ska bli mindre och i slutändan förstår du inte varför du fortfarande vill ha mer. När blir man nöjd?

Jag tror inte svaret är ett helt statligt styre, men det skulle inte skada med ett något mindre materialistiskt samhälle. Dina lyckligaste stunder har oftast inte med en ägodel att göra. En av mina bästa stunder i livet var precis efter att ha klarat av klostertiden i Thailand. Jag var så jävla lycklig över känslan att förtjäna något efter att ha kämpat för det. Aldrig någonssin har jag varit så lycklig över en helt vanlig kopp kaffe! 😀

Visa bilder Museo de la Revolucion!

Denna dag har vi dedikerat till cityvandring i Havanna. Morgonen inleds med att jag tar en iskall dusch då strömmen oturligt nog har gått. Vi lämnar lägenheten och går kvatreret runt och hittar ett bageri och köper varsin nybakad småfranska. Tanten i bageriet tittar blygt på oss och vi försöker på skrocklig spanska förklara och peka på vad vi vill ha. Hon skiner upp och skrattar hjärtligt åt oss när vi säger ”gracias”.

När vi anlände till Kuba i söndags var det inte speciellt varmt så idag har klätt på oss med långbrallor och jumper. Fel val. Solen strålar och vi väljer att ta en taxi till innerstan istället för en långpromenad. När vi anländer till Museo de la Revolucion så är vi 40 minuter för tidiga och bestämmer för att sätta oss på ett fik. Vi beställer varsin cappucino, apelsinjuice och grillad ostbaguette. Kafeet är litet och mysigt. På vår vänstra sida sitter tre äldre män som dricker kaffe och röker cigarr, på vår högra sitter sitter ett ungt par och blossar. Under dagen upptäcker vi att väldigt många kubaner i alla åldrar, i alla miljöer röker cigarr och det doftar ljuvligt.

Senare tog vi en promenad till Plaza del la Revolucion och Ministry of the Interior (se bilder).

Visa bilder Havanna!

Herregud vilken dag! När vår taxi till Ft. Lauderdales flygplats inte dök upp, ringer vi till taxi 05;30 och får reda på att chauffören inte hittar hit. 40 minuter senare dyker han upp och muttrar över att det är så svårt att hitta till i kvarteret. Flyget gick förvånandsvärt bra och vi landar i Bahamas Airport redan 45 minuter efter att vi stått på amerikansk mark. Vi väntade cirka 2 timmar i Bahamas tills vårt flyg till Kuba skulle lyfta. Inne på flygplatsen (i Bahamas) möts vi av ett live-band som spelar med breda smilband. Ovanligt och härligt välkomnande. När vi till slut landar i Havanna vid tre-tiden lokal tid så var vi totalt utsvultna. Det fanns dock inte någon form av matserveringen på flygplatsen så vi bestämmer oss för att ta första bästa taxi (till vår lägenhet i området Vedado).

Vi hinner lagom ta ut väskorna ur taxin när vår host kommer utspringandes och hälsar oss välkomna. Han visar oss runt i lägenheten som består av ett sovrum, allrum, kök, tvrum , toalett och utomhusterass. Det är inget flott ställe men det duger perfekt för oss. Vi ska bo här i fyra dagar och därefter dra oss söderut mot Vinales och Maria la Gorda. Nu har det gått cirka en och en halv timma sedan vi landade och vi håller på att avlida av hunger. Oturligt nog är det söndag och nästan inget är öppet.

Vi kommer just på att vi har dåligt med pengar på VISA-korten så vi måste hitta ett internetcafe för att föra över pengar samt växla till kubansk valuta. Det var lättare sagt än gjort. Inget internet är öppet på söndagar och ingen affär/restaurang tar emot VISA-kort. Till slut hittar vi en telefon och kan ringa till vår telefonbank. Därefter uppsöker vi ett växlingskontor men får där reda på att vi måste ha våra pass med oss för att kunna ta ut pengar. Nu håller våra magar på att sprängas av hunger så vi muttrar tillbaka till lägenheten för att hämta våra pass. Om ni undrar varför inte har några kontanter så gick dom vi hade oavkortat till hyran.

Efter mycket om och men får vi till slut våra pengar och nästa utmaning blir att hitta en mataffär. När vi frågar efter vägen till en mataffär tittar lokalbefolkningen konstigt på oss och säger att det inte finns någon. Flera kvarter senare hittar vi en liten bod som säljer burkmat och torrvaror. Vi köper med oss spagetti, ketchup, vatten och en flaska rödtjut. Kvällen avslutas med hemlagad pasta och Lonely Planet-läsning.

