Dreambase

Anländer 30/11

Vi sätter väckarklockan 06.30 för att hinna med bussen som avgår 07.00. Efter en jobbig natts sömn med hoppande loppor i sängen så masar vi oss upp för sängen. När vi tillslut kommer fram till klostret anmäler vi oss och varje person får varsin nyckel till sitt egna ”rum”. Eller ska vi kalla det cell. Med betong i hela rummet utan säng och en skruttig trädörr så kvalificeras nog detta rum som en fängelsecell.
När jag tar mitt första kliv över tröskeln möts jag av ett spindelnät i ansiktet, mysigt. Och mycket riktigt så kryllar det av spindlar i mitt rum. Då vi inte får döda några levande varelse (inkl myggor & spindlar) så bestämmer jag mig för att kursen inte riktigt har börjat denna dag (anmälningsdag) utan krossar likgiltigt en spindel direkt. Dom i taket lät jag vara.
Jag tackar min lyckostjärna för att jag tog med mitt egna myggnät och liggunderlag. Utan dessa ting hade jag nog kräks bara av tanken att sova i rummet.

Kl 12.30 serveras lunch som var ganska god; ris med vegetarisk röra, desserten bestod av banan inlindat i klibbigt ris som var sött och äckligt ifall du frågar mig. Efter lunchen blev det en rundvandring över klosterområdet och det finns tre utomhusmeditations”tempel” och två yoga”tempel”. Vi sitter på dynor i sanden och vi är närmare 120 personer som deltar.
I området finns det även varma källor som du kan njuta av på din ”fritid”. Du måste dock använda en sarongliknande dress för att skyla hela kroppen med. Denna härliga dress är du dessutom tvungen att ha på dig när du ska duscha. Eller, jag vet inte om du kan kalla (en plastbuke fylld med vatten som du ska hälla över huvudet) för en dusch. Som sagt, extremt primitivt boende.

Under rundturen fick jag även tipset att alltid titta upp i taket och under din säng precis när du gått in i ditt rum. Det finns nämligen gott om skorpioner, orm och spindlar HERRE GUD!! Och om vi skulle se en orm så får vi naturligtvis inte skrika eller ropa på hjälp. Tyyyyystnad i alla lägen!
Kvinnor separeras från män och Uffe och jag bor i skilda hus. I sovbyggnaderna finns det en liten gräsplätt med sex stora runda betongkar där allt regnvatten samlas i. I detta vatten (med alla tänbara insekter i) ska vi borsta tänder och utföra duschritualen genom att kasta vatten från en hink över sig.
Toaletterna är rent vidriga och det går inte att spola dom. Det thailändska sättet att torka sig efter ett dassbesök är att hälla en bunke vatten över ryggen för att sedan använda tre av dina fingrar för att torka sig. Dont think so! Jag har laddat upp med ett lager toapapper för säkerhetsskull.

Jag börjar smått prata med två tjejer (på engelska) och efter ett tag förstår vi att vi alla är svenskar. Inte nog med det. När pratar om vart vi kommer ifrån visar det sig att tjejerna kommer från Gamleby (!!!). Dom enda fyra svenskarna på klostret och tre av dom är från Gamleby. Helt otroligt! Dom är dock betydligt yngre än mig utan några storasyskon så vi har troligtvis inte träffast förut.
När sista meditationslektionen är över går jag tillbaka till mitt rum och är förvånandsvärt inte trött. Jag lägger mig ner och läser lite om den buddistiska meditationsmetoden när plötsligt lampan släcks. Dom stänger nämligen av elen prick 21.30 och 21.29 lyckades jag tappa hela min vattenflaska på min bädd. Allt är dygnsurt och plötsligt blir det nattsvart. Tack & godnatt sa jag till mig själv! suck

Dag 1
Fy fan vad dåligt humör jag är på. Det var inga problem att stiga upp 04.00 för naturligtvis tändes lampan upp när strömmen sattes igång.
När jag kommer till meditationsplatsen kryllar det av spindlar på mina dynor och jag får typ klappa bort dom.
Om någon sa till mig för ett år sedan att jag fick 1000 kr för att gå in barfota i deras utomhustoaletter hade jag vänligt men bestämt tackat NEJ. Det kryllar av äckliga gigantiska spindlar och kackerlackor. Jag håller på att bli galen!

