Dreambase

Det känns lite overkligt att vi ”börjar om” på nytt igen. Med det menar jag livet. Uffe går idag till sitt nya jobb för andra dagen i rad och jag blir blir mer påmind om vad som väntar oss. När vi båda var hemma kändes det som om vi fortfarande var på rymmen och lekte tonåringar. Nu börjar tillvaron sakta likna det som tidigare levt med rutiner, jobb och planerande händelser. Det känns vare sig tråkigt eller slentriant. Allt har sin tid och även denna period i livet har det. Visst, kan jag sakna delar av livet i Stockholm med närhet till vänner, jobb och tillgänglighet men det känns onödigt att fokusera på det jag inte har här nere. Det jag har i Västervik – har jag inte i Stockholm. Lugn, gångavstånd till skog och hav, nyfikna grannar, närhet till mamma och pappa, en total inre lycka, och inte minst en bäbis i magen.

Jag tror ärligt talat att vi inte hade varit gravida ifall vi fortsatt i samma stressiga tempo i storstan. Det var meningen att vi skulle landa här för att vara redo. Hur redo blir man då? Läste att jag idag går in i den 7:e graviditetsmånaden och det känns så galet. Känslan av att inte känna sig redo kanske gör en redo? Snurrigt värre. Jag tror man ska ta uppgiften med största vördnad och ödmjukhet. Jag har ingen aning om hur man blir en bra mamma….hon/han kommer nog lära mig det 🙂

Ikväll ska jag på drejkurs för första gången i mitt liv. Har ingen aning om det är roligt eller ej men visst låter det mysigt. Att sitta som i urminnes tider och dreja fram konst ur lera haha. Vi får hoppas att dom inte betygsätter föremålen man gör. Jag har även till min stora lycka hittat ett meditationsställe i stan som jag ska till i morgonkväll. Det känns otroligt inspirerande och härligt att komma igång med meditationen. Den är saknad och efterlängtad!