Inatt hade jag en återkommande dröm om morfar. Han stod precis framför mig men vi samtalade genom en telefon. När jag vaknade överfylldes jag av en stark saknad till mormor och Ami.
Så mamma, nästa gång du hälsar på dom lova att ge en extra stor kram från mig. Kärlek Tinna.

Det går ju inte att vara i USA utan att uppleva en riktigt ordentlig junkfood-kväll. Igår beställde vi hempizza och herregud vad den var big! Vi tänke att vi beställer en traditionell variant med lite toppings på…men det kvittade. Pizzan var stor som fan och dröpte med smält ost. Men den var väldigt god 😀

Vi hade även köpt hem ”lite” glass. Glassbyttan var typ större än mitt huvud och när jag var klar, syntes det knappt att jag rört paketet haha.

Förra veckan tog Lisa oss till en internationell matbutik som har en del varor från Sverige. Snacka om att vi var i himmelen när vi hittade kexchoklad, blåbärssoppa, lingonsylt, inlagd gurka och smågodis. Vi köpte bl a hem saltlakrids, malacos fiskar och skogsbär (!!) som jag älskar 😛 Efter en helkväll med skräp i magen la vi oss i sofforna och kollade på Top Gun.

Ikväll var det storfirande på gång då Skellefteå AIK blev klara för elitserieslutspel efter en gastkramade match mot HV71. Uffe hyperventilerade och fick lite Asti Cinzano för att lugna nerverna och fira vinsten 🙂 Till kvällsmat lagade vi grillad halloumiost som förrätt och smördegsinbakad fläskfile med småpotatis, sparris och gorgonzolasås. Medans jag stod i köket satt Uffe och kollade på en film i världsklass; Den vilda jakten på juvelen haha. Till dessert käkade jag Brownie Cheesecake och Uffe öppnade en ny Ben & Jerry glass; Coffee heath bar crunch.

Nu har vi fixat med boende i Havanna. Vi hittade på nätet ett Casa particulares dvs vi bor tillsammans med en kubansk familj (vi har dock fått turen att bo i egen lägenhet i ägarens byggnad) för en liten peng. Vi kommer att vara i Havanna i 4 dagar innan vi drar oss mot södvästra delen av Kuba.

Se alla bilder här!

Det är många tankar och reflektioner som dyker upp i huvudet när vi är ute och reser. Vi gör många jämförelser med andra länders kultur, religion och politiska situationer.
Det är vanligt att vi blir vansinnigt förälskad i ett land dom första veckorna som vi är där. Vi ser dom positiva aspekterna av ett land i början av vistelsen tex i Thailand som har dom mest underbara stränderna, människor och maten. Men det är en fruktansvärd fattigdom som råder i landet och befolkningen är extremt beroende av turism. Detta resulterar i invånarna gör ALLT för att behålla utlänningar. Kvinnor prostituerar sig och i många familjer tvingas dottern försörja hela släkten genom detta sätt.

Indien är ett land som växer otroligt fort och kommer inom en snar framtid gå om Kina i antal invånare. Landet bjuder på otroliga kulturarv, fantastiska vyer och underbara maträtter. Vi har sällan sett vackrare kläder än i just Indien. Vi har dessvärre också upplevt en hel del saker som gör oss hemkära. Vi har samtalat med 25-åriga sexbarnsmödrar som är på flykt undan sina män. De får inte skilja sig då detta är en skam för hela familjen, oavsett om mannen misshandlat kvinnan eller vad som har hänt. Hon får gifta sig en gång och det ska vara resten av livet. Kvinnan är alltid lägre stående än mannen.
Det är inte bra att få döttrar då dessa kostar mer pengar vid ett giftemål, maken kräver ibland en avgift (dowry) för att bli kvinnans äkta man. Här ser vi klara skillnader gentemot Sverige där vi är i topp när det gäller jämställdhet!
Homosexualitet är strängt förbjudet enligt lag och straffet kan bli livstids fängelse (se källa). I vår guide-bok Lonely Planet läste vi att analsex resulterar i 10 års fängelse, hur man nu ska efterfölja en sådan lag? I vår dagliga morgontidning läste vi om sexuella trakasserier och gruppvåldtäkter mot kvinnor och när västerländska kvinnor går på stan får de ständigt skyla sig för att inte bli utstirrade/bli tafsade på. Det finns inget som helst pensionssystem i vare sig Thailand eller Indien varför vi ser alldeles för gamla människor på gatan, sliter och arbetar när de borde vara hemma och njuta av den lediga tid som de förtjänar efter år av jobb.