Maten tycker jag numera är äcklig. Rissoppa till frukost *blä* och någon vidrig gryta till lunch. Det serveras ingen middag eller mellanmål. Sista måltiden är 12.30 och kl 18.00 serveras en kopp varm chocklad som är helt ok.
Jag har haft spränghuvudvärk hela dagen och är redan trött på att meditera 10 timmar om dagen. Dessutom lyckas jag slå alla rekord genom att redan efter första dagen ropa hej till gruppledaren när det är absolut tystnad som gäller. Bra jobbat!

Dag 2
Jag vaknar upp med ett leende. Jag har sovit hela 6 timmar och är utvilad trots klockan bara är 04.00. Igår kändes meditationen hopplös, du ska bara andas in & ut och fokusera på din andning hela tiden. Låter lätt med det är extremt svårt för alla precis alla tankar och musiklåtar kommer till dig just då. Jag är väldigt överaskad att jag inte har någon värk i kroppen. Ryggen och nacken har plågat mig i 3 månader men är nu helt försvunna. Bisarrt med tanke på att nästan alla andra har muskel- och ledvärk från den stillasittande meditationsställningen. Jag är även positiv överaskad hur bra yogan går för mig. Igår tyckte jag att det var fysiskt jobbigt att aktivera mig 05.00 i nattmörkret. Men idag kände jag mig väldigt rörlig och det är härligt att se soluppgången när du blickar ut över småsjöarna sittandes på yogamattan.

Frukosten bestod av två salladsblad, en kopp varmt vatten och en banan. Inte särskilt gott. Jag har dock en specialtrick att inför varje måltid dra i mig en liter vatten så magen tror att den är mätt haha.
Senare under kvällen hade vi gående gruppmeditation. Det är nattsvart ute och alla deltagare prominerar runt två små sjöar som finns på klosterområdet. Till att börja med kanske hälften av deltagarna använde ficklampa för att överhuvudtaget kunna se vart man går (eller snarare vem man går på) tills jag vid min förskräckelse upptäcker att jag är den ENDA av 120 personer som har sin ficklapa på, suck.

Det är en jättegullig tjej som typ väger 30 kg och som jag misstänker har ätstörningar. Hon äter nästan igenting och jag har hört henne kräkas flera gånger. Jag undrar om detta verkligen är rätt ställe för henne för om hon har bullimi så underhålls den enkelt här genom äcklig mat och ingen som ifrågasätter. Jag tror att om meditation ska fungera så måste du tycka om dig själv & andra och inte självplåga dig medvetet.

Jag saknar Uffe något otroligt mycket. Det känns konstigt att vara omkring varandra utan att få se, höra eller kännas vid han. Samtidigt är jag otroligt stolt över mig själv för att kunna sova ensam. Jag är löjligt nog extremt mörkrädd och vanligtvis klänger mig fast vid Uffe om jag bara så måste gå på toa mitt i natten. Nu är det ”ensam är stark” som gäller. Nu går jag på toaletten ensam mitt i natten utan lyse eller tofflor på mig bland mörka äckliga spindlar.

Till lunch åt jag ris med stark sås. Inte speciellt gott. Jag känner mig nästan som en fånge här när jag sitter med min plåttallrik och sked i absolut tystnad. Hela förmiddagen har varit jättehärlig. Jag hade två bra mediationer och botade min egen huvudvärk. Efter lunchen vänder turen dock.
När jag kommer in i mitt rum får jag se en jättespindel som är lika stor som min handflata i taket. Jag brister i gråt och tårarna forsar ner för kinderna. Det finns inget jag kan göra. Jag kan inte ropa på någon. Jag kan inte döda den och den är alldeles för stor för att försöka schasa bort. Denna panikångest har jag aldrig stött på tidigare. Jag sätter mig i mitt myggnät och skriver en dikt (finns under tinnas dikter) för att försöka lugna ner mig själv. Nu är det inte längre en insekt utan ett monster som jag måste tampas med…så känns det iallefall. Den kan ju rent av vara giftig och farlig!!! Jag önskar jag hade någon jag kunde prata med som kan trösta mig lite, snyft.
Jag bestämmer mig för att det inte är en spindel utan en skalbagge med extrem fetma och åtta ben, blä.

