Dreambase

I fredags fick vi finbesök från Trollhättan, nämligen svärmor och Uffes systerdotter Lisa. Dom ramlade in i lägenheten proppfyllda med packning. Dom själva hade bara med sig varsin väska – resten av packningen var till oss (!) eller snarare till bebben. Vi började direkt bädda spjälsängen med gulliga sängkläder som Lisa själv valt ut; små bruna flodhästar 😀
Sedan tömmer Karin en resväska fylld med babykläder från bl a Uffe syrra. Lite roligt att se små klänningar som Lisa hade på sig för sisodär 10 år sedan. Karin tog även med sig en liten dress som Uffe hade på sig som nyfödd med orange och bruna svampar på haha.

På lördagsmorgonen tog vi bilen till Astrid Lindgrens värld och gick på höstmarknad. Vi käkade grillad korv och promenerade runt bland sagornas värld. Lisa handlade en massa marknadsgodis och en läskig illrosa boll som hon och Uffe envist lekte med överallt till svärmors förtret haha. Kvällen spenderades på bästa sätt med sällskapsspel och mys.

På söndagen kom mamma och pappa förbi och vi käkade kladdkaka och bullar. Vid prick 15.00 lämnade vi av tjejerna på busstationen efter en härlig helg tillsammans!

Se alla bilder här!

Nu går jag in i vecka 30 (!) och kroppen känner sig minst sagt gravid, asgarv. Jag minns att jag i början av graviditeten läste att man går igenom olika faser i sin graviditet. Dom första 3 månaderna är rätt tuffa med oro, trötthet, och illamående (för vissa) på schemat. Jag kommer ihåg att jag aldrig trodde att jag skulle må bra igen. Mitt illamående var så påtagligt att jag hade svårt att se ljus i tunneln.

I andra fasen känner sig kroppen starkare och vackrare än någonsin. Magen börjar puta ut lite och man är så stolt över sin graviditet. Illamåendet har försvunnit och man är inte tillräckligt tung för att kroppen ska reagerar negativt på det.

Den tredje fasen är något mer betungande med värkar, andfåddhet och vakna nätter. Magen är rejält stor och kroppen känner av vikten man har lagt på sig. Ryggen krånglar och man tvingas till stillasittande aktiviteter pga av sammandragningar. Vi börjar försiktigt förbereda oss inför förlossningen och ju mer jag läser om detta fenomen desto mer bestämd blir jag att bebben får stanna kvar i magen haha.

Igår kväll hade vi tre det jättemysigt. Uffe har kopplat in en dator i sovrummet så att vi kan kolla på film därinne. Som sagt, ryggen pallar inte några längre stunder i vare sig soffan eller fåtöljen så det var en befrielse att ligga i sängen och titta på en hel film. Bebben sparkade hela tiden i magen och Uffe svarade genom att ”putta tillbaka” på den. Vid ett tillfälle fick han sig en rejäl spark i huvudet när han låg och lyssnade på magen haha.

Här är en bild på magen som togs igår kväll.

Denna vecka har jag känt mig mer emotionell än vanligt. Tanken på att det är ett barn som väntar på oss börjar sakta sjunka in i mig. Bebisen är väldigt aktiv nu och sparkar och donar om dagarna och jag blir så enormt lycklig av det. Det känns som om ett band emellan mig och bebisen växer sig starkare för varje dag som går.

Graviditet har för mig förknippats med så mycket rädsla. En rädsla som presenterat sig i olika skepnader och stadier. Först nu känns det på riktigt. Låter säkert jätte konstigt med tanke på att jag just gått in i 8:e graviditetsmånaden. Jag har kommit på mig själv att inte våga glädjas tillräckligt pga för stark oro. Oro för bla förlossningen och oro för att inte räcka till. Men varför ska jag fokusera på hur ”jobbigt” allt kommer att bli. Jag kommer iaf inte tänka i mina mest frustrerande ögonblick som nybliven mamma ” tänk, vilken tur att jag har förberett mig på det värsta”.

Jag vill hellre fokusera på det härliga med att bli mamma. Rädslan håller sakta på att bytas ut mot förväntan och jag har hellre fjärilar än stressklumpar i magen.

”Den som oroar sig i förväg får ofta sörja två gånger”.

Igår gjorde vi det så kallades ”Ringtestet” som är gammalt knep för att lista ut barnets könet. Man tar en ring och fäster den runt ett snöre eller sytråd som vi gjorde. Sedan håller man ringen över magen och om ringen börjar pendla fram och tillbaka är det en pojke. Går den i en ring är det en tjej.

Jag låg mest stilla och fokuserade blicken på Uffes hand för att se om han rörde den haha. Plötsligt börjar ringen ta fart och cirkulerade över min mage. Det kändes nästan lite läskigt för Uffes hand var stilla men farten på ringen ökade rejält i takt. Så enligt detta test har vi en liten tjej som väntar på oss!

Söndagskvällen spenderades mest i tv-soffan med gamla Friends-avsnitt 😀 Mitt sockerbehov var helt hysteriskt igår och jag lyckades trycka i mig både glass, choklad och bullar. I morgon ska vi träffa vår barnmorska igen och ta nya tester. Jag borde ha bättre järnvärden denna gång då jag känner mig mycket piggare sedan dagligt intag av tabletter.
Nu ska jag dra ut mig själv på en långpromenad!

Nu börjar vi smått planera inköp för kommande nedkomst. Vi vill inte bli helt rabiata och handla allt i vår väg men det är onekligen svårt att stå emot alla bedårande babykläder- tillbehör överallt. Vi kommer till stor del använda saker som vi själva hade när vi var små knytten. Min gamla spjälsäng kommer att komma till användning samt Uffes gamla snigelpyjamas 😀 . Mamma har dessutom varit uppe på vinden och hittat en massa fina babysängkläder som jag och mina systrar har fått broderade från mormor.

För övrigt har vi köpt oss ett gulligt blått spöket laban-skötbord och en ny madrass till spjälsängen. Ullis (Uffes syrra) har varit en ängel och handlat lite babygrejer från Ullared som vi exalterat väntar på att få se. Vi får nämligen snart finbesök av Karin och Lisa om ett par veckor. Stackars Karin kommer väl gå som ett S efter all packning hon drar med sig till oss.

Här kommer lite bilder från en tjockis som snart går in i v 29. Hej hopp! kram

I förrgår när vi skulle gå och lägga oss, började Uffe mixtra med sin nya Iphone. Han försökte hitta en bra ringsignal och hade laddat hem en mängd olika låtar som han lyssnade igenom. Jag ligger bredvid och försöker läsa min bok när jag plötsligt känner hur magen fullständigt börjar bubbla. Uffe börjar asgarva och förstår att det är bebisen som känner av musiken. När vi sedan stänger av musiken, slutar bebisen helt att röra på sig haha.

Jag har förstått vid det här laget, att ju lugnare jag är – desto livligare blir bebisen. Och vid tillfällen då jag taggar ner som tex vid läggdags eller när jag mediterar, börjar den lille kommunicera. Så igår, när vi hade lagt oss i sängen, börjar Uffe spela upp ytterligare några låtar från telefonen. Direkt känner jag en karatespark rätt i sidan av magen. Jag tänker att det säkert är en tillfällighet men när Uffe slutar att spela musiken, slutar bebben att röra sig haha.

Framförallt gillar den låtar från Duffys nya skiva, speciellt låten ”Im scared”. När den låten spelas, så sparkas det helt hysteriskt i magen och vi kiknar av skratt!