I USA är det lätt att se dom materiella fördelarna som råder dvs det finns vackra villor, stora båtar och andra överflödiga egendomar. En medelinkosttagare i Sverige kan lätt leva som en ”miljonär” i USA. Med miljonär menar vi att du har råd med en vacker strandtomt med pool, flera bilar, städhjälp samt den största tv:n du någonsinn sett.
Det är lätt att bli förblindad och svårt att förstå varför vi svenskar betalar ”så mycket” för ”så lite”. Efter att vi levt i ett land i några veckor och pratat med invånarna inser vi att så är inte fallet. Vi svenskar har det så jävla bra. Det är många svenskar som anser att det är trist med att ha en medelinkost, betala mycket skatt och få för få ören kvar att leva på. Men vad många länder i världen har som vi INTE har är: Klasskillnader. Klasskillnader uppstår när rika människor har fantastiska möjligheter att bli rikare samt fattiga har svårare att hålla sig ovanför vattenytan.

I USA råder det extrema klasskillnader som uppstår när människans överlevnad helt och hållet är upp till dig själv. Dvs du betalar för egen sjukvård som gör att människor inte har råd att gå till läkaren när de är sjuka. En del arbetsgivare betalar deras sjukförsäkring varför amerikanare är dödsrädda för att förlora sina jobb. Som mamma har du rätt att stanna hemma i 2 veckor (!!!) efter förlossning. Ingen mammaledighet alltså. Som amerikan har du om du har tur rätt till 2 veckors semester om året och man jobbar i regel 60-70 timmar/veckan.

USA är ett perfekt land att leva i om du är rik, frisk och välutbildad. Och ett horribelt land ifall du plötsligt drabbas av en sjukdom, livskris eller lever som ensamstående. Som ensamstående har du oftast två jobb och arbetar 80 timmar/veckan. Inte konstigt att många kvinnor gifter sig av ekonomiska skäl. Det är dessutom norm att kvinnan i äktenskapet inte arbetar vilket resulterar i att hon hamnar i en beroendeställning: hon har ingen utbildning, ingen arbetserfarenhet och har därmed inte ”råd” att skilja sig. Detta har samhället löst genom att (vanligtvis) kvinnan har rätt till 50 % av vad mannen har tjänat under äktenskapets tid.
Vi trodde innan vi kom till USA att amerikanarna betalar lite skatt. Men efter att vi pratat med våra vänner (som bor i Florida och är medelinkomstagare) säger dom att ca 28 % av deras lön går till skatt. Det är alltså inte mycket mindre än vad de flesta svenskar betalar. Svenskar har i jämförelse gratis sjukvård, 5 veckors semester, mammaledighet, pension mm. Och som svensk går dina skattepengar till att utveckla bättre sjukvård och infrastruktur. I Sverige kan du resa överallt i landet med buss eller tåg och du behöver inte förpesta miljön med att alltid ta bilen.

Det finns tusen anledningar till att USAs ekonomi är avsevärt försämrad. Kriget är naturligtvis en av de stora orsakerna. Bush har lånat pengar av Kina (bla för att ge varje invånare en ”gåva” på 300 dollar. En annan orsak är att många amerikaner handlar på kredit. I genomsnitt äger amerikanen 30% av sina egendomar, resten är på kredit. Deras kredit är i snitt högre än deras boendekostnader (!!!)
Vi ser ”house on sale” överallt i hela Florida då folk inte har råd att bo kvar. Den rörliga boenderäntan är skyhög och folk betalar bara av räntan.
Vi hör klagomål på CNN och CBS att bensinkostnaden är för dyr och självklart är den det när många kör gigantiska bilar som drar 2-3 liter besin/mil. I Sverige är bensinpriset galet mycket högre men många av våra bilar drar mindre besin och bensinkostnaden blir därför i slutändan lägre.

Vi såg häromdagen filmen ”An unconvenient truth” av Al Gore som vi rekommenderar alla att se. Så jävla skrämmande att se hur världen lider för vårt ovarsamma miljötänkande. Grönland och Alaska håller på att smälta bort och om isen fortsätter smälta så påverkar det Golfströmmen (för kalla strömmar) saltet sjunker och en ny Istid kan uppstå. Med detta i åtanke är det skrämmande att se ointresset för ämnet i USA (och resten av världen).
Våra homosexuella vänner i USA tycker att det är helt ofattbart att två svenska homosexuella personer har rätt att gifta sig. I USA är det lagligt att vara homosexuell men inte att gifta sig/skaffa barn. Det finna ingen chans att njuta av pensionen på ålderns höst utan att spara ihop till den själv. Pensionen från staten är löjligt låg och det är därför amerikanare jobbar ihjäl sig under sin livstid för att kunna ha råd att pensionera sig. Du måste som förälder även spara pengar för att kunna ge ditt barn möjligheten att utbilda sig efter högstadiet.