Under senkvällen så ska vi praktisera gående gruppmeditation igen. Men denna gång var vi tvungna att ta av oss skorna. För mig är det väldigt svårt att koncentrera mig och hänge mig åt meditationen när jag är tvungen att prominera barfota i nattmörker. Det sista jag kan göra då är att meditera. Det enda som fyller mitt huvud är vilket djur jag kommer trampa på och vem av dom biter mig i foten.
Jag lyckas dessutom ge mig själv en ordentlig käftsmäll då locken från håret rörde mitt ansikte som jag trodde var en dissorienterad fladdermus, suck.
Det är verkligen synd att allt ska vara så jävla primitivt. Jag förstår tanken ” leva MED naturen” men jag har verkligen svårt att meditera med alla kryp omkring mig, Jag vill fördjupa min kunskaper och lära mig att slappna av men det är verkligen svår här. Om jag fick sitta i en meditationssal inomhus skulle jag nog lära mig både snabbare och mer. Jag hör nog inte hemma här!

Dag 3
Jag har sovit hela natten igen, jippi! Men jag är otroligt trött under både meditationen och yogan. Jag är konstigt nog aldrig hungrig. Jag äter väl 80 % mindre här än i vanliga fall men maten är så äcklig att du inte vill äta den. Jag häller i mig vatten istället.
Det är ganska kallt på morgonen innan solen har gått upp, ca 15 grader och utan sockar, tjock tröja och långbrallor blir det kyligt att sitta still. Tur att det inte finns några speglar här för jag kan ju inte se riktigt klok ut. På morgonen har jag på mig tre jumprar i olika färger och stilar (jag köpte nämligen fem fotbollströjor på rea) och de machar INTE direkt den övriga klädseln. Tur att det inte är någon skönhetstävling här!

Jag undrar om jag har loppor i sängen för det kliar nämligen överallt på mig. Jag måste vädra ”sängkläderna” och ha öppen dörr för att få in frisk luft (och nya insekter).
Efter lunchen som för delen var ganska god idag så stötte jag på mitt första eldprov. Jag hade redan bestämt mig att om den stora spindeln i mitt rum lämnar mig ifred så gör jag detsamma. Men när jag går in i rummet ser jag med förskräckelse att den har flyttat sig från taket ner mot golvet. Helvete säger jag till mig själv. Jag kan omöjligt ha den springades omkring på golvet. Jag försöker in i det sista lösa problemet själv med full utrustning bestånde av plasthandskar, mopp, sopskyffel, hink, bunke och två kvastar i olika storlekar. Det går inge vidare. Spindeln är helt enkelt för stor. För en sekund slår tanken mig att jag helt enkelt dödar den så är alla problem ur vägen. Men det känns hellre inte bra, jag ska fan mig klara 11 dagar utan något dödande. Tillslut tillkallar jag hjälp från klostret föreståndare. Hon bara garvar åt mig och hjälper mig med att förflytta spindeln ut till det fria. Snacka om att jag var stolt över mig själv. Inte nog med att jag höll mig från att skrika huvudet av mig, jag fick bort spindeln utan att döda den. Resten av dagen gick jag på moln.

Dag 4
Det är konstigt hur små förändringar kan smyga sig på en. Tidigare hatade jag att gå barfota. Fötterna blir smutsiga och jag tar varje tillfälle i akt att tvätta dom. Men nu plötsligt börjar jag tycka att det är ganska trevligt att känna gräset under fötterna och sanden mellan tårna. Jag tvättar dom dock flera gånger om dagen så helt ”ekologisk anpassad ” är jag inte ännu 😉
Meditationen går inte speciellt bra för mig. Jag har svårt att koncentrera mig och tankarna attackerar mig från alla håll. Det låter enkelt att bara andas in & ut men svårigheten ligger i att du bara ska fokusera på det.

Ovälkomna tankar som dyker upp under meditation:

1 Hur länge har jag suttit här?
2 Jag måste byta sittställning snart
3 Jag måste koncentrera mig nu
4 Vad heter nu igen den där skådespelaren från den där filmen?
5 Undra om det är snö hemma?
6 Nu måste jag andas in…andas ut
7 Syrrans nötkladdkaka!
8 Drömde jag nu igen?
9 Hur många dagar har jag avverkat nu?
10 Minnen, minnen, minnen
11 Dikter, dikter, dikter
12 Musik på hösta volym (speciellt någon jävla marchmusik)

Jag har lyckats ta sönder min ficklampa. Detta händer naturligvis kvällstid i mitt rum innan jag ska ut. Senare när elen stängts av ligger jag inne i myggnätet och hör prassel från påsen på golvet. Vem fan är där tänker jag. Ingen ficklampa och starinljuset är utanför nätet som jag inte vågar mig ut ifrån. I dessa ögenblick dyker plötsligt lady (vår underbara cockerspaniel som är avliden sedan 17 år tillbaka) upp i mitt huvud. Hennes närvaro är så stark och hon lägger sig brevid mig och myser och känslan av trygghet och kärlek infinner sig direkt. Jag saknar verkligen den hunden.

Det börjar bli markbart att många har droppat av. Idag under frukosten var säkert 30 % av den kvinnliga delen borta.

Så plötsligt hände det!
Jag börjar bli ordentligt less på att inget händer i meditationen. Alla föreläsare förklarar dom olika stadier som du kan uppleva och vilken underbar upplevlse det kan vara. På eftermiddagen under den fjärde dagen gav jag mig tusan på att det skulle fungera. Under en av våra gående meditationer sa jag till mig själv att under dessa 30 minuter ska jag inte tänka en enda tanke. Jag ska träna upp min koncentration till max (för jag vet att det är det brister för mig…alltid otålig och rastlös). När jag sedan skulle meditera sittande så gick det mycket lättare. Jag hade för första gången bra fokus på andningen och knuffade brutalt bort alla tankar och låtar som kom. Plötsligt känner jag en stickande känsla i tummen och sedan domnar hela kroppen bort. Jag är lätt som en fjäder fast ändå väldigt stabil i kroppen. Jag behöver inte längre tänka på andningen – jag svävade. Den mest underbara känsla infann sig sig i hela kroppen. Det är svår att beskriva med ord hur fantastiskt jag mådde. Hela jag kändes flytande och kände inte någon muskelvärk fast jag satt sprikrak i ryggen utan stöd. Äntligen! Nu förstår jag vad alla pratar om. När rasten kom vägrade jag lämna min possition utan satt och mediterade fram till nästa lektion. Efter meditationen kände jag mig mer levande än någonsin. Även omgivningen kring mig verkade mer levande. Träden var färgrikare och vackrare, gräset grönare och dagsljuset klarare. Jag har nog aldrig känt mig så beskymmersfri i både kroppen & knoppen!

Dag 5
En riktigt skitdag. Varje gång jag försöker fokusera mig så bombas jag av tankar. Jag är på uselt humör och vill bara att denna dag ska ta slut. Myggen äter upp mig och jag håller på att klia ihjäl mig (vad hade jag gjort utan mammas aloevera gel)? När jag sedan upptäcker en spindel på mina glasögon känns det som väntat.
En av våra föreläsare berättar en fin anekdot om styrkan av att ha mindfulness, dvs kunna behålla lugnet i alla lägen.

En dag när hon står och tvättar inne på toaletten fryser hon plötsligt till och ser en kobra i ögonhöjd med henne. Kobran är vid dörröppningen och hon kommer inte ut. I detta ögonblick blev hon naturligtvis vettskrämd men ställde sig varsamt upp och tog ett steg bakot (kunde inte direkt ta flera). Sedan skickade hon kärlek till kobran att den skulle lämna henne ifred och mycket riktigt slingrades den sig ut från toaletten. Min första reaktion var ju inte direkt ”Bra jobbat tjejen” utan en total inre panik spred sig i kroppen istället. Nu får det fan mig vara nog KOBRA!!! Jag är som ni redan förstår inte ”ett med naturen”.