Det fantastiska med att göra denna resa är att vi verkligen uppskattar vad vi har hemma. Vi är så otroligt lyckligt lottade över att ha vuxit upp i ett tryggt samhälle med jämställdhet, fungerande välfärdssystem och infrastruktur i världsklass. Svenskar har ett otroligt gott rykte om sig ute i världen och varje gång vi berättar varifrån vi kommer möts man med ett leende.

Tänk på det nästa gång du klagar över att skatten är för hög! haha 😉 Nu förstår vi vart pengarna går.

Vilken underbar dag!!! Vi drog tidigt igår morse till Everglades och spenderade hela dagen med alligatorer, delfiner, fåglar och en helt övermäktig natur.

Dagen kunde dock ha börjat bättre…Uffe hade dagen innan beställt en taxi från Lisas hus till platsen som safariföretaget (deras hemsida) skulle hämta upp oss på. Naturligtvis hade taxin uteblivit och vi började bli smått stressade eftersom vi hade en tid att passa. Uffe ringer taxiföretaget och undrar var taxin är. En jävligt sur kvinna förklarar för honom att hon har ingen aning då hon just börajde sitt pass (???) Men att hon skickar iväg en taxi så fort som möjligt.

Tjugo minuter senare har fortfarande ingen taxi dykt upp och vi är nu jävligt stressade. Uffe ringer till Safarie-företaget och säger att vi troligtvis blir några minuter sena. Även hon har vaknat upp på sin värsta sida och meddelar att vi måste vara i tid annars kommer vi inte med (Vi har redan betalat för safarin så dom skiter väl i om vi kommer med eller inte). Vi ringer tillbaka till taxin och nu är den 30 minuter försenad *suck*. Hon säger till Uffe att hon inte vet vart taxin är och iom att han har ”en ton” mot henne så ska hon se till att taxin blir ytterligare 20 minuter försenad….What? Vilken jävla apa!

Taxin dyker tillslut upp och vi hoppar in till en taxichafför som verkar hög och sluddrar bakom ratten. Vi förklarar att vi har bråttom och måste hinna i tid. Han säger irriterat att han inte vet vart platsen ligger så Uffe måste ringa till Safarietjejen som förklarar vägen till chaffören.

07.45 skulle bussen lämna parkeringen. 07.56 svänger våran taxi in till parkeringen och där står minibussen. Det andra sällskapet var nämligen också försenade som tur var! Vår adrealinnivå låg ganska högt den närmsta timman.

Bussen plockar därefter upp resterade sällskap och vi blir samanlagt 8 personer på safarin.
Vi åker först till ett ställe där vi ska hoppa på en ”airboat” (med propeller där bak) som ska ta oss ut till träsken. Vi får dock först chansen att hålla en liten alligator (se bilder).
Träsken var inte speciellt djupa men fyllda med gyttja, gräs, alligatorer och vackra fåglar. Ute i träsket stannar vi till vid en liten bebyggnad som låg på bryggor. Där fick se en gigantisk 50-årig alligator vid namn Big Papa. Han var otroligt fotogeniq och på gott humör (se den skrattande alligatorn på bild). Här såldes också indiankläder, drömfångare och halsband som två indiankvinnor satt och tillverkade. Väl klara tog vi airboaten tillbaka till kajen och minibussen för att ta oss till nästa anhalt.

Efter en kvart svängde vi av på en mindre väg och stannade till vid vägkanten. Nu var vi långt inne i Everglades och naturen här var otrolig. Vi tog oss genom ett litet snår och där såg vi en gyttjepöl fylld med små vilda bäbis-alligatorer. Dom såg ut att må gott och plaskade runt i pölen. En överväldigande känsla kom över oss när vi såg miltals av träsk bestående av små illgröna träd med en klarblå himmel som bakgrund.

Nästa stopp var egentligen bara en liten rastplats med en liten damm och ett långt dike vid vägkanten. Här fanns det dock otroligt mycket djurliv och vi fotade alligatorer, fåglar och svartgula insekter. Otroligt mycket djurliv med tanke på att det bara var 3-4 meter ifrån vägkanten. Vid det här laget höll vi på att dö av hunger och nästa stopp var Everglades City och ett lunch-hak.