Senare på kvällen möter jag mitt andra eldprov. När jag är i sovbyggnaden slår plötsligt strömmen ut och allt blir idiotsvart. En kvart senare får jag akut magknip. Jag fattar inte varför för det är flera timmar sedan jag åt och det borde inte påverka mig nu. Värken blir värre och värre och svetten forsar ner för pannan och jag är spyfärdig. Där och då måste jag besöka toaletten. Ingen el-inget ljus. Så där sitter jag och krampar med en ficklampa och håller gå i tusen bitar. Det är bara så jävla typiskt och jag undrar var oddsen är att detta ska hända. Just innan magknipen var jag hos en rumskompis och fick hjälp med att plåstra om min tå. Jag har lyckats genom yogan riva bort övre hudlagret på stortån och hon erbjöd sig att hjälpa mig. Väl inne i hennes rum berättar hon att hon har en flitig besökare om kvällarna. En tarantella spindel brukar sitta på taket över hennes säng och hon sa att det även finns en på en av toaletterna. Efter denna informativa upplysning får jag magknip och måste just besöka TOALETTEN.
Snart hörs klocktornet ringa och vi ska samlas för ytterligare två timmars meditation. Jag har med mig full ammunition bestående av ljuslykta, ficklampa, tändare, tändstickor, toapapper, handduk ifall ny attack uppstår. I detta läge skiter jag hellre i skogen än på toaletten.
Jag lyckas emellertid heala bort värken under meditationen och kan varsamt och säkert dra mig tillbaka till min betongsäng. Godnatt!!

Dag 6
Bästa dagen hittills. Har mediterat flera gånger utan problem. Om någon sa till mig för ett år sedan att jag skulle spendera 11 dagar och nätter på ett kloster, ensam i en cell bland spindlar och kackerlackor så hade satt alla mina besparingar emot. Men jag är glad att jag vågade för det är först när du möter dina innersta rädslor som du blir av med dom.

Yogan är så himla härlig. Första kursdagen var jag stel som en pinne men bara efter en vecka så är det en mirakulöst skillnad. Jag är smidig, vig och mår fantastikt bra i kroppne. Jag ska definitivt fortsätta med yogan. Meditationen går bättre än alla mina förväntningar. Jag har längre inte svår att koncentrera mig och det tar mig bara någon minut att nå ”klimax”. Det är verkligen en befriande känsla att tömma hela huvudet för att sedan fylla den med total frid. Efteråt är du harmonisk, klarsynt och bokstavligen skuttar fram och känner dig lätt som en fjäder. Skräptankarna är längre inte permanenta och jag knuffar bort bort dom mycket lättare. För att förklara närmare så är det som en våg av energi som pulserar i din kropp. Den kan vara väldig energiskt eller superlugn. Din aptik förminskas dramatiskt (eller snarare frosseriet). Ditt sug efter alkohol, cigg och godis förminskas drastiskt (jag har tom slutat använda lipsyl utan att tänka på det). Visst kan jag känna hunger & törst men okynnes ätandet/drickandet försvinner. Din klarsynthet växer, egot blir mindre och ödmjukheten inför andra människor/djur/växter blir större. Du har större kärlek till dig själv och andra helt enkelt!

Denna känsla är högst temporär dvs den lever sin storhetstid inom klostrets väggar med flera dagar/timmar meditation & yoga, nyttig kost och ordentlig sömn. Den stora utmaningen är att få klarsyntheten att bestå ute i den ”verkliga världen” med alla livets frestelser. Jag vet att jag måste öva meditation dagligen för att öka medvetandet. Men som sagt, jag har ju inget annat än tid…

Dag 7
Idag satt jag i total nattmörker och mediterade när plötsligt en kackerlacka kolliderar med mitt ansikte. När jag sedan är i mitt rum attackerar ytterligare en stor kackerlacka mig. Det var den största kackerlacka jag sett och jag trodde inte dom kunde bli så stora. Jag orkar inte bry mig för att jag är så in i norden trött och låter den vara och lägger mig och somnar direkt.