Till appertiser serverades friterad alligator och vi smakade båda nyfiket på de små bollarna. Smakade exakt som kyckling och vi var nog båda lite besvikna på att köttet inte hade mer särskiljande smak. Uffe åt en sallad och jag tog en riktig amerikansk hamburgare.
Vid bordet satt ett par andra pensionärer och diskuterade deras timeshare-lägenheter. Vi nämde inte att vi varit på ett timeshare-möte efterssom de verkade vara så nöjda med deras lägenheter. Efter halva lunchen bytte vi tallrik och avslutade varandras lunch haha. Magen var nöjd och vår färd fortsatte.

Sista stoppet var vid hamnen i Everglades City. Vi hoppade på en båt som tog oss ut i mexikanska golfen. Vi såg massor av delfiner, manetees (snarlik sjölejon se denna bild), otroligt många fåglar. Det var svårt att ta bilder på delfinerna men en liten fena fastnade bestämt på en av bilderna. Båtfärden var en av höjdpunkterna och det var underbart att sitta i solen och känna vinden i håret när man såg allt djurliv omkring sig.

När vi återvände till kajen var alla rejält trötta och vi slumrade till på hemvägen. Guiden som hade pratat konstant hela dagen gjorde rätt i att passa på att andas. Vi pratade lite med de andra i bussen som kom från Virginia och Colorado och hade kommit ner till Florida för att fly undan det kalla vädret de hade hemma.
Guiden körde oss ända vägen hem så vi slapp ta en taxi, vi dricksade och tackade för dagen.

Visa alla bilder från Everglades!

Nu har vi äntligen hittat våra biljetter till äckligt vackra Karibien 😀 Den 9e mars lyfter flyget mot Havanna, Kuba med mellanlandning i Bahamas. Då det är omöjligt att resa till Kuba från USA (amerikanarna är strängt förbjudna att resa dit eller rättare sagt spendera några pengar i Kuba och hotas med fängelsestraff och dyra böter ifall de gör det) var vi tvugna att resa via Bahamas….vilket inte är helt fel! 😛

Vi kommer stanna i Kuba i sammanlagt i 25 dagar innan flyget tar oss vidare till Dominikanska Republiken via Costa Rica. I och med att dom flesta länder och öar i Karibien, Centralamerika och Sydamerika kräver en vidarebiljett för inträde i landet så var det lite meckit att hitta bra biljetter. Vi satt nog framför datorn i 8 timmar innan vi bestämde oss för denna rutt.

Jag (Tinna) har alltid velat åka till Kuba som naturligtvis är den krångligaste samt dyraste ö att resa till. När vi väl landar är dock kostnaderna väldigt låga. Dvs det är dyrt att resa in och ut ifrån landet men billigt att leva där. Vi var dessutom tvugna att hitta en biljett ut från Kuba då deras immigration kräver det. Efter många heta disskusioner om vilket land vi därefter skulle resa till bestämde vi oss för att åka till D.R då verkar vara en väldigt vacker och inte alltför dyrt land att leva i.

Tanken är att vi därefter ska ta oss till Brasilien då vi båda väldigt gärna vill uppleva Amazonas men det var sjukt dyrt att resa dit från Kuba. Antingen så avslutar vi vår karibienrutt efter D. R eller så tar vi en sväng ner till S:t Lucia och Trinidad. Vi får helt enkelt se vilken plan som blir bäst!

Igår var det en Mr Ulf Tommy Lundh som var i himmelen (se bilder). För en vecka sedan beställde han två stockar Grov portion på nätet och har sedan dess sprungit till postlådan som en skottspole. Igår kom belöningen och han var som en tioåring på julafton!

Eftersom det är lördag så bestämde vi oss för att unna oss lite extra mumsfilibabba och cyklade till matvarubutiken för att handla till ingridienser till middagen. Det är inte ofta vi får chansen att tillaga mat själva och passade på att slå på stort. Oxfile med brytbönor, timjanklyftpotatis med rosepepparsås och parmesangrillad tomat. Rosepepparkornen var svåra att hitta så vi köpte en mixed pepparburk som stackars Uffe fick sortera ur. Innan denna måltid fick jag en champagnedrink och Uffe drack inhemsk öl (som utlovat i gästboken)…Lindemans Shiraz har blivit en favorit då den kostar här 30 spänn (!!!) Galet gott och galet billigt 😀
Till dessert: Keylime cheeskake 😛

Då våra magar inte direkt är vana vid denna sortens mat låg vi som två paddor på sofforna efteråt. Lisa har typ 500 tvkanaler så det slutade med att vi kollade på Dödligt vapen 2, The Mumie, Con Air, Snakes on a plane och Boogie nights – riktiga klassiker hehe.

Visa bilder