Dag 8
Jag behöver inte längre blunda för att meditera. Jag känner känslan hela tiden, när jag äter, går eller står. När jag sätter mig ner och blundar kommer den direkt med en enorm kapacitet. Känslan gör mig lite rädd för när jag är i ”trans” så är trycket i ansiktet så starkt att jag tror jag exploderar. Mina tänder isar och jag svårt att njuta att meditationen. Så jag bestämde mig för att ta hjälp av vår meditationslärare Ben. När jag berättar vad jag känner och ser så sa hon att processen har gått extremt snabbt för mig och att jag håller på att träda in i ett nytt meditationsstadie (4) som de flesta inte gör under dessa 11 dagar. Medan jag pratar med henne fylls mina ögon av tårar och jag gråter hejdlöst. Jag vet inte riktigt varför jag gråter men tårarna forsar ur mig. Sedan säger hon att det är vanligt att stora sorger gör sig påminda under dessa omständigheter och då finns det ingen hejd på mig.
Jag gråter av saknaden för mina barn, mina älskade barn som är i himmelen. Jag gråter för att det är konstigt att ha så starka moderskänslor utan (levande) barn. Jag gråter som jag har gjort så många gånger tidigare fast nu tömmer jag hela bägaren.
Efter ett tag har jag samlat mig och allt känns mycket bättre.

Trycket i ansiktet vill inte förvinna och jag får dras med det hela dagen. Det är ingen huvudvärk utan snarare ett inåtsug mellan mina ögon.
Senare på kvällen under sittande meditation får jag uppleva den mest fantastiska upplevelse. När jag slöt mina ögon kom trycket tillbaka och tänderna domans bort och det är inte någon trevlig känsla alls. Trycket är så starkt att jag knappt vågar andas för att uppmuntra det ännu mer. När jag nästan är på väg att ge upp, tystnar allt omkring mig och en total frid infinner sig. Trycket försvinner helt, min kropp svävar och det känns som om jag är på en plats mellan himmel & jord. Plötsligt dyker ett stort vackert öga med långa ögonfransar upp mellan mina ögon. Ögat ler åt mig och jag ler tillbaks. Efter det ser jag en enorm sol i min panna. Den vackraste sol jag någonsin skådat och den lyser upp hela mig med sina gyllene strålar. Sedan ser jag två starka händer som lämnar över en naken bäbis till mig. Känslan är obeskrivlig och tårarna rinner ner för kinderna av det vackra jag just fått bevittna.
När jag kommer tillbaka är jag i total harmoni och hjärnan och hjärtat har funnit total frid.

Dag 9
Denna dag är helt dedikerat till meditation dvs inga föreläsningar, personliga intervjuer eller chanting från 04.00-21.30. Meditation fungererar sämst när du är mätt i magen (du somnar lättare då) så denna dag serveras endast ett mål mat…kl 08.30!!! Jag blir först chockad med förtröstar mig med att det säkert kommer serveras något delikat. Tänk om vi kunde få en brödskiva eller färsk frukt till dessert? Fel igen. Maten var direkt oätlig och helt klart den vidrigaste rätten som serverats hittills. Jag skulle ge mitt lillfinger för en svensk hederlig frukostbuffé med scones, ost, yghurt, kakor, kaffe (!!) Näpp, nu måste jag sluta skriva om mat om jag inte vill ha hela dagboken full av dregel.

Resten av dagen har jag ett fruktansvärt tryck i ansiktet och orkar inte meditera en sekund mer än vad som behövs. Jag börjar få ordentliga matorgier när jag drömmer om mat och ibland i en meditation ser jag en gigantiskt grevéost eller saftig hamburgare.

Dag 10
Sista dagen!!!!! Jag är så jävla trött på detta ställe nu. Till frukost åt jag smutslig ljummet vatten *blä*. Allt luktar unket nu; kläderna, handduken, tandborsen, jag.
Jag vill aldrig se en skål ris i hela mitt liv. Jag vill ha min frihet tillbaks!
Jag fick just veta att vi måste gå upp 04.00 imorgon igen för morgonmöte och meditation. Jag blir så jävla less på detta. Detta är inga 10 dagar som står utannonserat. Vi kom i fredags den 30:e tidigt på morgonen och lämnar klostret tisdag den 11:e vid 10 tiden. Det är 11 dagar, suck. Jag orkar inte mera snart..

Dag 11
Denna morgon var fullständigt överhärlig. Idag släpps vi ur ”fängelset” och är tillbaka i friheten. Jag har fått kontakt med en kanadensisk tjej, Christina och nu kunde vi äntligen prata med varandra. En underbar tjej som också gör sin livsresa med sin pojkvän. Vi kommer definitvit träffas upp under vårt resande. Dom kommer att vara i Indien jan-feb så vi lär mötas där och efter det åker dom till Korea (där hon bor sedan 4 år tillbaks) och då får vi bo hos dom. Hennes pojkvän Tim är från Sydafrika och nästa år ska dom bostätta sig där permanent och då lär vi besöka dom även där. När vi skulle säga farväl kändes det jobbigt för jag vill verkligen forstätta att umgås med henne. Jag hoppas dom besöker oss på Koh Samui 🙂

Som jag har beskrivit i min dagbok så är det väldigt starka känslor och upplevelser på klosteret. Du mår antingen toppen eller botten. Mörker eller ljus – inga gåra nyanser. Jag tror dock att att de mörka upplevelserna kan vara lita viktiga som dom ljusa. Även i stundens panik av rädsla kan du dagen efter se tillbaka med ett leende och känna stor stolthet.
Dessa 11 dagar har inte varit någon picknick. Dom fysiska förhållanderna var bra mycket värre än jag föreställt mig. Men dom själsliga, emotionella och mentala upplevelerna överträffar det mesta!

Det är en konstig känsla att komma tillbaks till verkligheten. Att kunna köpa vad du vill och prata hur högt du vill. Idag har vi tagit oss till Ko Pha Ngan tillsammans med några av deltagarna från klostret. Vi är dock på olika ställen och kommer mötas upp en kväll i veckan och parta lite. Ikväll ska vi softa ordentligt och njuta av en kall öl på verandan och prata om ….allt!

Buddism
Jag är väldigt skeptisk till den buddistiska religionen. Jag har full tillit till att meditation kan ha olika stadier som du själv kan reglera med mycket övning, rätt kost, motion och sömn. Men den budistiska läran menar att du måste avstå från livets sk ”frestelser” för att få livsinsikt. Fresteleser förenas med god mat/dryck, sexuell beröring eller tankar, musik, dans, make up användning. Jag anser att det är en väldigt självplågande tro dvs du måste avstå från livets alla underbaraste för att bli upplyst. Det är inte en slump att många munkar är oskulder och de säger själva att dom som provar sex hittar inte tillbaka till sin tro. En sann budist går upp kl 04.00 varje morgon och mediterar, sover på träkudde (för att inte njuta av sömn) och äter en mål mat om dagen. Allt går ut på att behärska sig, ha beslutsamhet och lida annars hamnar du i helvetet. Du lever alltså i synd ifall du äter god mat, har sex och lyssnar på musik.

Min åsikt är att livet inte går ut på att gå hungrig om dagarna, sova som ett djur om nätterna och göra så lite som möjligt resten av tiden. Jag tycker att meditation är en ypperlig metod för att finna inre frid och livsinsikt men jag har svårt att förlika med tanken av ”livets lidelse”. Du ska avstå från livets mest primära en människa behöver dvs sömn, mat och fortplantning för att få inträde till himmelriket. Jag kan dock hålla med om att vi västerlänningar har tagit oss an lite för mycket av det goda. Lättja, frosserie, girighet och avund är alltför vanliga egenskaper hos människan. Men det måste väl finnas en sund leverne därimellan.